Lövtäkt eller hamling. Lövtäkt, beskärning av lövbärande kvistar som vanligen torkas för att användas till foder. Lövtäkt var mycket vanligt i Sverige fram till början av 1900-talet och är vanligt över hela världen i områden med kalla vintrar och lövfällande träd. Källa: Nationalencyklopedin.
Från 299 kr
Vy över innergården på Vallda herrgård där tvätt hänger på tork. Gården har åtminstone tre timrade byggnadslängor, varav två ser ut att ha byggts samman i ett senare skede, där fasadpanel saknas. (Se även bildnr G8358- G8359 manhusbyggnaden, på bild G8362 torkas tvätt, G8364 östra flygeln, G8447, flygelbyggnad)
"Mollösund. Här synes två kvinnor sysselsatta med att i en balja skölja långorna. Sedan långorna blivit sköljda utbredas de och förses med pinnar eller s.k. spilar för att hålla dem utbredda när de torkas. Här till höger synes ett par utspilade långor."
Anderstorps Stormosse ca 1941.Torvtäkt bedrevs här under andra världskriget. Täkten och de många diken som då grävdes på flera platser gjorde att delar av mossen torkade ut och blev trädklädd under andra halvan av 1900-talet. Arbetare vid en torvmaskin med transformator och verktygslåda är: Ingrid Magnusson vid linbanan, Anna-Britt Salomonsson gift Ljungberg inne i maskinen, Alrik Salomonsson från Gunillabo högst upp till vänster, Ragnar Hjelm med kepsen på sned, 3 bröder Johansson från Mossebo.
Vinningsmallar täljda ur vindvuxet trä, 450 a-b för främre bordhalsarna, 451 a-b för aktre bordhalsarna. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till kinningar och stävar. Jfr SU:1952. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Kinningsmallar. Använda vid tillforming av kinningarna till skötbåt. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till köl och stäv.och stävar. Jfr SU:1952:16. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Fotografi, Photograph
Ågesta kärnkraftverk. Under 2005 gjorde Tekniska museet tillsammans med Stockholms Läns Museum och Länsstyrelsen i Stockholms län en fotodokumentation av Ågesta kraftvärmeverk, Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, Foto: Nisse Cronestrand. Bildbeskrivningar: Ingenjör Åke Bergman. Bilden föreställer: Plan 4 KoS-byggnaden rum 402. Städarna kom inte tillbaka. En stämningsbild hur det kommer att se ut när byggnaden lämnas vind för våg. Åke Bergman öppnade upp, torkade med fläktar och värme mm. Idag mår Ågesta ganska bra men det kräver omskötsel. Förklaring av system framgår av rapport :Statens Vattenfallsverk A23/60 5/4 1960.
Vördsamt porträtt av fröken Sofia Stenhammar, enligt påskrift syster till Hedda Stenhammar och prosten Stenhammar från Häradshammar. Tolkad av detta föreställa Elisabeth Sofia Petronella, född 1824 som dotter till prosten Christian Stenhammar och makan Anna Charlotta Kernell. Fadern var vid tiden prost i Törnevalla. År 1838 gick modern bort och lämnade den redan åldrige prosten ensam med elva barn. Sofia lämnade därför föräldrahemmet tidigt och vi finner henne i förstone som mamsell i brukspredikantens Alméns hushåll i Gusum. Efter en tid flyttade hon tillbaka till fadern, som nu var kyrkoherde i Häradshammar, och kom efterhand att bli hans enda kvarvarande barn i hushållet tills han somnade in under årets första dagar 1866. Sofia kunde dock bli kvar i prästgården. En syster till henne hade gift sig med prästvigde Johan August Tornberg, som nu tog över prästskapet i Häradshammar efter svärfadern. Längre fram i livet kom Sofia att förvärva ett eget hem i Rönö där systrarnas roller var ombytta efter att systern blivit änka. Sofias hemman Loviseberg kom att bli systrarnas gemensamma hem tills döden skilde dem åt 1888. Sista delen av sitt liv var Sofia inneboende hos en annan syster på Bo säteri i Västra Harg. Hon avled efter ett långt liv den 20 september 1908.
Frukostdags - Hanna Pauli
Luck och Co, Drottninggatan 18, Gävle. Augusti 1945. Percy Frére Luck, född 14 februari 1844 i Brighton i England, död 22 december 1915 i Stockholm, var en engelsk importör och grosshandlare, som var verksam i Sverige under större delen av sitt liv. Efter studier vid Eton anställdes Luck vid Englands största trävarubolag och kom som dess representant till Sverige och Sundsvall. Där gifte han sig med en sågverksägardotter, och startade 1874 egen firma inom trävarubranschen, med kontor i Stockholm. Hans affärsvänner uppmanade honom att införskaffa det engelska te han bjöd på under sina affärsresor, vilket inte fanns att köpa på den svenska marknaden. Han öppnade därför den så kallade Theboden i Cervinska huset vid Malmtorgsgatan. Affärerna gick bra och sortimentet utökades till andra specerier och konserver. Ett handelsbolag med kontor i London bildades 1880, tillsammans med två landsmän och butiken flyttade till Jacobsgatan 18. Kompanjonerna köptes ut 1890 då bolaget omvaldes till Percy F Luck & Co handelsaktiebolag. Samtidigt startade man egen fabrikation och förädling av importerade råvaror som choklad, torkade och färska frukter, men även konserver av grönsaker från egna odlingar runt om huvudstaden. Man expanderade även på landsorten, så som Gävle 1897. Tack vare goda förbindelser med välkända utländska firmor kunde Luck introducera flera nya artiklar för den svenska marknaden, bland annat bananer på 1890-talet. Inom firman arbetade flera kvinnliga befattningshavare på olika nivåer, vilket var ovanligt för tiden
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.