Exteriör av fabriksbyggnaden, 6 april 1946. År 1931 inköpte O. M. Grudén av Åbyfors bruk en fabriksbyggnad, där han efter omfattande restaurerings- och moderniserings arbeten var fabriken klar för att börja användas. Ingenjör O. M. Grudén grundade fabriken belägen i Åby, Valbo tillverkning av snökedjor. . Kedjorna tillverkas i alla förekommande storlekar och för alla hjuldimensioner för såväl person-som lastautomobiler samt för motorcyklar och traktorer. Sammansättningen av länkarna och kedjorna sker för hand. Omnämnas bör att en man sammansätter 100 kedjor på en dag.
Från 299 kr
Interiör av fabriksbyggnaden, 6 april 1946. År 1931 inköpte O. M. Grudén av Åbyfors bruk en fabriksbyggnad, där han efter omfattande restaurerings- och moderniserings arbeten var fabriken klar för att börja användas. Ingenjör O. M. Grudén grundade fabriken belägen i Åby, Valbo tillverkning av snökedjor. . Kedjorna tillverkas i alla förekommande storlekar och för alla hjuldimensioner för såväl person-som lastautomobiler samt för motorcyklar och traktorer. Sammansättningen av länkarna och kedjorna sker för hand. Omnämnas bör att en man sammansätter 100 kedjor på en dag.
Grävarlag vid ån Skuttran vid gränsen till Grimmared. Man arbetade 10 timmar/dag och dagspengen var 2 kr per dag. (Se även bild GEA004) Personer, utifrån numreringen till bild GEA004 (med antagandet att de räknas från vänster och att person nr 2 där står baktill och nr 3 framtill): 1) Johan Johansson, St Råryd, Torkels 2) Förmannen från Källsjö 3) Källsjöbo 4) fr Stamnared, 5) Hjalmar, Vallby Veddige (Riskullen) 6-8) Källsjöbor 9) Bernt August Bengtsson, Kusagärde 10) Birger Gustafsson, Stamnared (Eskillahagen) 11) Klas Johansson, Sällstorp 10, Gers (uppgiftslämnare) 12) Källsjöbo 13) Ivar Johansson, Hulta Veddige 13) Källsjöbo 14) Kungsätersbo. (Nr 9 på bild 4 saknas här, Karl Almer Berntsson, Kusagärde)
Hobby är avkopplande 25 juli 1967 En man sitter i en fåtölj klädd i vit skjorta och svart slips. han håller i föremål som är beståndsdelar i den hobby som han sysslar med. Intill honom till vänster sitter hans fru på huk i en kort trekvartsärmad ljus klänning och deras lilla dotter som är i halvårsåldern står bredvid bordet och håller sig fast i bordskanten. Hon är klädd i en liten kort klänning. Till höger står en person som är delvis skymd klädd i mörka kläder.
Ånnaboda, fotojobb (?), arbetarkommun 70 år 12 februari 1968 En kvinna och två tonårspojkar befinner sig ute i naturen i Ånnaboda. De befinner sig vid sidan om en snödriva med en utskjutande kant över. Det ser ungefär ut som en halv grotta. De har tak över sina huvuden. Kvinnan sitter ned och de unga tonårspojkarna står upp. Kvinnan är i färd med att ge en av pojkarna skräp som han lägger i en plastpåse. Alla tre är klädda i mössor, jackor, byxor och pjäxor. En annan person sitter delvis skymd i bakgrunden. Till höger ligger en liten pulka samt tre lådor på marken.
Ånnaboda 12 februari 1968 En liten flicka står i Ånnabodas skidbacke med en nalle i famnen. Hon är klädd i vit mössa med mörk tofs på huvudet, mörk halsduk, vit jacka, mörka byxor och vita stövlar. Invid henne knäböjer en kvinna klädd i vit mössa, vitmönstrad jacka, svarta byxor och svarta pjäxor. Hon har skidor på fötterna och håller ett par stavar klämda mot vänstra sidan av kroppen med vänster arm. Fler personer samt ett ställ med skidor syns i bakgrunden. En person lastar något i en pulka.
Ånnaboda 12 februari 1968 En liten flicka står i Ånnabodas skidbacke med en nalle i famnen och ropar något. Hon är klädd i vit mössa med mörk tofs på huvudet, mörk halsduk, vit jacka, mörka byxor och vita stövlar. Invid henne knäböjer en kvinna klädd i vit mössa, vitmönstrad jacka, svarta byxor och svarta pjäxor. Hon har skidor på fötterna och håller ett par stavar klämda mot vänstra sidan av kroppen med vänster arm. Fler personer samt ett ställ med skidor syns i bakgrunden. En person håller på och lastar något i en pulka.
Idkerbergets gruva började med storskalig gruvbrytning i början av 1900-talet 1908 låg produktionen av järnmalm mellan 50 000 och 100 000 ton.Malmen färdades mellan åren 1902 och 1912 med linbana till Ulfshyttan, men 1 oktober 1912 invigdes Rämshyttan-Idkerbergets järnväg till bruket i Rämshyttan. Gruvan blev känd i hela Sverige vid det stora raset på morgonen 16 mars 1961. Förutom att skapa ett stort hål i marken, tog raset med sig ett garage, nio bilar och en lekplats. 70 personer fick evakueras, 26 personer blev utan bostad, men ingen person skadades fysiskt.
Lovisa Vilhelmina Lustig var född 25/2 1886 och blev tidigt föräldralös. Fadern, som var masugnsarbetare dog när hon var tre år och modern redan när hon var fem månader. Därefter tog masugnsarbetaren Klas Strandberg hand om Lovisa som fick bli fosterbarn. Vad man vet gifte hon sig aldrig. Vid midsommarfesten var mor Lustig en viktig person. Det var hon som bryggde herrgårdsölet som trakterades. Mor Lustig bodde i ett vindsrum i den numer rivna röda arbetarbostaden vid skolan. En av hennes stående sysslor var att vid bykaret vaska tvätt. Privat fungerade hon som ackuschörska (barnmorska) och ägde magiska krafter.
Bena Johan hade fått sitt öknamn av det att han gick omkring och samlade ben. Vanligt att dom skrämde busiga barn med att "är ni inte snälla tar Bena Johan er i säcken". Själv tyckte han inte det var roligt att dom sa så då han var en synerlig snäll person. Enl. Hans-Erik Hansson. I bakgrunden Karlsson & Svenssons cykelaffär. Förvärv från Anna-Lisa Nilsson innehavare av antikvitetsaffär i Falkenberg fram till 1985. Genom en auktion kom hon över div. föremål efter Patrik Johnsons kvarlåtenskap. De har sedan dess (1971) legat på hennes vind i Abild prästgård. Föremålen överlämnade från A-L Nilssons dödsbo av döttrarna Marie Louise Andersson, Viveka Linderström Sthlm o Anita Skantze Ullared.
Utställning, dukat julbord på Göteborgs bank. (Se även bildnr G930-931.) Julbord i allmogestil där bröd, gröt, korvar och potatis är uppdukat i skålar och fat av trä. Även tallrikar, stop, bägare och andra föremål är av trä. På golvet står en stor kopparpanna och till höger en höj- och sänkbar piedestal. Över bordet hänger en "oro", en sorts takkrona av halm eller vass. Bild 1: Museichef Bengt-Arne Person t h räcker potatisen till bankdirektör Hans Reich t v. Bild 2: Fyra ungdomar kring julbordet. Oroar tillverkades som skydd mot onda andar och hängdes förr över bordet eller barnens sängar. Man gjorde också särskilda kronor till bröllop. Bäst var att hänga upp oron i ett kvinnohår så den kom i rörelse vid minsta drag och därmed snärjde in eventuella onda andar. Oron dekorerades på olika sätt med vad man råkade ha, t ex tygbitar, garn eller papper. I Finland kallas denna hantverkstradition för Himmeli.
Julbord i allmogestil på Göteborgs bank. Bröd, gröt, korvar och potatis är uppdukat i skålar och fat av trä. Även tallrikar, stop, bägare och andra föremål är av trä. På golvet står en stor kopparpanna och till höger en höj- och sänkbar piedestal. Över bordet hänger en "oro", en sorts takkrona av halm eller vass. Bild 1: Museichef Bengt-Arne Person t h slår upp i snapsglasen åt bankdirektör H Reich t v. Bild 2: Fyra ungdomar kring julbordet. (Se även bildnr G1036-1037.) Oroar tillverkades som skydd mot onda andar och hängdes förr över bordet eller barnens sängar. Man gjorde också särskilda kronor till bröllop. Bäst var att hänga upp oron i ett kvinnohår så den kom i rörelse vid minsta drag och därmed snärjde in eventuella onda andar. Oron dekorerades på olika sätt med vad man råkade ha, t ex tygbitar, garn eller papper. I Finland kallas denna hantverkstradition för Himmeli.
Här är ett par lite märkliga bilder av Masse, se även Bild 1397. De berättar inte om nåt särskilt tydligt. Det borde finnas intressantare vägbitar mellan Lau och När än den här! Vi ser en ovanligt bred väg med spår efter vagnar och hovar. Dikena är ganska breda och med frodig gräsväxt, den högra har ännu inte slagits eller betats, den vänstra dikesrenen är det svårare att se om den varit slagen eller inte. Bandtunar löper längs med dikesrenarna. Det verkar vara rätt tätvuxen hagmark på båda sidorna, där björk dominerar. Möjligen är bilden tagen mot När ungefär där Ljunggrens åkeri ligger idag på gränsen mot När. Precis där vägen försvinner i bild står en person!
Artisten Didrik von Essen vid ett landskapsmotiv i vardande. Titeln artist var i tiden synonymt med en skapande yrkesutövning, ofta konstnär, och som sådan hade von Essen verkat i Linköping från det sena 1880-talet. Vid sidan av sitt måleri är han för eftervärlden mer känd som fotograf. När det äldre Linköping illustreras sker det inte sällan genom hans fotografier av staden före vår tids uttryck, dess hus och gatumiljöer. Den mer och mer bohemiske von Essen var i sin levnad en välkänd person för Linköpingsborna. Om än respekterad blev han alltmer gradvis ökänd. Den odaterade bilden visar emellertid en till synes välmående konstnär i ett välordnat hem. Ingen adress är angiven i anslutning till bilden, men mycket talar för dåvarande Barnhemsgatan 5 (Rosendal 2), som var konstnärens hem under åren 1893-1903.
På självaste nyårsaftonen 1908 begav sig linköpingsfotografen Maria Tesch hem till änkerfru Adelaide Steinnordh i hennes våning invid Apotekaregatan i Linköping. Hon var kallad med anledning av änkefruns 90-årsdag som förflutit dagen före. Ljusförhållandena för fotografering var som synes svåra, ett fönster mot gatan fick rädda situationen så gått det gick. Mest ljus faller som sig bör på jubilaren. Adele, som hon familjärt kallades, var en välbekant person i Linköping. Det märks inte minst på alla gratulationer som inkommit med blommor. Från 1850 hade hon varit gift med filosofie och teologie doktor J H W Steinnordh, en i ännu högre grad känd karaktär i staden. Ett porträtt av honom hänger för övrigt på väggen. Nu var Adelaide dock änka sedan dryga tio år. I rummet har hon sällskap av dottern Emma och svärsonen Hjalmar Liedberg.
Baltiska utställningen 1914. Bilden visar Kungliga Preussiska statsbanornas (KPEV) försökslokomotiv ES 6 avsett för person- och snälltågstrafik. Loket byggdes 1914 av Borsig och Siemens-SchuckertWerke och var byggt för en högsta hastighet på 100 km/tim. Loket hade en effekt på 1470 kW och vägde 80,7 ton. Det sattes i trafik den 25 mars 1914. Den 18 april beslöts att sända loket till Baltiska utställningen i Malmö där det den 20 april 1914 ersatte KPEV lok ES 2 (systerlok till ES 1 jfr KBAA00379). ES 6 stod kvar på utställningen till oktober 1914, då det återsändes till Bw (Bahnbetriebswerk) Bitterfeld. Loket gjorde sedan sporadisk tjänst fram till 20 april 1922 då det avställdes som följd av maskinskada. Loket slopades 22 januari 1923.
Planteringsförbundets Park. För stadens förskönande genom planteringar och parkanläggningar bildades ett Planteringsförbund, som antog och fastställde stadgar den 28 oktober 1870. Förbundets förste ordförande blev doktor Anders Petter Westerberg. Med aldrig sviktande intresse och kärleksfull omsorg vårdade och utvidgade han planteringarna till sin död år 1909. Först efter 14 år eller 1884 kunde man inköpa det nuvarande parkområdet - omkring 6 tunnland. Därefter kunde planering och planteringar snart börja. Främst av ekonomiska skäl gick det långsamti början. I början av 1900-talet anordnades en två meter djup damm - Jungfruhålan, vilken sedan en person skänkt två svanar, fick namnet Svandammen. Inom parken ligger stenåldersgraven Kyrkerörs gånggrift. Från Ranten har inflyttats en offersten från hednatiden den s.k. Balderstenen. Vaktmästare för anläggningarna anställdes år 1909, då även särskild bostad för denne uppfördes. Kort efter doktor Westerbergs död blev en minnessten avtäckt.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.