"Thomas Högberg vid Texaco-tappen i Lindome, berättade att det är samma visa varje år. När kölden plötsligt slår till har bilisterna glömt kolla glykolhalt, batteriets laddning samt inte fyllt K-sprit i bensintanken för att råda bot på kondensen. Thomas var inte direkt ledsen för affärerna gick strykande och han hade bokstavligt talat laddat upp med massor av nya batterier. Men det är ju synd om bilisterna som blir stående ute på vägarna, lade han till allt medan han fyllde K-sprit i tanken på en bil som körde upp framför pumpen." År 1985. För mer information om bilden se under tilläggsinformation.

Från 299 kr

Jakob Oskar (J O) Larsson plöjer med spitsplog dragen av två stutar. Mest ser det ut som han poserar medan frun Elisabet Johanna ser ut att stoppa potatis i jorden medan någon av sönerna Emil eller Rudolf ser ut att kara igen potatisfåran med en hacka. Frågan är om bilden inte är arrangerad för att visa potatissättning, men att det inte är en verklig sådan. Man sätter knappast potatis vid midsommar. Eller så är tidsangivelsen fel. Av bilden är det svårt att avgöra om det är vår eller sommar. J O Larsson var 50 år när bilden togs. Han är klädd i skjorta med väst och klockkedja, byxor och vegakeps. Han har piska eller sticka i högerhanden. Elisabet Johanna var 44 år. Hennes klädsel är svår att se, men hon har arbetsförkläde och handskar och fin hatt, medan sonen har ordinära arbetskläder med handskar.

Från 299 kr

Denna bild kan inte vara tagen 5 dagar före den förra, utan troligen 1912, se Bild 577. Masse har stått på åkern mitt utanför gårdspartens infart, bandtunen skymtar i förgrunden. Vad Masse och gårdens folk velat visa upp är sannolikt den fina gårdsmuren, som har cementputsad yta och avgjutning upptill, en exklusiv modernitet! Till det kommer de konstfärdigt smidda och målade järngrindarna, både in till storgården och in till lillgården. Staketet till lillgården har också förnyats, nu är det ett sk spjutspjälestaket med röda spjälor och vita spjut. Också grindstolparna har bytts ut mot nya fint formgivna och målade. På lillgården står nyplanterade päronträd. Om bilden är tagen 1912 kan personerna vara: Olof Danielsson från Gannor Petterssons part, 69 år, sonsonen Ivar, 6 år, sonhustrun Augusta född Gustavsdotter från Hallsarve senare rivna gårdspart, 35 år, sonen Arvid, 39 år, sondottern Amy, 12 år, sondottern Agda, 13 år och hustrun Josefina född Persdotter, 59 år.

Från 299 kr

Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Paret Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping under senare delen av 1896. Med sig hade de barnen Elsa, Per och Erik, varav de bägge äldre syskonen var födda i S:t Petersburg där faderrn tjänstgjort som militärattaché. Skälet till familjens ankomst till Linköping var Edvard Brändströms utnämning till överstelöjtnant vid Första livgänadjärregementet. I april månad 1898 avancerade han till regementets överste och chef, och det var i det sammanhanget familjen flyttade från sin första adress i staden till stadsvåningen invid Drottninggatan. Genom levnadsbeskrivningar över dottern Elsa Brändström är det känt att makarna lät sina barn undervisas av både franska och tyska guvernanter. Bilden kan därför tolkas visa de äldre barnens studerkammare. Från väggen blickar kung Oscar II fordrande mot skrivborden. Bild från omkring sekelskiftet 1900.

Från 299 kr

Ett av tiden påverkat men värdefullt motiv med anknytning till Chokladfabriks AB Motala. Den odaterade bilden togs i Stora hotellets spegelsal i Linköping och visar en tillställning, sannolikt med välgörenhet som syfte. Firman hade till arrangemanget skänkt valda delar ur sitt sortiment, och vi ser deras väl dekorerade monter flankerad av tombola-stånd. Bakom företaget stod den oerhört mångsidige entreprenören John "Motalakungen" Andersson. Vid sidan av sprit- , vadd- och spikfabriker startade han i Motala även tvättinrättning och laxodling. Nämnas bör också hans anläggande av en elektrisk kraftstation som försåg hemstaden med elektrisk gatubelysning. Till sin chokladfabrik knöt han den driftige O G Svensson, som efterhand kom att överta företaget och vidare samgå med Cloetta. Resten är som man säger historia. Bilden ger inga besked om var företaget stod i sin utvecklingskedja när den tillkom. Gott nog att visa en stycke historia.

Från 299 kr

Översänder härmed fotografi av en postkupé. Icke för att visa mig själv, ehuru jag står i öppna dörren.Däremot vill jag berätta om postvagnen. Den utgjordes av en ombyggd 3 kl. pass-vagn. Den osynliga delen av vagnen innehöll tvenne passagerarekupéer. Genom överenskommelse med tågpersonalen använde vi pass-kupéerna att placera paketsäckar i. Hade vi något utrymme kvar, då vi kommo till Sundbyberg, upptogs alla utrymmen där. En firma tillverkade smörja mot tagelmask och skickade massor av paket omkring i hela vårt land. Kortet är en obetydlig sak och torde ha ringa betydelse för Postmuseet. Användningen av pass-kupéerna visar emellertid billiga pakettransporter. Samarbetet mellan post- och järnväg var gott på den tiden. Det var en otäckt kall postkupé att åka i under vintern ! Stockholm den 30 januari 1961. Med högaktning Tore Pihl

Från 299 kr

Vykort, "Halmstad Utställningen." visade entrén med tre högsmala valv. Halmstadsutställningen 1929 ägde rum 20 juni–5 augusti och invigdes av kung Gustaf V. Utställningen arrangerades på initiativ av Halmstads hantverks- och industriförening i syfte att visa upp vad Halland hade att erbjuda inom hantverk, industri och konst. Utställningsområdet byggdes upp kring Högre Allmänna Läroverket som en ny trästad och arkitekt var Uno Forthmeiier. Läroverkets salar användes för utställningar. På annexets vindsvåning visades den moderna halländsk konsten och de sex deltagande konstnärerna bildade därefter Halmstadgruppen. Nöjesfält och utskänkningsställen fanns på området som kvällstid lystes upp av 5000 lampor. Stadsträdgårdsmästaren Gunnar Svensson hade anlagt grönområden och rabatter. Staden passade också på att marknadsföra sig som en badort tillsammans med Tylösand för att locka turister.

Från 299 kr

Översvämning av Veselången - en utdikad sjö på gränsen mellan Veddige i Halland och Horred i Västergötland. Höstackarna, som sticker upp ur vattnet, har inte hunnit bärgas i tid. Sjön Veselången sänktes 1855-1865 och blev då hälften så lång som tidigare. 1883 var den fortfarande sjö, då dess namn i ett lexikon ("Namn och bygd" av C M Rosenberg) beskrevs som stammande från 1300-talet (Uisulang) och kan tolkas som "långsjön i maden". Stammen anses vara vis-, som även finns i Viskan, och "visa" lär här betyda "fuktig ängsmark". Sjön har alltså dikats ut senare för att vinna odlingsmark, men fortfarande översvämmas dessa vid perioder med högt vattenflöde i Viskan, så Veselången återuppstår då i någon mening.

Från 299 kr

Översänder härmed fotografi av en postkupé. Icke för att visa mig själv, ehuru jag står i öppna dörren.Däremot vill jag berätta om postvagnen. Den utgjordes av en ombyggd 3 kl. pass-vagn. Den osynliga delen av vagnen innehöll tvenne passagerarekupéer. Genom överenskommelse med tågpersonalen använde vi pass-kupéerna att placera paketsäckar i. Hade vi något utrymme kvar, då vi kommo till Sundbyberg, upptogs alla utrymmen där. En firma tillverkade smörja mot tagelmask och skickade massor av paket omkring i hela vårt land. Kortet är en obetydlig sak och torde ha ringa betydelse för Postmuseet. Användningen av pass-kupéerna visar emellertid billiga pakettransporter. Samarbetet mellan post- och järnväg var gott på den tiden. Det var en otäckt kall postkupé att åka i under vintern ! Stockholm den 30 januari 1961. Med högaktning Tore Pihl

Från 299 kr

Scanpump i Mölndal. I mitten av 80 talet fanns funderingar att flytta tillverkning av pumpar från Gothia pump i Höör till pumptillverkningen i Mölndal. För att visa samt att intressera de som var anställda på Gothia att det fanns möjligheter att flytta till Mölndal och få arbete på pumptillverkningen där, bjöd man därför hit de anställda i Höör f;r att tillsammans med sina familjer se vilka möjligheter som fanns för utveckling och anställning. På bildenhälsar VD Hans Borneson de hitresta från Höör välkomna till Mölndal. Undertecknad visade verkstaden och efter detta fortsatte undertecknad att med buss transportera samtliga runt i Mölndal för att marknadsföra densamma, både visa bostadsområden samt naturområden runt staden. M.V.H Lennart Wall Anställd 51 år på “Pumpen” (Längst av alla) (2015-10-11) Jo det byggdes nytt i orten Höör under pompa och ståt. Det var flera “tunga” besökare från näringslivet i regionen vid invigningen av den nya fabriken som levde några år. Det som sedan hände var att den typen av pumpar som tillverkades på Gothia var av större del fartygspumpar. Då marknaden för dessa avtog kanske p.g.a konkurrens från Asien så blev det som man uttryckte sig Gothia “blöder” ett uttryck för att det ej var lönsamt längre. Då undertecknad deltog i samtalen om nedläggning av Gothia samt eventuell flytt till Mölndal var intresset mycket svalt för en flytt till Mölndal. De flesta som hade anställning på Gothia hade ju villor, barn samt bekantskapskretsen på orten. Några enstaka nappade på erbjudandet, oftast hade de någon form av specialkunskap så deras förhandlings möjligheter var av större dignitet. (2015-10-12)

Från 299 kr

Erik XIV - 1560-1568

Från 299 kr

En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.

Från 299 kr

Två stensättningar, anläggning 29 (uppe till höger) och anläggning 31 (uppe till vänster) och en domarring (nere till vänster), anläggning 28, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 29 var en rektangulär stensättning, 3,5x3 meter stor, med en järnåldersdös och bengrop. Inom anläggningen framkom enstaka brända ben samt en keramikskärva. Centralt i anläggningen fanns dösen, 1,2x0,9 meter stor, med tre sidohällar och en lockhäll, med öppning åt söder.Strax norr om kistan påträffades några brända ben, keramikskärvor, en bit harts samt ett kamfragment av horn. Datering här var 565-655 e.Kr. I ena hörnet av anläggningen fanns bengropen. Förrutom brända ben påträffades här keramik, harts, en kam av horn, ett silverbeslag och ett oidentifierat föremål i silver samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen kunde bara visa att benen kom från människa. Anläggning 31 var en rund stensättning, 3,2 meter i diameter. Inom denna gjordes fynd av brända ben, keramikskärvor, en silverspiral, en silverkula samt ett oidentifierat järnföremål. Inom anläggningen framkom även en ben- eller brandgrop som innehöll brända ben, keramik, en hornkam samr en järnkniv. Benen kom från människa. Ytterligare en brandgrop inom stensättningen innehöll brända ben, keramik, ett silverbeslag, två spiralformade pärlor samt små kulor av silver, en fibula, en nit samt ett rembeslag av brons, slagg samt nitar av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ mellan 18-89 år. Anläggning 28 var en rund domarring, fem meter i diameter. Fyra större stenar stod placerade i en cirkelform och det fanns även ett avtryck efter en femte sten. Mellan stenarna fanns en kantkedja uppbyggd av mindre stenar. Inom anläggningen framkom brända ben samt keramik. Det fanns även en brandgrop men en större mängd brända ben, keramik, ett fragment av en kam i horn samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-89 år gammal. Datering 530-650 e.Kr. Anläggningarna finns även med på foto JMF.00318-27.

Från 299 kr

Två stensättningar, anläggning 29 (uppe centralt i bilden) och anläggning 31 (i mitten) och en domarring, anläggning 28, (centralt i nederkanten), som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Även fler gravar syns delvis på bilden. Anläggning 29 var en rektangulär stensättning, 3,5x3 meter stor, med en järnåldersdös och bengrop. Inom anläggningen framkom enstaka brända ben samt en keramikskärva. Centralt i anläggningen fanns dösen, 1,2x0,9 meter stor, med tre sidohällar och en lockhäll, med öppning åt söder.Strax norr om kistan påträffades några brända ben, keramikskärvor, en bit harts samt ett kamfragment av horn. Datering här var 565-655 e.Kr. I ena hörnet av anläggningen fanns bengropen. Förrutom brända ben påträffades här keramik, harts, en kam av horn, ett silverbeslag och ett oidentifierat föremål i silver samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen kunde bara visa att benen kom från människa. Anläggning 31 var en rund stensättning, 3,2 meter i diameter. Inom denna gjordes fynd av brända ben, keramikskärvor, en silverspiral, en silverkula samt ett oidentifierat järnföremål. Inom anläggningen framkom även en ben- eller brandgrop som innehöll brända ben, keramik, en hornkam samr en järnkniv. Benen kom från människa. Ytterligare en brandgrop inom stensättningen innehöll brända ben, keramik, ett silverbeslag, två spiralformade pärlor samt små kulor av silver, en fibula, en nit samt ett rembeslag av brons, slagg samt nitar av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ mellan 18-89 år. Anläggning 28 var en rund domarring, fem meter i diameter. Fyra större stenar stod placerade i en cirkelform och det fanns även ett avtryck efter en femte sten. Mellan stenarna fanns en kantkedja uppbyggd av mindre stenar. Inom anläggningen framkom brända ben samt keramik. Det fanns även en brandgrop men en större mängd brända ben, keramik, ett fragment av en kam i horn samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-89 år gammal. Datering 530-650 e.Kr. Anläggningarna finns även med på foto JMF.00318-26.

Från 299 kr