Småland. Kalmar län, Stranda härad, Döderhults socken, Påskallavik.Skeppare Magnus Nilsson föddes här d 18/12 1864, vilket ställe byggts av hans far och sedan tillbyggts av sonen. M.N. hade tre bröder och 4 systrar. Bröderna voro alla sjömän, nu döda. tre systrar foro till Amerika i ungdomen. En är gift i Påskallavik. N. har själv 2 pojkar och 2 flickor. en son har kaptens-, maskinist- och ing.examina och är anställd i transatlantic, en är skeppare i Påskallavik. En dotter är gift i P-vik och en är kvar i hemmet.
Från 299 kr
Kaiser Wilhelm II (Kaiser Wilhelm der grosse) byggdes i Tyskland 1897. Hon var designad att vara det största och kraftfullaste fartyget som fanns. Hon var dessutom det första att byggas med fyra skorstenar (bara 14 gjordes), de var placerade i par två och två iställlet för att sitta med jämna mellanrum. Fartyget påbörjade eran med "superskeppen". I juni1900 klarade hon sig precis från total förstörelse när en brand bröt ut ombord. Det var då den värsta branden i New Yorks hamns historia. Under första världskriget tjänstgjorde Kaiser Wilhelm som ett beväpnat handelsfartyg, men sänktes av HMS Highflyers kanoner. Det var minst 480 överlevande och ett okänt antal döda.
Enligt uppgift porträtt av förre knekten Carl Vilhelm Lund framför sitt undantag i Kärrebo i Börrums socken. En dispyt kring hans undantagsbostad och allt mindre arrendejord gav den siste oktober 1905 upphov till ett gräl mellan Lund och dennes efterträdare i det ordinarie knekttorpet, Karl Johan Walter. Grälet urartade och Lund sköt Walter och hotade även att döda hans hustru och barn. För en stund såg situationen ut att utvecklas till en massaker men efter sin hustrus böner gick Lund istället fram till gärdesgården där han kilade in bössans varbygel i en kvist, fattade händerna runt pipan och ryckte till. Hagelsvärmen träffade honom i bröstet och han avled omedelbart. Som genom ett under överlevde Walter. Fyra hagel hade gått rakt mot hans hjärta men stoppats av ett fickur i hans västficka.
Förslag till ny ordning i domkyrkoparken som aldrig kom att realiseras. Historiskt har området runt kyrkan använts som kyrkogård. Före invigningen av griftegården 1811 var domkyrkans tomt stadens enda begravningsplats som utnyttjades för både stads- och landsförsamlingen, liksom för döda från lasarettet och slottshäktet. Efter att begravningar upphört lämnades tomten närmast åt sitt öde. Först 1910 initierades en förändring och man gav den store utvecklaren av svenskt trädgårds- och parkväsen Rudolf Abelin d.y. i uppdrag att göra upp en plan för den gamla begravningsplatsen. Det är i det sammanhanget bilden av ett av hans planförslag tillkommit. Där framgår Abelins idé om att kyrkan borde "stå på grönt", att gräsmattor skulle nå kyrkan kompletterade med öppna rabatter. Förslaget föll, främst av kostnadsskäl.
Carl Theodor Nilsson (Nelson) var född den 15/12 1868 i Madesjö socken (Gunnaremo?). Föräldar och barn flyttade den 2/11 1871 till Kristvalla (Slättingebygd) och därifrån till Kalmar den 12/4 1877. Carl Theodor utvandrade till USA 1888. Han besökte Sverige efter cirka 10 år men återvände till USA efter något år, där han var verksam inom byggnadsbranschen. Han gifte sig med en svenska omkring år 1900. Hustrun dog i slutet av 1910-talet och Carl Theodor den 10/3 1952, vilket framgår av brevet från sonen Hugo till hans kusin Elsa, som var född i Kalmar den 1/10 1899. Om de fyra sönerna saknas uppgifter, veterligen har de aldrig besökt det gamla landet. Kortet är antagligen taget omkring 1920. Tidningsurklippet ur the Daily Republican av den 5/6 1946 kom någon gång från familjen Nelson till någon av bröderna i Kalmar, vilka nu är döda. Foto Kane Lundgren
Inskriptioner: Här är det jordagods, som jag på jorden funnit, Men där har JESUS mig ett himla frelse wunnit. Jag ligger och sofver och vaknar upp ty Herren uppehåller mig. Kristus är mitt lif och döden är min vinning. Träden fritt på denna sten, Dock ej naket et han beder: Rubben ej de frätta Ben, som gått hit till hvila neder. Af jord, i jord, til jord jag tagen, giömd och worden i himlen blir, då Gud förstörer jorden. Utan mitt fremlingskap jag nu tillbaka sender Min kropp i modrens skjöt, min själ i Fädrens händer. Här gjöms en syndare helt fattig och fördömder, som salig blef af nåd i JESU blodsår gjömder. Gnag ej de döda ben. Förskona deras minne. Låt blifva denna sten. Ty döden bor härinne.
'Monterad iller, sedd från sidan. :: :: Text till bilden: ''Iller, som förekommer i södra och mellersta Sverige, sistas i allmänhet på marken och bor der uti jordhålor, stengärdsgårdar och dylikt. Han är djerf och roflysten och förorsakar ej obetydlig skada genom att förtära en mängd fogel och ägg, i synnerhet som han ofta uppsöker hönshusen och döda vida mer, än han för tillfället kan förtära. Grodor utgöra för honom en läckerhet, och han skall till och med insamla ett litet förråd af sådana småkräk.Illerns skinn lemnar ett godt pelsverk, och någon nytta gör han äfven genom att bortsnappa en mängd möss och sorkar.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
'Djävulsrocka upphängd på kaj. 12 män står framför den upphängda rockan. I bakgrunden ytterligare 1 man och lyftkran. Sjätte mannen från höger håller i en liten monterad djävulsrocka som föddes fram ur den döda rockan. :: Under bilden finns utförlig text på tyska: :: Texten till bilden: En djävulsrocka blir utställd. Fr. 990. New york. En ofantlig djävulsrocka fastnade i ankare och ankartåg till en fiskebåt. Ett kustbevakningsfartyg kom till undsättning och dödade den enorma fisken med 22 skott. Djävulsrockan vägde mer än 5000 skålpund. På den enorma ryggen finns egendomliga märken. Efter dess död föddes en lite djävulsrocka fram, dess längd var 20 cm. Moderdjävulsrockan och den lilla ska ställas ut offentligt. Bilden visar den stora och den lilla djävulsrockan, utställningsförberedda.'
fotografi, photograph
"Skelettdelar av säl från ishavslera i Västergötland. Funna den 28 nov. 1922 vid brunnsborrning, ungefär 1 mil söder om Lidköping, Norra Härene socken, Rotegårdstomt. Benen lågo på ett djup av omkring 12 meter under markens yta i blågrå lera av såpartad konsistens. Under skelettet bildade lerlagren ytterligare en nära 10 meter djup bädd, vilande på grus. (Borrhålets diameter var ung. 45 cm.) Skelettdelarna utgöres av högra lårbenet, främre delen av högra bäckenet med ledskål, två ländkotor, tre bröstkotor, övre delen av två bakre vänsterrevben samt några bitar av revben m.m. Enligt bestämning utförd av professor Henrik Munthe i Stockholm o amanuens E. Dahr i Lund, tillhöra dessa ben med all sannolikhet grönlandssäl, Phoca groenlandica. Lårbenets längd c:a 9 cm, anger att sälen varit mellan 1 1/4 och 1 1/2 meter lång. Preparatet visar även prov å den lera, som omgav benen och i vilken skalfragment av ishavsmusslan Yoldia arctica genom slamning anträffats. Djuret levde i det ishavssund, som vid istidens slut - sannolikt för omkring 10.000 år sedan - sträckte sig över det nuvarande mellansvenska låglandet och på vars botten den varviga leran, inbäddande rester av döda ishavsdjur, avsatte sig. De på Kinnekulle högst belägna strandmärkena (efter det forna ishavet) ligga nära 130 meter över den nutida havsytan eller 85 meter över Vänerns yta och c:a 60 meter över den trakt, där valfyndet gjordes".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.