Holms skeppsvarv. varvet sett från virkesupplaget mot SO. Tv en av skutorna vid utrustningskajen, där bakom kontorsbyggnaden med ritkontoret innanför vindskuporna och skjulet med smedjan. Th härom Bornö (RN 9643) på slipen och skeppsverkstaden. Obs. traversen över virkesupplaget. Skåne, Malmöhus län, Råå.
Från 299 kr
Smedjan vid Wesslands bruk 1896, eller däromkring. Revs 1902, sedan driften nedlagts den torra sommaren 1901. Personerna från vänster: Smidesmästaren O Bock Smidesdrängen Karl Holm Järnvägaren Fredrik Lindberg (vid järnvägen) >> Smeden Johan Sjöstedt På planen i förgrunden låg till år 1894 kolhus med uppkörsbro direkt från landsvägsbron. Kolhuset nedbrann 1894.
Hemmansägaren fröken Stina Jonsson på Jon-Jons i Trödje, i juli 1939. Reportage för Norrlandsposten. Stina Jonsson skrev dagbok under större delen av sitt liv. I dagboken berättar hon om Norrlandspostens besök den 13 juli: "Post o. handelsdag. Rävsat diken vid smedjan. Helen Vestberg och Petrus på besök Åter ute på slåttern men det började regna. 3 medarb. fr. Norrlandsposten här. Packat för Edsöfärden. Mannagr. pudd. krusbärssylt." Slåttern hade börjat tre dagar tidigare, den 10 juli.
Manbyggningens baksida är avbildad från åkern i nordost. Man ser bakbygget med två kamrar på gaveln och ett skafferi i mot manbyggnaden. Fönstren på manbyggnaden hör till salen på gaveln och en kammare mitt i huset. T h står smedjan, vilken revs och flyttades ut till åkerhörnet mot vägen 1936. I bakgrunden skymtar ladugården. I förgrunden skymtar en cementputsad (?) mur, vilken går ner i höjd med manbyggnadens gavel.
En bild av manbyggnaden och flygeln med lillgårdsmiljö. Genom att popplarna, pilar kallade, är klappade, hamlade, framträder manbyggnaden och dess veranda tydligt. Flygeln har fått ett papptak i lodstående vådor lagt på spåntaket. Båda husens tak går ut över gavlarna, vilket blev vanligt efter 1870. Spjutspjäletstaketet med järngrindar och grindstolpar, samt brunnshuset ser prydligt ut. Man kan ana muren vid smedjan tv om manbyggnadens gavel.
Wesslands bruk omkring år 1909. Smedjan låg till vänster om bron. Kvarnen i sitt ursprungliga skick, taket möjligen ombyggt på 1890-talet. Masugnen låg på bortre sidan om bron till >> höger, där på bilden en kaj byggts. Platsen igenfylld och delvis bebyggd med logen, som uppfördes omkring år 1904.Det vita huset i fonden är ett gammalt kolhus av slagg i lerbruk, sedan 1870-talet inrett till häststall, vartill det alltjämt användes. Byggnaden längst till höger är en fd rostugn.
Tygverkstaden, byggnad 129, april 1945 Övriga verkstadslokaler. Bild 1 -- Smedjan Lägg märke till att smeden mitt i bilden arbetar med fjäderhammaren och ingen bär hörselskydd! De hade nog inte så mycket hörsel kvar. Bild 2 -- Motorverkstaden Motorprovbänken Motorn är förmodligen en Scania-Vabis modell 1664 till Strv m/41 typ S1. Bild 3 -- Snickarverkstaden Snickaren med hammaren heter Per Hagberg, identifierad av släkting. Bild 4 -- Pjäsverkstaden Tornet på en strv m/41 i förgrunden.
Skolgymnastik. Läraren Blomqvist står längst bak. I bakgrunden syns gamla smedjan i Rolfstorp och vägen som försvinner i horisonten är vägen till Ullared (nuv. väg 153). Skolbyggnaden ligger utanför bildens vänsterkant, på andra sidan vägen. 1:Karin Karlsson i Bockagården, 2:Hulda Karlsson, 3:Berta Gunnesson, 4:Ebba Bengtsson, 5:Alma Johansson i Skärte, 6:Svea Karlsson i Skärte, 7:Daga Karlsson i Bockagården (tvillingsyster till Karin Karlsson), 8:Albert Johansson, 9:Hildur Andersson.
Ark med monterat vykort och text: "Ljósm. Gunnar Rúnar. Glaumbaer. Byggdarsafn Skagfirdinga. Vykort inköpt 1958. Foto från nordost mot prästgårdens framsida, som vetter mot dalen. Dörren till långa gången syns i förgrunden. Längst i bakgrunden smedjan. Den har direkt ingång och ingen förbindelse med övriga rum. Bälgen i smedjan är av den vanliga ovala typen. Bälgens handsnöre har en örnfot som handtag. enligt Gísli Gestsson på pjodminjasafn Islands i Reykjavik var det "en slags brandförsäkring", dvs. örnfoten skulle skydda mot eld. han berättade det när han demonstrerade den utställda smedjan på museet i Reykjavik. Nästa hus är ett skjul som likaså har direkt ingång och ingen förbindelse med övriga hus. Här förvaras sadlar, torvsadlar, hörep samt 3 bord med snaror. likadana flakar med tegelsnaror fanns på museet i Reykjavik. de användes till att fång asjöfågel med. Låg och flöt på vattnet på kvällen och vittjades på morgonen. Ytterligare nästa hus är ett likadant skjul. Här förvaras klöv-redskap för gödsel, kransåg och nabbespadar. Vidare torvjärn och torvklövjedon. Sen följer stora gångens hus. De två fönstren på undre botten höra till ett gästrum; fönstret där uppe till ett vävloft till vilket man kommer genom en trappa till vänster längre in i gången. Se foto taget 1958. Huset till höger är prästens skrivarstuga. Mitt emot fönstret på skrivarstugan finns en inbyggd sparlakanssänng. I den sängen lär skalden Jónas Hallgrimsson, som dog 1845, ha sovit. Brevid sängen är uppgången till loftet. På loftet ovanför skrivarstugan förvaras spinnstockar och där finns två ståndsängar."
Man undrar om de fåtaliga rakarna med rågskupor är det väsentliga i Masses motivval. Snarare kan man tro att det är landskapet med Bjärges västra part, Arvid Danielssons, i bakgrunden. Från vänster ser man Bjärges stolpkvarn, fribaptistkapellet, klappade askar längs Bjärgeskvior med möjligen stentunen framför, Arvid Danielssons gård där ladugården ännu har agtak, ladugårdsflyglar,manbyggnadens flygel, manbyggnaden med bakbygge och alldeles inpå smedjan innan den flyttades utanför tomten. De höga träden står i den s k Melanderska lunden. Bjärges norra och östra gårdsparter döljs av raken t h.
Smedjan var en högst märkvärdig byggnad, som för brandfarligheten stod bak på tomten. Den var troligen byggd när gårdsparten kom till på 1830-talet, de orginella fönstren var upptagna senare. Dörrarna gick utåt som de gjorde på smedjor för att inte ta upp plats inne när man skulle arbeta. Dessuton fanns det en liten gångdörr på gaveln. Faltaket är brant som på 1700-talsbyggnader. En fågelholk sitter på nocken, holkar var förr mycket vanliga. De var inte till för fåglarnas bekvämlighet, utan för att man skulle kunna plundra bona - halstrade nykläckta fågelungar ansågs som en läckerhet!
Det är en storslagen gårdsanläggning Oskar och Emma Danielsson byggde. Manbyggnaden från 1912 är en hög parstuga med dubbel fönstersättning i modern utformning. På baksidan finns ett köksbakbygge. Huset står på en hög blockimiterad sockel, innanför vilken det finns en källarvåning. Taket är täckt med papp i lodstående vådor och skorstenarna är höga och gjorda av tegel. Flygeln byggdes redan 1904 och här bodde man nog några år innan manbyggnaden var klar. Den innehåller brygghus, drängkammare och ...? med sädesmagasin på loftet. Mellan byggnaderna skymtar smedjan. Det ser ut som om hela trädgården är full av högvuxna foderbetor!
Denna soliga vårförmiddag har Masse avbildat manbyggnaden och brygghusflygeln. Han har ställt sig så att den andra flygelns skorsten syns mellan byggnaderna. Längst till höger skymtar smedjan. Här ser man att manbyggnaden är ganska smal och saknar sockel. Det skulle kunna innebära att den är äldre än tidigare angivits och vara byggd av av Johan Mattsson när denna part etablerades omkring 1830. På Gardells tid kan huset ha moderniserats genom att höjas, få tidsenliga fönster och utdraget tak. Köksbakbygget med vardagsingång uppförde säkerligen Nilssons. Brygghusflygeln har brant tegeltak och bör vara uppförd på Mattssons tid, kanske omkring 1860. Brygghusdelen närmast gaveln har en baksidesingång. På vindsvåningen hade man spannmålsmagasin, vilket syns på vädringsluckan. Vid gaveln står en märklig liten byggnad med flistak. Troligen var den en källare.
Masse har mycket medvetet tagit en bild av båda byggnaderna. Smedjan från 1800-talets första hälft är övergiven och det återanvända 1700-talsfönstret på gaveln har urfallna bågar. Den utformning manbyggnaden har på bilden är från 1870-talet. Men frågan är om den inte har ett äldre ursprung. Jakob Olofsson byggde ett stenhus 1773 som han fick 20 års skattebefrielse för. Det var förmodligen ett flistakshus med traditionell förkrymt övervåning. Ett sådant hus stämmer väldigt bra med vägghöjden här. Huset är också lite asymmetriskt, det var inte de sena 1800-talshusen, dessutom hade de sockel. Om det här är Jakob Olofssons hus, har man höjt bjälklagen, så det gått att gräva ur en källare. Man har flyttat upp och in fönstren från nära hörnen och brantat upp taket. Sådana här ombyggnader var vanliga.
Ark med monterat vykort och text: "Ljósm. Gunnar Rúnar. Glaumbaer. Byggdarsafn Skagfirdinga. Vykort inköpt 1958. Foto från sydväst av Glaumbaer kyrka och dess gamla prästgård. Denna prästgård, med sin mängd torvhus, var i bruk som ordinarie prästgård för församlingens präst ända till år 1944. Nu är den museum. Gården är 115 år gammal. Fähus, stall, lador osv. ha legat söder om bostaden och syns ej på detta vykort. Högen, som syns framför prästgården, är resterna efter en brand. Bakom den syns den långa längan som inrymmer midbadstofa samt nordurhús och sudurhús. de fyra högra "vindskuporna" höra till midbadstoda, och den till vänster till nordurhús. Fönstret på gaveln tillhör sudurhús. Ingången, som man ser något till höger om detta fönster, leder direkt in till handkvarnsrummet. Man bör nog även se den som en reserv-utgång i händelse av eldsvåda. Jfr planskissen från år 1958. Huset längst till höger är smedjan. Framför den syns en gödselkvarn och en hösläpa, isl. vögur. I förgrunden stora vägen som till höger går mot Varmahlid och till vänster mot Saudárkr´kur."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.