Teckning av Fritz von Dardel. "Till Anna i skänken. Tacksamma lärljungar". "Strumpor 1895." En kvinna och två män. Till vänster en soldat, till höger en betjänt på väg med kaffebricka. I taket hänger strumpor på tork. Till vänster en skjorta uppspänd på torkställning.
Från 299 kr
Medföljande text: "Hälsö, omkring 1910-12. Fotografi mot SO av Hälsö, på folkmål kallad för Kvia, med Björkö (och Richard Martinssons slip) i bakgrunden till vänster. På redden ligger både klink och kravellbyggda båtar: från vänster Fridhem, Oskar Frida, Sally, Löven, Bris. Makrillgarn på tork kan ses till höger. Mitt på Hälsö Huvud ligger dåtidens största hus på Hälsö, som tillhörde specerihhandlare Axel Karlsson. Ägare till bilden och uppgiftslämnare: Julius Karlsson, Hälsö".
Här ser man hur Per Olssons planerat att fortsätta ladugårdsbygget med en breddning och höjning av ladugården. Den provisoriska tätningen med halm är verkligen originell. Den gamla ladugården har agtak, den nya halmtak. Den gamla ladugården är byggd med sten upp i nock, det har bara de äldsta. Båda ladugårdsdelarna innehåller varsitt fähus och det ser ut som att båda har hoimdluckor här på baksidan. Bakom slantunen i förgrunden hänger fisknät på tork.
Vinterveden är huggen och ligger på tork, för att i augusti bäras in i vedboden, som nog ryms i magasinets högra halva. Vad den andra halva använts till är oklart. övervåningen är just magasin, det ser man på alla vädringsluckorna. När det var torr luft och lite vind, öppnade man luckorna och öste säden genom att kasta den upp i luften, så var man tvungna att göra före fläktarnas tid så säden inte möglade. I bakgrunden skymtar några av grannpartens uthus.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Ekonomibyggnaden från 1904 intill Länslasarettet i Varberg som invigdes 1901. Byggmästare var Nilsson och Axel Kumlien hade gjort ritningarna till båda dessa tegelbyggnader. Ekonomibyggnaden låg utmed Västra Vallgatan och utöver typiska utrymmen som köksavdelning, desinfektionsrum och tvättstuga fanns här även personalbostäder, kontor och arkiv. Rum för mangel, tork och linneförråd låg på övervåningen men förbands med tvättstugan i källaren via en hiss.
matlagning, barn, kvinna, hydda, fotografi, photograph
Karl Nilsson sitter vid en slipsten framför Dubbelboden i Stensjö by. Hilma Nilsson står upp och ser ut att förbereda en enklare måltid. Karl är klädd i arbetsskjorta, byxor och hatt. Hilma bär huckle, en grov blus med svarta knappar samt ett randig förkläde. På marken bakom Karl står en sockerläda märkt Arlöf bitsocker. På väggen till Dubbelboden hänger ett antal lieorv med monterade blad. Framför står ett gammalt äppelträd med en skadad stam. Bakom trädet syns ett trästaket och ytterligare en slipsten. På staketet hänger olika kärl på tork, bland annat en vattenkanna. Marken i förgrunden är nyligen slåttrad.
Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vana att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Här med barnbarnen Ann-Christine och Erling Bengtsson. Uppe till höger ses torsk hänga på tork ( läs mer om den i mappen samlingar/dok/mat). I bakgrunden Hildings egen tillverkade segelkanot. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
På väggen hänger ett par träskostövlar på tork. Det är rymliga träskor som klätts med höga skaft av läder, skaften gick upp på halva låren. Dessa använde man vid uthavsfiske som skydd för väta och för värme, särskilt på vinterhalvåret. Boden är en bulbod, där de otäta bularna på långväggen tätats genom påspikning av bräder. Gavelfältet är utbytt med moderna bräder och boden har kostats på papptak. Den har en lucka i stället för fönster, vilket var det vanliga om man överhuvudtaget hade något ljusinsläpp i boden.
Vykort, "Halmstad. Soldattorpet vid Landalasjön." Vid ingången står en gosse och håller i dörrhandtaget, en man med en skyffel och en kvinna som håller i en pinne fäst vid fasaden. I boden till höger har katten sin ingång. Tvätten hänger på tork i solskenet och i bakgrunden hägnas tomten av en hankgärdsgård. Soldattorpet ligger vid Landalasjön på nordöstra sidan av Galgberget i Halmstad och flyttades dit från Västergötland år 1914, skänkt av godsägaren Axel Håkansson. Före detta korpralen Anders Magnus Asp flyttade in i torpet med sin hushållerska, där de fick bo gratis mot att han vaktade det då nyinrättade regementsmuseet och visade dess samlingar för besökare. Troligen är det han på bilden.
'Större och mindre myror äter på ett fikon. :: :: Text till bilden: ''Jag hade lagt ut några fikon till tork, kanske 20 meter från stranden. Efter några timmar hade diverse flygande kryp hittat hit, samt mängder av stora svarta myror. Ungefär så stora som svenska hästmyror. Individstorleken växlade betydligt. De större myrorna hade soldatkaraktär så att säga, deras opropotionella huvuden var utrustade med enorma bitverktyg. Myrorna bet inte sönder fruktköttet istället delade de fikonet genom att dra ut cellerna en efter en. Först bet de ett snitt runt cellens cirkelformiga ytteryta, sedan tog de tag med käkarna och segdrog tills fiberna lossnade och åkte ut. Därefter satte sig myran på baken, vek in bakkroppen och ställde sig i krum och i denna ställning arbetade den samman de sega och smetiga fruktfiberna till en kulformad klump som den drog iväg med. Jag tog inte reda på vad de sedan gjorde. Bör ha haft underjordiskt bo. Terrängen runtom var trädlös. :: :: Ingår i serie med fotonr. 6989:1-9.'
Tändsticksarbetarbostaden. Utställningen består av en miljöinteriör med kök och rum för en tändsticksarbetarfamilj i Jönköping omkring 1900. I miljön är dockor placerade med tidsenliga kläder. I köket utför två av familjens äldre barn hemarbete åt Jönköpings Tändsticksfabrik i form av tillverkning av tändsticksaskar. I taket hänger nätramar där de nyklistrade askarna ligger på tork. I fonden sysslar modern med torkning av disken. Tändsticksarbetarbostaden är uppbyggd utifrån en verklig arbetarbostad från en fastighet i Jönköping, som tillhörde Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). Jönköpings läns museum fick möjlighet att förvärva en lägenhet när byggnaden skulle rivas 1971. Köksskåp, fönster, dörrar, golv, järnspis och järnvask med rör nedmonterades i bostaden, och överfördes till länsmuseet. Museilektor Eva Londos producerade basutställningen. Tändsticksarbetarbostaden visades på länsmuseet under åren 1971-1990. År 1994 överfördes den till Tändsticksmuseet i Jönköping. De ursprungliga dockorna var skyltdockor från butiker. Tändsticksmuseet ersatte dem omkring 2009 med dockor tillverkade av dockmakare Oscar Nilsson.
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
Om detta ställe har det hittills inte gått att få några uppgifter. Det måste ha legat neråt Nybrohållet tillsammans med de andra småställena, eftersom Masse tagit upp det under Kauparve. Bilden antyder ett platt och öppet landskap så som det var där nere förr. Längst till vänster skymtar ett annat litet hus. Om det går att identifiera kan man kanske dra slutsatser. Det här är en boplats för mindre bemedlade, rent fattigt skulle man kunna säga. Herrn i vita (!) skjortärmar och frun står framför en rätt skräpig boendemiljö, eller så har man dragit hem en väldig massa ris och bråte att elda med. Den lilla manbyggnaden är säkert ett 1700-tals bulhus, en enkelstuga med ett enda bostadsrum på gaveln och förmodligen ett minimalt kök i bortre vänstra hörnet. Ladugården i bulteknik under agtak består av en fähusdel till vänster och en laddel till höger. Ladportarna står på glänt så man kan se lite igenom ladugården. Något hänger på tork över en stång. Hur var det att leva här? Vem var Nils Närström?
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.