Vy från torpet "Odins flisor".
Från 299 kr
Antikvarie KG. Petersson 1962. Var museichef för Kalmar läns museum 1973-1983.
Den största runda stensättningen i Folkeslunda är 40 m i diameter och har den så kallade "kroppkakan", eller Wälters sten i centrum (fornlämning 52). Denna konstruktion dominerar hela gravfältet och har förmodligen byggts på efterhand med flera kantkedjor, och fler begravningar. Bl.a. finns skelettrester av fjorton barn ytligt begravda i den. Ursprungsbegravningen är dock av en vuxen kvinna. I brandlagret fanns glas, keramik, en fibula och fragment av järn och bronsföremål.
Arkeologisk utgrävning.
Fornminne på Öland.
Skeppssättning vid Nydala, Borgholm. En skeppssättning (ibland ett stenskepp) är en stenkrets med den spetsovala formen av ett skepp. Ungefär 2 000[källa behövs] skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sydsverige, men även ett stort antal i Danmark och Norge. Spridda exempel finns också i Tyskland och Baltikum. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden; endast 35 har daterats till bronsåldern. Flera av dessa tidiga exemplar finns på Gotland och känns igen på stora stenblock som står tätt ihop, inte glest placerade mindre stenblock som hos järnålderns skeppssättningar. Sveriges nordligaste skeppssättning finns vid sjön Mjösjön i Yttertavle, Umeå kommun, på en tidigare ö (idag fastland) invid fyra bronsåldersgravar. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Arkeologer i Bredsättra socken med eventuellt Margeta Beskow.
Margareta Beskow i Bredsättra socken.
Arkeologisk utgrävning i Bredsättra med Ulf Erik Hagberg och eventuellt Margareta Beskow med flera.
En arkeologisk utgrävning i Bredsättra.
En avtackning av kyrkvaktmästare Gustav Svensson som avgick den 1 november 1958.
Fyrmästare Samuelsson, Ölands norra udde 11/9 1960, i bakgrunden fyren Långe Erik.
Fyrmästare Samuelsson och en kvinna, Ölands norra udde 11/9 1960.
Fyrmästare Samuelsson, Ölands norra udde 11/9 1960.
Bild från Hovåsristningen. Här finns hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.