Ekan i vilken familjen Karisaar flydde med över Östersjön. Det var åtta personer i båten vid överresan till Sverige. På bilden ses Linda och hennes far Alfred, 1939 - 1940. Hösten 1944 flydde 32.000 estländare från kriget i Estland till Sverige. Ett sextiotal personer tog jobb på August Werners textilfabrik i Lindome. Kvinnorna arbetade i spinneriet och männen i färgeriet. Mer information finns i uppsatsen "Estländska textilarbetare i Lindome" som finns i Mölndals stadsmuseums interna arkiv.
Från 299 kr
Bogserbåten "Laila" i Tornehamn under byggen av Riksgränsbanan. Att bygga järnväg i ödemark och i synnerhet så isolerade områden som dessa norr om Kiruna krävde omfattande insatser för transport av personal, förnödenheter, materiel och material. Upp till Kiruna klarade man transporterna genom att snabbt bygga ett körbart spår från Gällivare. När rälsläggningen på hösten 1900 nått fram till Torneträsk började man att forsla huvuddelen av det behövliga godset den vägen och vidare med motorbåten Laila längs linjen eller vintertid med slädforor.
Lärare och elever vid elementarskolan för flickor fr.o.m. hösten 1893 t.o.m. vårterminen 1896. Lärarinnor och lärare: Föreståndarinna fröken Anna Köllerström, lärarinna i tyska och engelska m.m. Fru Amelia Von Mosczinsky, lärarinna i kristendom och läsning m.m. Fröken Olga Svensson, lärare i historia m.m. Först kandidat K.O. Mood, sedan pastor Stenberg, därefter kamrern Wallinder, Mösseberg. Elever: Klass VI: Hildur Pettersson, Ester Holmblad, Märta Kilander, Elna Helander. Klass V: Ingrid Kilander, Rosa Forss, Hilma Ericson, Inez Hansson.
Claes Egnell hade som son till Linköpings borgmästare rimligtvis goda förutsättningar i livet. Likväl visade han på handlingskraft när han ensam och endast nyss fyllda 20 år tog över arrendet av gården Stora Grönhögs 2 mantal i Furingstad. Hösten 1876 tog han nästa steg och blev enskild ägare till gården Eriksberg i Kvillinge. Efter ett kort nedslag i Kuddby köpte han år 1880 den större gården Skäggestad i Törnevalla. Där gift 1883 med Helena Amalia Ottilia Vesslien (1853-1944), bördig från Dagsberg och ägare av Ravnäs säteri i Konungsund. Paret flyttade till säteriet 1895 och framlevde där till respektives död. Här porträtterad i Norrköping omkring 1865.
Bilder från Wijklunds järnhandels innergård. Firman startades omkring 1860 av köpman Henriksson, vilken överlät rörelsen till Nygren. 1888 övertog bröderna Wijklund rörelsen. 1915 övertog Bertil Andrén tillsammans med Månsson rörelsen, Månsson avled efter något år, därefter drev B Andrén rörelsen. ( Från boken Sveriges privata företagare). Senare kom Bertil Andréns son Daniel att driva företaget. 198x köpets företaget av X anställda. Hösten 1998 flyttades hela verksamheten till kv. Murbruket 1, Västgötavägen- Murarevägen. Följande text fr. "Förslag till bevarandeplan 2" Huset uppfördes 1876 av järnhandlare P L Henriksson, huvudsakligen som bostadshus.
Firman startades omkring 1860 av köpman Henriksson, vilken överlät rörelsen till Nygren. 1888 övertog bröderna Wijklund rörelsen. 1915 övertog Bertil Andrén tillsammans med Månsson rörelsen, Månsson avled efter något år, därefter drev B Andrén rörelsen. ( Från boken Sveriges privata företagare). Senare kom Bertil Andréns son Daniel att driva företaget. 198x köpets företaget av X anställda. Hösten 1998 flyttades hela verksamheten till kv. Murbruket 1, Västgötavägen- Murarevägen. Följande text fr. "Förslag till bevarandeplan 2" Huset uppfördes 1876 av järnhandlare P L Henriksson, huvudsakligen som bostadshus.
"20-talet". Paviljong 3 på Kustsanatoriet Apelviken som stod klar i på hösten 1926, ritad av sanatoriets arkitekt Rudolf Lange. Den godkändes för 128 platser, är byggd i sten med bjälklag av betong, putsade fasader och galvaniserad plåt på taket. Utöver bostadsrum, sjuksalar och ny badavdelning fanns även ett laboratorium och läkarbibliotek. Här ses den södra fasaden med solverandor i två våningar. Byggnaden står i förbindelse med paviljong 4 så man konstruerade en unik "glidhiss" eftersom det var en höjdskillnad mellan korridorerna i de två byggnaderna.
Kolorerat vykort, "Nedra Tivoli Halmstad". Vy över Nykterhetskaféet i parken. På skylten över balkongen stod det "Nykterhetsfolkets kafé och läsrum". I bakgrunden ett flervåningshus. 1907 öppnade Nykterhetscaféet i nedre Tivolis nyuppförda restaurangbyggnad, som Nykterhetsfolket hyrde av Halmstads stad. Den kom att kallas "Nyktran" och ersatte den gamla "Västra paviljongen". Troligen ritades den nya byggnaden av stadsarkitekten Knut Beckeman. 1922 gjordes en ombyggnad, ritad av stadsarkitekten Sven Gratz, som främst omfattade den andra våningen. Där fanns mindre rum som föreningarna kunde hyra och flera idrottsföreningar bildades där. Halmstads Schacksällskap bildades redan 1911 i Nykterhetscaféet och blev en viktig del av verksamhetens identitet. På hösten 1962 stängdes Nyktran och byggnaden revs i februari 1963.
Peter Lindquist gick till sjöss på lastfartyget M/S NORDSTJERNAN 1965. Med sig ombord hade han en kamera som han hade fått i present av sin pappa för att kunna dokumentera resan och livet i hamnarna som fartyget angjorde. Diabildssviten skildrar livet ombord på lastfartyget precis i brytpunkten innan containerhanteringen slog igenom. Fotografierna samlades in till Sjöhistoriska museet 2023. Hösten 2024 besökte Peter Lindquist Sjöhistoriska museet och höll ett föredrag. Fokus var livet ombord på ett lastfartyg vid 1960-talets mitt ur en besättningsmans perspektiv. Arkivnummer SME_657 Accessionsnummer: SM:ACC:2024:05
Drottninggatsbacken år 1955. Längst upp i bildens vänstra hörn ser man fängelset. Lastbilen står i Nygatsbacken. Den mittersta av de tre byggnaderna till höger har adressen Nygatan 54. Här föddes Hugo Theorell, nobelpristagare från Linköping. Byggnaden revs hösten 1955, samma år som Theorell fick sitt nobelpris. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Valaffisch vid Östgötagatan inför nyvalet till riksdagen 1958. Fotot pubilcerades den 6 maj 1958. Koalitionsregeringen mellan socialdemokraterna och centerpartiet hade upplösts på hösten 1957, varför ett nyval ägde rum den 1 juni 1958. Det var pensionsfrågan som orsakat krisen. En man cyklar förbi en stor valaffisch för socialdeokraterna i Linköping. I bakgrunden ser man Linköpings domkyrka. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Maskinmästare Bror Johansson vid stadens vattenverk njöt hösten 1958 av utsikten från vattentornet. I augusti 1959 gjordes nio visningar av vattentornet för allmänheten. Visningen kostade 50 öre per person. Behållningen gick till länsföreningen mort reumatism. Utsikt över Folkungavallen , sporthallen, Tinnerbäcksbadet. Till vänster i bild ser man Linköpings domkyrka.... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Vävning på Runö, Misterhults skärgård. Vävstol med harneskutrustning. Greta Andersson, f. 1896, lärde sig väva på Gamleby folkhögskola. Vävar-Oskar Larsson lärde henne väva damast hösten 1920 hemma på Runö. Under 50 år vävde Greta Andersson åt hemslöjden i Västervik. Gretas syster Karin Holmberg, Runö, väver fortfarande damast men med dragutrustning. Greta Anderssons vävstol finns hos Ingrid Nilsson, Tuna. I Oskarshamns-Tidningen 1947 finns en initierad artikl om Greta Andersson och hennes vävkonst. Hon var även verksam som lärare för damastvävare i bl a Hallingeberg.
Smiss Elisabet Vedin och fostersonen Artur Karlsson har varit nere vid Nabbu med häst och vagn och hämtat hem strömming, vilken bla kan ligga i den flätade korgen på flaket, det bör finnas plats för mera fisk bakom lämmarna. Det var vanligt att man fiskade många dagar i rad, på våren och hösten ibland i flera veckor, om vädret var tjänligt. Då fick kvinnorna och ev drängar, gamla gubbar och barnen sköta det dagliga på gården. Bakom vagnen står troligen Elisabets man Christian Petter Persson. I bakgrunden ses intressanta byggnader. Den vänstra skulle kunna innehålla smedja och snickarbod, den högra källare eller linbastu. KOLLA BILDER På GåRDEN!
Ruth Lönegren med sin älsklingsdocka, får vi förmoda. Född i Kärna prästgård hösten 1890 som dotter och förstfödda barn till vice pastorn Ernst Lönegren och dennes hustru Ester Hellström. Ruth kom vidare att växa upp i skånska Öved, där fadern från 1894 innehade tjänsten som församlingens kyrkoherde. Han kom upplysningsvis att sedermera bli biskop över Härnösands stift. Ruths liv tog för tiden naturligtvis en annan riktning men blev ändå tämligen likartad. År 1915 kom hon nämligen att gifta sig med komministern och sedermera kyrkoherden Arne Olof Arbman. Makarna kom att verka och bilda familj i Hässjö, Västernorrlands län.
Anna Elisabeth Sondén på ålderns höst. Hon har levt länge och kommer att leva länge än. Föddes gjorde hon i Landeryd 1794 där fadern innehade tjänsten som socknens komminister. År 1811 flyttade familjen till Risinge efter att fadern utnämnts till kyrkoherde. Där kom Anna Elisabeth vidare att finna sin make. Hösten 1819 vigdes hon med bruksinspektören vid Borgöls bruk, David Malmquist. Borgöl kom att bli makarnas boplats tills ny tjänst lockade i Lindesberg från 1839. Efter mannens död 1856 flyttade Anna Elisabeth till släktingar i Skedevi. Hon avled av ålderdom sommaren 1890, gott och väl fyllda 96 år. Hon var då sedan länge inneboende hos en dotter i Kindstorp.
Arbetsstyrkan vid Sjöbacka ångsåg omkring år 1900. Sågverket hade anlagts hösten 1897 av firma O. Lyrholm & Co med säte i Göteborg. Bilden och källorna visar att man i hast engagerade en ansenlig arbetsstyrka. En presentation publicerad av tidningen Östgöten talar om en personalstyrka om 55 medarbetare av skilda slag. För etableringen och den första tidens drift ansvarade förvaltaren Casper Ferdinand Larsson med hjälp av faktorn Karl Johan Andersson, bördiga från Värmland respektive Bohuslän. Större delen av arbetsstyrkan hämtades dock från mer närbelägna orter. Upplysningsvis nedbrann sågverket i maj månad 1902, och eftersom företagets avverkningsrätt var på upphällningen valde man att avveckla verksamheten. Några år därefter återuppbyggdes emellertid anläggningen av nya ägare.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.