Nätra 29:1
Från 299 kr
Nätra 159:1
påsiktsbild, fotografi, bilder
fotoalbum
Rått-Mos Ett säkert medel att bli av med alla råttor i husen. ______ moset behandlas på följande sätt: I ett halvkvarter fotvarmt vatten lägges så mycket mos, som innehålles i en ask, tillika med 4 lod talg eller annat fett, varefter alltsammans omröres till en massa. Härmed bestrykes nu råtthålets kanter. då råttan sedemera kryper därigenom, fastnar moset på dess kropp. I likhet med katten är råttan renlig av sig, och då hon nu slickar sig, får hon giftet i sig. Man kan även därmed bestryka brödbitar, ostkanter osv. samt lägga dem på de platser, der råttor pläga uppehålla sig. Är råtthålet stort, bör man fylla igen det lnågot, samt därefter bestryka det med moset. då råttan gnager upp det igen, får hon moset i sig. Priset på detta nya och ofelbara Rått-gift är 16 st. rgs per ask, varå finnes tryckt anvisning för mosets behandling. P. O. Åberg Kalmar
Skidåkare med kälke s.k. tältkälke på släp. Meterologisk forskningsexpedition. Thea Alberg, skriver om expeditionen itillsammans med sin morbror meteorologen Johan Wilhelm Sandström STF:s Årsbok 1928 (se referenser) : "Jag och en kamrat hade rest för att företa meterologiska studier" (...)"Det gällde dessutom att finna ett sätt att bekvämt och tryggt färdas i fjället under vintern. För detta ändamål läto vi göra en kälke av björkfaner, som fastgjordes på ett par lätta skidor och som, tillsammans med ett tält av råsiden, vägde endast 10 kg. Kälken hade formen av en bred ackja med liggplats för två personer, och tältet, som var fast-spikat i dess kanter, var tillräckligt stort för att två kundeclaga mat och äta därinne"
Strosor rep 2 25 juli 1966 Två yngre kvinnor klädda i korta sommarklänningar och med sommarskor på fötterna går på en gata i centrala Örebro. Två små barn, en liten pojke samt en lite större flicka går bredvid de två vuxna kvinnorna. Den ena kvinnans klänning är vit med stora bubblor på. Den andra kvinnan bär en mörk, randig klänning och bär två kakpåsar- en i vardera handen. Den lille pojken har vit, kortärmad tröja samt svarta kortbyxor på sig. Den lilla flickan bär ett mörkt linne med vita kanter runt samt ett par kortbyxor. Andra personer syns runtomkring kvartetten. Bilar är parkerade intill parkeringsmätare vid trottoarkanten. En buss samt en lastbil syns på gatan i bakgrunden.
Uppspänt tält på kälke s.k. tältkälke i snöigt fjällandskap. Forskningsresan som leddes av meteorogen Johan Wilhem Sandström i beskrivs av den då 19-åriga systerdottern och medhjälparen Thea Ahlberg i STF.S Årsbok 1928: " ...Men det gällde dessutom att finna ett sätt att bekvämt och tryggt färdas i fjället under vintern. För detta ändamål läto vi göra en kälke av björkfaner, som fastgjordes på ett par lätta skidor och som, tillsammans med ett tält av råsiden, vägde endast 10 kg. Kälken hade formen av en bred ackja med liggplats för två personer, och tältet, som var fast-spikat i dess kanter, var tillräckligt stort för att två kunde laga mat och äta därinne. Sängkläderna bestodo av Svenska turistföreningens lätta ejderdunssovsäckar, helt och hållet insydda i vattentät batist för att icke suga till sig det kondensationsvatten, som alltid uppstår under kaffekokning och matlagning inomhus vid låg temperatur. Dessutom fanns en anordning, genom vilken det mesta av ångan fick sitt utlopp i ett vinkelböjt rör av bleckplåt uppe vid taket. ..."
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.