Utklädda barn på en grusväg i Halland. I Halland samlades barnen förr för att utklädda hälsa våren genom att gå från gård till gård sjungande med nyutslagna kvistar i händerna. Seden kallades för att föra maj i by eller majgrevefesten. Händelsen har skildrats av den Halländske konstnären Severin Nilson i ett motiv från ryggåsstugan Oktorpsgården i Slöinge (senare flyttad till Skansen). ”Den lille kungen i Oktorpsgården” målad 1876.
Från 299 kr
En grupp kvinnor med bingestickningar samlade i ett rum kring doktorinnan Berta Borgström, som sitter vid det stora bordet. Bakom henne, med svart hatt och en liten hund i knät, sitter Amanda (Manda) Bengtsson. Enligt uppgifter till bilden kallades hon "bingerska nr 1". Binge är ett halländskt ord för stickning och syftar på den sticktradition som utvecklades redan på 1600-talet i Halland. Binget blev här en viktig inkomstkälla under 1700-talet genom ett förläggarsystem. Ull eller garn distribuerades till stickare av knallar, som sedan hämtade färdiga plagg som såldes vidare. Södra Halland var känt för sina skickliga stickare. Vid 1800-talets slut gjorde stickmaskinerna det svårare att få avsättning för det handstickade. 1907 grundade Berta Borgström ”Föreningen Bindslöjden”, med syftet att dels nedteckna gamla halländska mönster, dels att låta fattiga människor få ull att sticka bingeplagg av. Plaggen sålde sedan föreningen åt stickarna. Fru Borgström sålde in varorna till Militär Ekiperings AB, MEA, liksom till Oscar Baeckman och PUB i Stockholm. Föreningen blev sedan Halländska hemslöjdsföreningen, Bindslöjden.
Slåtterarbetet utfördes i regel som en ating, dvs en arbetsfest. Man samlade så många från bidlaget, grannlaget, som behövdes för att kunna slå den mark som var aktuell på en dag. Någon ersättning utgick inte, men gårdsfolket skulle bjuda riklig förtäring under dagen. Nästa dag gick man till grannens änge och slog och så höll man på tills allas marker var slagna. Genom atingsformen var slåtter lite av fest och många var lite finare klädda, se vita skjortor och svarta västar på en del karlar. 14 karlar behövdes för att slå Körkänge på en dag. Man kan tycka att de hade inte mycket gräs att slå. Men ogödslade marker gav inte mycket, fick man en tugga gräs per slag så fick det duga. Det behövdes därför stora arealer slåttermark för att täcka gårdens behov av foder, ofta hade man mer slåttermark än åker. Kyrkänge ligger ett par hundra meter norr om kyrkan nedanför bakarna. Den långsmala byggnaden med flistak (?) är troligen en linbastu, sedan länge riven.
Gruppbild av familj och släkt när Jean och Marie Svenssons guldbröllop firas den 15 augusti 1908. Jubilarerna sitter i mitten med döttrarna Emma och Anna till höger om Jean, Olga och Julia till vänster om Marie. Längst ut till vänster sitter Katy, gift med sonen Emil, och längst till höger sitter Ellen Svensson, f Elmqvist. Baktill från vänster står sönerna Emil (Jordan Swensson), Ivan, Knut, Otto med hustrun Kristin och längst till höger Otto och Hugo. (Sonen Hjalmar är inte med på bilden.) Till höger om Kristin står Bror Axel Rosander och Curt Geier. Emils dotter Kristin står som nummer fyra från vänster; damen längst ut i raden är ej namngiven. Barnen fr v: Hugo Welander, Viola Rosander, Mia Rosander, Ebba Geier, Oscar Emil Rosander, Otto Geier, Stuart Jordan Swensson, Jean Rosander, Henry Jordan Swensson och liggande Ann-Marie Svensson. De är samlade i ett stort rum med stormönstrad jugendtapet med löv och blommor och en stor matta på golvet. Jean var bror till borgmästaren Emil Svensson i Varberg så guldbröllopet uppmärksammades i staden bland annat med flaggning i hamnen. Ett konditori hade skänkt tårtan till festen, en krokan med "brudparet" avbildat på toppen.
Mångsidige Harald André porträtterad i födelsestaden Motala 1897. Son till "Motalakungen" John Andersson och hustrun Maja Stina. Efter studier i pianospel och musikhistoria i Leipzig och Berlin verkade han en tid i den sistnämnda staden som pianist och repetitör. Åter i Sverige utsågs han till förste regissör vid Kungliga Teatern i Stockholm. Parallellt musikkritiker i Svenska Dagbladet och Stockholms Dagblad. Som ett mellanspel sadlade han därefter om och sålde dammsugare för Axel Wenner-Gren, med anställning som inspektör för Elektrolux i Tyskland. Under åren 1926-1928 tjänstgjorde han som chefredaktör för Stockholms Dagblad och 1932 återvände han till Kungliga Teatern, men verkade samtidigt som chefredaktör på tidningen Nya Dagligt Allehanda. Efter ett långt och innehållsrikt liv avled han i Stockholm 1975.
Anton Edvard Wavrinsky inflyttade till Linköping från Örebro 1841. I förstone stod han angiven som varande bokhållare men sadlade snabbt om till bryggare. Efter några år med ambulerande tillvaro i staden gifte han sig 1844 med Wilhelmina Nordvall och makarna bosatte sig i bryggare Sjöbergs gård invid Storgatan. Möjligtvis var de bägge bryggarna kompanjoner en tid men oavsett flyttade paret efterhand för att slå sig ned hos en annan Sjöberg, denne dock pistolsmed till yrket. På liknade vis kan bryggare Wavrinsky fortsatt följas till ett antal adresser i Linköping utan att här är uppgiften att klarlägga hans bryggerinäring. Tydlig blir den emellertid år 1869. Då slog han sig ihop med stadens starke man inom näringen, Ludvig Teodor Brogren. Tillsammans grundade de bolaget, L T Brogrens Bryggeribolag, vilket de förlade till en gammal fabrikstomt mitt emot Stångs kvarn, där efterföljande företag bryggt långt in i vår tid.
Svinhult 105:1
Sprängsbo
Norra Vi 1:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.