fotografi
Från 299 kr
Exteriör från Wennbergs Mekaniska, första smedjan. Man står vid en vagn. 1864 flyttade Carl Johan Wennberg som smedlärling till Karlstad. Några år senare startade han en mindre verkstad för reparationer av redskap, vagnar och båtar som lade grunden till AB C. J. Wennbergs Mekaniska Verkstad. På 1870-talet beslöt sig Wennberg för att börja med vagntillverkning i större skala. 1875 inköpte han ett stort tomtområde, den så kallade Rönnigska gården, med ett därpå liggande vagnmakeri. Efter hand upptogs även tillverkning av andra artiklar och på 1890 uppfördes ett eget gjuteri i Viken, belägen intill Mariebergsviken. Åtta år senare flyttades hela verkstaden dit. Från vagnmakeri utvecklades rörelsen till ett betydande industriföretag med tillverkningara som, specialmaskiner och apparater till cellulosaindustrin, spel och dammluckor för vattenkraftanläggningar, varpbåtar, timmerbuntningsverk, hydraliska lyftmaskiner och pressar, bogserbåtar, isbrytare med mera. Carl Johan Wennberg var företagets ledare ända fram till 1925. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
Män i arbete med att lasta kolsäckar vid Kolimporten. Företaget grundades år 1935 som en fortsättning av Herman Geijers & Co AB:s under många år bedrivna kolhandel. Direkt från utlandet importerade bolaget kol och koks, som efter krossning och sortering såldes i minut i Karlstad med omnejd samt i parti till återförsäljare och industrier i Värmland. Krossning och sortering av den importerade koksen ägde rum vid ett år 1939 uppfört modernt kross- och sorteringsverk, varigenom koks erhölls i lämpig styckstorlek för alla uppvärmningsändamål. År 1940 upptog bolaget tillverkning och försäljning av bilved och bilkol, för vilket ändamål ett kapverk och större modernt krossverk för råkol uppförts vid upplaget vid yttre hamnen. Företaget bedrev försäljning av bensin, fotogen och oljor. 1944 blev företaget representant för Nynäs Petroleum AB i Värmland. Bolagets verkställande direktör var Algot Tellfors. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
Bland annat Zieglers Kol & Koks i större tegelbyggnad. Fotografens ant: Eltjänst. 1941. Bolaget grundades 1890 under namnet Karlstads Kol & Koks-Aktiebolag. År 1924 ändrades namnet till Zieglers Kol & Koks-Aktiebolag. Firman handlade enbart med kol och koks och bedrev en omfattande import och försäljning av detta såväl i hela fartygslaster som vagnslastvis. Kontoret var på 1940-talet beläget på Västra Torggatan 5. 1935 anslöt sig Zieglers till ARA-koncernen, (A. R. Appelqvist Kolimport Aktiebolag) Stockholm. Senare blev Zieglers ensamförsäljare för Värmland av eldningsaggregatet REKA. Sen 1960-talet har Zieglers främst etablerat sig som en byggfirma som inriktat sig på tegel, takpannor, torrbruk och trädgårdsplattor. 1985 började dom sälja spisar, skortstenar och andra värmeprodukter. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945 B. Wendel (redaktör) Beskrivning över Karlstad med omnejd, 1939.
Stationen byggdes 1961.Linjen har aldrig haft persontrafik utan byggdes för skogsindustrins transporter då främst till Kargsborgs pappersbruk. Att järnvägen inte går tiil de större städerna utmed kusten har medfört ett stort problem för att kunna köra persontrafik Sträckan Morjärv-Haparanda har dessutom låg standard och besvärlig bangeometri för godstågen, samtidigt som den används av den tämligen betydelsefulla godstrafiken mellan Norge-Sverige och Finland -Ryssland. man beslöt att elektrifiera och rusta upp den befintliga linjen Boden-Morjärv-Kalix. Första spadtaget på den nya banan togs i september 2006 och det första eltåget till Kalix gick i december 2011. Under 2012 beräknas även den helt nya järnvägen från Kalix till Haparanda tas i bruk. Linjen Morjärv-Karungi-Haparanda kommer då att läggas ned.
Stationen byggd 1909 . En- och en halv vånings stationshus i sten, tvärs över bangårdsänden. Större ombyggnationer har gjorts 1926-27. En- och en halv vånings stationshus i sten, tvärs över bangårdsänden. Stationshuset finns kvar 1997 som busstation och galleri. "I Signalen 1945, nr 22, s. 20 finns ett litet reportage från Mölle station. En uppgiftslämnare skriver: "Järnvägen invigd den 30 april 1910. Stationshuset byggdes av arkitektfirman Ewe & Melin i Malmö. I mitten av 1920-talet var personalstyrkan 10 personer. Fram till 1937 trafikerades banan med ånglok. Banan elektrifierades 5 nov 1989. Spåren slutade framför huset, det vill säga huset ligger med långsidan mot spåren. En liten bit av plattformen finns kvar samt två ledningsstolpar. Lastkajen finns också. I station finns bibliotek. Väntsalen används till bland.annat konstutställningar. Utanför stationshuset, gatusidan, har bussen till Höganäs sin hållplats. -- Mölle byaförening är mycket aktiv och värnar om stations området. Bland.annat finns en boulebana vid "plattformskanten" "enligt Banvakt.se
Stationen byggd 1892 med stationshus öster om banan från samma år.för (Hässleholm -) Vittsjö - Markarydsbanan på östra sidan av bangården. När Skåne - Smålands järnväg, SSJ anslöt 1894 delade bangård med Hässleholm - Markaryd Järnväg, HMJ man byggde ett eget stationshus på den västra sidan, kallat Markaryds Västra. Dess funktioner flyttades till SJ-stationen 1932. Västra är 1991 en personalbyggnad. Det finns även ett större godsmagasin och tvåportars lokstall kvar. En fjärrblockeringskur, Fjb-kur har tillkommit. Ställverkshuset på plattformen revs 11 april 1988. De båda stationerna slogs samman 1932 och övertogs av SJ 1940. Vid sammanslagningen slopades östra godsmagasinet och ett lokstall med tillhörande verkstad. Stationshuset, en och en halv våning i trä, har fått en mindre tillbyggnad samt genomgått en grundlig renovering. Efter att båda banorna förstatligats 1930 kom Markaryd Västra att användas för annat ändamål. Stationsbyggnaden revs 2010.
Ljungby - Feringe flygplats, en mindre flygplats belägen 13 km nordost om Ljungby. Feringe var på 1930-talet betesplats för traktens får, men kom att utnyttjas som reservlandningsplats för trafikflyget Stockholm/Bromma-Malmö/Bulltofta. Det var ett flertal gräsytor utmed flyglinjen som kunde utnyttjas om vädret plötsligt blev för dåligt för fortsatt flygning - dåtidens "trafikflyg" flög enligt VFR-princip. Flygplatsen saknar reguljär passagerartrafik och godstrafik. Näringslivet i regionen har egna flygplan stationerade på flygplatsen. Taxiflyg förekommer också. Flygplatsen används dock främst av sportflyg, segelflyg och fallskärmshoppare. Feringe flygklubb, Feringe segelflygklubb och Smålands fallskärmsklubb har sin bas på flygplatsen. Flygplatsen har under större delen av sin existens ägts av Ljungby kommun, men från och med 1 juli 2004 ägs flygplatsen av Feringe flygklubb.
Barnsjukhuset beställt genom doktor Hugo Jelke. 18 januari 1949. Westergrenska Barnsjukhuset. Gävle fick 1935 ta emot en donation av Lotten Westergren, 300 000 kronor till en särskild fond för uppbyggnad av ett barnsjukhus. Enligt gåvobrevet skulle barnsjukhuset byggas i anslutning till lasarettet. Och skulle innehålla totalt 52 vårdplatser, en spädbarnsavdelning med 23 platser, en för större barn med 21 platser samt mottagning och poliklinik. 1946 påbörjades bygget efter ritningar av arkitekten Hjalmar Cederström, september 1948 kunde barnsjukhuset, invigas och kallas Johan och Lotten Westergrens barnsjukhus. Lotten Westergren hade då varit död i tio år. Barnsjukhuset som Lotten Westergren länge kämpade för blev knappt fyrtio år. I mitten av 1980 talet började man riva Westergrenska barnsjukhuset för att ge plats åt nya akutmottagningen.
Nätra kyrka, interiör. Byggmästare Simon Geting. Vitputsad stenkyrka med torn. Nyklassicistisk stil. Inredning i början av 1800-talet. Altarväggen utformades 1847-48 av Olof Hofrén. Predikstol från 1814. Vid kyrkans första större reparation, som ägde rum redan 1847-1848 under ledning av Lars David Geting, fick altarväggen den utformning som den fortfarande har, komponerad och utförd av Olof Hofrén i samarbete med Gustav Mauritz Kjellström. Korväggen indelas i fält åtskilda av tunna lisener som utgår från en bröstpanel. Bakom och över altaruppsatsen, som består av två släta halvkolonetter som bär upp ett entablement, målades dels illusoriska draperier, dels en perspektivisk kolonngång med kassetterat tunnvalv målat grått i grått. Över dörrarna på var sida om altarpartiet utförde Kjellström dekorativa målade reliefer i antikiserande stil. Till vänster skildras Jesus och barnen och till höger äktenskapsbryterskan inför Jesus. Ytterst på var sida rundlar med änglahuvuden.
Vykort, "Steninge Glasbruk". Vy med glasbruket och dess omgivning, sett från byvägen mot norr. Havet ligger strax nedanför bruket till vänster ur bild. Bolagsordningen för Steninge Glasbruks AB fastställdes 17 oktober 1873. Bland de större aktietecknarna fanns Alfred Bexell, provinsialläkaren P.O. Sjöstrand, godsägaren Ludvig von Segebaden och Sewerin Sjöstrand från Tranemo, som 1874 flyttade till Steninge och blev glasbrukets förste disponent. Under det första året tillverkades enbart buteljer, till vilka man använde den lokala sanden vid tillverkningen. Året därpå startades även två ugnar för tillverkning av apoteksflaskor och olika sorters hushållsglas. Det krävde högre kvalitet på sanden som då fick köpas in. 1876 byggdes en ugn om för tillverkning av fönsterglas, vilket från 1881 blev brukets enda produkt. Driften pågick till 20 februari 1917.
Flygbild över Rydöbruk som ligger inbäddat i granskogen med odlingslandskap i bakgrunden. Orten växte fram som stations- och brukssamhälle efter invigningen av järnvägen Halmstad-Värnamo år 1877. Ån Nissan rinner till höger ur bild och fungerade som kraftkälla till en rad mindre och större industriverksamheter här. I bildens nedre högra hörn syns brukets sjukstuga utmed vägen (gamla riksväg 26, en del av Nissastigen). Idag inryms Bruksmuseet där. I linje med vägen som kommer från vänster ligger ett stort flyttblock, Knystahall kallat, bakom huset på andra sidan gatan. Blocket är ca 10 meter högt och 19 meter brett och utgjorde fram till 1658 en av gränsmarkeringarna mellan Danmark/Halland (övre delen av bilden) och Sverige/Småland (nedre delen).
Ark med tre monterade foton och text: "a. Något till höger om mitten på fotot syns kyrkan. Den är byggd av röd grönländsk sandsten. Kyrkan är centrum på Grönland. Grönländarna sjöng på grönländska inne i kyrkan "Stilla natt, heliga natt" och efter den "Vår Gud är oss en väldig borg." De stod framme i koret och en av dem spelade på orgeln där. Melodien skiljde sig något från vår. Sen stod grönländarna - det var gamla och unga - ute på kyrkbacken och sjöng sin grönländska nationalsång. Jfr ett färgfoto av dem där de stå utanför kyrkan. b. Ungefär mitt på fotot syns mot fjorden ett större vitt hus. Där bor by-föreståndare Motzfelt och där drack vi kaffe tillsammans med barn och hundar. Hundarna var Newfoundländare. De användes ej för slädar utan man hade dem för nöjes skull. Jfr färgfoto av dem. Till höger i förgrunden syns fähus. Till höger i bakgrunden syns ruinen av den gamla biskopskyrkan i Gardar."
Återinvigning av Egby kyrka efter restaureringen. Kyrkan anses från början varit en liten absidkyrka från 1100-talet. Under 1200-talet förhöjdes murarna i långhuset och valv slogs som bars upp av en kraftig mittpelare. Kyrkan erhöll en övervåning med små skottgluggar och fick karaktär av försvarskyrka. Kyrkan försågs under 1300-talet med sakristia på norrsidan i anslutning till koret och ett vapenhus på sydsidan. Torn saknades. Istället hade en mindre klockstapel byggts på mitten av långhusets tak. 1817 genomgick kyrkan en större ombyggnad. Ett kyrktorn uppfördes med lanternin för kyrkklockorna. 1200-talets kyrkorum förändrades radikalt genom att valven raserades, triumfbågen utplånades. Huvudingången förlades till det nybyggda tornet. Kyrkorummet försågs med ett trätunnvalv. Endast den lilla absidens valv bevarades. (Hämtat från Wikipedia)
Knysten. Korgmakare Carl Ramm, som har lärt sig yrket av sin far, tillverkar företrädesvis mindre korgar av god kvalitet. Han använder sig uteslutande av vide och sälg. Rötterna kan användas som material, men sådana korgar blir mindre hållbara och får ej så vacker ytfärg. En användes endast till större korgar av lägre kvalitet. Vilket insamlas under förvintern från minst 5 år gamla träd och buskar. Virket delas i fyra delar, varefter vidjan barkas. Denna skäres till, så att de avspjälkade spånen får önskad bredd. Spånens tjocklek beror helt på årsväxtens kraftighet. För att spånen skall bli mjuka och flätbara, läggs de i vatten. Materialet till stommen och varpen tages av virket närmast kärnan. Stommen spikas ihop medan varpen sticks in under flätningens gång och helt hålls ihop av spånflätningen.
John och Jenny Johansson. Stugan i Harstensmossen, som de står framför, byggdes 1934 på samma plats som den tigare stugan låg. Fotot är tagit 1936 då dottern Astrid var 1 år, det är hon som sitter i sin mammas knä. John föddes i den gamla stugan 15Feb 1895. Jenny föddes i Lofalla Halna 12Okt 1890. John och Jenny gifte sej 23April 1916, de träffades då de båda arbetade på Boda gård vid sjön Viken. John och Jenny fick nio barn äldsta sonen Gunnar f 1915 dog då han var 20 månader i tuberkulos. De större sönerna i bakre raden är från vänster: Holger f 1923, Gustav f 1918, Karl Erik f 1920. De mindre pojkarna på främre raden från vänster: Einar f 1929, Nils f 1925, Axel f 1927. I Jennys knä sitter dottern Astrid f 1935 och i Johns knä sitter dottern Ingrid f 1931.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.