Köpings kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling på Öland. Den nuvarande kyrkan är den fjärde i ordningen. Den ursprungliga kyrkan var av trä. Möjligen var det en stavkyrka uppförd under 1000-talet. Den ersattes vid 1100-talet av en mycket stor kyrka av kalksten, 42 meter lång och fyra meter bred. Den bestod av ett långhus med ett smalare kor och absid i öster. I söder var ett vapenhus uppfört under 1200-talet och på norra sidan en sakristia som tillkom under 1300-talet. Under 1100-talet tillkom ett torn i väster och på 1200-talet ett torn i öster. Kyrkan blev därmed en klövsadelkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn var en klockstapel belägen. Kyrkans interiör präglades av det treskeppigt välvda kyrkorummet. Koret var tunnvälvt medan absiden var försedd med hjälmvalv. Johannes Haquini Rhezelius som vid sin resa till Öland 1634 tecknade av kyrkorna har gett en god bild av Köpings medeltida kyrkas utseende. Under 1700-talet togs frågan upp om uppförandet av en helt ny kyrka. Beslutet fattades efter åtskilliga överläggningar att uppföra en kyrkobyggnad efter ritningar utförda 1799 av Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1805 revs den gamla kyrkan med undantag av tornet. Sten från den rivna kyrkan användes som byggnadsmaterial i den nya. Kyrkan uppfördes 1805-1808 av murarmästare Johan Petersson, Kalmar. Invigningen förättades 1808 av biskop Magnus Stagnelius. Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rymligt långhus med brutet tak och en sakristia bakom koravslutningen i öster. Västtornet försågs med en åttakantig lanternin för kyrkklockorna. Interiören var av salkyrkotyp med ett trätunnvalv. Tvärs över kyrkorummet var ankarjärn spända. Så småningom uppvisade murarna sprickbildningar på grund av att sydmuren börjat sjunka. En förstärkning av grunden visade sig i längden omöjlig. Ur tanken att bygga om sydmuren uppstod istället att uppföra en helt ny kyrka. Hösten 1953 revs kyrkan med undantag från tornbyggnaden. De ritningar som den nuvarande kyrkan uppfördes efter 1954-1955 utarbetades av Ärland Noreen. Materialet består i huvudsak av röd kalksten, med inslag av grå kalksten. Utmed norra långsidan ligger delar av den medeltida kyrkans nordmur kvar. Alla yttermurarna är oputsade. Kyrkan består av ett långhus och avslutande korvägg i öster. Vid norra sidan är en sakristia belägen och under denna ett bisättningsrum. Tornet i väster bevarades. I lanterninen hänger tre klockor. Storklockan är enligt inskrift från 1622. Mellanklockan tillkom 1969. Lillklockan bär årtalet 1686. Kyrkorummet är indelat i tre skepp genom fem par kolonner av grå, huggen kalksten. Över mittskeppet spänner sig valv gjutet i betong av stjärnvalvskaraktär. Sidoskeppen är täckta av trätak. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)

Från 299 kr

Porträtt av Abraham Ahlquists (1794-1844) Ahlqvist gick i skola i Kalmar 1804; student i Uppsala höstterminen 1813; fil mag 1818-06-16; prästvigd samma år 20/12 i Kalmar; collega scholæ i Kalmar 1820-09-15; konrektor 1826-03-28; pastoralexamen 1825-04-30; kyrkoherde i Runstens församling samma år 22/9, tillträdde 1827-05-01; prost över egen församling 1831-09-18; kontraktsprost i Ölands medelkontrakt samma år 14/12; riksdagsman 1828 och 1834; inspektor för pedagogien i Borgholm 1841; medlem av Götiska förbundet 1825; korresponderande ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1829; samma akad:s ombud på Öland samma år; ledamot av Kungliga Lantbruksakademien 1831; av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1833; av Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn 1834 m fl lärda samfund. Hans Ölands historia och beskrifning 1822-27, har vunnit stort anseende och hans Anmärkningar öfver Ölands fysiska beskaffenhet och vegetation 1821, lämna, liksom hans Flora Runsteniensis 1815-17, viktiga bidrag till kännedomen om det blomsterrika Ölands naturförhållanden. Han gav också bidrag till Nils Isak Löfgrens utgåva av ett herdaminne för Kalmar stift, Clerus Calmariensis. Under sin tid i riksdagen använde han tiden mest till arkivforskningar, varav frukten blev hans Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur Presteståndets archiv fr. 1523-1649, ett arbete vari han biträddes av prostarna Sven Peter Bexell och Anders Lignell, men som aldrig hann avslutas före hans död. Ahlqvist är en typisk representant för den s.k. linnéanska prästtraditionen. Död 1844-07-09 klockan 18 vid Vickleby Hälsokälla i Stora Frö i Vickleby socken, av leverinflammation och nervfeber. Begravd 1844-07-19 vid Runstens kyrkas södra sakristivägg tillsammans med sin hustru och dottern Catharina Helena. Gift 1826-09-01 i Kalmar stadsförsamling med jungfrun Sara Gustafva Bruun, född 1801-05-04 i Kalmar stadsförsamling, död där 1866-01-21 av bröstkramp, 64 år, 8 mån, 17 dagar gammal, dotter till handlanden i Kalmar Peter Bruun och Sara Maria Brandtberg. Barn: Barn: Pehr Ahlqvist, född 1827, tullkontrollör, död 1878. Sara Maria Ahlqvist, född 1831-01-13 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1879-09-20 i Resmo sn. Hilda Augusta Ahlqvist, född 1832-10-17 i Runstens sn, död 1896-03-04 i Vislanda sn. Gift 1854-08-22 i Runstens sn med kyrkoherden i Resmo församling Carl Ludvig Carlsson Johanna Charlotta Ahlqvist, född 1836-03-08 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1895-05-01 i Mörbylånga sn. Alfred Gustaf Ahlqvist, född 1838; lektor vid H:a lärov, historisk författare; död 1881. Catharina Helena Ahlqvist, född 1840-12-13 i Runstens sn, död där 1841-06-11.

Från 299 kr

Porträtt av Abraham Ahlquists (1794-1844) Ahlqvist gick i skola i Kalmar 1804; student i Uppsala höstterminen 1813; fil mag 1818-06-16; prästvigd samma år 20/12 i Kalmar; collega scholæ i Kalmar 1820-09-15; konrektor 1826-03-28; pastoralexamen 1825-04-30; kyrkoherde i Runstens församling samma år 22/9, tillträdde 1827-05-01; prost över egen församling 1831-09-18; kontraktsprost i Ölands medelkontrakt samma år 14/12; riksdagsman 1828 och 1834; inspektor för pedagogien i Borgholm 1841; medlem av Götiska förbundet 1825; korresponderande ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1829; samma akad:s ombud på Öland samma år; ledamot av Kungliga Lantbruksakademien 1831; av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1833; av Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn 1834 m fl lärda samfund. Hans Ölands historia och beskrifning 1822-27, har vunnit stort anseende och hans Anmärkningar öfver Ölands fysiska beskaffenhet och vegetation 1821, lämna, liksom hans Flora Runsteniensis 1815-17, viktiga bidrag till kännedomen om det blomsterrika Ölands naturförhållanden. Han gav också bidrag till Nils Isak Löfgrens utgåva av ett herdaminne för Kalmar stift, Clerus Calmariensis. Under sin tid i riksdagen använde han tiden mest till arkivforskningar, varav frukten blev hans Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur Presteståndets archiv fr. 1523-1649, ett arbete vari han biträddes av prostarna Sven Peter Bexell och Anders Lignell, men som aldrig hann avslutas före hans död. Ahlqvist är en typisk representant för den s.k. linnéanska prästtraditionen. Död 1844-07-09 klockan 18 vid Vickleby Hälsokälla i Stora Frö i Vickleby socken, av leverinflammation och nervfeber. Begravd 1844-07-19 vid Runstens kyrkas södra sakristivägg tillsammans med sin hustru och dottern Catharina Helena. Gift 1826-09-01 i Kalmar stadsförsamling med jungfrun Sara Gustafva Bruun, född 1801-05-04 i Kalmar stadsförsamling, död där 1866-01-21 av bröstkramp, 64 år, 8 mån, 17 dagar gammal, dotter till handlanden i Kalmar Peter Bruun och Sara Maria Brandtberg. Barn: Barn: Pehr Ahlqvist, född 1827, tullkontrollör, död 1878. Sara Maria Ahlqvist, född 1831-01-13 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1879-09-20 i Resmo sn. Hilda Augusta Ahlqvist, född 1832-10-17 i Runstens sn, död 1896-03-04 i Vislanda sn. Gift 1854-08-22 i Runstens sn med kyrkoherden i Resmo församling Carl Ludvig Carlsson Johanna Charlotta Ahlqvist, född 1836-03-08 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1895-05-01 i Mörbylånga sn. Alfred Gustaf Ahlqvist, född 1838; lektor vid H:a lärov, historisk författare; död 1881. Catharina Helena Ahlqvist, född 1840-12-13 i Runstens sn, död där 1841-06-11.

Från 299 kr

Tveta kyrka. Kyrkogården utvidgad mot väster 1948. Västra muren revs då. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr

Tveta kyrka. Kyrkogården utvidgad mot väster 1948. Västra muren revs då. Namnet Tveta tros härstämma från det fornsvenska ordet thve, som betyder oröjd plats eller uthuggning i skogen. Platsen för kyrkan har sedan hednatid varit en kultplats där man offrade och blotade. Med all sannolikhet låg ett tempel till Odens ära här under hednatiden. I närheten av kyrkan finns två offerkällor: Odens och Tors källa. Tveta kyrka är formodligen en av de första kyrkorna i östra Småland. Kyrkan var en samlingsplats för sjöfarare på den tid Emån var segelbar. När vårt land kristnades kom man ända från Öland och Östergötland för att döpa sina barn här. Tveta kyrka är den mest anlitade vigselkyrkan i kontraktet. Kyrkan är till formen en tornlös enkel romansk byggnad. Av den kyrka som uppfördes på 1100-talet återstår långhuset, byggt av metertjocka stenväggar. Kyrkan förstördes 1567 av danskarna, därefter lät man bygga ut kyrkan, även denna gång i sten. Vapenhuset i knuttimmer tillkom troligen på 1600-talet. 1726 tillbyggdes en sakristia i sten och ett femsidigt kor i liggande timmer. Den ståtliga klockstapeln i gotisk stil uppfördes 1662, förmodligen en kopia av den medeltida klockstaplen som stått där tidigare. Kyrkans äldsta inventarier består av två stycken helgonfigurer i trä: S:t Mikael från 1200-talet och S:ta Maria med barnet från 1400-talet. En primklocka och ett processionskors från 1400-talet finns bevarade liksom den järnklädda kyrkdörren från 1200-talet, numera som dörr in till sakristian. Även resterna av den gamla dopfunten från 1200-talet finns bevarad. Vid renoveringen av kyrkans fasad 1993, upptäcktes märkliga skeppsristningar. De föreställer två koggar från 1200-talet. Liknande skeppsristningar har tidigare bara påträffats på Gotland och Öland. Ingen av ristningarna är helt komplett. Genom putsavfall saknas masten på det ena skeppet medan det andra saknar främre delen av förstäven samt troligen övre delen av rodret. Vid putsningen av fasaden har man använt den medeltida metoden av slevdra putsen och har på så sätt återfått den putskaraktär som kyrkan troligen hade för 700 år sedan. I Linköpings stift är Tveta kyrka och Törnfalls kyrka de enda kvarvarande medeltida kyrkor som forfarande är i bruk i norra Kalmar län. (Hämtat från www.svenskakyrkan.se)

Från 299 kr