Publiken samlad för att se skådespelet "Giv oss fred" på museigården. Mannen som står upp, är Lars David Hamrelius. Snett till höger, nedanför honom, sitter en man som kan vara Olle Göransson. Framför honom sitter Bo Jansson och Barbro Jansson och studerar programmet. "Giv oss fred", även kallat "Arbogaspelet", är ett teaterstycke skrivet av Rune Lindström 1961. Handlingen, som är inspirerad av Arbogas klosterhistoria, är förlagt till början av 1500-talet. Uruppförandet skedde den 11 augusti 1962 och Rune Lindström spelade Engelbrekt Gertsson. Lions Club i Arboga stod för arrangemanget. Föreställningarna regnade bort och det blev ett stort ekonomiskt bakslag för föreningen. Spelet har framförts igen; 1987, 1988, 2012 och 2015 av medlemmar i "Bygdespelets Vänner".
Från 299 kr
fotografi, häst, man, mustasch, träd, skogsdunge, landskap, åkermark, jordbruksredskap, jacka, plog, person, djur, skärmmössa, jordbruksarbete, får, protes
bilder, fotografi
porträtt, portal, familj
Hossmo kyrka. Den första kyrkan som uppfördes i Hossmo var sannolikt en träkyrka. Därefter byggdes den lilla stenkyrkan omkring 1120, en murad byggnad med långhus, kor och absid. Denna omgavs av ett antal gravmonument i sten, så kallade Eskilstunakistor daterade till 1000-talets andra hälft. Tornet uppfördes något senare. Kring 1240 byggdes kyrkan till med en ovanvåning, vars muröppningar ofta tolkats som skottgluggar. Man har därför ansett att kyrkan i och med den övre våningens tillkomst varit en så kallad försvarskyrka, sannolikt under perioden 1200-1400. Säkra bevis för hypotesen saknas emellertid. Skriftliga källor visar att kyrkan varit en garnison och ett flankfäste till Kalmar under unionsstriderna i början på 1500-talet. En arkeologisk undersökning som utfördes 2003 då kyrkogården skulle utvidgas avslöjade att kyrkan sannolikt varit omsluten av en vallgrav. Spår av annan bebyggelse påträffades också, men dateringarna av dessa lämningar är osäkra. Även en så kallad blästerugn för järnframställning påträffades. Kyrkans uppförande har knutits till kungamakten eller till någon lokal stormannafamilj. Orten Hossmo anses ha varit kärnan i ett centralortskomplex under yngre järnåldern och äldre medeltiden. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Per Persson Engvall, allmänt kallad "Sjungar-Pelle", 1849-1939. Rödfärgning vid Lindgrens på Lurberg. Engvall var en person som inte kunde skönja gränserna mellan fantasi och verklighet. Jordbrukare, skattsökare, frivillig sångare under högmässan m.m. God berättare vilket ett flertal tidningsmän skrivit en mängd artiklar efter, de flesta ur fantasins värld. Byggde sig en stuga och odlade några tunnland i Fläcksmur på Prästbordets mark efter en uppenbarelse i mogen ålder. Trogen kyrkans tjänare både andligt och arbetsmässigt, bl.a. tjärade han kyrkans spåntak ett flertal gånger. Sökte nedgrävda skatter på ett flertal platser bl.a. Alnön, då han genomgick vissa riter bl.a. fasta och tystnad för att få andlig styrka att finna skatterna. På hans berättande är större delen av Hembygdsföreningens bok "Gamla Tider" grundad. Även omtalad i Betulas (Karl Björks) bok "Särlingar". Vistades på ålderdomshemmet de sista 8 åren av sin levnad.
Född i östgötska Klockrike 1827 kom Göhle att avlägga en rad medicinska examina i Uppsala under 1850-talet. Därefter yrkesverksam som vice stadsläkare i Strängnäs och vidare provinsialläkare i Tanum. Tidvis och parallellt med sistnämda tjänst även verksam som så kallad badläkare i Grebbestad. År 1881 tillträdde han befattningen som provinsialläkare i Söderköping men var periodvis tjänstebefriad med anledning sin egna ohälsa. Om Göhle har det sagts att han i sina krafts dagar var en mycket eftersökt läkare med ett stor hjärta för inte minst sina fattiga patienter. För dem var kostnadsfri vård inga enstaka undantag. I sociala umgänget sägs han uppträtt blid och anspråkslös. Från 1861 gift med Amanda Christina Lievner. Här porträtterad i Norrköping något av 1880-talets år.
I militärstaden Linköping verkade Eduard Fornell som befäl vid Andra livgrenadjärregementet från 1860 till sin död 1895. Född i Karlskrona hade han redan som barn flyttat med sin familj till Västra Husby och efter en tid till Linköping. Fadern var då löjtnant och Eduard följde sin fars bana med sin egna kadettutbildning från 1855. Året därpå flyttade familjen till en egen stadsgård i Vadstena. Efter faderns bortgång 1861 flyttade modern och Eduards syskon åter till Linköping men själv valde han att stanna i Vadstena en tid. Tiden använde han bland annat med att ingå äktenskap med prästdottern Charlotta Laurentia Kinnander. På detta följde en kortare tid i Hogstad tills paret för en längre tid bodde i Ljung. Från år 1885 och med sex barn var de emellertid bosatta i Linköping. Eduard var då regementsintendent och skulle med åren nå majors grad och utnämnas till så kallad fördelningsintendent. Här porträtterad 1894, således året före sin bortgång.
John Andersson, "Motalakungen kallad", får sägas väl burit upp sitt epitet. Uppvuxen under enkla förhållanden i Dalsland tog omständigheter honom i ungdomen till England. Tillbaka i Sverige öppnade kontakter och tillskansade språkkunskaper för ett entreprenörskap. För en avgörande bekantskap stod brännvinskungen L O Smith, som utsåg Andersson till chef för spritfabriken i Falköping och senare för Motala spritfabrik, som han kom att överta i början av 1880-talet. Fabriken gav stora inkomster och bringade utrymme för nya företag. Pappersbruk, vadd- respektive spikfabrik och en inkomstbringande tvättinrättning kan nämnas som exempel på initiativ. Motala Chokladfabrik bör även omnämnas och läggas till raden. Företaget flyttades till Råby och senare till Ljungsbro och övertogs med tiden av Cloetta. Av stor betydelse hade även den av honom anlagda kraftstation som tidigt försåg Motala med elektrisk gatubelysning.
Karlstads brandkår i full parad utanför brandstationen på Karlbergsgatan på en bild från 1937. Första bilen är en Scania Vabis inköpt 1922 (begagnad). Vid ratten Georg Lindh, bredvid brandchefen Ade Engström. I baksätet fr.v. Gösta Olsson och verkmästaren E. Ståhlbom (far till kriminalkommissarie Stålbom i Karlstad). Nästa bil en Chevrolet från c:a 1924. Bil nr 3 i raden är mycket riktigt Tidaholmaren. Bil nr 4 är en Volvo 1936, stadens första täckta brandbil. Karossen byggd av brandkårens personal under ledning av verkmästare Ståhlbom. I bil nr 2 framifrån (Chevrolet): i förarsätet från vänster: Brandmästare Alzén, Eric Back. Bakersta brandbilen är en Tidaholmare (kallad A3, inköpt från fabriken i Tidaholm 1923 och var även utrustad med vattenpump som var monterad baktill) med massiva gummihjul från 1910-talet. Framför den en 1920-tals brandbil med träekerhjul och luftgummidäck och längst fram den nya moderna stoltheten från 1930-talet.
Radiostationen i Grimeton med radiomasterna i bakgrunden. Byggnationerna inleddes vid årsskiftet 1922-23 och två år senare stod stationen klar vintern 1924. År 2004 skrevs Grimeton Radiostation in på världsarvslistan av Unescos världsarvskommitté. Under första världkriget konstaterades svårigheter med att hålla kontakten med omvärlden via då existerande telegramkablar. 1920 föreslogs att Kungl. Telegrafverket skulle försöka åstadkomma en trådlös förbindelse med USA över Atlanten. Lösningen skulle vara en så kallad ”storradiostation” som skulle underlätta kontakterna med de emigrerade svenskamerikanerna såväl som främja affärsuppgörelser och statsangelägenheter. Avståndet till USA skulle vara så kort som möjligt och gå fri från större landmassor, och kom fram till att mellersta Halland var lämpligt för en sådan radiostations placering. Cirka 1,5 år efter starten i Grimeton hade man kommit ner till en sändningstid på 17 minuter för ett telegram mellan Sverige och New York.
Söder om kyrkan var förr bara åkrar, så när som på en liten markplätt avsatt för sockenmagasinet mitt emot kyrkans södra stiglucka. 1897 flyttade man sockenmagasinet till öster om kyrkan där förut skolan låg och byggde en ny modern skola framför kyrkan. Vid skolans synliga gavel och tre fönster in på långsidan låg den s k storskolan och vid andra gaveln med två fönster på långsidan låg småskolan. I vinkelbygget var det lärarbostäder. Skolan är således endast 5 år gammal på bilden. Någon väg till Sunnkörke och Gannor gick inte förbi skolan vid denna tid. En östlig väg gick från kurvan vid Lau f d kvarn och en västlig, "Trullkväiar" kallad, gick från kurvan vid Botels och snett upp mot Gannor. Träden runt kyrkan är troligen planterade på 1840-talet och kompletterade främst på norra sidan på 1880-talet. Lägg märke till pojkarna (?) som klättrat upp på kyrkans taknock!
Porträtt av fröken Sigismunda Wallström, dotter och sistfödda barn till kyrkoherden i Högby, Magnus Wallström och makan Vendela Roselius. Förutom tilltallsnamnet hon bar efter sin mormors far hette hon för en prästdotter så passande Evangelina. Av okända skäl blev hon så kallad hemmadotter. Efter faderns bortgång 1854 följde hon modern och de kom i förstone att vara bosatta i Allhelgona och vidare i Veta. Från år 1863 hade de tillsammans med brodern Philip sin hemvist i Öjebro i Herrberga socken, där de köpt hemmanet Strömvallen. Efter moderns död 1878 bodde Sigismunda kvar i Strömvallen med sin bror och efter en tid inflyttade även brodern Ludvig Theodor. Livet i Öjebro tycks haft sin gilla gång. De bägge bröderna gick bort 1890 respektive 1892 men Sigismunda bodde kvar ända till 1914. Hennes sista två år i livet tillbringade hon i Skänninge som hyresgäst hos en fru Vinblad.
Porträtt av Adelaide Peyron med döttrarna Elisabeth och Sigrid. Enligt uppgift ska fotografiet vara taget i Paris 1860. Från år 1852 var Adelaide gift med Sigge Sparre och familjens östgötska anknytning ligger främst i makarnas ägarskap av godset Bjärka-Säby söder om Linköping, där man även hade sin hemvist under åren 1860-68. I moderns knä sitter Elisabeth, familjärt kallad Bibi. Född i Stockholm 1859 och uppvuxen i nämnda Bjärka-Säby och vidare Kristianstad, som var familjens hemort från år 1868. Gift i Stockholm 1889 med kapten Albin Vilhelm Holmberg. Till höger ses makarnas förstfödda barn, dottern Sigrid. Hon föddes i Malmö 1853 och kom vidare i livet att gifta sig med överståthållaren Robert Dickson. Förutom döttrarna Bibi och Sigrid hade makarna två söner. Mest bemärkt av barnen blev sedermera sonen Sixten som gått till historien med sin kärleksrelation till cirkusartisten Elvira Madigan som slutade i gemensamt självmord i ett skogsområde på ön Tåsinge i Danmark den 19 juli 1889.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.