Solliden anlades av drottning Victoria som hade fått inspiration av flera besök i den svenske läkaren Axel Munthes italienska villa San Michele på Capri. Victoria hade hela sitt liv besvär med sin hälsa men trodde att Ölands milda klimat skulle lindra hennes besvär. Hon gav i uppdrag åt arkitekten Torben Grut att komma med ett förslag och den 25 september 1903 anlades grundstenen. Solliden kan sägas motsvaras av den danska kungafamiljens sommarresidens Marselisborg slott.
Från 299 kr
Vintern 1986 dokumenterade Östergötlands museum miljön vid Bergs Träförädling i nämnda tätort någon mil norr om Linköping. Platsens byggnader kan väl inte med bästa vilja ansetts haft några högre kulturhistoriska värden. Sannolikt var det ortens uppskattning med en förväntad exploatering som avgjorde förättningen. Men brådskan att skapa minnen var denna gång förhastad. Ännu i skrivande stund år 2025 är miljön intakt, om än i ett mer nedgånget intryck.
Utmed Klostergatan i Linköping som vid tiden för bilden närmast slutade i intet i norr. Viss aktivitet kan ändå skönjas i bakgrunden, i vad som kom att bli stadsdelen Vasastaden, men ännu var inga hus uppförda i siktfältet. Rest var dock sedan år 1883 stadens påkostade flickskola till vänster och i hörnet mot vad som skulle läggas ut som Vasavägen. Foto omkring 1905. vid tiden på 1920-talet. Vy mot norr. Till vänster den kommunala flickskolan, sedemera Elsa Brändströms skola.
Ett fruset ögonblick av stundens folkliv utmed Storgatan omkring förra sekelskiftet. Linköpingsbor och besökare strävar mot sina mål och i den ännu bilfria staden går man utan risk mitt i gatan. Några bekanta har råkats och hindrar passage längs trottoaren. Sin ringa information till trots speglar bilden ett offentligt rum utan den välordning vi lättvindligt tillskriver tiden. Fotografiets upphovsman är inte känd men kan på goda grunder tillskrivas Fritz Lovén.
Brevkort med tecknat julmotiv av okänd konstnär. Text: "Bättre gå än illa åka Är en allmän gyllne regel. Stundom kan det likväl råka Att man far för fulla segel, Än till okänd stormig strand, Än till lyckans sälla land." På baksidan finns en rödstämpel med "God Jul tillönskas av" och en rund logo med WKF. Motivet visar en zeppelinare med tomtenissar över Västra Vallgatan i Varberg vid korsningen med Kyrkogatan.
Dagsås gamla småskola, som ska ha legat nära kyrkan. Bilden kan härröra från Axel Selvén (död 1895) som var lärare i Dagsås i slutet av 1800-talet. Huset ska senare ha kallats "Gullgubbahuset". Efter Axels död köpte hans hustru Mästergården i Dagsås (fortfarande i släktens ägo) och därifrån kommer glasplåten. Det fanns även ett dagsverkstorp under Klev, som kallades Guldgubbens i Ödgärde, efter en av brukarna, Johan Karlsson, benämnd Guldgubben.
Parti av Repslagaregatans norra delar i Linköping omkring år 1900. All bebyggelse i nära betraktan är sedan länge riven. Fotografiet togs från nuvarande Repslagaregatan 5 och toppen av Emanuelkyrkans tornspira och något mer av S:t Larskyrkan i söder kan vara hjälp för orientering. Den obebyggda tomten i bildens förgrund saknade anmärkningsvärt länge gatuhus och skulle så göra tills Mjölkcentralen etablerade sig i början av 1920-talet.
Linköpingsvy som lämnats oss utan information. Fotovinkeln från amatörfotografen Fritz Lovéns hem torde säkra honom som upphovsperson och tiden kan uppskattas till omkring förra sekelskiftet. I blickfånget Ljungstedtska skolan som efter donation av diplomaten med mera Anders Ljungstedt kunnat uppföras vid 1850-talet. Bortom skolan löper S:t Larsgatan vars parti vid tiden ännu var närmast obebyggt. Tomten vid gatans hörn mot Kungsgatan var dock sedan skolans tid bebyggd och huset inrymde Linköpings Expressbyrå och Hyrkuskverk.
Kungsgatan 4 i Linköping från gårdssidan. Den påkostade villan lät bankkamrer Carl Arvedsson uppföra på den tomt han undantagit vid sin försäljningen av Stångs kvarn i början av 1860-talet. Bland efterföljande ägare kan nämnas länsveterinär Gustav Lyckens och vid tiden för bilden änkefru Iris Magnusson. Huset revs kort efter fotoåret 1972 i samband med exploatering av området. I bakgrunden skymtar Malte Månsons industrilokal utmed Hamngatan.
Det här fotot av ett sammanbitet brudpar är taget nästan 3 månader efter bröllopet. Alla bröllopskläderna är på, tom Jakob har vita handskar, men ingen hatt. Emilie måste ha satt ihop en ny brudbukett och de har satt på sig nya rosor. Man kan undra varför Masse inte tog brudkortet vid själva bröllopet. Emilies familj tillhörde Masses närmaste vänner och han borde ha varit bjuden.
På ladans framsida står det gamla tröskuset kvar. Det är höjt sedan uppförandet med ett högt foderloft i trä. Lustigt nog har det tre taktäckningsmaterial: halm, falar och spån. Tröskvandringen är ännu kvar, en dragbom skymtar i öppningen. Det tillbyggda huset på gaveln kan ha innehållit lammhus och vagnbod. På loftet var det magasin, det visar de öppna vädringsluckorna, säden låg där inne på golvet och luftades ur denna soliga septemberdag.
Per Häglunds brygghus var nog ursprungligen ett litet bostadshus från 1700-talet, en bulenkelstuga som man köpt nånstans och flyttat hit och rett in till brygg- och bakhus. Man kan ana bulstommen genom reveteringen. Det ser faktiskt ut som det ligger faltak på faltak! Per Häglund flyttade 1919 vid 84 års ålder till sonen Lars Pettersson vid Bönde och boplatsen övergavs och revs efter ett par år. Man ser på brygghuset att det inte haft något underhåll på länge.
Det här brygghuset var den enda byggnaden på Stina Jakobssons gårdspart som inte revs. Den var så nybyggd, kanske omkring 1870, och i så gott skick att man tyckte att den kunde duga. Den tillföll grannparten vid styckningen av Stinas part och i stället rev man det tätt stående brygghuset där. Stinas brygghus finns kvar. Det innehåller förutom brygghus även VADÅ??? och magasin på loftet, därför vädringsluckorna. Barnet kan vara Ingegerd Melander, 7 år, från grannparten.
Masse har skrivit fel år, det skall vara 1915! Brudparet Elin född Karlström från Ollaivs i Ala, 23 år, och Anton Olsson, 31 år, står på trappan till det moderna bostadshuset av trä byggt 5 år tidigare. Elin har en modern vit brudklänning, Anna Jakobsson från Kauparve hade en svart tre år tidigare. Brudparet uppvaktas av 7 tärnor och marskalker samt en spelman på fiol. En marskalk är mycket ung och kan vara ett syskon, troligen till Elin.
En bandtun utan bandar hette stikel- eller strikeltun. Den började som en vanlig bandtun eller så var de första trolarna istoppade i hål i en stolpe tills man fått full höjd. Sedan la man löst en trole och en stör, sedan en trole och en stör åt andra hållet, eller som här stör åt båda hållen. Det här var en tillfällig tun, när man temporärt ville stänga av ett område. Var bilden kan vara tagen är ännu inte klarlagt.
Sunnkörke Karl Karlsson (KAN MASSE HA TAGIT FEL GÅRD; ATT DET SKALL VARA GANNOR I STÄLLET?) har just börjat sätta in tjärvedsbitarna i soidet. Man lägger bitarna i ringar, kallade kransar, så att tjäran så lätt som möjligt skall rinna ur dem. Man har smaitet, finhuggit, massor av tjärved, det gick ofta åt 10 kubikmeter i ett normalstort soide. Soidet låg i en sluttning av ancyllusvallen i nuvarande sydvästra kanten av allmänna grusgropen i en beteshage med åkrarna ner mot Bandeläins Täppu i bakgrunden.
Den här parten ligger alldeles väster om Kotorget. Den kom till på 1720-talet, då en klyvning av ursprungsparten skedde. Enligt Lauboken skall denna manbyggnad ha varit uppförd 1870. Det kan stämma med det utseende huset har med källare, utdraget tak och fönstrens placering på långsidan. Men huset har ingen sockel, vilket det borde ha haft, och dörren är 1700-talsmässig. Manbyggnader med s k pulpetfrontespiser var tämligen vanliga i Lau, men dess hus hade i regel brutna tak som Liffride, Bönde och Kauparve.
När höet har torkat i braidet, bär man ihop det och lägger det i en stack för att torka det ytterligare innan det körs hem. Alla är tämligen finklädda, för det är lite högtidligt arbete. Det är fakiskt inte bara kvinnfolk, utan tre karlar också! Det är svårt att avgöra vilka personerna är, åtminstone mannen t v. I mitten står nog Jakob Karlsson själv, bakom honom kan det vara svärsonen Alfred Olsson. Kvinnorna är säkerligen dottern Anna och svärmor Ann-Kajse.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.