Station anlagd 1909. Putsat stationshus i en våning med toppigt tak. Stins mellan 1952 och 1963 var Erik Zether. Han var kombinerad post-, stations- och telegrafmästare.Efter nedläggningen 28 sept 1963 blev stationshuset semesterhem för SJ-anställda. Sålt i början av 1990-talet. Förfallet. Renoverat 1996 av Stephan Ekberg. Begäran om byggnadsminnesförklaring, avslag av Länstyrelsen efter 4 år.
Från 299 kr
Tulebo Nordgård 1:6 "Mossen" år 1980. Smedja av sten. Tak gjort av tegel med tätning av torv. Finns ännu kvar men är förfallet (år 2020). Siste brukaren av denna lilla gård var Konrad och Olga Helgesson samt Konrads syster Hulda Helgesson. Relaterat motiv: A0646.
Här ser vi den stora moderna ladugården i all sin glans! Det här var säkert ett prestigebygge för gårdsparten inför dubbelbröllopet samma år. Ingen som kom förbi kunde undgå att lägga märke till den präktiga och vackert utformade byggnaden. Den stod kvar men i förfallet skick till Gudrunstormen 2005 (?), då bortre halvan blåste ner. Till vänster står en ungmansstång av en hög smal välbarkad gran, kring vars övre del man virat en girland.
Den siste arrendatorn av Ekholmens gård avflyttade 1961 och därefter gick förfallet snabbt. Under lång tid hade gården varit en av de största i Landeryd socken med en sammantagen areal över 400 hektar. År 1901 styckades ägorna i inte mindre än 72 jordbruksegnahem, 31 villaegnahem och en fastighet med kvarn (Hjulsbro gård). Ändå fanns det mark kvar att med början 1967 bebygga ett stort antal hyreshus i området kallat Kvinneby. Bilden visar gård kort före rivningen 1964.
Sankt Anna gamla kyrka inbäddad i grönska. När Östergötlands museum lät dokumentera kyrkan 1932 hade den stått öde i dryga 100 år och utdömd en tid dessförinnan. Kyrkan östra del hölls dock under tak medan byggnadens motsatta del stod naken för väder och vind. När man under 1960-talet beslutade att restaurera kyrkan var förfallet så långt gånget att man nödgades riva västgaveln och ta ned långhusets murar till 1.5 meters höjd. Vy från nordväst.
Del av södra fasaden till Hägerstads gamla kyrka. Här från en tidig undersökning genom Östergötlands museums försorg. Det fotografiska handlaget var väl ännu inte intrimmat men vi får ändå en uppfattning om hur ruinen tog sig ut 1925. Som synes var kyrkobyggnaden lagd i ruin. Förfallet var naturligt efter att församlingen från 1866 hade en ny och kostnadskrävande kyrka att förvalta. Som bekant för många kom ruinen vidare att återställas och fungerar sedan slutet av 1970-talet åter som gudstjänstlokal.
Från en tidig undersökning genom Östergötlands museums försorg. Det fotografiska handlaget var väl ännu inte intrimmat men vi får ändå en uppfattning om hur ruinen av Åtvids gamla kyrka tog sig ut 1925. Som synes var kyrkobyggnaden lagd i ruin. Förfallet var naturligt efter att församlingen från 1885 hade en ny och kostnadskrävande kyrka att förvalta. Som bekant för många kom ruinen vidare att återställas och fungerar sedan slutet av 1950-talet åter som gudstjänstlokal.
Gulnat fotografi av äldre man. Enligt påskrift far till färgaremästaren och rådmannen i Linköping, Oskar Andersson (1845-1925). Stämmer detta hette mannen Anders Eriksson, gift med Anna Jansdotter. Paret var vid sonens födelse hemmansägare i Ullnäs, Örberga socken. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skrivna på socknen". Anders döms även för stöld. Han avled som änkling 1862.
Huset där teatern höll till invigdes 1893 (Logen Falkenhus använde då lokalerna), stora tillbyggnader gjordes 1903 och 1905, med bl.a. en scen. I och med att Stadsteatern i Folkets Hus invigdes 1953 förfaller den gamla teatern på Schubergsvägen. Rivningen av huset påbörjades i oktober 1995. Artikel i HN 17 okt-95. Falkenhus - Falkenbergs Teater IOGT-logen Falkenhus bildades den 23 januari 1888 genom sammanslagning av logerna Seger och Ehrengranat från 1883. Under år 1892 1) uppfördes ett ordenshus vid Schubergsvägen 10 (kv Rampen 2) och invigning skedde den 1 februari 1893. År 1903 utökades såväl möteslokalen som stora festsalen, till vilken senare ”15 duss. stolar behöfdes”. och 1905 tillbyggdes en stor scen. Festsalen blev en teaterlokal ”Falkenbergs Teater (Godtemplarsalongen)”.2 Fastigheten, som ägdes av Falkenbergs Goodtemplares Sparkasseförening, såldes 1945 till skofabrikören Hjalmar Svensson. Den sista teaterföreställningen ägde rum den 27 mars 1945 med operetten Boccaccio enligt annons i HN.
Soidet är förfallet, i förgrunden har det rasat in i den s k källaren där tjäran rann ut vid bränningen. Själva soidet ser ut som en stor stenlagd tratt med hål längst ner, det skauge, ögat. Därifrån rann tjäran ner i en urholkad och urborrad stock till en tapp i stockens ände och därifrån fyllde man spann med tjära som sedan hälldes i tunnor. Ett soide pyrde i flera dygn och skulle passas noga likt en mila så det inte brann upp. Detta soide restaurerades på 1970-talet och man brände där en gång under Vanges Lasse Bendelins i Burs ledning. Soidet ligger mellan Smiss och skjutbanan.
Sankt Anna gamla kyrka 1932. Kyrkan hade lämnats åt sitt öde efter att församlingens nya kyrka stod klar 1821. År 1844 köptes byggnaden av Thorönsborgs ägare, men det är oklart hur den användes i privat ägo. Kyrkans kor klarade sig under alla omständigheter bäst. De ursprungliga stjärnvalven kvarstod och vid en restaurering 1923 täcktes de med ett nytt brädtak. Kyrkans långhus lämnades naket för väder och vind. Vid 1960-talets senkomna restaurering var förfallet så långt gånget att man nödgades riva kyrkans västgaveln och ta ned långhusets murar till 1.5 meters höjd. Vy från söder.
Ölandshamnen 1863. Slottet är förfallet - ännu skall det dröja nästan 20 år innan Helgo Zetterwall byggde på tornen. Byggnaden mitt i bild minner om att moderniteten kommit till Kalmar. Det är stadens alldeles nyanlagda gasverk där man tillverkade stadsgas till hushåll och gatubelysning, Gasverket flyttade 1907 till Sandås. Till mindre byggnaden till höger var en värmestuga där de som hade ärende till hamnen kunde vila en stund. Den flyttades senare till Rinkabyholm där den ännu, 2021, är en del av en villa. Rakt fram ser man ut i sundet. Barlastholmen och Finngrundet är ännu inte utfyllda.
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975.
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Källa Wikipedia.
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Utsläppet som var problemet, (reningen).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.