Porträttbild av fotbollslaget Järnvägens Idrotssförening Oxelösund som tog silver i Svenska Järnvägsförbundets B-cup i Göteborg 1975. Stående från vänster: Kjell Söderberg, Ola Forsberg, Lars Eriksson, Christer Arewång, Stefan Engstrand, Jan-Erik Johansson, Ove Augustsson och lagledaren Albert Gustavsson. Knästående från vänster: Inge Johansson, Sverre Schröder, Lennarth Fällgren, Leif Lindskog, Lars Gustavsson, Kurt Carlsson och Kaj Persson.
Från 299 kr
Konga hette tidigare Örmo, men i och med järnvägens intåg med Bredåkra-Tingsryds Järnväg 1896 övertog samhället häradets namn. Konga är en bruksort sedan 1742, belägen vid Ronnebyån. Från början masugnsblåsning och gjutning, under namnet Örmo Bruk. Efter att järnbruksverksamheten flyttades till Kallinge 1888 startades pappersmassatillvekning på platsen. 1943 fick pappersmassetillverkningen läggas ned p g a exportproblem under kriget. I lokalerna tillverkades monterbara trähus 1943-1957
Orten hette tidigare Örmo, men i och med järnvägens intåg med Bredåkra-Tingsryds Järnväg 1896 övertog den häradets namn. Konga är en bruksort sedan 1742, belägen vid Ronnebyån. Från början masugnsblåsning och gjutning, under namnet Örmo Bruk. Efter att järnbruksverksamheten flyttades till Kallinge 1888 startades pappersmassatillvekning på platsen. 1943 fick pappersmassetillverkningen läggas ned p g a exportproblem under kriget. I lokalerna tillverkades monterbara trähus 1943-1957.
Ivar Mjörnfors, Kristianstad, har i brev 5.11.1966 meddelat vidstående text. "Fotot visar hur man vid banbygget år 1899 "provtrycker" bron över Flian vid Kålltorp. Troligen är det beställt av bolagsledningen, eftersom byggnadschefen, sedermera järnvägens VD, står på parad med sin bekanta käpp i förgrunden. Lokförare är A.G. Eldh, sedermera lokmästare vid LSSJ."
Arbete med järnvägsbron över nya trafikkanalen. I bruk från augusti 1916. På fotografiet ses sju manspersoner poserande uppe i bron. Till vänster ser man järnvägens banvall, vilken när bron stod klar muddrades bort. Bron är ritad av en svensk, men konstruktionens upphovsman är Joseph Baermann Strauss, vilken ritat den något mer kända Golden Gate-bron i Kalifornien.
Den så kallade Uddenbergska villan sedd från sydväst. Huset uppfördes 1887 i kv Tattarkullen 8 som bostad till trafikchefen vid järnvägen, Alfred Olsson (1850-1922). Arkitekt var Adrian Crispin Peterson och här använder han olika tiders arkitekturelement i exteriören såsom medeltida hörntoureller. Huset ligger vid Västra Vallgatan och till höger går idag Magasinsgatan upp, men den hette förr Norra Vallgatan. Här ser det dock knappt ut att gå mer än en stig. Dr Erik Uddenberg (f. 1880) hade senare såväl praktik som bostad där senare. Han var bl a järnvägsläkare. Bilden är tagen mot nordost.
När Kungsgatan lades ut i Linköping från mitten av 1800-talet, vinnlade sig stadens styre att kanta den med praktfulla hus. Vid tiden utgjorde gatan stadens bebyggelsemässiga gräns mot norr och man önskade bjuda ett gott intryck för resande med järnvägen. Tågbanan och stationens placering medförde att besökare mötte staden från ett nytt håll och det förklarar de arkitektoniska krav som även vidare kom att ställas på områdets bebyggelse. Kungsgatan 35, i hörnet Kungsgatan-Klostergatan, är ett gott exempel på den första generationens hus som väl följde kraven. Foto omkring 1905.
Upprinnelsen till den tragiska tågolyckan i Malmslätt 1912 stod att finna närmare 90 mil från olycksplatsen. Tåg n:r 2 från Berlin mot Trelleborg aviserade försening varvid tåg n:r 12 från Köpenhamn skulle gå före. Tåget från Berlin kom emellertid i rätt tid till Sverige och därefter följde en rad missförstånd mellan personal vid järnvägen. Söndagen den 16 juni, 13 minuter över fem på morgonen, anlände tåg n:r 12 i full fart till Malmslätts station. På samma spår men i motsatt riktning stod tåg n:r 751 i väntan på fortsatt färd söderut. Kollisionen blev oerhörd. 22 personer miste livet, bland dessa August Strindbergs dotter Greta.
En sommardag 1903 gjorde sig linköpingsfotografen Didrik von Essen ärende till makarna Elander och deras påkostade sommarbostället Bella Vista, belägen i dagens Brokinds samhälle. Lätt att nå sedan den förbipasserande järnvägen invigts året dessförinnan. Rimligtvis var han väntad, rent av beställd att dokumentera parets sommarvilla. Vi får anta att det är lanträntmästaren Gustaf Elander vi ser på verandan med makan Hilda sittande på trappan. Ungdomarna i förgrunden torde vara makarnas barn i sönerna Gösta och Emil samt dottern Helmi. Invid trappan iförd vitt förkläde står sannolikt familjens piga, Ester Maria Svensson. Upplysningsvis kan påpekas att sommarstället uppfördes 1902 av länsnotarien Karl Arnander (1864-1903). Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Stationshuset i Bosjön tillhörandes Lindfors-Bosjöns järnväg, LBB. 1913 färdigställdes den smalspåriga järnvägen mellan Lindfors och Bosjön, ett projekt drivet av brukspatronen Albert Bergström. Hans idé var att bygga en lätt och billig järnväg, med låga tillverknings- och underhållskostnader. Trafiken bestod främst av gods från de närliggande sågverken och skogsbruket, men även persontrafik förekom på linjen. LBB hade två enkla ånglok, Petter och Lotta. Loket på bilden är Petter. LBB gick i konkurs i början av 1920-talet och köptes strax därefter av Uddeholmsbolaget. Banan började rivas upp redan under 1930-talet och 1949 så var hela banan borta.
Sölvesborg - Olofström - Älmhults Järnväg öppnades 1901 för allmän trafik. Samma år anlades station. Då byggdes en- och enhalvvånings stationshus i trä. Järnvägen förstatligades 1942. I slutet av 1950-talet ersattes stationshuset med en nybyggnad öster om banan. Stationen och hela bangården är anpassade efter industriomgivningen bland annat Svenska stålpressnings, plåtpressverk, emaljeringsverk, träullfabrik, såg, kvarn och kraftverk. Persontrafiken lades ned 1984 och bandelen Sölvesborg - Olofström revs upp. Idag trafikeras bandelen Olofström - Älmhult med godståg från Volvo till Göteborg och gent samt tåg med skrot från Volvo av Stena Metall.
Sölvesborg - Olofström - Älmhults Järnväg öppnades 1901 för allmän trafik. Samma år anlades station. Då byggdes en- och enhalvvånings stationshus i trä. Järnvägen förstatligades 1942. På 1950-talet ersattes stationshuset med en nybyggnad öster om banan. Stationen och hela bangården är anpassade efter industriomgivningen bland annat Svenska stålpressnings, plåtpressverk, emaljeringsverk, träullfabrik, såg, kvarn och kraftverk. Persontrafiken lades ned 1984 och bandelen Sölvesborg - Olofström revs upp. Idag trafikeras bandelen Olofström - Älmhult med godståg från Volvo till Göteborg och gent samt tåg med skrot från Volvo av Stena Metall.
Banbyggnad Inlandsbanan. Gruståg i Meselefors. Personer från vänster: 8:e man med svart hatt, skjortan öppen i halsen, håller sin spade lutande, Gustav Asplund, Granberget, Dorotea. 12:e man i diket, med keps på huvudet, Olav Hedberg, Dorotea. 15:e man med lokets högra hjul i ryggen är "Rock-Mårten", Mårten Jonsson, Rockvattnet, (därav namnet). Personen som sitter mitt fram på loket är Levi Ångman. Platsen förmodas vara Meselefors. Stora mängder grus togs ut från den grusåsen i Mårdsjö= Saxvattnet, där järnvägen går fram. Loket är Statens Järnvägar, SJ E 900. Det först tillverkade av E-loken. SJ E 900
Stations trädgårdsplantering. Sölvesborg - Olofström - Älmhults Järnväg öppnades 1901 för allmän trafik. Samma år anlades station. Då byggdes en- och enhalvvånings stationshus i trä. Järnvägen förstatligades 1942. På 1950-talet ersattes stationshuset med en nybyggnad öster om banan. Stationen och hela bangården är anpassade efter industriomgivningen bland annat Svenska stålpressnings, plåtpressverk, emaljeringsverk, träullfabrik, såg, kvarn och kraftverk. Persontrafiken lades ned 1984 och bandelen Sölvesborg - Olofström revs upp. Idag trafikeras bandelen Olofström - Älmhult med godståg från Volvo till Göteborg och gent samt tåg med skrot från Volvo av Stena Metall.
Sölvesborg - Olofström - Älmhults Järnväg öppnades 1901 för allmän trafik. Samma år anlades station. Då byggdes en- och enhalvvånings stationshus i trä. Järnvägen förstatligades 1942. På 1950-talet ersattes stationshuset med en nybyggnad öster om banan. Stationen och hela bangården är anpassade efter industriomgivningen bland annat Svenska stålpressnings, plåtpressverk, emaljeringsverk, träullfabrik, såg, kvarn och kraftverk. Persontrafiken lades ned 1984 och bandelen Sölvesborg - Olofström revs upp. Idag trafikeras bandelen Olofström - Älmhult med godståg från Volvo till Göteborg och gent samt tåg med skrot från Volvo av Stena Metall. Stationen har hela spårområdet inhägnat med staket för Volvo-Olofströmsverken.
Minnesblad från S W B invigning Stockholm Västerås Bergslagernas Järnväg Invigning av denna järnvägsbana skedde 1876 i Västerås. Den högtidliga invigningen skedde dock med kungligt extratåg från Stockholms Central den 12 dec. 1876 kl. 9 f.m. Ett uppehåll gjordes i Bålsta för intagande av frukost på järnvägsrestauranten samt ett uppehåll i Enköping, där frukt och vin serverades. Vid ankomsten till Västerås hölls invigningstal och konung Oscar II förklarade järnvägen invigd och öppnad för allmän trafik. Efter invigningen följde gudstjänst i Västerås domkyrka samt serverades festmiddag i Rådhuset.
Den lilla vagnen till vänster trafikerade Eskilstuna-Kvicksund år 1905 och drevs av en ångmaskin. När det var höst, så fick passagerarna stiga av och skjuta på vid stigningar, det enligt lokföraren Elis Larson. Eskilstunas första järnvägsstation stod klar år 1876, då järnvägen invigdes från Oxelösund-Flen-Eskilstuna till Valskog och Kolbäck i Västmanland - OFWJ. När Norra Sörmlands järnväg öppnades år 1895 med Norra och Södra stationerna fick OFWJ:s station namnet Centralstation. År 1924 revs det gamla huset och den nya stationsbyggnaden fick sitt nuvarande utseende.
Nedläggning av kloakledning 1921 - 1922. Den aktuella kloaken rann dels mot Hulesjön dels mot Torbjörntorp. Det beslöts att en kloakledning skulle byggas. Arbetet utfördes som nödhjälpsarbete åren 1921-22. Arbetsstyrkan uppgick till mellan 25 och 30 man. De flesta kom från andra orter. Många arbetslösa stenhuggare från Bohuslän deltog liksom gjuteriarbetare från Köpings Mekaniska Verkstad. Den enda "maskinella" utrustning som fanns till hjälp var en stubbrytare och en kran. Diket grävdes 5 meter djupt. Som draghjälp hade man stenkärror och två hästar. Ledningsdragningen gick från undergången vid snickerifabriken - under järnvägen - till Mössebergsgatan - Nils Ericsonsgatan mot Norra undergången.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.