Huvudbyggnad från 1800-talets början. Undervåningen av kalksten, övervåningen av timmer. Stenväggarna är spritputsade och vita, i övrigt gulgrön oljefärg. Taket är täckt med kittat tegel. Mitt på framsidan finns en ståtlig fritrappa. På gaveln finns en utbyggnad med kökstrappa. Vid sidan av gaveln ett vinkast av kalksten. Källaren har tre välvda rum i husets tvärriktning. Våningens plan har långsmal förstuga och sal i mitten med två rum på vardera sidan. Till höger i förstufan låg länsmannens kontor, till vänster köket. Det inre modernt (1925), ett par kakelugnar i Oskar I:s gotik, det enda ålderdomliga.
Från 299 kr
Nybyggnation av tre förråd 1986. Några blandade bilder från de samtida byggprojekten i Utö läger; livsmedelsförrådet, kokhuset och Värnskolans förråd. Bild 1: En av de platsbyggda takstolarna förbereds för montering. Bild 2: Kök och förråd till Värnskolan (efter att Värnskolan lagts ned används byggnaden som dykmaterielförråd). Bild 3: Kurt Madell i spikartagen! Bild 4: Kurt kollar att taktolen är i lod. Bild 5: Alla takstolar på plats. Bild 6: Detaljbild över takstol. Lägg märke till att spikplattor i trä används, spikplåtar var nog lite för modernt för konstruktören vid Milostabens Byggnadskontor.
Mölndals station och vägbron Mölndalsbro sedd norrut från Göteborgsvägen 3. Den modernt flerfärgade glasbyggnaden, designad av arkitekt Gert Wingård, är Broplatsens buss- och spårvagnshållplats samt tågstation med servicebutik, rulltrappor och hiss. I mitten pågår nybygget av SCAs runda, vita kontorsbyggnad. Till höger ser man Mölndals centrum med den gula tegelbyggnaden Centrumhuset som ligger i början av Brogatan (tidigare Frölundagatan). Tidigare låg här en del av kvarteret Broslätt som försvann när vägbron byggdes. Göteborgsvägen-Kungsbackavägen var förr E6. Nu har den intensiva trafiken flyttat ut på motorvägen (färdig 1979) och Göteborgsvägen har blivit hållplats för bussar och spårvagnar.
Vy över Skoghallsverken. Fotografens ant: A.B. Rylander o Asplund, Stockholm tagna i Skoghall 1936. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Större grupp män på svetsningskurs vid Skoghallsverken. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Söderfors 90
Timrå 118:1
Östertälje 242:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.