Floda 187:1
Från 299 kr
Floda 103:1
Havgård
Börringe
Lemmeströ
Södra Börringe
Fide 28:1
Bredsätra 90
År 1745 kom arbetet igång att utvidga socknens medeltida kyrkobyggnad i Vist. Den nya kyrkan fick en mycket påkostad inredning. Kostnaderna kunde delas av inte färre en tre säterier i socknen som i gengäld fick patronatsrätten alternerad mellan sig. Kyrkans iögonfallande innertak målades av Sven Gustavsson Stoltz från Vadstena. Altartavlan, utförd av Johan Jerling, skänktes av grevinnan Christina Piper på Sturefors. För innehavarna av samma gods färdigställdes läktaren närmast till höger.
Ågatans medeltida sträckning består in i våra dagar, trots att förslag om en uträtning inte saknats genom historien. Mellan exempelvis Repslagare- och Snickaregatorna går Ågatan i en tydlig diagonal, vilket ännu påverkar husens utformning. I hörnet Ågatan-Snickaregatan låg bildens fastighet till i början av 1950-talet, som med sin vinkelställda gavel var anpassad till det icke rätställda gatuhörnet. Rimligtvis uppfördes huset kort efter att snickarmästare Anders Schermans beviljats bygglov 1837. Foto 1951.
Tidigt under medeltiden uppfördes en kyrka i Tuna. Under 1600-talet byggdes kyrkan ut och genomgick flera renoveringar. År 1737 byggdes ett kyrktorn på västra sidan. År 1764 byggdes en ny sakristia. Under 1800-talet genomgick kyrkan flera reparationer. Till slut bestämde man sig för att bygga en ny kyrka. För att minska omkostnader behöll man tornet. Nya kyrkan byggdes som ett skal som inneslöt den medeltida kyrkan som revs 1893. Här finns bland annat släkten Hammarskjölds familjegrav.
Det forna nunneklostret i Vadstena är i grunden en medeltida kungsgård. Vid mitten av 1300-talet testamenterades anläggningen till Birgittas klosterstiftelse som kort därpå startade sin klosterverksamhet. Efter reformationen inleddes en avveckling och från slutet av 1500-talet kom huvudbyggnaden istället att användas som så kallat krigsmanshus och vidare hospital. År 1954 övertogs klosterområdet ånyo av Birgittastiftelsen, som efter omfattande restaureringar fick ny funktion som gästhem med mera. Här ett nedslag från nämnda omgestaltning 1958.
Skedevi kyrka har likt alla medeltida kyrkor en lång historia och identiskt med många av dem en komplicerad byggnadshistoria. Det senaste ingreppet av stor betydelse i Skedevis fall är kyrkans korparti i nyklassicistisk stil. Åtgärden var framtvingad av socknens befolkningsökning och genom insatsen åstadkom man en utvidgning av kyrkorummet. För arbetet, som slutfördes år 1807, ansvarade länsbyggmästaren i Nyköping Anders Sundström, som hade att följa Olof Tempelmans ritningar. Odaterad bild från omkring förra sekelskiftet.
Mårten Nilsson Skinnares hus i Vadstena bär en komplicerad byggnadshistoria som här inte ska fördjupas. Ursprungligen uppfördes huset år 1519 som del i skinnarens initiativ för ett hospital i staden för fattiga och pilgrimer. Senare ombyggdes det till bostad för hospitalets predikant med förråd och ett lite kapell. Välkänt är bostadsdelens avträde på husets norra fasad. Sammantaget är byggnadens medeltida karaktär sällsynt väl bevarat. Järnvägsspåren i bilden användes fram till omkring 1930 för hästdragna transporter mellan hospitalets olika anläggningar.
Motiv från Örtomta 1931. Dold i grönska skymtar ortens kyrka med sitt låga tak och stora, rundbågiga fönster. Då som nu ger byggnaden en bestämd prägel av 1800-tal. Kyrkans byggnadshistoria är emellertid komplicerad och utgår från socknens äldsta stenkyrka som till- och ombyggts i etapper. Av mer omvälvande restaureringar kan nämnas rivningen av tornet 1829-1830 och ett arbete 1854-1856 som medförde att kyrkans exteriör förlorade sin medeltida prägel.
Heda kyrka från nordväst. Dokumenterad av Östergötlands museum 1945. Kyrkan uppfördes ursprungligen vid 1100-talets mitt. Ganska snart, och under lång tid, genomgick byggnaden många om- och utbyggningar, varför kyrkans byggnadshistoria svårligen kan beskrivas. Klart är att Heda medeltida kyrka med tiden ansågs för liten och 1846 beslöt man riva den. Efter påtryckningar av fornforskaren Nils Månsson Mandelgren och lundaprofessorn Carl Georg Brunius, valde församlingen att i stället restaurera sin kyrka. År 1858 var ombyggnaden klar.
I vad som i äldre tider betecknades Tannefors kvarter nummer 47-48, rådde som på många platser i Linköping ett myller av oregelbunden bebyggelse. Här särskilt asymmetriskt placerade då tomterna skars sneda av Tannefors- och Stora Badstugatornas medeltida sträckningar. Utmed Klostergatan hade en större yta rivits av redan vid det sena 1800-talet. Från år 1888 låg där stadens saluhall. De flesta övriga hus i området stod kvar till fotoåret 1926. Nu skulle de slutligen rivas för att ge plats för det så kallade Delfinpalatset.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.