Marstrand 57:1
Från 299 kr
Marstrand 10:1
Gammelgården i Hishult, en fyrlängad 1700-talsgård med ryggåsstuga i sydgötisk stil. Stugan kommer ursprungligen från Eskilstorp i Östra Karup och köptes 1958 nedmonterad privat av Gösta Hansson i Hishult. Med hjälp av ritningar på originalstugan (som gjorts när taket höjdes omkring år 1900) från Nationalmuseet återuppförde han byggnaden. Stugan omges av två högloft som kommer från Brånalt i Knäred och skänktes av dåvarande Lantbruksnämnden. År 1979 donerade fru Brita Hansson gården med inventarier till Södra Hallands Hembygdsförening. Framför stugan har ett staket arrangerats till skydd för växter. Bild: G400 visar högloftsstugan sedd från söder; G401 visar fönsterpartiet på ena högloftet; G402 visar en detalj av ladugårdens skiftesvägg. Se VMA6553.
På väggen hänger ett par träskostövlar på tork. Det är rymliga träskor som klätts med höga skaft av läder, skaften gick upp på halva låren. Dessa använde man vid uthavsfiske som skydd för väta och för värme, särskilt på vinterhalvåret. Boden är en bulbod, där de otäta bularna på långväggen tätats genom påspikning av bräder. Gavelfältet är utbytt med moderna bräder och boden har kostats på papptak. Den har en lucka i stället för fönster, vilket var det vanliga om man överhuvudtaget hade något ljusinsläpp i boden.
Stegeborg har ruvat på Slottholmen sedan 1200-talet. Borgens gamla namn -Stäkeborg- syftar på de förekommande pålsystem i vattnet, som vid funktion effektivt spärrade av Slätbaken som skydd för Söderköping och vidare delar av landet. Efter ut- och påbyggnader nådde borganläggningen en glansperiod som kungligt slott under 1500- och 1600-talen. Mot slutet av eran svalnade hovets intresse för Stegeborg alltmer och vid 1700-talets början var ett tilltagande förfall ett faktum. Under seklet revs rent av delar av anläggningen för åtkomst av byggnadsmaterial. Från 1901 är borgen emellertid fridlyst som statligt byggnadsminne.
Grottstugan på Kinnekulle. Bebodd av tjuvskytten Lasse med fru och barn. Med länsmans hjälp blev Lasse tre gånger driven ur socknen - men kom alltid tillbaka. Vistades så i sju år inom kommunen utan att bönderna kunde utfundera var han höll hus om natten. Till sist blev hans vistelseort upptäckt på själva länsmansbostället, där han i en otillgänglig grotta i berget uppförde sin bostad. Då länsmannen fick spörja detta sade han till bönderna: "Har Lasse sökt skydd hos mig, får han också stanna till dödagar." Lasse var så skicklig skytt och kände skogarna så väl att, vad vilt som än önskades till en bestämd dag, kunde han leverera redan tidigt på morgonen.
Delvis akvarellerad handteckning av J W Wallander. Kvinnodräkt från Leksand, Dalarna 1857. "Flick hufvudbonad om Söndagen" samt "hvardagsdrägt". Sekundär påskrift: " å baksidan div. dräktstudier fr. Rättvik". Nordiska museet inventarienummer57339j. På bilden finns tre människor avbildade. Kvinnan till vänster bär hvardagsdräkt. På huvudet har hon rödhätta och gulluva eller yrvädershätta som den också kallas. Denna huvudbonad bars över hatt eller hätta som skydd mot kyla och väta. Vidare överdel, skinnliv, blommigt halskläde och rödrandig majd (förkläde). Kvinnan till höger bär flick huvudbonad om söndagen dvs. roshätta. En huvudbonad för ogift kvinna av bomullstyg eller yllemuslin med tryckt mönster. Mannen i mitten bär svartrock och hatt.
Den gamla kyrkan i Å upphörde att fungera som församlingens ordinarie kyrkorum när den nya kyrkan stod klar 1849. Som annars brukligt revs inte den äldre upplagan, den stod i själva verket orörd fram till en förstörande brand våren 1878. Först då blev den ruin och över tid stadd i alltmer framskridet förfall. Det skulle dröja till 1970 innan en genomgripande räddningsinsats sattes in. Ett av flera problem man stod inför var att kyrkan inte grundlagts på frostfritt djup. Nya grundmurar måste till för att stabilisera gavelväggarna och själva gavelröstena stadgas med strävor. Gavlarna gavs även pågjutet skydd mot väta. Här några exempel ur dokumentationen som gjordes kort före arbetets början.
Gatubild vid Norre Port i Halmstad, sedd från Storgatan. Flera män i olika munderingar står längs vägen, vända mot fotografen. Den norra stadsporten ingick i det befästa Halmstad och stod klar 1601, alltså under danskt styre. Dess sneda vinkel gentemot Storgatan lär ha funktionen att förhindra beskjutning in mot staden. Varje natt stängdes alla stadsportarna till skydd åt invånarna. Stadsfullmäktige beslöt 1879 att riva portbyggnaden, men dåvarande riksantikvarien sa nej. Istället inrättade Hallands Museiförening (bildad 1886) där ett museum som öppnades 1899 och stängdes 1933. Norre Port blev byggnadsminne 2007.
Delvis akvarellerad handteckning av J W Wallander. Kvinnodräkt från Leksand, Dalarna 1857. "Flick hufvudbonad om Söndagen" samt "hvardagsdrägt". Sekundär påskrift: " å baksidan div. dräktstudier fr. Rättvik". Nordiska museet inventarienummer57339j. På bilden finns tre människor avbildade. Kvinnan till vänster bär ”hvardagsdräkt”. På huvudet har hon rödhätta och gulluva eller yrvädershätta som den också kallas. Denna huvudbonad bars över hatt eller hätta som skydd mot kyla och väta. Vidare överdel, skinnliv, blommigt halskläde och rödrandig majd (förkläde). Kvinnan till höger bär ”flick huvudbonad om söndagen” dvs. roshätta. En huvudbonad för ogift kvinna av bomullstyg eller yllemuslin med tryckt mönster. Mannen i mitten bär ”svartrock” och hatt.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.