Fabriker för textilindustri inom kvarteret Gamla Holmarna i Norrköping 1950. I samband med upprustningarna och förändringarna av det gamla industrilandskapet till det nuvarande kulturlandskapet har en stor mängd arkeologiska undersökningar gjorts. Inom kvarteret Gamla Holmarna har det hittats lämningar från ett mässingsbruk i holländskt tegel från 1600-talet och rester från kvarnbyggnader från så tidigt som 1000-talet. Sålunda kan sägas att kvarteret Gamla Holmarna representerar Norrköpings industriella historia. I den höga byggnaden till höger drev Axel K Bergwall en vadd- och trikåfabrik från 1910.
Från 299 kr
Racercyklist får vi ändå kalla honom, denne okända yngling på färd genom Vreta kloster. Och visst är hans cykel byggd för höga farter. Vid tiden hade cykeltillverkaren för sin produktkatalog också bytt ut benämningen kapplöpare mot just racercykel. Vid en närmare granskning kan det konstateras att cykeln är av märket Vega, tillverkad i Linköping. Fullt utrustad med ringklocka, pump, verktygsväska och pedaler med tåfästen. För säkerhets skull med ett par extra slangar fästa på styrstaget.
Professor Johan Wiborgh föddes i Vadstena 1839. Efter studentexamen 1858 inledde han parallellt med högre studier en yrkeskarriär inom metallurgi. Bland hans befattningar kan nämnas hyttingenjör vid Färnaverken i Västmanland, disponent vid Åvike bruk i Västernorrland och som så kallad bergsvärdie i Sala bergslag. Från 1884 tjänstgjorde han som lektor i metallurgi och hyttkonst vid Tekniska högskolan och från 1892 professor i samma ämnen. Gift med Ingrid, född Hallin, bördig från Fivelstad.
Miljön vid Storgatans krön invid Borggården i Linköping. Den öppna ytan har in i modern tid bevarat namnet Järntorget. En påskrift daterar bilden till 1921, vilket inte är möjligt utifrån markörer i motivet. Exempelvis är det känt att Frans Oskar Franzén avyttrade sin handelsbod till höger år 1909. Besked kan därför inte lämnas för vad man i stunden manifesterade. Det flaggas utmed Storgatan och vid stadens läroverk står fanorna tätt. Landskamrerarebostaden i blickfånget har omsorgsfullt dekorerats med girlander. Möjligtvis väntade staden något prominent besök.
Nygatan 32 i Linköping 1929. Året före bilden hade sista ägaren av familjen Dufva gått bort och gårdens hus kom inom kort att rivas. Under sin sista period benämndes platsen som Mamsell Dufvas gård och bakom namnet stod Erika Dufva (1844-1928), enda överlevande barn till makarna Carl Erik Dufva och Carolina Lindberg. Varför dottern kallades "mamsell" är tämligen obegripligt, då hon en period var gift med godsägaren Carl Fredrik Fahlström. Äktenskapets korta längd kan möjligtvis förklara synen på henne som ogift.
Storgatan i Linköping 1903 med en koncentration av butiker utmed gatans löp mot Stora torget. Den dominerande byggnaden är även för dagens betraktare lätt igenkännlig som Östgötabankens monumentala borg. Annat att notera kan vara att den korsande S:t Larsgatan i och för sig var utlagd till hela sin nuvarande längd, men att stråket härifrån och söderut (till vänster i bilden) ännu närmast var att betrakta som en smal gränd.
Odlarglädje på Hunnebergsgärdet i Linköping. Den exakta platsen kan bestämmas till omedelbart söder om Hunnebergsgatan 12 och 14, där sedermera Brunnsgatan kom att läggas ut och dela området mot Folkskoleseminariet. Från år 1898 arrenderades gärdet av trädgårdsmästaren Carl Fredrik Thörnborg, som med sin familj hade bostad i nämnda Hunnebergsgatan 14. Personerna på bilden överensstämmer emellertid inte med framför allt makarna Thörnborgs barn. Oavsett en fin bild, ett levande ögonblick i en familjs liv.
Linköping i ett kolorerat skimmer. Vy utmed S:t Larsgatan från gatans möte med Vasavägen. Det vackra hörnhuset stod klart 1905 och var beställt av Linköpings Litografiska AB. Namnmärket LLAB kan skönjas i fasaden. Längre bort utmed S:t Larsgatan anas S:t Larskyrkan med det uttryck kyrkan fick efter 1906-07 års restaurering. Innanför planket -närmast till höger i bilden- kom Frimurarehotellet att invigas 1912. Sammantaget lämnar dessa nedslag en datering av brevkortets motiv till omkring 1910.
Sällskap i trädgården till Villaberg på Hejdegårdssidan av Tannefors sluss. Närmast från bänken ser vi gårdens ägare Jonas Jonzon invid hustrun Matilda. Följande man och den stående ska enligt uppgift framställa bröderna Mårtensson, för vilka ytterligare uppgifter i övrigt inte kan lämnas. Flickan i helvit klänning är makarna Janzons dotter Karin och vid hennes sida står väninnan fröken Nyberg från Rogestad. Bilden är odaterad men Jonas Jonzons dödsdag per den 12 juni 1904 sätter ett sista datum.
För många nu äldre Linköpingsbor är Astas Matsalar bekant. En enklare servering vid Storgatans östra delar med dåvarande gatunummer 17. Någon fruktbar granskning av rörelsens historia har inte varit möjlig för denna uppgift, vi kan inte ens presentera "Asta", som rimligtvis stod bakom rörelsen en tid. Från 1935 drevs den emellertid av fru Nanny Svensson. Här en dokumentation av vad som fanns kvar av inredning 1964, kort före fastigheten revs.
Man hade det till synes idylliskt i Sjöbacka den här dagen då fotograf Didrik von Essen kom på besök. Sannolikt var han väntad, möjligtvis beställd och med ett hastigt arrangemang skapades ett harmoniska ögonblick. Vi har inga besked om personerna på bilden men under perioden 1889 till 1903 arrenderades gården av familjen Tydén, varför dessa kan vara möjliga. Reservation dock för husfadern Christian August Tydén som gick bort 1897.
In på 1900-talet var Vistvägen det större stråk som anlöpte Linköping söderifrån. Vägens passage över Tinnebäcken utgjordes en längre tid av bildens stenbro och trots brons centrala betydelse för staden är den sällan avbildad. Därför är det tillfredsställande att kunna visa denna, om än suddiga, bild från omkring 1920. Som hjälp till orientering kan sägas att bilden togs mot staden och att det numera rivna stenhuset i bakgrunden låg i hörnet Linnégatan-Snickaregatan.
Motiv från Örtomta 1931. Dold i grönska skymtar ortens kyrka med sitt låga tak och stora, rundbågiga fönster. Då som nu ger byggnaden en bestämd prägel av 1800-tal. Kyrkans byggnadshistoria är emellertid komplicerad och utgår från socknens äldsta stenkyrka som till- och ombyggts i etapper. Av mer omvälvande restaureringar kan nämnas rivningen av tornet 1829-1830 och ett arbete 1854-1856 som medförde att kyrkans exteriör förlorade sin medeltida prägel.
Invigningen av Linköpings nya teater blev ett verkligt lyft för stadens kulturliv. De förbättrade förutsättningarna för skådespel kan knappast överdrivas. Stadens gamla teaterbyggnad, för all del med egen tjuskraft, hade varit omodern, dragig och eldfarlig. Den nya dess motsatts med 503 förträffliga sittplatser, elektriskt ljus -600 elektriska bågar- och sinnrika scenanordningar där exempelvis scengolvet bildade ett sammanhängande system med falluckor. Teatern invigdes den 18 december 1903. Foto kort efter händelsen.
Heda kyrka från nordväst. Dokumenterad av Östergötlands museum 1945. Kyrkan uppfördes ursprungligen vid 1100-talets mitt. Ganska snart, och under lång tid, genomgick byggnaden många om- och utbyggningar, varför kyrkans byggnadshistoria svårligen kan beskrivas. Klart är att Heda medeltida kyrka med tiden ansågs för liten och 1846 beslöt man riva den. Efter påtryckningar av fornforskaren Nils Månsson Mandelgren och lundaprofessorn Carl Georg Brunius, valde församlingen att i stället restaurera sin kyrka. År 1858 var ombyggnaden klar.
Utflykt i det gröna, sannolikt i trakten av Hägerstad slott i Hannäs. Antagandet kan göras utifrån de tre personer som identifierats. I kvinnan i mitten och mannen till höger ser vi Carolina Malmström och Ludvig Bäck. Från år 1880 var de ägare till Hägerstad slott, som de i huvudsak använde som sommarbostad. Den unga kvinnan iklädd folkdräkt är Dagmar Malm, blivande svärdotter till de beskrivna makarna.
För att bli uppmärksammad i detta sammanhang är det bestämt att personen ska ha haft tydlig koppling till Östergötland. Det kan man i ärlighetens namn inte säga om Johanna Amalia Otterdahl, här porträtterad 1863. Dock gift med den Linköpingsfödde medicine doktor Fredrik August Ekström, som vidare tjänstgjorde som praktiserande läkare vid Motala verkstad och distriktsläkare i Motala. Från 1847 även intendent vid Medevi brunn. Likväl var makarna aldrig skrivna i Östergötland under äktenskapet.
Hägnade med gärdesgårdar gav förr landskapet sin prägel. Att hålla djuren på betesmarkerna var av största betydelse. Här en vy över gärdena vid Kammarbo i Hannäs socken. I fonden tornar Bremansö, där man kan ana, de vid tiden för bilden saliga, makarna Bremans boställe. Anders Breman hade från 1829 varit kronobåtsman i Tjusts kompani och med hustrun Ulla och barn varit bosatt i Björntorpet. Omkring år 1850 hade han av ålder erhållit avsked och sannolikt uppfördes då undantaget på ön för familjen.
Porträtt av Ebba Tibell. Född och uppvuxen i Linköping kom hon att utbilda sig till småskolelärare i Stockholm. Redan som seminarieelev tog hon dock periodvis tjänst som privatlärare. Från år 1886 var hon stationerad som lärare i östgötska Stora Åby socken och där blev hon kvar till sin pension 1924. Efter en kort tid i Mjölby flyttade hon åter till Linköping och blev där kvarboende till sin död som ogift 1932. Fotografiets datering kan genom fotografens verksamhetsadress bestämmas till åren 1887-91.
Sadelmakaretorp, tidigare Salmakaretorp, talar för att här bott personer som ägnat sig åt läderarbete. Främst för det överlydande godset Bjärka Säbys behov kan förutsättas. Så långt tillbaka som husförhören tar oss har emellertid platsen brukats av torpare. Fotoåret 1923 stod makarna Hjalmar Larsson och Anna Matilda Karlsson för driften. De hade gift sig sent i livet, båda passerat 40, men nu tultade tre söner i och runt torpet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.