Bild tagen vid resa till USA i september 1977, då var det de dövblindas världskongress i New York, den första Helen Keller-konferensen. Uteservering vid Rockefeller Plaza.
Från 299 kr
Dykare på jakt efter ett störtat flygplan.
Arkeologiska utgrävningar sydost om Borgs kyrka vid Borgholms slottsruin. Det konstaterades tre medeltida bebyggelsenivåer från 1100-talet till 1300-talets slut. Källa: Grävda minnen Från Skedemosse till Sandby borg. Redaktör Kjell-Håkan Arnell & Ludvig Papmehl-Dufay, text av Stibéus.
Återinvigning av Egby kyrka efter restaureringen.
Teaterföreställningen "Ökensången" i frimurarlogen.
Turistintendent Bertil Sjöberg med flera på M/S Nordpol till Gotland, premiär 1959.
Jutestenen i Räpplinge, september 1958.
Folk som dansar vid en SJ-fest.
Birgitta Marnung vid gånggriften i Gillhög. Gånggriften är en megalitgrav. Megalitgravar (av grekiska mega, stor, och lithos, sten) eller storstensgravar är en serie typer som i Sverige endast anläggs under stenåldern, från c:a 3600-2900 f.Kr. Gånggriften består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. Källa Wikipedia.
Arkeologisk utgrävning. En stensättning är avtorvad. Kantkedjan och mittpackningen av större stenar syns tydligt.
Fyrmästare Samuelsson, Ölands norra udde 11/9 1960, i bakgrunden fyren Långe Erik.
Fynd vid en arkeologisk utgrävning vid Törnbotten 14/10 1960.
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge.
Antikvarie Hagberg går igenom handlingar vid Störlinge.
Antikvarie Hagberg vid Störlinge.
Arkeologisk utgrävning av rund stensättning.
Gråborg. Ölands största fornborg, anlagd under järnåldern men i bruk ända in i historisk tid. Intill borgen finns en medeltida kapellruin och byn Borg med ett välhävdat odlingslandskap. Gråborg är Ölands största fornborg och även en av Sveriges största anläggningar i sitt slag. Liksom Ismanstorp är den belägen centralt på ön. Borgen har tidigare benämnts Backaborg men denna benämning har efter hand flyttats över till den närliggande byn Borg. Borgmuren omsluter en yta på 210 x 160 meter och ringmurens höjd varierar 4-7 meter. Murens ursprungliga höjd har uppgått till cirka 8-10 meter med en tjocklek på cirka 10 meter. I nordväst finns en port med ett medeltida valv som förstärkt med kalkbruk. Borgen har tidigare haft ytterligare två portar, en i norr och en i söder. Enligt äldre källor har den befintliga porten tidigare krönts av ett mindre torn, även den södra porten har haft ett torn. Källa Länsstyrelsen.
Domarring mellan Runsten och Norra Möckleby. Domarring är en forntida gravanläggning som kom i bruk under slutet av bronsåldern, men var mest frekvent under folkvandringstiden. Domarringen är en typ av stenkrets där resta eller liggande stenar är glest placerade så att en cirkelform bildas (jämför skeppssättning). Stenarna är ofta udda till antalet, sju eller nio stenar är det vanligaste. Namnet kan härledas till en medeltida uppfattning att domarringar var en sorts tingsplatser där man fattade rättsliga beslut. På varje sten satt en utvald domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli oavgjord. Från järnåldern finns dock inga tecken som tyder på en sådan funktion. Domarringar har ibland visat sig vara brandgravar, dock relativt fyndfattiga. Sekundärgravar kan ha tillkommit i efterhand. De flesta av Sveriges domarringar hittar man i Jönköpings län och före detta Skaraborgs län, men de förekommer även i övriga Götaland samt i Mälardalen. Domarringar förekommer också utanför Sverige, bland annat i Polen runt Wislas utlopp i Östersjön. (Hämtat från Wikipedia)
Mynt från det Tysk-Romerska riket, Rudolf II (1552 - 1612).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.