Här ser man tre olika sorters tunar. Nerfallen i buskaget längst fram ligger en bandtun. Mot åkern och vinklat mot Käldvägen står en räcktun på 5 räckar. Mot trädgården står en skyddande standtun. Spåntaken på Botvide ladugårdar sticker upp över grönskan. Bilden är tagen uppe från kanten av Botvide backar.
Från 299 kr
Att ympa potatisen betyder att man kupar upp jorden mot stånden, så att knölarna inte skall komma fram i solljuset och bli gröna. Här går Fäi-Jakå med hästen hemma i pärstycket, potatisåkern, vid Fie. I bakgrunden syns Fie och Kauparve gårdar.
Säden tröskades fram till 1800-talet med slaga, val eller tråskval på gotländska. Skupan sprättades upp och breddes ut på det släta ladgolvet och man slog med valen på axen så att sädeskornen trillade ur. Sedan räfsade man undan halmen och sopade upp säden, skal, boss och småstrån följde med. Valen bestod av två käppar sammanbundna med två korta läderremmar.
År 1924 bjöd på ett sällan skådat vårflöde. Fram mot april drabbades Mellansverige där inte minst Östergötland översvämmades. Händelsen gav upplag för landets vykortsproducenter, som här när Tinnerbäckens flöde genom Linköping nådde kritiska nivåer. Personerna står på spången som förband Tinnerbäckslyckorna med stadens centrala delar, något väster om dagens Hamngata.
Församlingshemmet till Linköpings domkyrkoförsamling. Husets byggnadshistoria är lång och komplicerad. Äldsta delarna har medeltida ursprung och tidigt användes byggnaden som skola. Klartlagt är det gymnasium som drevs i bygganden från 1628 fram till att frimurarna köpte fastigheten 1808. De kom vidare att bedriva sin verksamhet i byggnaden tills Frimurarehotellet stod klart 1912. Sedan 1931 inrymmer huset nämnda församlingshem.
År 1903 var det pampigaste huset i Stolplyckan alldeles nyligen färdigställt och fick i folkmun namnet Gröna huset. På bilden står det i hörnet av den spåriga Djurgårdsvägen och den svårforcerade Djurgårdsgränd. Gatorna fick senare namnet Djurgårdsgatan och Magistratsgatan. Den sistnämnda lades igen när det moderna Stolplyckan växte fram runt 1980.
Familjen Karlsson poserar för porträtt rimligtvis i trädgården vid Yttergårda som var arrendegård under Torönsborg. Övre raden från vänster står syskonen Linus, Alice, Helge, Ingeborg, och tillsist Henning. Fadern Walter och modern Amalia sitter längst fram med yngste sonen Axel mellan sig.
1954 breddades Industrigatan i Linköping för att vidare tjäna som del av Europaväg 4. Den nya bebyggelsen som växte fram längs den bullriga gatan kom uteslutande att ha industriell eller affärsmässig prägel. Bilden visar miljön invid gatans sträckning utmed kvarteret Automaten.
Valla gård omkring förra sekelskiftet. Vid tiden ägdes gården av Linköpings stora välgörare inom främst kulturen, kapten Henric Westman. Här interiör från biblioteket. På väggarna hänger rakt fram "Sommarsiesta" av Johan Krouthén och till höger "Faunessen" av Westmans morbror Gotthard Werner. Båda verken skänktes senare till Östergötlands museum.
Passagerarångfartyget Nya Kinda stävar fram på sin färd mot Horn i sydligaste Östergötland. Hon var byggd på Mälarvarvet i Stockholm 1896 och gick från nämnda år i trafik på sträckan Linköping-Horn. På bilden har fartyget passerat Stångebro för vidare färd mot Tannefors.
Miljön utmed Tinnerbäcken i Linköping omkring år 1920. Området till vänster i bilden gick ännu under benämningen Tinnerbäckslyckorna. Här växte från det sena 1800-talet fram en relativt oreglerad bostadsbebyggelse, som i närmast fullo revs och ersattes under 1960-talet. Det stora flerfamiljshuset hade sin bortre fasad nära den blivande Hamngatan.
Vy mot Krokeks gård 1924. Fram till år 1914 fungerade gården som gästgivargård och skjutsstation, den största anläggningen i Östergötland. Längan till vänster, som benämns Långa längan, är den äldsta resten av gästgiveriet. Byggnaden uppfördes 1747 och inrymde bland annat krogrörelse.
Stolplyckegatan 23 och 25 i Linköping är representativa exempel på den kåkbebyggelse som från det sena 1800-talet växte fram i utkanterna av Sveriges större städer. Vid tiden för bilden har husen i stadsdelen Stolplyckan sedan länge tjänat ut men först nu inleder staden sanering av området för att bereda plats för helt ny bostadsbebyggelse.
Den praktfulla huvudbyggnaden på rusthållet Brunneby uppfördes i mitten av 1700-talet. Byggherre var Gustaf Adolf Macklier som kort före uppförandet förvärvat gården. Fram till år 1880 växlade godsets ägare och bland dessa kan medlemmar ur släkterna von Siegroth och Tigerclou nämnas. Sagt årtal inköptes gården av Gustaf Andersson och var vid tiden för bilden ännu ägare.
Den 16 juni 1898 öppnades det nationella lantbruksmötet som för året hölls i Linköping. På den så kallade Kreatursvallen hade staden genom mycket bestyr åstadkommit ett imponerande utställningsområde. Den inte helt väl bevarade bilden ger oss ändå en god uppfattning av händelsen, där man i stunden nått fram till hästpremieringen.
Vy mot Ågatan 57 (Huitfeltska gården) i Linköping. Uppkallad efter läkaren Åke Huitfeldt som från 1860 var ägare till gården. Hans dotter Eva Lovisa bodde kvar till sin död 1929. Därefter köptes gården av Folkets Husföreningen, som använde lokalerna fram till slutet av 1940-talet. Gårdens byggnader plockades ned 1949 och kom att bli den första att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping.
År 1926 påbörjades en arkeologika undersökning av området omedelbart väster om klosterkyrkan i Vadstena. Lämningarna lyfte fram delar av platsens forna munkkloster och som synes rönte undersökningen stort intresse. Här en större grupp samlad för att upplysas om de resultatet som nåtts till sommaren 1928.
Fotografi av Vist kyrkas inre som vad känt endast finns bevarad som reproduktion. Lyckligtvis finns andra interiörer av fotografen bevarade. Oavsett ger bilden en relativt tydlig föreställning om hur kyrkan var inredd vid förra sekelskiftet, likväl som längre fram till en förödande eldsvåda lade kyrkan i ruin 1961.
Porträtt av fröken Sofia Wilhelmina Mina Sandberg. Född 1846 i Linköping som dotter till auktionsvaktmästare Per Gustaf Sandberg och Anna Helena Wigholm. Förblev ogift och levde med sin mor fram till sin död i sviterna av tuberkulos den 6 november 1887.
Reproducerat porträtt av Amalia Friedleiffer. Född i Linköping 1830 som dotter till sadelmakaren Nils Friedleiffer och hustrun Maria Christina Knotström. Från 1850 gift med snikerifabrikören Carl Anders Andersson. Fram till hennes död i lungsot 1864 var makarna bosatta i födelsestadens Sankt Kors kvarter nr 58.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.