Ladugården lär vara byggd 1883, det kan vara det 30-åriga originalspåntaket som ännu är så här pass bra i skick. De krysspröjsade fönstren är typiska för tiden. T v är ett dubbelt fähus och t h om portlidret, gårdspartens originalinfart, ytterligare ett dubbelt fähus. Sedan kommer ladan med tröskhuset skymtande längst th. Eftersom ladugården låg alldeles intill vägen, var man tvungna att ha gödselhögarna inne på gården. Se också Bild 398.
Från 299 kr
Denna typ av midsommarstång har glömts bort på Gotland. Lau hembygdsförening tog upp den igen på 1990-talet och den kan beskådas varje sommar vid Kluckartäppu öster om kyrkan. Var denna stång har stått har ännu inte gått att utröna, trots väderkvarnen och husgaveln. Stången är mycket hög och har en björk i toppen. Runt stången hänger en stor vågrät ring och från den 6 st lodräta kransar. Sannolikt är stången en fruktsamhetssymbol från förkristen tid.
Bilden visar byggnaderna på storgårdens östra sida. Längst till vänster står dasset. Resvirkesbyggnaden med brädtak är av okänd funktion. Tröskhuset har ändrats om till vagn- och redskapsbod sedan man rivit bort vandringen. Det ser ut som man håller på att ge den ny brädklädnad, samt att man lite provisoriskt lagar faltaket. Man kan undra hur brunnshuset fungerade? Det ser ut att vara en pip till höger, men hur tog man upp vattnet?
Skollärarn Vilhelm Mårtenson 63 år och hustrun i andra äktenskapet Maria född Vestergren 38 år står i bättre vardagskläder, Vilhelm med klockkedjan tydligt synlig, framför sin manbyggnad. Huset kan möjligen vara från Nybyggets tillkomst på 1790-talet, men i slutet på 1800-talet i så fall kraftigt moderniserad med nya stora fönster i andra positioner och nerflackat tak, på bilden rätt nyligen spåntäckt. Ytterdörren är också ny med finspröjsade rutor upptill. T h skymtar brygghuset.
Det var en riktigt fin bulladugård Söderbergs hade. Den kan nog ha tillkommit 1835, men spåntaket är givetvis nyare, från början hade den säkert ag. T v var det troligen vagnbod. Sedan följde ett fähus med hoimd t h och därefter lada. Det ser inte ut som det var någon verksamhet på stället när Masse var där, inga saker framme nånstans. Ändå flyttade inte Söderbergs förrän 1920.
Denna överblick från öster visar både bostadshuset och den lilla ladugården. Man ser att bakbygget sannolikt innehåller kök och ett litet brygghus ute på gaveln och att vardagsingången här tom har veranda. När det nya bakbygget gjordes flyttades vardagsingången till andra sidan. Ladugården kan vara en bit av en återanvänd bulladugård som flyttats hit och panelats in. Den hade fähus till vänster och lada till höger.
1905 ersatte det här bostadshuset det gamla bulhuset, se Bild 872. Det sägs att detta hus flyttades hit från När, men egentligen kan det ha varit nybyggt då. Detta snickarglädjehus med tidsenlig veranda och låg källare var typiskt för tiden kring förra sekelskiftet. Det syns att det har ett bakbygge, vilket förstorades 1944. På veranda sitter troligen Fridolf Larsson och hans hustru Johanna född Ahlsten. Flickan i mitten är okänd, Fridolf och Johanna fick sin första dotter först 1919.
Masse har förevigat denna enkla källare, som byggnadshistoriskt är mycket märkvärdig. Det här sättet att bygga ett stort tak på en låg stengrund och med ingång mitt på gaveln är en kvarleva från den äldre järnålderns kämpgravshus! Det är helt enastånde att byggnadsskicket levt kvar så länge. Kämpgravshusen kunde också ha torvtak som här. Man kan undra vad det var för något under som bar torven och om det var tätt och höll sig frostfritt? På taket sitter en ventil.
Masse passade på och tog denna bild av Lars Per Hallanders ladugård innan den revs, se Bild 830. Om den är i bul eller knut går inte att se på bilden, men den är täckt med ag. Den kan härstamma från partens tillkomst omkring 1785. Den innehöll troligen fähus i vänstra halvan och lada i den högra. Oluffs och Catarinas manbyggnad från 1810 bör ha stått kvar till denna tid, men kanske hann Masse inte avbilda den innan den revs?
Masse har stått på landsvägen Körkakarskväiar utanför Hallgrens bostadshus och tagit den här bilden upp mot Hallbjäns kvarn. Vi ser Hallgrens lilla bulladugård med halmtak, vilken sannolikt blev uppförd när denna boplats etabelerades omkring 1850. På baksidan står en bulbod som kan vara äldre än bulladugården. Till höger står en enkel resvirkesbod som nog är tämligen nybyggd. Namnet August måste vara fel, det skall vara Anton.
När Emil och Amanda byggde sitt nya hus, sparade man halva det gamla att bo i under byggtiden. Troligen återanvände man delvis de gamla väggarna i det nya huset. Här ser man den gamla huskroppen innan den revs bort och den nya bakom. Man ser att det gamla huset inte har någon sockel och att fönstren på gaveln sitter ganska mycket in mot mitten, vilket visar att det kan ha sitt ursprung i 1700-talet.
Masse har gått längre upp på Botvidebackar och tagit denna miljöbild över de båda Botvideparterna. I förgrunden ses den betade backen med bandtunen på backanten, det ser precis likadant ut idag. Nedanför backen går käldvägen. T v står gårdens gemensamma bulsmedja. Båda parternas byggnader känner vi igen sedan föregående bilder, se Bild 652-660. Bakom gården syns lövträden i ängena, sjön skymtar där bortom och längst bort kan man ana Ljugarns udde.
Tröskhuset står ännu kvar, fast det inte används till tröskning längre. Byggnaden känns mycket ålderdomlig med sina låga väggar och stora branta halmtak. Här ser man tydligt vindskivorna och deras dekorativa avslutning upptill. Uppe i toppen sitter en liten stång med kors och kula på, som man kan se här och var på höga byggnader i socknen. Frågan är om detta skall fungera som åskledare? Det borde nästan vara tvärs om?? Mot gaveln har man vedbacke.
Masse har tagit två bilder av gårdsparten från änget i väster. Ladugårdens gavel och fähusets långsida syns någorlunda. Man kan se att fönstren håller på att förstoras på ladugårdsgaveln. På fähusets vägg i skydd av det utstickande taket hänger en lång stege. Det var mycket vanligt att man hade en eller två långa stegar och eftersom dessa var av trä, måste de skyddas för väder och vind.
En bild av manbyggnaden och flygeln med lillgårdsmiljö. Genom att popplarna, pilar kallade, är klappade, hamlade, framträder manbyggnaden och dess veranda tydligt. Flygeln har fått ett papptak i lodstående vådor lagt på spåntaket. Båda husens tak går ut över gavlarna, vilket blev vanligt efter 1870. Spjutspjäletstaketet med järngrindar och grindstolpar, samt brunnshuset ser prydligt ut. Man kan ana muren vid smedjan tv om manbyggnadens gavel.
Ladugården var imponerande och Masse tog en bild även från baksidan. Man ser att byggnaden innehåller 3 fähus genom de tre gödseldörrarna. Gissningsvis var det stall på gaveln och två kohus i mitten, sedan kom ladan. Frågan är om ladugården är totalt nybyggd? Den kan innehålla merparten av de gamla stenväggarna men med nya öppningar och foderloft, den lilla luckan längst t h verkar vara från det äldre skedet. Invid ladan står en halmstack som tydligen inte gick åt till taket.
Jakob har börjat hugga upp grenveden på vedbacken. Här gör han det i midsommartid och då har nog grenarna redan hunnit torka en del, vilket gör dem segare och mera tunghuggna. Troligen tyckte Jakob inte om detta arbete, varför det fått vänta. Han hugger upp grenarna med ris och allt, vilket tyder på att åtminstone något rum har öppen spis, där sådan smulig och svårhanterbar ved lättare kan eldas.
Skuporna är uppsatta i rakar. Masse skriver att det är på Smiss Vilhelm Karlssons åker, men när man ser slantunen i bakgrunden, ser det ut att vara på Smiss Kristn Perssons åker norr om Vilhelms åker, se Bild 45. Även här ser man hur kala Lausbackar var förr. Botvide kvarn skymtar i fjärran. I bildens båda kanter kan man mot horisonten ana två små byggnader med agtak.
För att kunna bryta torven har man varit tvungna att spänna för hästar i trespann. Den äldre mannen är Johan Petter Karlsson, 64 år när bilden togs. Den yngre mannen som har tömmarna och troligen kör vändplogen är sannolikt sonen Karl Johan, 25 år. De bodde på Kauparve, parten intill Käldvägen, se bild nr 5. Bilden är tagen i ett öppet mycket flackt landskap, vilket bara kan vara markerna mot Lausviken eller Lausmyr.
Vid sidan av 1898 års lantbruksmöte i Linköping anordnade stadens hantverkareförening en industriutställning i och utanför läroverkets gymnastiksal. Tidningen Östgöten meddelar att utställningen omfattade "jemnt 60 nummer", såväl från länets städer som landsbygd. Bland de utställare som kan uttydas ses närmast till höger montern till möbelfirma Alb. Jacobsson & Co, med fabrik i Ladugårdsbacke. Bortom denna skymtar arbeten från Sandberg & Co, en annan av stadens stora möbeltillverkare. Mot väggen i fonden gör fotograf Didrik von Essen reklam för sina alster.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.