LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för I 30

Antal träffar: 2835
Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält mot norr.

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält mot norr. Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.som hos järnålderns skeppssättningar. Hämtat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Gettlinge_gravf%C3%A4lt

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta.

Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

'Uppradade snäckskal numrerade 1-32. Se även fotonr. 6991:2, samma motiv. Text under bilden: Snäckor ''Från ''skalbankar'' i Bohuslän, 1863. A. W. Malm''. :: Enligt förteckning: :: Nr 1)Tellina (macoma) affinis, Uddevalla, Kuröd :: Nr 2) Tellina (macoma) tenera (Leach), Bohuslän, Bro socken, Skredsvik, Jordfallet. :: Nr 3) Arbarte compressa (Mont.)?, Uddevalla, Kuröd, funnen år 1861. :: Nr 4) Area raridentata, Skredsvik, Lausell :: Nr 5) Leda pernula, Uddevalla. Funnen år 1862. ::  :: Nr 6) Leda pernula forma, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 7) Leda minuta (Müller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 8) ? Glacialis (Yoldia) (Gray), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 9) Yoldia ?(Münst.), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 10)Terebratula spitsbergensis, Uddevalla, Kapellbacken ::  :: Nr 11) Ealerinkum undatum, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 12) Capulacm? Radiata, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 13) ? Thiopsis cortlata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 14) Rissoa scrobiculata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 15) Margarita coctulata (Möll.), Uddevalla, Kapellbacken. ::  :: Nr 16) Margarita argentata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 17) Natica grönlandien (Eborg.) :: Nr 18) Lunatia borealis, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 19) Fusus proping...? (Alder) = Sabindi Hanck :: Nr 20) Fusus incarnatus = latericeus (Möller), Uddevalla ::  :: Nr 21) Trichotropis borealis (Brod.), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 22) Admeta visidula (Fabr.), Skredsvik. :: Nr 23) Columlalla (Artysis) Holböllis? :: Nr 24) Mangelia livida (Möller), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 25) Mansalia? Elegans (Möller), Uddevalla, Kapellbacen. ::  :: Nr 26) Mangelia turricula, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 27) Mangilia turricula, Skredsvik. :: Nr 28) Mangilia Pingelic, Skredsvik :: Nr 29) Mangelia Vahli, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 30) Mangelia cylindracca, Uddevalla, Kapellbacken. ::  :: Nr 31) Cylichum alba (Bronen) = corticata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 32) Balanus improvitus, Uddevalla, Kapellbacken. ::  :: Ingår i serie med fotonr. 6991:1-4.'

'Uppradade snäckskal numrerade 1-32. Se även fotonr. 6991:2, samma motiv. Text under bilden: Snäckor ''Från ''skalbankar'' i Bohuslän, 1863. A. W. Malm''. :: Enligt förteckning: :: Nr 1)Tellina (macoma) affinis, Uddevalla, Kuröd :: Nr 2) Tellina (macoma) tenera (Leach), Bohuslän, Bro socken, Skredsvik, Jordfallet. :: Nr 3) Arbarte compressa (Mont.)?, Uddevalla, Kuröd, funnen år 1861. :: Nr 4) Area raridentata, Skredsvik, Lausell :: Nr 5) Leda pernula, Uddevalla. Funnen år 1862. :: :: Nr 6) Leda pernula forma, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 7) Leda minuta (Müller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 8) ? Glacialis (Yoldia) (Gray), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 9) Yoldia ?(Münst.), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 10)Terebratula spitsbergensis, Uddevalla, Kapellbacken :: :: Nr 11) Ealerinkum undatum, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 12) Capulacm? Radiata, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 13) ? Thiopsis cortlata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 14) Rissoa scrobiculata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 15) Margarita coctulata (Möll.), Uddevalla, Kapellbacken. :: :: Nr 16) Margarita argentata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 17) Natica grönlandien (Eborg.) :: Nr 18) Lunatia borealis, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 19) Fusus proping...? (Alder) = Sabindi Hanck :: Nr 20) Fusus incarnatus = latericeus (Möller), Uddevalla :: :: Nr 21) Trichotropis borealis (Brod.), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 22) Admeta visidula (Fabr.), Skredsvik. :: Nr 23) Columlalla (Artysis) Holböllis? :: Nr 24) Mangelia livida (Möller), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 25) Mansalia? Elegans (Möller), Uddevalla, Kapellbacen. :: :: Nr 26) Mangelia turricula, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 27) Mangilia turricula, Skredsvik. :: Nr 28) Mangilia Pingelic, Skredsvik :: Nr 29) Mangelia Vahli, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 30) Mangelia cylindracca, Uddevalla, Kapellbacken. :: :: Nr 31) Cylichum alba (Bronen) = corticata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 32) Balanus improvitus, Uddevalla, Kapellbacken. :: :: Ingår i serie med fotonr. 6991:1-4.'

Från 299 kr

'Uppradade snäckskal numrerade 1-32. Se även fotonr. 6991:1, samma motiv. Text under bilden: Snäckor ''Från ''skalbankar'' i Bohuslän, 1863. A. W. Malm''. :: Enligt förteckning: :: Nr 1)Tellina (macoma) affinis, Uddevalla, Kuröd :: Nr 2) Tellina (macoma) tenera (Leach), Bohuslän, Bro socken, Skredsvik, Jordfallet. :: Nr 3) Arbarte compressa (Mont.)?, Uddevalla, Kuröd, funnen år 1861. :: Nr 4) Area raridentata, Skredsvik, Lausell :: Nr 5) Leda pernula, Uddevalla. Funnen år 1862. ::  :: Nr 6) Leda pernula forma, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 7) Leda minuta (Müller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 8) ? Glacialis (Yoldia) (Gray), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 9) Yoldia ?(Münst.), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 10)Terebratula spitsbergensis, Uddevalla, Kapellbacken ::  :: Nr 11) Ealerinkum undatum, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 12) Capulacm? Radiata, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 13) ? Thiopsis cortlata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 14) Rissoa scrobiculata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 15) Margarita coctulata (Möll.), Uddevalla, Kapellbacken. ::  :: Nr 16) Margarita argentata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 17) Natica grönlandien (Eborg.) :: Nr 18) Lunatia borealis, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 19) Fusus proping...? (Alder) = Sabindi Hanck :: Nr 20) Fusus incarnatus = latericeus (Möller), Uddevalla ::  :: Nr 21) Trichotropis borealis (Brod.), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 22) Admeta visidula (Fabr.), Skredsvik. :: Nr 23) Columlalla (Artysis) Holböllis? :: Nr 24) Mangelia livida (Möller), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 25) Mansalia? Elegans (Möller), Uddevalla, Kapellbacen. ::  :: Nr 26) Mangelia turricula, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 27) Mangilia turricula, Skredsvik. :: Nr 28) Mangilia Pingelic, Skredsvik :: Nr 29) Mangelia Vahli, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 30) Mangelia cylindracca, Uddevalla, Kapellbacken. ::  :: Nr 31) Cylichum alba (Bronen) = corticata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 32) Balanus improvitus, Uddevalla, Kapellbacken. ::  :: Ingår i serie med fotonr. 6991:1-4.'

'Uppradade snäckskal numrerade 1-32. Se även fotonr. 6991:1, samma motiv. Text under bilden: Snäckor ''Från ''skalbankar'' i Bohuslän, 1863. A. W. Malm''. :: Enligt förteckning: :: Nr 1)Tellina (macoma) affinis, Uddevalla, Kuröd :: Nr 2) Tellina (macoma) tenera (Leach), Bohuslän, Bro socken, Skredsvik, Jordfallet. :: Nr 3) Arbarte compressa (Mont.)?, Uddevalla, Kuröd, funnen år 1861. :: Nr 4) Area raridentata, Skredsvik, Lausell :: Nr 5) Leda pernula, Uddevalla. Funnen år 1862. :: :: Nr 6) Leda pernula forma, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 7) Leda minuta (Müller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 8) ? Glacialis (Yoldia) (Gray), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 9) Yoldia ?(Münst.), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 10)Terebratula spitsbergensis, Uddevalla, Kapellbacken :: :: Nr 11) Ealerinkum undatum, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 12) Capulacm? Radiata, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 13) ? Thiopsis cortlata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 14) Rissoa scrobiculata, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 15) Margarita coctulata (Möll.), Uddevalla, Kapellbacken. :: :: Nr 16) Margarita argentata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 17) Natica grönlandien (Eborg.) :: Nr 18) Lunatia borealis, Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 19) Fusus proping...? (Alder) = Sabindi Hanck :: Nr 20) Fusus incarnatus = latericeus (Möller), Uddevalla :: :: Nr 21) Trichotropis borealis (Brod.), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 22) Admeta visidula (Fabr.), Skredsvik. :: Nr 23) Columlalla (Artysis) Holböllis? :: Nr 24) Mangelia livida (Möller), Uddevalla, Kapellbacken :: Nr 25) Mansalia? Elegans (Möller), Uddevalla, Kapellbacen. :: :: Nr 26) Mangelia turricula, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 27) Mangilia turricula, Skredsvik. :: Nr 28) Mangilia Pingelic, Skredsvik :: Nr 29) Mangelia Vahli, Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 30) Mangelia cylindracca, Uddevalla, Kapellbacken. :: :: Nr 31) Cylichum alba (Bronen) = corticata (Möller), Uddevalla, Kapellbacken. :: Nr 32) Balanus improvitus, Uddevalla, Kapellbacken. :: :: Ingår i serie med fotonr. 6991:1-4.'

Från 299 kr

Det här är en av Masses bilder från första fotograferingsåret, där han har avbildat familjen vid Botels östra part, den enda som än idag ligger kvar på östra sidan om vägen.

Denna part kom till vid gårdens andra delning 1732, då Lars Olofsson och hans hustru Brita Hansdotter byggde upp den. Deras son Hans Larsson och hans fru Margareta Andersdotter från Snausarve tog över 1755 och efter dem blev sonen Lars Hansson och hans hustru Margareta Olofsdotter från Näs husbönder på 1780-talet. De hade ett förmodligen pampigt bröllop i Närs prästgård, där Margareta hade tjänat före giftermålet. Med sonen Lars Larsson och hans fru Elisabet Jakobsdotter från Folke på När fortsatte släkten i början på 1800-talet.

Sedan gick gårdsparten över på spinnsidan när dottern Margareta övertog den omkring 1840 med sin man Mattias Persson från Fie, som byggde upp alla byggnader på gårdsparten. De fick inte mindre än 9 barn, varav äldste sonen Petter Mattson Bodin och hans fru Gustava Josefina född Hagvall från Hagvards i Follingbo blev husbönder till 1897. Deras enda barn Hilma ärvde gårdsparten, gift med Jakob Larsson från Hallbjärs på När och av deras 6 barn övertog äldste sonen Henry parten 1927. Han blev gift 1917 med Ester Maria Ahlstedt från Stenstugu i Alskog. Äldsta dottern Iris ärvde gården, gift med Ejnar Larsson från Kauparve och med deras ende son Sven-Erik fortsatte släkten. Han gifte sig med Inga-Britt från Stockholm och de fick dottern Linda. Gårdsparten ägs idag av Inga-Britt och marken är utarrenderad.

Personerna på bilden är från vänster: Hilma Larsson född Bodin 30 år med barnen Henry 8 år, Hilda Klara 6 år, Elin Jenny 5 år, Ragnar 3 år i handen och Sigfrid 1 år på armen, modern Gustava Bodin 72 år och fadern Petter Bodin 67 år. Maken Jakob Larsson är inte med.

Det här är en av Masses bilder från första fotograferingsåret, där han har avbildat familjen vid Botels östra part, den enda som än idag ligger kvar på östra sidan om vägen. Denna part kom till vid gårdens andra delning 1732, då Lars Olofsson och hans hustru Brita Hansdotter byggde upp den. Deras son Hans Larsson och hans fru Margareta Andersdotter från Snausarve tog över 1755 och efter dem blev sonen Lars Hansson och hans hustru Margareta Olofsdotter från Näs husbönder på 1780-talet. De hade ett förmodligen pampigt bröllop i Närs prästgård, där Margareta hade tjänat före giftermålet. Med sonen Lars Larsson och hans fru Elisabet Jakobsdotter från Folke på När fortsatte släkten i början på 1800-talet. Sedan gick gårdsparten över på spinnsidan när dottern Margareta övertog den omkring 1840 med sin man Mattias Persson från Fie, som byggde upp alla byggnader på gårdsparten. De fick inte mindre än 9 barn, varav äldste sonen Petter Mattson Bodin och hans fru Gustava Josefina född Hagvall från Hagvards i Follingbo blev husbönder till 1897. Deras enda barn Hilma ärvde gårdsparten, gift med Jakob Larsson från Hallbjärs på När och av deras 6 barn övertog äldste sonen Henry parten 1927. Han blev gift 1917 med Ester Maria Ahlstedt från Stenstugu i Alskog. Äldsta dottern Iris ärvde gården, gift med Ejnar Larsson från Kauparve och med deras ende son Sven-Erik fortsatte släkten. Han gifte sig med Inga-Britt från Stockholm och de fick dottern Linda. Gårdsparten ägs idag av Inga-Britt och marken är utarrenderad. Personerna på bilden är från vänster: Hilma Larsson född Bodin 30 år med barnen Henry 8 år, Hilda Klara 6 år, Elin Jenny 5 år, Ragnar 3 år i handen och Sigfrid 1 år på armen, modern Gustava Bodin 72 år och fadern Petter Bodin 67 år. Maken Jakob Larsson är inte med.

Från 299 kr

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår