1927 önskade Frälsningsarmen uppföra en ny lokal i Norrköping. På den valda platsen i kvarteret Kapellhorvan fanns en äldre källare överbyggd med ett magasin i trä från senare tid. Detta föranledde Östergötlands museum att företa en antikvarisk undersökning. Ammanuens Bengt Cnattingius beskriver källaren som uppförd av dels kluven dels oberarbetad granit som murats samman och putsats, täckt av ett tunnvalv likaledes av granit. Rummets dimmensioner var 4,25 x 6 m med öst-västlig huvudriktning. Då källaren inte som tidigare bedömts ha medeltida ursprung, tillstyrktes att den fick rivas. Bilden visar del av källaren mot väster.
Från 299 kr
Tinnebäckens flöde utmed området Sandbäcken i Linköping. Det var ingen slump att fotografen sökte sig till ett av bäckens större fall just våren 1924. Året bjöd på ett särdeles kraftigt vårflöde som i hela landet hamnade på vykort. Av lokalhistoriskt värde fick vi i detta fall även en god återgivning av den sällan avbildade huvudgården till fastigheten Sandbäcken. Den långa huslängan uppfördes ursprungligen omkring 1810 som bostad för bruksarbetare vid ett då nyanlagt tegelbruk på platsen. Huset kom över tid att om- och tillbyggas för att slutligen rivas 1958.
Före detta hemmansägare Jonas Peter Tollin och Emma Ljungström firar diamantbröllop tillsammans med sina sju döttrar med respektive och barn. Dagen är den 29 december 1923. Platsen är parets bostad Fridhem, ett undantag till Attarp, Svinhult sn. I nedre raden från vänster sitter det jubilerande parets dotter Cecilia med maken Oskar Phalén och sonen Thure. Till höger om Jonas Peter och Emma ses dottern Ottilia med sin make Alfred Andersson och sönerna Conny och Yngve. I övre raden från vänster står döttrarna Jenny och Hilma. Den sistnämnde intill hennes förmodade son. Vidare döttrarna Hulda och Viktoria med den sisnämndes dotter Naemi dem emellan. Längst till höger står dottern Anna.
Brevkort med odaterat motiv mot Frälsningsarméns möteslokal i Linköping. Byggnaden uppfördes i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. För ritningarna i italiensk renässansstil stod byggmästare Oskar Göransson. Tiden som varitéteater kom att bli kort. Efter att trädgårdens ägare och nöjesentreprenör, Anders Peter "Bonn på Druvan" Andersson gått bort 1886 gick luften ur rörelsen och teatern kom redan från dennes dödsår att hyras ut till Frälsningsarmén.
Dåvarande Nygatan 28 i Linköping. Stadsgårdens huvudbyggnad hade sin gavelfasad mot Sankt Larsgatan och det var således den som mötte de som gjorde sig ärende till Trädgårdstorget. Fasaden annonserade "Brita Johnsons Modeaffär". Hon hade flyttat till Linköping från Jönköping 1905 och efter en tid öppnat butik i fastigheten. Hennes främsta artiklar var damhattar. En annan affärsidkare i gården var Werner August Källström. Skylten vid hans ingång visar vägen till hans spannmålsaffär. Bilden är odaterad men uppskattas till tiden omkring 1915. Ungefär 20 år därefter skulle här resas Åhléns Tempo-varuhus, sedermera och för yngre Linköpingsbor mer känt som platsen för Hennes & Mauritz.
En tagning med brister. Värdet bottnar i att platsen kan lokaliseras och att de bägge flickorna namngivits. Central-Hotellet låg vid norra änden av Repslagaregatan, gränsande mot Järnvägsparken. Flickorna sitter i kanten av parken och vi ser hotellets baksida. Huset invid dem kom senare att byggas till och sammanbyggas med hotellfastigheten. Allt är idag sedan länge rivet. Flickornas närvaro förklaras av att de bodde i området, döttrar till överste Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson. Kristina och Eva var deras namn, födda 1884 respektive 1885. En uppskattning av systrarnas åldrar vid tiden torde ge en datering omkring 1892-95.
Sjövalla i Vårdsnäs en sommarsdag 1902. Den till synes pastorala idyllen understryks av det faktum att stugan låg på den jord socknens kyrkoherde disponerade. Oaktat detta var nog slitet på de små tegarna detsamma. Vid tiden för bilden bodde här makarna Emil Ludvig Berglund och Emma Christina Persdotter. Hon var född här och länge hemmadotter som såg ut att ha hamnat på glasberget. 40 år fyllda hade hon mött sin blivande make och nu hade paret två döttrar. I hushållet logerade även före detta småskollärarinnan Kristina Charlotta Bong. Sannolikt är det några av de beskrivna personerna vi skymtar i bilden. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Makarna August Fredholm och Helga Cavallin med barn samlade för fotografering. Platsen är makarnas gods Karlshov i Älvestad och tidpunkten sannolikt i samband med Fredholms dotter Ingrids bröllop i september 1896. Vi ser henne sittande på bänken till höger med fadern vid sin sida. De mindre barnen är ättlingar till den omgifte fadern och nämnda Helga Cavallin, som vi ser sitta i förgrunden. I knäet har hon makarnas sistfödde, Nils. Parets övriga barn ses från vänster i Einar, Signe (vid fadern), Jane (vid Ingrid) och Hildur längst till höger på bänken. De bägge stående personerna och kvinnan i mörkt på bänken har inte identifierats.
Ett år 1920 postgånget brevkort med vy mot en av flera tillfälliga militärförläggningar som uppstod i Linköping under 1910-talet. Skälet till att värnpliktiga fick förläggas inne staden var de segdragna turerna kring var de planerade anläggningarna för Första och Andra livgrenadjärregementena skulle placeras, vilket gav förseningar som följd. Det avbildade huset hade ursprungligen uppförts i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. Vid tiden för bilden var epoken av förströelser emellertid förbi och lokalen fanns tillgänglig för uthyrning.
Vinterbild från Djurgårdsgatan i Linköping. I blickfånget den vid tiden kallade Lilla stugan på den senare tillkomna adressen Djurgårdsgatan 15 i Linköping. Bakom grenverket skymtar Wallenbergska gården. Den uppfördes som Åmanska gården omkring 1830 och var då placerad precis utanför Linköpings stadsgräns. För att införliva fastigheten med staden flyttade man sonika gränsen något söderut, bortom det vackra tvåvåningshuset, som därmed länge kom att bli stadens sydligaste gård. I sammanhanget bör nämnas den lilla föga uppmärksammade sten som ännu står på platsen invid Djurgårdsgatan med inskften; "Stadens gräns till år 1911". Stenen minner om den påtalade stadsgräns som fram till 1911 löpte mellan Linköpings stad och landsförsamlingen Sankt Lars.
Porträtt av Hedvig Ahlvin omkring 1905. Hon föddes i Söderköping 1878. Födelseattesten uppger att inte bara fadern, utan även modern önskade vara okända. Hur hennes uppväxt fortskred av det skälet är inte känt. Hon påträffas i källorna som inflyttad till Hedvigs församling i Norrköping 1888. Under 1890-talets första del listas hon under rubriken "utom staden boende eller med okänd vistelseort". Med tiden stabiliserades hennes tillvaro. Fotografiet ingår i hennes bevarade ansökan om anställning vid Axel Karlssons manufakturrörelse i Linköping. Rimligtvis erhöll hon platsen. Under alla omständigheter inflyttade hon till Linköping 1906 och uppges vara butiksbiträde.
Lövingsborg har haft sitt läge strax norr om byn Skog sedan snickaren Per Oscar Svanström lät uppföra huset 1866. Själv flyttade han kort därefter och den familj som fram till fototillfället främst verkat på platsen var arbetaren Karl August Johansson och dennes maka Axelina Maria Karlsson. Redan år 1889 hade de flyttat in och nu skrev man 1921. I själva verket kom det att bo i Lövingsborg nästan lika lång tid därefter. Först år 1949 vek krafterna för Axelina Maria och hon flyttade in på ålderdomshemmet tvärs över landsvägen från bostaden. Maken Karl August gick bort året därpå, fortfarande skriven i Lövingsborg.
En sommardag 1903 gjorde sig linköpingsfotografen Didrik von Essen ärende till makarna Elander och deras påkostade sommarbostället Bella Vista, belägen i dagens Brokinds samhälle. Lätt att nå sedan den förbipasserande järnvägen invigts året dessförinnan. Rimligtvis var han väntad, rent av beställd att dokumentera parets sommarvilla. Vi får anta att det är lanträntmästaren Gustaf Elander vi ser på verandan med makan Hilda sittande på trappan. Ungdomarna i förgrunden torde vara makarnas barn i sönerna Gösta och Emil samt dottern Helmi. Invid trappan iförd vitt förkläde står sannolikt familjens piga, Ester Maria Svensson. Upplysningsvis kan påpekas att sommarstället uppfördes 1902 av länsnotarien Karl Arnander (1864-1903). Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Motiv från Råby chokladfabrik, strax öster om Ljungsbro. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. På platsen bedrevs tillverkningen i äldre industrilokaler som arrenderades av friherrinnan Helene von Mecklenburg. Redan året efter grundläggningen kom Olof German Svensson att knytas till bolaget och i egenskap av disponent bidrog han med nya ägare i Cloetta starkt till att utveckla tillverkningen som vartefter erhöll ett allt större anseende. Företagets tid vid Råby blev emellertid kort, knappa tio år. Vid tiden för bilden upplevdes fabrikslokalerna alltmer orationella och redan 1902 kom ny fabrik att stå klar vid Malfors.
Motiv som tidigare gäckat oss. Vaga uppgift fanns om Olivehult och godsägare Nyström men inte begripliga nog för att med säkerhet placera platsen. Med hjälp av lokalhistoriskt orienterade har vi hamnat på Kristbergs rusthålls ägor, vars ägofigur ännu når sjön Boren. Gården ingick i det godsinnehav som den välkända byggmästaren Abraham Nyström och vidare hans söner byggt upp. Som rorsman i bilden sitter rimligtvis barnbarnet Georg Nyström, som vid tiden för bilden arrenderade rusthållet. Med sig i båten har han med motsvarande rimlighet sin hustru Tyra, född Ekstam. Den äldre kvinnan på bänken i bakgrunden svarar mot Georgs moster, den på gården inneboende Vilhelmine Möller.
År 1864 påbörjades en ny kyrka i Hägerstad, cirka 700 meter sydväst om den gamla kyrkplatsen. Då denna blev klar 1866 överfördes en stor del av den tidigare kyrkans inventarier dit, varefter den gamla byggnaden gick ett snabbt förfall till mötes. År 1893 besöktes platsen av personal från Riksantikvarieämbetet som fann att en gamla förfallna kyrkan fortfarande inrymde värdefulla inventarier. Följden blev att predikstolen och ett medeltida altarskåp överlämnades till Historiska museet i Stockholm. Därefter iordningställdes kyrkan som en ruin. Längre fram kom ruinen att återställas och återinvigas. Vy från sydost.
Det parodiska ordenssällskapet SHT, med rötter i Uppsalas studentliv, instiftades ursprungligen 1844 men gavs sitt rådande namn först kring årsskiftet 1851/52. En av stiftarna var göteborgaren Carl Magnus Appelberg, som från år 1860 var knuten till Östergötland i egenskap av provinsialläkare i Kisa och vidare bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. År 1880 grundade han för Linköping en filialloge till SHT som gavs namnet Jojachim, vars medlemmar vi ser på bilden vid en sammankomst omkring förra sekelskiftet. Trots tydliga särmärken har platsen för samlingen inte lokaliserats.
Efter en minst sagt grundlig eftersökning har nu detta tidigare okända motiv nått klarhet. Hos oss tidigare endast känd som en miljö ur Linköpingsfotografen Fritz Lovéns samling. Svaret fanns inte att finna i hans hemort utan i vår huvudstad. Schefflerska palatset på adress Drottninggatan 116 söder om Observatorielunden är platsen och byggnaden står ännu kvar i ett varsamt restaurerat skick. Fotoåret 1926 hade huset nyligen donerats till Stockholms högskola och är ännu i lärosätets ägo och i funktion för representation och som kontorslokaler för pensionerade professorer.
Oscar Fredriks bro, namngiven efter kung Oscar II, byggd på 1830-talet. Det var den femte bron i ordningen på platsen. Den första bron byggdes 1614 och bekostades av hertig Johan av Östergötland. Bron bar namnet Saltängsbron och ledde till Nya Staden på Saltängen. Sedan år 1980 bär bron åter det namnet. Brons fina järnsmidesstaket pryder idag det norra brofästet invid Samarien, terassen mellan Motala Ström och Carl-Johans park. Byggnaderna i fonden är sett från vänster det Ringborgska huset (1784), Stadshuset (1802), Stora Hotellet (1854) och därbakom taket på Teatern (1908).
På platsen för Krokeks ödekyrka stod i äldsta tid franciskanordens kapell, omnämnt år 1440. Vid reformationen drogs klostret in och kapellet kom vidare att ersättas med den så kallade Gunillakyrkan, tillkommen genom drottning Gunillas försorg. Under 1600- och 1700-talens lopp förföll kyrkan och vid 1740-talet fattades beslut om att uppföra bildens kyrkobyggnad. Den stod klar för bruk år 1747. Men inte heller denna byggnad kom att bestå. Söndagen den 28 april 1889 drabbades kyrkan av en våldsam brand som förstörde byggnaden bortom möjlig återuppbyggnad. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar. Bilden har lämnat oss odaterad men kan genom ruinens yttre tecken uppskattas till tiden omkring 1920.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.