Masse har stått uppe på backanten och tagit denna bild av Botvides båda manbyggnader. Käldvägen går alldeles under gräskanten och in emot staketen. Infarten till de båda parterna låg på den här tiden mellan manbyggnaderna, numera har varje part sin infart på utsidorna. Den norra partens manbyggnad snarare ändrades än nybyggdes 1887. Hade huset varit nybyggt då, hade gavelns puts knappast varit så skadad. Under takutsprånget på långsidan sitter ett litet fönster, vilket är typiskt för flistakshus och som här trots att man troligen har sänkt väggarna något och byggt på gavelspetsarna med stenen, så som man gjort med Bjärges Bergmans part. Båda Botvideparterna fick skattebefrielse i 20 för uppförande av stenhus vid en resolution 1793. Den södra partens manbyggnad är ett av Gotlands märkligaste flistakshus, vilket alltjämt finns kvar. Botvide delades i två parter 1744, men det är inte troligt att manbyggnadens äldsta delar härstammar från denna tid. Nedervåningen är dock uppförd i två etapper, först som enkelstuga innehållande farstu, kök och vardagsstuga och sedan utökad till parstuga med en sal mot grannparten. Det bör vara denna parstuga som man fått skattebefrielse för 1793. Enkelstugan bör således vara byggd 10-20 år tidigare. 1840 byggde man på huset med en full salsvåning med ovanpåliggande lågt loft. Detta är synnerligen ovanligt, flistakshusen brukar i regel bara ha en förkrympt övervåning utan boendefunktion, se Sunnkörke. Salsvåningen reddes dock inte in till fullo. Den kom att innehålla en ny sal ovanpå den gamla salen och en brudkammare över farstun, medan det södra rummet vara magasin, på 1900-talet delat i två rum, varav det sista inte inreddes förrän 1990. I gavelspetsen sitter ett återanvänt 1700-talsfönster som troligen har suttit i samma position som det på den andra parten. Fönstren nere har förstorats vid övervåningens tillkomst, men sitter i samma positioner, bla är det typiskt med en blind baksida på vardagsstugan, här stod de väggfasta sängarna och de tätt sittande fönstren på gaveln. Taket är täckt med kalkstensflis från Millklint nära Torsburgen.

Från 299 kr

Det här är en av Masses bilder från första fotograferingsåret, där han har avbildat familjen vid Botels östra part, den enda som än idag ligger kvar på östra sidan om vägen. Denna part kom till vid gårdens andra delning 1732, då Lars Olofsson och hans hustru Brita Hansdotter byggde upp den. Deras son Hans Larsson och hans fru Margareta Andersdotter från Snausarve tog över 1755 och efter dem blev sonen Lars Hansson och hans hustru Margareta Olofsdotter från Näs husbönder på 1780-talet. De hade ett förmodligen pampigt bröllop i Närs prästgård, där Margareta hade tjänat före giftermålet. Med sonen Lars Larsson och hans fru Elisabet Jakobsdotter från Folke på När fortsatte släkten i början på 1800-talet. Sedan gick gårdsparten över på spinnsidan när dottern Margareta övertog den omkring 1840 med sin man Mattias Persson från Fie, som byggde upp alla byggnader på gårdsparten. De fick inte mindre än 9 barn, varav äldste sonen Petter Mattson Bodin och hans fru Gustava Josefina född Hagvall från Hagvards i Follingbo blev husbönder till 1897. Deras enda barn Hilma ärvde gårdsparten, gift med Jakob Larsson från Hallbjärs på När och av deras 6 barn övertog äldste sonen Henry parten 1927. Han blev gift 1917 med Ester Maria Ahlstedt från Stenstugu i Alskog. Äldsta dottern Iris ärvde gården, gift med Ejnar Larsson från Kauparve och med deras ende son Sven-Erik fortsatte släkten. Han gifte sig med Inga-Britt från Stockholm och de fick dottern Linda. Gårdsparten ägs idag av Inga-Britt och marken är utarrenderad. Personerna på bilden är från vänster: Hilma Larsson född Bodin 30 år med barnen Henry 8 år, Hilda Klara 6 år, Elin Jenny 5 år, Ragnar 3 år i handen och Sigfrid 1 år på armen, modern Gustava Bodin 72 år och fadern Petter Bodin 67 år. Maken Jakob Larsson är inte med.

Från 299 kr

Gråborg, med S:t Knuts kapell i bakgrunden. Gråborg i Algutsrums socken i Mörbylånga kommun är Ölands största fornborg. Den består av en rund ringmur, cirka 4 meter hög. På utsidan ligger stenarna delvis i murbruk, vilket gör att muren genom tiderna har kunnat bevaras ganska väl. Gråborg har tre öppningar varav en har varit försedd med en tornöverbyggnad, som konstruerades under medeltiden. Inne i själva borgen har man inte funnit några rester av hus eller andra byggnader. Borgens storlek visar dock att den varit en central punkt i äldre tider, kanske en handelsplats. I äldre tider kallades borgen för "Backaborg" eller "Borg". På borgens område har man gjort rikliga arkeologiska lösfynd vilka nu förvaras på Länsmuseet i Kalmar. De äldsta delarna av fornborgen är sannolikt från 500-talet. Sin nuvarande storlek fick borgen under 1100-talet, efter att ha byggts ut i etapper. Det inre av borgen är numera gräsbevuxen, borgens form är elliptisk och med en storlek av ungefär 210 gånger 160 meter. Enligt en sägen är Gråborg starkt förknippad med motkungen Burislev Sverkersson, som jämte sin halvsyster Sofia av Minsk hade sin uppväxt här. S:t Knuts kapell är en kyrkoruin belägen i Mörbylånga kommun på Öland. Den ligger intill fornborgen Gråborg. Namnet härstammar från den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086. Kapellet uppfördes under 1100-talet och övergavs under 1500-talet och dess enda klocka konfiskerades till kronan 1560. Idag finns endast den västra gaveln och triumfbågen kvar. En stavkorshäll finns numera i Algutsrums kyrka liksom ett altarskåp som är ett av Ölands största. Kapellbyggnaden har troligen omgivits av en mindre kyrkogård, såväl skelett som gravstenar har påträffats i närheten. (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Gråborg, med S:t Knuts kapell i bakgrunden. Gråborg i Algutsrums socken i Mörbylånga kommun är Ölands största fornborg. Den består av en rund ringmur, cirka 4 meter hög. På utsidan ligger stenarna delvis i murbruk, vilket gör att muren genom tiderna har kunnat bevaras ganska väl. Gråborg har tre öppningar varav en har varit försedd med en tornöverbyggnad, som konstruerades under medeltiden. Inne i själva borgen har man inte funnit några rester av hus eller andra byggnader. Borgens storlek visar dock att den varit en central punkt i äldre tider, kanske en handelsplats. I äldre tider kallades borgen för "Backaborg" eller "Borg". På borgens område har man gjort rikliga arkeologiska lösfynd vilka nu förvaras på Länsmuseet i Kalmar. De äldsta delarna av fornborgen är sannolikt från 500-talet. Sin nuvarande storlek fick borgen under 1100-talet, efter att ha byggts ut i etapper. Det inre av borgen är numera gräsbevuxen, borgens form är elliptisk och med en storlek av ungefär 210 gånger 160 meter. Enligt en sägen är Gråborg starkt förknippad med motkungen Burislev Sverkersson, som jämte sin halvsyster Sofia av Minsk hade sin uppväxt här. S:t Knuts kapell är en kyrkoruin belägen i Mörbylånga kommun på Öland. Den ligger intill fornborgen Gråborg. Namnet härstammar från den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086. Kapellet uppfördes under 1100-talet och övergavs under 1500-talet och dess enda klocka konfiskerades till kronan 1560. Idag finns endast den västra gaveln och triumfbågen kvar. En stavkorshäll finns numera i Algutsrums kyrka liksom ett altarskåp som är ett av Ölands största. Kapellbyggnaden har troligen omgivits av en mindre kyrkogård, såväl skelett som gravstenar har påträffats i närheten. (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Gråborg med S:t Knuts kapell i bakgrunden. Gråborg i Algutsrums socken i Mörbylånga kommun är Ölands största fornborg. Den består av en rund ringmur, cirka 4 meter hög. På utsidan ligger stenarna delvis i murbruk, vilket gör att muren genom tiderna har kunnat bevaras ganska väl. Gråborg har tre öppningar varav en har varit försedd med en tornöverbyggnad, som konstruerades under medeltiden. Inne i själva borgen har man inte funnit några rester av hus eller andra byggnader. Borgens storlek visar dock att den varit en central punkt i äldre tider, kanske en handelsplats. I äldre tider kallades borgen för "Backaborg" eller "Borg". På borgens område har man gjort rikliga arkeologiska lösfynd vilka nu förvaras på Länsmuseet i Kalmar. De äldsta delarna av fornborgen är sannolikt från 500-talet. Sin nuvarande storlek fick borgen under 1100-talet, efter att ha byggts ut i etapper. Det inre av borgen är numera gräsbevuxen, borgens form är elliptisk och med en storlek av ungefär 210 gånger 160 meter. Enligt en sägen är Gråborg starkt förknippad med motkungen Burislev Sverkersson, som jämte sin halvsyster Sofia av Minsk hade sin uppväxt här. S:t Knuts kapell är en kyrkoruin belägen i Mörbylånga kommun på Öland. Den ligger intill fornborgen Gråborg. Namnet härstammar från den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086. Kapellet uppfördes under 1100-talet och övergavs under 1500-talet och dess enda klocka konfiskerades till kronan 1560. Idag finns endast den västra gaveln och triumfbågen kvar. En stavkorshäll finns numera i Algutsrums kyrka liksom ett altarskåp som är ett av Ölands största. Kapellbyggnaden har troligen omgivits av en mindre kyrkogård, såväl skelett som gravstenar har påträffats i närheten. (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Medföljande text: "Fotografi taget i anledning av J W Bergs 60-årsdag 1945 på trappan utanför hans hus. 1. Lennart Berg, yngste son till J W Berg, 2. Elon Johansson, 3. Johansson (Nordensjö), bror till 33:s fru, 4. Östen Berg, son till J W Berg, 5. Åke Johansson (Wallsten), bror till 3, 6. Bertil Kristiansson, svetsare, ordf. i fackf. 7. Valter Berg, son till J W Berg, 8. Ingmar Kristiansson, 9. Agne Hilmersson, svarvare, 10. Karl Lennart Karlsson, montör, 11. Folke Olofsson, svetsare, kusin till 33, 12. Harry Skog, Borlänge (ej på Bergs, gift med J W Bergs dotter), 13. Hjalmar Hermansson, timmerman, kom från Tjörn, 14. Adolf Andersson, timmerman, 15. Johan Wiktor Berg, direktör, 16. Sven Pettersson, svetsare, 17. Josef Olsson, drivare, 18. Oskar Olofsson, timmerman, 19. Bertil Gustavsson, svarvare, 20. Okänd, 21. Sven Olsson, drivare; son till 17, 22. Manfred Andersson, 23. montör, 24. Okänd, 25. John Svensson, 26. Oskar Jansson, 27. Mauritz Johansson, timmerman, 28. Arvid Olsson "Drivar-Arvid", drivare, 29. Sven Olsson, 30. Okänd, 31. Allan Alhberg, timmerman, 32. Okänd, 33. Erlend Andreasson, montör, 34. Oskar Karlsson, sågare, 35. Lindberg, fru till 44, 36. Harry Andersson, timmerman, flyttade till Småland, 37. äldsta dotter till J W Berg, gift med 12, 38. Henning Eriksson, gjutare, 39. Folke Karlsson, snickare, 40. Karl "Sme-Kalle" Gustavsson, smed, 41. Eisten Sjödell, snickare, 42. Fredrik Klar, timmerman, 43. Sigvard Olofsson, montör (propellrar), 44. Lindberg, bokhållare, 45. Almén, svarvare, 46. Alfred Olsson, snickare, 47. Johan Sundberg, svarvare, 48. Albin Ahlberg, montör, 49. Karl Hilmersson, målare, 50. Martin Johansson, timmerman, 51. Algot Pettersson, körde timmerbåten, 52. Torsten Almqvist, montör, 53. Adel Svenningsson, montör, farbror till 67, 54. Harry Karlsson, timmerman, 55. Albert Johansson, kom från Bleket, Tjörn, kallad Blearn, 56. Okänd, 57. Johan Olsson, sågare, (skötte ramsågen), 58. Verner Almqvist, 59. Reinold Olsson, 60. Karlsson (Solbräcke), kom från Eriksberg våren 1945, 61. Karl "Nilsson" Gustavsson, plåtslagare, 62. Hjalmar Ahlqvist, 63. Torsten Österberg, 64. Olle Berg, svarvare, sedan kontoret, brorson till J W Berg, 65. Okänd, 66. Okänd, 67. Oskar Svenningsson, timmerman, kom från Knippla, förman på Björkö. Ägare till bilden: Östen Berg, Hälsö. Uppgiftslämnare: Östen Berg och Erland Andreasson, Hälsö.

Från 299 kr

Medföljande text: "Fotografi taget i anledning av J W Bergs 60-årsdag 1945 på trappan utanför hans hus. 1. Lennart Berg, yngste son till J W Berg, 2. Elon Johansson, 3. Johansson (Nordensjö), bror till 33:s fru, 4. Östen Berg, son till J W Berg, 5. Åke Johansson (Wallsten), bror till 3, 6. Bertil Kristiansson, svetsare, ordf. i fackf. 7. Valter Berg, son till J W Berg, 8. Ingmar Kristiansson, 9. Agne Hilmersson, svarvare, 10. Karl Lennart Karlsson, montör, 11. Folke Olofsson, svetsare, kusin till 33, 12. Harry Skog, Borlänge (ej på Bergs, gift med J W Bergs dotter), 13. Hjalmar Hermansson, timmerman, kom från Tjörn, 14. Adolf Andersson, timmerman, 15. Johan Wiktor Berg, direktör, 16. Sven Pettersson, svetsare, 17. Josef Olsson, drivare, 18. Oskar Olofsson, timmerman, 19. Bertil Gustavsson, svarvare, 20. Okänd, 21. Sven Olsson, drivare; son till 17, 22. Manfred Andersson, 23. montör, 24. Okänd, 25. John Svensson, 26. Oskar Jansson, 27. Mauritz Johansson, timmerman, 28. Arvid Olsson "Drivar-Arvid", drivare, 29. Sven Olsson, 30. Okänd, 31. Allan Alhberg, timmerman, 32. Okänd, 33. Erlend Andreasson, montör, 34. Oskar Karlsson, sågare, 35. Lindberg, fru till 44, 36. Harry Andersson, timmerman, flyttade till Småland, 37. äldsta dotter till J W Berg, gift med 12, 38. Henning Eriksson, gjutare, 39. Folke Karlsson, snickare, 40. Karl "Sme-Kalle" Gustavsson, smed, 41. Eisten Sjödell, snickare, 42. Fredrik Klar, timmerman, 43. Sigvard Olofsson, montör (propellrar), 44. Lindberg, bokhållare, 45. Almén, svarvare, 46. Alfred Olsson, snickare, 47. Johan Sundberg, svarvare, 48. Albin Ahlberg, montör, 49. Karl Hilmersson, målare, 50. Martin Johansson, timmerman, 51. Algot Pettersson, körde timmerbåten, 52. Torsten Almqvist, montör, 53. Adel Svenningsson, montör, farbror till 67, 54. Harry Karlsson, timmerman, 55. Albert Johansson, kom från Bleket, Tjörn, kallad Blearn, 56. Okänd, 57. Johan Olsson, sågare, (skötte ramsågen), 58. Verner Almqvist, 59. Reinold Olsson, 60. Karlsson (Solbräcke), kom från Eriksberg våren 1945, 61. Karl "Nilsson" Gustavsson, plåtslagare, 62. Hjalmar Ahlqvist, 63. Torsten Österberg, 64. Olle Berg, svarvare, sedan kontoret, brorson till J W Berg, 65. Okänd, 66. Okänd, 67. Oskar Svenningsson, timmerman, kom från Knippla, förman på Björkö. Ägare till bilden: Östen Berg, Hälsö. Uppgiftslämnare: Östen Berg och Erland Andreasson, Hälsö.

Från 299 kr

Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Tveta kyrka. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Tveta kyrka. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Denna part av Bönde kom enligt Lauboken till 1741, då Rasmus Olofsson ärvde denna gårdsdel av sin far Olof Rasmusson. Han gifte in sig på Mattsarve 1742 och sålde då gårdsparten till sin svärmors Mallena Jakobsdotters sedan 1725 nye man Nils Persson från Hablingbo, Mallena hade dött och Nils tog med sig de tre barnen Per född 1726, Olof född 1729 och Elin född 1730 till Bönde. Nils gifte om sig samma år som gårdsköpet med pigan på gårdsparten Anna Stensdotter och fick med henne barnen Christina född 1743, Nils född 1745 och Mallena (!) 1749. Christina gifte sig 1765 med Rasmus Olofssons son Olof Rasmusson på Mattsarve, banden mellan dessa gårdar var således starka! Nils Perssons son i första giftet Per Nilsson ärvde gården, gift första gången med Valborg Olofsdotter från Hallbjäns och andra gången med Elisabet Persdotter från När. Äldsta dottern i första giftet Mallena (!) Persdotter född 1761 tog över, gift första gången med Lars Nilsson från Fie och andra gången med Johan Eriksson född 1762 från Rudvier i Alskog. Mallena dog och Johan gifte om sig med Stina Olofsdotter född 1775 från Mattsarve. Från detta äktenskap tog sonen Johannes Johansson född 1802 över, gift 1831 med Anna Maja Christiansdotter född 1803 från Kauparve. Äldste sonen Johan Johansson ärvde gårdsparten, gift första gången 1856 med Cajsa Johanna Nilsdotter född 1831 från Anderse och andra gången 1870 med "pigan från Bönde" Gertrud Rudin född 1844 från Hemmor. Johan Johansson sålde gården omkring 1870 och byggde en stuga invid ån från Garde, se Bild 683. Gårdsparten köptes av Petter Ahlberg och hans fru Helena Jakobsdotter från När. Frun dog och Petter gifte om sig med Anna Katarina Hansdotter född 1860 från Snausarve. Deras son Emil Ahlberg född 1898 blev den siste ägaren, han dog ung och gården revs omkring 1930. Bilden visar en mycket gammal manbyggnad, uppförd på 1700-talet. Huset är långt och slutet, fönstren sitter nära gavlarna, typiskt för 1700-talshusen. Ytterdörren är av svaiptyp, delad vågrätt och det är mycket gammalmodigt. De höga väggarna tyder på att huset ursprungligen haft ett flackt flistak. En stenhusresolution finns för Bönde 1771, vilket stämmer bra med husets utseende. Problemet är att resolutionen står på Carl Jakobsson och han bodde på grannparten, se Bild 678. Flygeln är också mycket intressant. Det är som synes ett bulhus, som kan ha varit en liten manbyggnad. Här är det nog ändrat till brygghus mfl funktioner. Personerna är troligen Petter och Anna Katarina Ahlberg med tvillingbarnen Emil och Anna.

Från 299 kr

Masse har gått ut på åkern nedanför och tagit en bild av baksidorna på Södergrens och Hallgrens bostadshus. På Södergrens hus har man ännu inte hunnit bygga glasverandan i vinkeln. En gammalmodig bulbod under faltak har flyttats hit. Hos Hallgrens ser det ut som en bakugn sticker ut genom väggen på bostadshusets bakbygge. Det lilla skjulet i resvirke är nog ett dass. På Söderlunds gårdsdel stod förr en av Hallbjäns gårdsparter. Den kom till omkring 1785 då Hallbjäns norra part delades mellan syskonen Oluff Larsson och Brita Larsdotter. Oluff född 1753 gift 1779 med Catarina Carlsdotter född 1758 från Bönde byggde upp denna part och fick 20 års skattefrihet 1810 för en ny manbyggnad i sten. Äldste sonen Lars Olofsson född 1779 tog över, gift med Anna Catarina Tomasdotter och efter dem äldste sonen Lars Larsson född 1809, gift 1835 med Anna Gertrud Mattsdotter född 1814 från Starrlause i Stånga. De ägde gårdsparten till omkring 1850, då den övertogs av Lars syster Catarina Maria Larsdotter född 1811 och hennes man Per Persson Hallander född 1815 från Hallsarve. Sonen Lars Per Hallander född 1840 ärvde parten, gift 1863 med Brita Cajsa Johansdotter född 1841 från Botvide. De fick 4 barn, men ingen tog över. Hallanders sålde all jorden i smålotter och byggnaderna revs bort. Gårdstomten och en del av jorden köptes av Lars Pettersson på Hallbjäns norra gårdspart. Han sålde 1910 tomten och 7,5 ha jord till Arvid Södergren född 1879 från de små torpställena på andra sidan vägen, se Bild 609-614. Arvid Södergren byggde upp denna boplats på nytt med manbyggnaden på bilden. 1924 flyttade brodern Nils Södergren född 1874, gift med Emeli Myhrström född 1871 från Garde, och deras 6 barn in i huset! De två äldsta barnen var kanske redan utflugna. Varför Nils övergav föräldrahemmet och inget barn tog över det kan man undra? Bröderna kom tydligen bra överens, troligen hade de kvarnen ihop och fiskade tillsammans. 1945 överlät Arvid stället till broderns yngste son Gustav Södergren född 1910. Gustav flyttade ner till Rut Hansson på Snausarve och lämnade denna lilla gård öde. Tomten med förfallna byggnader köptes av Eva Hernbäck och Göran Jonsson från Stockholm och de byggde ett nytt gotlandsanpassat hus bredvid det gamla och nyttjar fastigheten som fritidshus.

Från 299 kr

När Snausarve delades någon gång efter 1600-talets mitt, blev Anders Hansson 1610-1690 ägare av den här ursprungsparten, vilket år är inte känt, men han ägde parten 1670. Sonen Hans Andersson född 1661 gifte sig 1699 med Anna Larsdotter och de fick 3 barn, varav äldste sonen Anders Hansson född 1700 blev näste ägare. Anders gifte sig omkring 1725 med Anna Olofsdotter Hummelbos i Burs och eftersom Anders var sjuklig, var det hon som stod för gårdsparten. De fick också 3 barn och även nu var det äldste sonen son ärvde parten, Hans Andersson född 1726 gift 1752 med Margareta Larsdotter född 1729 från Botels. Hans och Margareta fick 4 barn varav två hette Hans! Men det blev en son Anders Hansson född 1756 som blev näste ägare, gift 1781 med Brita Larsdotter född 1750 från Smiss och de fick 4 barn. Anders dog och Brita gifte om sig 1794 med Gabriel Jakobsson född 1767 från Pilgårds på När. Äldste sonen i första äktenskapet Hans Andersson född 1782 och gift 1802 med Dorotea Jakobsdotter Lyberg född 1778 från Lye tog över parten. Hans och Dorotea fick 7 barn och det blev yngste sonen Hans Hansson född 1820 som blev näste ägare. Han gifte sig 1848 med Margareta Elisabet Nilsdotter född 1827 från Anderse och de fick 6 barn. 1879 tog sonen Jakob Niklas Hansson född 1849 över parten, gift 1887 med Anna Lovisa Hansdotter född 1855 från Hägdarve på När. De fick 5 barn och det blev dottern Hermanna Hansson 1894-1995 som blev näste ägare. Hon gifte sig 1927 med Ernfrid Södergren född 1900 från Hallbjäns och de tog samma år över parten. De fick inga barn, utan tog en fosterdotter, vilken inte tog över gårdsparten. Hermannas äldsta syster Nelly Helena född 1888 gifte sig till granngården Goks och det blev hennes dotterdotter Helena Kolmodin född 1968 som köpte den avstyckade parten 1994 av Helenas föräldrar Gunhild och Henry Nyroth med sin sambo Kent Jakobsson född 1966 från När. När de separerade såldes parten. På bilden ser vi från väster: Harald Hansson 7 år, Hermanna Hansson 10 år, hon blev 101 år gammal, och Henrik Hansson 15 år. I bakgrunden ser vi manbyggnaden, en parstuga från 1800-talets första hälft och brygghuset.

Från 299 kr

Att klura ut de första ägarna till Böndes parter verkar inte vara lätt. Gården verkar nämligen vara delad i 4 parter tidigare än vad Lauboken uppger, se tidigare om Bönde. 1741 var Lars Jakobsson ägare till denna gårdspart, vilken han kanske ärvt av sin far Jakob Jakobsson. Lars gifte sig första gången med Britta Jakobsdotter från Gerum och andra gången med Gertrud Grelsdotter. Äldste sonen i första giftet Jakob Larsson född 1728 ärvde parten, gift med Helena Johansdotter från Folkedarve i Garde. Deras äldsta dotter Helena Jakobsdotter född 1767 gift 1790 med Per Matsson född 1766 från Östris i Alva ärvde gårdsparten 1794 genom testamente med utlösen till brodern Jakob Jakobsson och systersonen Jakob Andersson. Helena och Per fick 7 barn, varav äldste sonen Per född 1795 tog över, gift 1830 med Greta Gertrud Olofsdotter född 1808 på granngården Husarve. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Olof född 1831 som tog över 1860, gift samma år med Elisabet Danielsdotter född 1835 från Gannor. Olof drunknade 1878 och Elisabet drev gården till 1899, då dottern Amanda född 1864 gift med Lars Pettersson Häglund från Allmänningen blev nästa ägare. Dottern Ida född 1900 gift 1925 med Joel Danielsson född 1900 från Långared i Västergötland blev ägare 1930. De fick tre söner. Gården köptes av Sven-Erik Larsson Botels, och byggnaderna köptes i sin tur av läkaren Wolfgang Rutz med familj, vilka tidvis bott permanent på fastigheten. Helena Jakobsdotter och Per Matsson uppförde det första stenhuset på gårdsparten 1810, vilket sannolikt är det hus som syns i bakgrunden. Detta hus byggde sonen Per och hans fru Greta om med brutet tak och frontespiser omkring 1840 till det utseende vi ser på bilden. Pers och Gretas barnbarnsbarn Ida och hennes man Joel rev huset 1931 och byggde det för tiden supermoderna huset med bla centralvärme som finns kvar idag. På bilden ser vi änkan Elisabet Danielsdotter 69 år längst bak, t h om henne längst bak dottern Amanda 40 år, i förgrunden dotterdöttrarna Agnes och Ester, på brädtraven dotterdottern Ida 4 år och th mågen Lars Pettersson 40 år. Den äldre kvinnan t v med räfsan är hittills okänd, möjligen en svägerska. Man håller på med ladugårdens ombyggnad, därför finns det virkestravar och en bruklave på gårdsplanen.

Från 299 kr

Den här boplatsen kom till på slutet av 1700-talet när avskedade soldaten Erik Granats son med samma namn fick 10 tunnland jord och byggde här i sluttningen av Lausbackars östra sida mitt emot nerfarten till Smiss. Helt obekant som boplats var kanske inte stället, här nånstans låg gården Bogs, som troligen fösvann efter digerdöden på 1350-talet. Än idag kallas platsen där Backvägen går upp norr om Nybygget för Bogs backe. Erik Granat d y var född 1767 och gifte sig 1793 med Anna Maria Nilsdotter Flink född 1771 från Tofta. De fick 3 barn, varav äldsta dottern Maria Eriksdotter född 1794 tog över. Hon gifte sig 1813 med Nils Rassmusson Löv 1790-1855 och de fick 5 barn. Sonen Jakob Nilsson Löv 1827-1860 ärvde stället, gift 1848 med Magdalena Maria Hansdotter född 1822 från Hallsarve på När och de fick dottern Catarina Elisabet Jakobsdotter 1849. Jakob drunknade 1860 och Magdalena gifte om sig 1861 med Jakob Johansson från Bjärges. Catarina gifte sig som 17-åring med folkskolläraren Jakob Vilhelm Mårtensson 1841-1905 från Mannegårde i Lye och de blev ägare till Nybygget. De fick hela 13 barn, men flera dog unga, så också Catarina efter sista barnets födelse. J.V. Mårtensson gifte om sig 1895 med Maria Olivia Elisa Vestergren född 1866 från Alva och de fick en son. När Jakob Vilhelm dog flyttade frun tillbaka till Alva och stället övertogs av dottern Ebba Mårtensson född 1889. Hon gifte sig 1909 med Johan Petter Ödahl från Mattsarve och de ägde stället till 1914, då de flyttade till Johan Petters barndomshem vid Mattsarve och sålde stället till Johan Petters bror Gunnar Ödahl född 1884. Gunnar, som försörjde sig som byggmästare, gifte sig 1919 med Anna Ester Gertrud Karlkvist född 1887 från Bosarve på När och de fick 5 barn. Inget av dem tog över, jordbruket var för litet att leva på och marken styckades av. Gunnar Ödahls dödsbo sålde fastigheten 1976 till Ingemar Nilsson född 1949 från Tiricke på När och hans dåvarande fru Yvonne Eklund (?) och deras barn Jesper född 1975, Lina född 1979 och Johan född 1982. Ingemar totalrenoverade och byggde till bostadshuset på 1980-talet och bebor alltjämt fastigheten. Manbyggnadens ålder är svårbedömd, den ser mest ut att vara från rätt sent 1800-tal med sin fönsterplacering i nischer och flackt tak. Men huset har ingen markerad sockel och det borde det ha om det är från 1800-talet. Om det är byggt vid Nybyggets tillkomst, borde det finnas en stenhusresolution och det finns det inte. På bilden ser vi skolläraren Jakob Vilhelm Mårtensson 62 år och hustrun Marie född Vestergren 37 år.

Från 299 kr

Denna mindre gårdspart uppstod omkring 1780 när Hallsarves västra part under backen delades mellan bröderna Olof och Christen Persson, se Bild 841. Olof Persson född 1756 fick mark här nere nära stranden söder om Smiss och byggde platsen omkring 1780. Han gifte sig 1779 med Margareta Thomasdotter född 1755 från När och de fick tre barn, varav äldste sonen Thomas Olofsson född 1782 övertog gårdsparten. Han blev gift 1805 med båtsman Kjortels dotter Brita Stina Hansdotter född 1780 och de fick två barn. Thomas dog redan 1808 och Brita Stina gifte om sig året därpå. Man gifte om sig snabbt, för man kunde inte klara en gård ensam, det var nog inte så mycket kärlek med i spelet, det gällde bara att överleva. Brita Stinas nye make hette Per Mårtensson född 1785 från Rangsarve i Alskog och de fick 4 barn. Gårdsparten gick i arv till äldsta dottern i andra giftet Stina Cajsa född 1810, gift 1838 med Jacob Persson född 1800 från Bönde. De fick en son Hans 1841, men han drunknade 1861 och Jacob dog 1865, varvid Stina Cajsa gifte om sig 1867 med drängen Jakob Pettersson född 1812 från Österby i Buttle, de fick inga barn. Gårdsparten såldes omkring 1870 till träskomakaren Mårten Lauvall född 1824 från Kauparve och hans hustru Cajsa Stina Persdotter Glömsker född 1823. De hade fyra barn och gårdsparten delades mellan sonen Karl Mårtensson född 1856 och dottern Maja Lotta Mårtensdotter född 1851. Karl ärvde denna part och Maja Lotta byggde nytt en bit sydväst om broderns part. Karl Mårtensson gifte sig 1882 med Anna Kristina Olofsdotter född 1859 i Burs. De fick tre sönder, varav äldste sonen Edvard Carlsson född 1885 tog över, gift 1917 med Karin Åslin född 1890 i Hälsingland. De fick två barn, men ingen tog över, så de sålde gårdsparten 1941 till Edvards kusinbarn Margit med make Sune Jakobsson, vilka i sin tur sålde parten till Oskar Johansson född 1906 från Rikvide på När, som var gift 1930 med Agnes Olsson född 1904 från Siglaivs på När. De fick 3 söner och mellansonen Bengt Johansson född 1934 ärvde parten, men flyttade till fastlandet och sålde den 1984 till Bo Jacobsson född 1938 från Stockholm, som sedan dess nyttjat fastigheten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen sonen Karl 13 år, sonen Edvard 21 år, Karl Mårtensson 50 år och hustrun Anna Kristina 47 år. Alla har redskap i händerna, det var otänkbart att framstå som sysslolös! Masse har fått med hela gårdsmiljön. Till vänster ses ladugården med halmtak och ett tröskhus med faltak, till höger ses flygeln och bostadshuset.

Från 299 kr

Denna sommardag döljs manbyggnaden på Gumbalde delvis av trädgårdens syréner och päronträd. Manbyggnaden är uppförd 1876 i parstugeplan, medan köks- och brygghusbakbygge kom till 1912. Vad träbyggnaden innehållit är okänt. 1523 framträder förste kände ägaren Jacop Gumbalde. 1570 hette ägaren också Jacop Gumbalde, kanske ett barnbarn. 1648 ägde Tomas Gumbalde gården och 1653 hade sonen Nils Tomsson tagit över. 1670 var Hans Gumbalde ägare och 1681 hade gården delats i två parter mellan sönerna Jacob och Paul Hansson. 1694 stod Jacob för hela gården, men 1701 verkar den yngsta brodern Churt ha tagit över Pauls part och Jacob hade kvar sin part. Troligen gick det ut sig för bröderna, för något senare ägdes hela Gumbalde av Michael Olofsson. Han sålde hela gården 1720 till Daniel Hansson från Nore i Vamlingbo, gift samma år med Catarina Olofsdotter född 1701 från Fie. Gården delades omkring 1750 och dottern Mallena Danielsdotter född 1730 fick denna part. Hon gifte sig 1750 med Lars Mattson född 1730 från Bolarve i Garde. De fick 5 barn, varav äldsta dottern Catarina Larsdotter född 1761 ärvde parten. Hon gifte sig 1781 med Lars Hansson född 1753 från Maldes på När och de fick också 5 barn. Av dessa tog äldste sonen Hans Larsson född 1783 över, gift 1808 med Brita Danielsdotter född 1786 från Gannor. De fick 8 barn och äldste sonen Lars Hansson född 1813 ärvde parten, gift 1835 med Ingrid Cajsa Hansdotter född 1810 från Botels. Av deras 7 barn blev yngste sonen Lars Larsson född 1840 näste ägare. Han gifte sig 1868 med Maria Danielsdotter född 1846 från sin farmors gård Gannor. De fick 4 barn och av dem tog sonen Olof Larsson född 1872 över gårdsparten. Han gifte sig med Vendla Larsson från Stånga. De sålde parten 1915 till grannen Lars Östmans son Emil Östman och hans fru Emma, vilka innehade den i 6 år, se Bild 586 bland annat. 1921 köptes gårdsparten av Karl Nyström född 1874 och hans fru Maria född Karlsson 1878, båda från Kräklingbo. 1933 tog deras son Albert Nyström född 1909 över, gift 1936 med Elsa född Nilsson 1915 från Mickelgårds på När. De brukade parten till 1968, då de sålde den till Lantbruksnämnden, som styckade av jorden och sålde denna manbyggnad med tomt till Lars och Märta Edlund. De nyttjade bostadshuset som fritidshus, men bodde också här permanent en period. 2008 sålde Edlunds barn huset till Anne-Marie Björling, som bor här på fritiden.

Från 299 kr

Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Tveta kyrka. Kyrkogården utvidgad mot väster 1948. Västra muren revs då. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr