Beatelund. Ursprungligen två egendomar, Stora och Lilla Korsnäs. Stora Korsnäs innehades i början av 1560-talet av Tonies Bengtsson. 1719 brändes godset ned av ryssarna. Ägaren Bror Rålamb var fånge i Sibirien. Efter frigörelsen kom han hem och dog som landshövding i Österbotten år 1734. Hans dotter gifte sig med en Cederström. Gården var sedan i samma släkt under många decennier. Den siste Cederström på Beatelund var Anders Cederström som hade gårdarna Beatelund, Bergvik, Brunn, Brunnsnäs, Södra Ävlinge och Enkärret. Karl Frisk köpte Beatelund 1917. 1932 uppfördes arrendatorbostad och ladugård. Beatelund inköptes 1935 av ingenjör Sten Westerberg. Han hade 1923 köpt slott och trädgård. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Från 299 kr
Konservburk av glas (1 liter) tillverkad vid Gryts glasbruk. Burkens lock är pressat, behållaren formblåst. Gjuten stämpel i locket: GRYTS BRUK HJORTKVARN. Stämpelsns bokstav J namnet Hjortkvarn är bakochframvänd. Burken har ett patentlås. Ägaren har visat upp den för en kännare från Rejmyre glasbruk vid namn Axelsson. Denne hade åsikten att glaset är tillverkat omkring år 1900 då patentlås ännu inte fanns. Enligt honom skall en lokal smed i början av 1920-talet ha fått uppdraget av Rejmyre att uppfinna en låsning för deras tillverkning av konservburkar. Axelssons hypotes är därför att den smeden kanske kopierat vad en annan smed redan hade tillverkat för Gryts bruk.
Sommarstuga med fastighetsbeteckning Gårda 2:45 och adress Varvsvägen 13 i Gårda, Lindome, i Mölndals kommun. Fotografiet är taget under slutet av 1960-talet. I trädgården ses Margit Johansson med svärdottern Monica. Stugan uppfördes år 1944. Den införskaffades år 1965 av Harry och Margit Johansson som bodde på Eklandagatan 54c i Göteborg. Den tidigare ägaren hette Asp. Köpeskillingen var då 16 000 kr. Byggnaden var en sommarstuga utan isolering, men var utrustad med både vedspis i köket och öppen spis i stora rummet. Ett mindre sovrum fanns också samt ett utedass. Vägen fram till stugan var en enda gyttjepöl på våren. Det bodde då tre permanentfamiljer på området. Resten av tomterna bestod av sommarstugor.
Sommarstuga med fastighetsbeteckning Gårda 2:45 och adress Varvsvägen 13 i Gårda, Lindome, i Mölndals kommun. Fotografiet är taget en vinter under slutet av 1960-talet. Stugan uppfördes år 1944. Den införskaffades år 1965 av Harry och Margit Johansson som bodde på Eklandagatan 54c i Göteborg. Den tidigare ägaren hette Asp. Köpeskillingen var då 16 000 kr. Byggnaden var en sommarstuga utan isolering, men var utrustad med både vedspis i köket och öppen spis i stora rummet. Ett mindre sovrum fanns också samt ett utedass. Vägen fram till stugan var en enda gyttjepöl på våren. Det bodde då tre permanentfamiljer på området. Resten av tomterna bestod av sommarstugor.
Stenkällare tillhörande gården Bölet 1:3 "John Andreassons" och "Johannes Erikssons" år 1979. Backen till vänster kallas "Krakebacken". Stenkällaren är riven. Anledningen till att gården har två namn (Andreassons och Erikssons) är att gården var en gammal släktgård från tidigt 1700-tal. Sista ägaren av den släkten hette Alida Eriksson och hon var gift med Johannes Eriksson (född 1842). När Alida avled 1928 sålde barnen (Staffan Bjerrhedes farmor var en av dem) gården till en kvinna som hette Lotta Hansson, hon drev en slöjdaffär i Göteborg. Lotta gav gården till två syskonbarn; John Andreasson och hans syster Emma. De blev de sista brukarna av gården. Relaterat motiv: A1658.
Malsta
Portalen till von der Lindeska huset, Västerlånggatan 68.
Följande text fanns bifogad till fotona: 7/3 -90 rivet. Christian, sista ägaren privat. minne från den gamla gården Storgatan 72. Hamngatan. Taget av Benjaminsson. Falkenberg 20/3 1990. Beskrivning av , sista brukarens åren från gamla gården Storgatan 72 Hamngatan. Sedan Benjaminssons sterbhus sålt Fabriksgatan 7-5-3, förut gamla Bakgatan Norra, eller Hantverksgatan. Kärt barn har många namn, Eller Kältringagatan, enär tattare- kältringar, för att -------- ------- hästar. 1954 kom jag Christian Benjaminsson, Storgatan 72 hyrde där av järnhandlare Andrén, Köpte tomten 1972 Kontant 85 000:- drev där skrotaffär i 36 år, Hårda bud, inte som nu, med socialbidrag. Därför som det är idag, inget ansvar. En epok är slut, i det gamla inre hamnen, där det var liv och rörelse. Minns särskilt flottbesök från England Tyskland. Samt ett ett ryskt besök där ingen fick gå ombord, utan visitering. Båten var 150 met lång. Tack för min tid i Hamnen Christian 210506- 4659.
Konstnärskoloni på Öströö i slutet av 1800-talet tillsammans med barn och hundar. Till höger ses den danske konstnären Joakim Skovgaard med familj (troligen mannen i vit hatt). Hustrun Agneta har vitt förkläde. Till vänster står en man och håller i en tavla. Kanske är det den danske målaren Bengt Goldschmidt (?), som också ska vara med på bilden. Bakom honom står en pojke med ok. Ägare till Öströö mellan 1885-1887 var Titus Frederik Schouw och hans syster var gift med Joakims far, PC Skovgaard. Joakim och hans två syskon, även de konstnärer, vistades därför ofta på Öströö och fann motiv till sin konst. Mannen med vita mustascher som står till vänster kan möjligen vara Schouw. När Schouw tvingades sälja godset välkomnade den nye ägaren, Elof Laurell, att konstnärerna fortsatte att komma på besök. Meddela oss gärna om du vet mer om personerna på bilden!
"Lelle-Johan" med familj på Slottsgatan 13, Lotsen 3 i Varberg. Johan Andersson sitter längst till höger med hustrun Dorothea, "Thea". Deras son Fredrik Andersson, typograf på Norsteds i Stockholm, är på besök omkring 1913 med sina två söner Åke (f. 1908-03-09) till höger och Erik (f. 1905-11-06) till vänster. Hustrun Gerda tar bilden. När Johan och Thea gifte sig 1878 noterades han som bärare, fd sjöman, och husägare i kvarter IV, men 1884 stod Johan som ägare till fastigheten på Platsarna. Han var fiskare men om somrarna körde han även badgäster till Getterön. Thea var från Polen och arbetade som baderska i badhuset. Johan försvann till sjöss utan att bli återfunnen, men Thea levde till 1923. Fastigheten kallades sedan "Thea-Eriks" och "Tamms", efter ägaren P G Tamm 1919-1924.
Från gårdsplanen till det forna torpet Limningsängen i Berg. Trädgårdens högvuxna fruktträd gav ställvis skugga som lurade kamerans optik, dock inte utan resultat av det lilla gårdshuset. Och det var nog huset som fått personal från Östergötlands museum att göra sig ärende till Berg, åtminstone till nedslaget i Limningsängen. Vi kan inte så gått veta, ty inget övrigt kring platsen blev skrivet. Andra källor ger emellertid besked, åtmonstone att spekulera kring. Fotoåret 1947 var torpet sedan länge friköpt från huvudgården Brunneby och ägaren Karl Vilhelm Bengtsson hade bedrivit snickerirörelse från platsen men var nu avliden. Virkesupplagen minner ännu om honom. Ny ägare var Gustav Regnér och kanske står han invid stugan. Regnér titulerade sig lagerchef och bodde centralt i Linköping. Limningsängen var rimligtvis tänkt som sommarbostad eller möjligtvis exploatering.
På bilder ser vi en av Laus två tämligen intakt bevarade flistaksbyggnader, här med nyligen avrivet flistak till förmån för papp. Ägaren Vilhelm Karlsson sägs ha blivit så retad i skolan över att han bodde i ett så gammalmodigt hus att det hade flis på taket, att det första han gjorde som ägare till gården var att riva av flistaket! Huset är byggt 1810, det finns en stehusresolution för gården. Det är ett mycket stort hus, längre än vad hus i allmänhet var på den tiden. Det består av en vardagsstuga på hitre gaveln, ett kök i mittenmed köksutgång, samt en sal vid bortre gaveln, sedan länge delad. På vindsvåningen finns en liten brudkammare ovanför farstun, medan resten är en hög magasinsvåning som aldrig retts in. Än idag finns vädringsluckorna till spannmålsmagasinen kvar. Även flygeln är ovanligt stor, nästan som el liten manbyggnad, också den har vädringsluckor till ett magasin på loftet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.