En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.
Från 299 kr
Ett lossbrutet stycke av en bottenplatta till en ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades. Se även JMF.00303-1.
Ångbåten Östernerike. Kapten Säfström. 1897-06-26: "Öster-Nerike" levereras från varvet till rederiet. Byggkostnad 24 500 kronor. 1901-02: Såld till "Ångbåts AB Tärnan" i Haparanda för 23 500 kronor. Omdöpt till "Tärnan" 1901/1902: Ombyggd totalt vid Karlsviks mekaniska verkstad i Luleå. Fick helt ny botten, däcket höjdes och en ny salong och hytter inreddes. För att öka sjödugligheten byttes de stora utvändiga glasventilerna (= fönstren) i akterdelen mot plåt på spant och ett antal mindre runda ventiler. 1918-11-06: Såld till direktör Sven Unander, Haparanda för 40 000 kronor. Upprustad. 1920-07: Insatt på traden Luleå – Piteå – Luleå. Ny ägare: Axel Pettersson, Luleå. 1921: Ägs av änkefru Maria Kristina Pettersson. 1930: Ombyggd till bogserbåt. Senare (okänt årtal): Såld till Ernst August Eriksson i Jämtön. 1961: Skrotad. Legendarisk befälhavare 1901-1913 var Nils Petter "Pekka" Vikman (1867-1939) i Haparanda. "Tärnan" gick med passagerare och styckegods Haparanda - Kalix - Haparanda och användes även i chartertrafik. Ett antal foton av "Tärnan", de flesta tagna av Mia Green, finns i Haparanda kommuns bildarkiv och i Norrbottens museums arkiv. Fakta och historik: http://skargardsbatar.se/osternerike_1897/ Sundström, Arne: "Hjulångare i norra Bottenviken och andra fartyg i linjetrafik där". Tidskriften Länspumpen 2001:3.
Text i guld på etuiets lock: MINNEN FRÅN GUSTAFSBERG Tryckt text i grått mot ljus botten, fältet inramat av jugendslingor på framsidan fotografiet: "Rob. Lindahl Lyckorna" Handskriven text på baksidan fotografiet: "Bazar i Lyckorna 1901. Nils Stolpe Carl Wittenström Agnar Häger" Detta brev fanns med i etuiet med Kabinettfoton. Herr Dr. Kristiansson. Vid genomgång av div. kuvert och portföljer fann jag dessa fotografier, som kanske kan vara av intresse för Museets porträtt-samling. PÅ baksidan av dem har min make identifierat en del av de avkonterfejade, som på den tiden vistades i Gustafsberg. Damernas klädedräkter med helt ansiktsflor och handskar, pojkarnas 2-hjulingar samt de unga herrarnas pampiga skägg borde kunna roa även nutida besökare. Dessutom en del fotos från Marstrand, Lysekil, Lyckorna samt några siluetter klippta i Gustafsberg. Med vänlig hälsning Ebba Wittenström. Måste få uttrycka min livliga förtjusning över den utomordentligt vackra och värdefulla tavelsamlingen i Museet. Skulle bara vilja sätta upp en ordentlig reklam-affisch i Hotellen för denna pärla i turistavseende.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.