Broarbete vid Skellefteåälven, Kusfors. Järnvägsbron byggdes med en kombination av stående och hängande parabelfackverk. År 1943 hade den ursprungliga bron, som togs i bruk 1893, tjänat ut. Då byttes de tre stålspannen ut mot nya medan samma landfästen och brostöd användes. Den nya bron hade underliggande stålbalkar i alla tre spann. Det långa mittspannet var dessutom utformat som en bågbro med vertikala stag ned till den underliggande balken. Bron trafikerades fram till linjeomläggningen 1993.
Från 299 kr
Båten byggdes i ett uthus till bondgården "Nailsa" utav bonden och båtbyggaren Nils Severin Johansson. Denna båt med namnet Torvald FG 15 var hans största båtbygge. När båten var färdigbyggd rullades den ca. 100 m ned till stranden. Ortens fiskare, bönder och drängar, totalt över 20 man assisterade vid sjösättningen 1905 vid Koggebryggan i Stranninge. Från Fiske-Historik pärm A, av G Heikenberg. Bild 3: Femte mannen från höger med vit skjorta och en spann i handen är "Kärra-Johan", som beställt och var ägare till båten. (Uppgift från sonen kommunalrådet Erik Gustavsson i mars 1998)
Soidet är förfallet, i förgrunden har det rasat in i den s k källaren där tjäran rann ut vid bränningen. Själva soidet ser ut som en stor stenlagd tratt med hål längst ner, det skauge, ögat. Därifrån rann tjäran ner i en urholkad och urborrad stock till en tapp i stockens ände och därifrån fyllde man spann med tjära som sedan hälldes i tunnor. Ett soide pyrde i flera dygn och skulle passas noga likt en mila så det inte brann upp. Detta soide restaurerades på 1970-talet och man brände där en gång under Vanges Lasse Bendelins i Burs ledning. Soidet ligger mellan Smiss och skjutbanan.
Ur grosshandlare Oscar Nordbloms fotoalbum. "Minne från Åsbro 12/8 1918". På en annan bild tagen vid samma utflykt, MR2_1563, benämns sällskapet som "Åsbroklubben". Här sitter de bland stenar nere vid Viskans kant med bron i Ås i bakgrunden. Bron med fyra spann (valv) anlades 1852, men vid dess södra fäste har en gästgivargård legat sedan åtminstone sedan 1700-talet. Landsvägen mellan Varberg och Borås gick här fram till 1955. Stående baktill fr v: Ernst Rylander, Frans Wennerholm och Oscar Nordblom. Sittande herrar: Hjalmar Sjöberg till vänster och Harry Svenander baktill åt höger med Axel Lindén framför. Damer fr v: Sara Sjöberg, Nathalia Alling, Anna Wennerholm, Sofia Rylander, Greta Sjöberg, Maria Sjöberg stående, Hulda Lindh och längst fram fru Svenander. Nathalia och Hulda är systrar till fotografen.
Bilden måste vara tagen efter våren 1916, för i maj 1916 fanns ännu alla byggnaderna intakta, se Bild 947 och 949. Här är tröskhuset och ladugårdsflygeln rivna och man ser tydligt alla sektioner av bulladugården. En tredje dörr till fähuset fanns alltså inne i portlidret. Den är så bred att den borde ha hört till ett stall. Pumphuset är också rivet, kvinnan håller händerna på järnpumpens handtag och hon har några spann omkring sig. Men vad står hon på? Är det ett trädäck? Kanske skulle man kunna datera bilden efter människorna. I så fall är det här den hittills yngsta kända bilden av Masse, tagen troligen 1924. Kvinnan är då Anna född Jakobsson 31, hustru till Johan Karlsson d.y. 34 år. Han håller sonen Arnold 4 år i handen. De tog över gårdsparten 1919, så det var säkert dags för dem att förnya byggnadsbeståndet vid denna tidpunkt i livet. I bakgrunden till höger om Johan d.y. står fadern Johan d.ä 73 år. Alldeles ovanför gårdsparten stod socknens största väderkvarn, en 8-kantig holländare. Det var synd att Masse inte tog en bild på den när han ändå var här och tog så många bilder av ladugården.
Det här är lika mycket en arbetsbild som en miljöbild. Botels Lars Hansson, 47 år, hjälper sin svärmor Smiss Lina Jacobsson, 67 år (hon hette Margareta Olivia Elisabet) med att plöja upp fåror med hjälp av modern järnplog förspänd med två hästar. Kvinnan som tar upp sättpotatis ur säcken och lägger i ett spann skulle kunna vara Linas dotter, Lars fru Olivia, 42 år. Potatissättningen sker väldigt sent kan man tycka. Åkern ligger uppe på Lausbackar där det växer skog idag, man kan inte tro att det varit öppet här, än mindre åkrar. Höjdsträckningen är Ancyllusvallen, på vilken det än idag går en liten väg. Huset ovanför hästarna är fattigstugan, som det nu bara är kvar en liten hög av. I mitten ligger Bjärges Alfred Öbergs lilla gård, t h skymtar Allmänningen Maria Dorotea Andersdotters mycket enkla boställe. Att hönsen gått från Smiss och ända hit upp är mindre troligt, de har nog kommit från Fattigstugan eller Öbergs. De har olika färger och kan därför vara av Gotlandsras.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.