'Ritningar till nytt Naturhistoriskt Museum. Ritningarna avfotograferade mot vägg. (1893). :: :: ''Ritning till förändring af Göteborgs Musei byggnad f.d. Ostindiska Kompaniets Hus.'' Ritning inför förändring av Göteborgs Museums byggnad (före detta Ostindiska Kompaniets hus). Bottenvåningen. :: :: Ingår i serie med fotonr. 4271:1-24.'
Från 299 kr
Den forna handelsgården Hunnebergsgatan 22 inköptes av Linköpings stad 1956. Ett uttalat motiv var att åtminstone bevara gatuhuset, men underhållet kom likväl att eftersättas. Fotoåret 1961 visar husets dåvarande skick som ytterligare kom att försämras och vid mitten av 1970-talet nå en diskussion om rivning. Gården räddades dock genom ett privat initiativ. År 1977 köptes gården av revisorn Curt Sjödell. Köpeskillingen var en krona och under sakkunning hjälp restaurerades gårdens hus till sin forna glans och färgsättning. Gatuhuset var ursprungligen uppfört 1857 och gårdens äldre benämning "Markska gården" var hämtad från den senare ägarfamilgen Marks von Würtenberg.
Masse var tydligen osäker på vem som ägt detta hus, trots att det borde ha varit uppenbart i bygden, särskilt som hans vän Hans Karlsson på Hallsarve köpte in detta av skiftet utdömda ställe och rev byggnaderna. Siste ägaren Lars Jakobsson från Hallsarve köpte stället 1883 av Lars Andersson som kommit på obestånd. Lars hade en son Anders Larsson Laurin född 1833, gift 1857 med Catarina Maria Larsdotter Ahlström från Bjärges. De byggde ett hus vid Allmänningen på 1850-talet, det som sen blev fattigstugan, och de var grannar till Masse och hans familj. Så det är mycket konstigt att Masse inte hade kläm på ägoförhållandena. Eller så har ägoregistret till bilderna gjorts långt efteråt när man inte längre mindes hur det var. Manbyggnaden på bilden kan vara det hus man fick skattebefrielse för 1796. Det har dock fått nya stora fönster vid 1800-talets mitt och taket har ändrats till spåntak. Huset var dömt till rivning pga skiftet och stod övergivet när Masse tog denna och förra bilden. Bakbygget kan ha innehållit ett litet brygghus. Huset med boplats var beläget mitt emot familjen Skoog på vägen mot Nybro, se Bild 868-870.
Bilden visar personalen vid Kalmar Tapisserimagasin och kan antas vara tagen på gården till de lokaler firman disponerade vid tillfället för fotograferingen. Firmans ägare, fröken Hilma Peterzon, bör vara den kvinna som är avbildad sittande i bildens mitt med en knuten sjal om halsen. Längst till höger står en yngre kvinna, som bör vara fröken Gerda Larsson (senare gift Brütte). Enligt uppgift: Sigrid Gustafson, översta raden 3:e från vänster. Någon gång mellan 1903 och 1910 flyttade Hilma Peterzon firman från Storgatan till Västra Sjögatan 17 (Stortorget 17) i Kalmar. I samband med rivning av detta senare hus kom en stor mönstersamling, använd i denna firma, att tillfalla Kalmar läns museum 1964 (se KLM 28265). Genom firman kunde mönster för broderier och vävnader hyras, likväl som det kan antas att firman tillhandahöll motsvarande färdiga alster samt även utarbetade mönster respektive textila alster enligt kundernas önskemål. Sortimentet omfattade, såvitt mönstersamlingen utvisar, dukar, gardiner och mattor samt väggprydader.
Det här är manbyggnaden på den försvunna parten uppe vid ursprungsparten av Bjärges. Masse har mycket påpassligt förevigat byggnaderna innan de revs bort pga skiftet och markens uppstyckning. Stina Jakobsson född Nilsdotter från Kauparve Johan Karlssons part var 61 år detta år och änka. Sonen Oskar Jakobsson ärvde gården, men han och hans familj flyttade och byggde ett litet hus med en liten ladugård ensligt nere vid Aiksmör i socknens utkant. Stina bodde troligen kvar så länge som möjligt på gården innan den revs bort. Vart hon sedan tog vägen är inte känt. Gårdsmiljön var alldeles enastående och dess rivning innebar en stor kulturhistorisk förlust, men så såg man inte på det då. Denna part av Bjärges tillkom genom delning av ursprungsparten omkring 1750, men manbyggningen tillkom först 1795. Det är en parstuga, först byggd som enkelstuga och sedan med salen t h tillagd. Eftersom salen byggdes större än vardagsstugan t v blev huset asymmetriskt. Taket är täckt med breda falar och eftersom skorstenarna sitter bakåtskjuta från nocken, är troligen falar husets ursprungliga takmaterial. Nockåsen som falarna var instoppade i, vilade på skorstenarnas sidor, därför är de bakåtskjutna. Annars var nog flis det brukliga taktäckningsmaterialet på 1700-talet. Huset har en entrédörr på framsidan med överljusfönster. Däremot har salen inget fönster på husets framsida. Här stod troligen de väggfasta sparlakanssängarna istället för på baksidan, vilket annars var det vanliga. Men baksidan vette mot söder och kanske ville man ha in solljuset. På platsen för vardagsstugans fönster stod en bod med flackt tak. Eftersom den saknade skorsten och fönster kan den ha använts som källare. Taket har troligen varit täckt med flis. Se Bild 556. En stenmur skiljde storgården från lillgården på traditionellt vis. Grinden som hade rombrutor upptill och var täckt nertill så att inte ens kycklingarna skulle kunna smita in i lillgårdens trädgård, tycks ha varit vanlig i Lau på 1800-talet, se tex Bild 550 och 569. T v skymtar grannpartens brygghus och manbyggning.
Länslasarettet, Gamla lasarettet. Falköpings första lasarett öppnades den 15 oktober 1856. Tomt om två tunnland donerades av staden. Ritning till lasarettet utfördes av konduktör Oppman och byggnaden uppfördes av fabrikör C.J. Lundberg. Inredningen ombesörjdes av byggmästare C.G. Engblom i Skara. Byggnaden till höger är lasarettsöverläkarens bostad. Den vita bortflyttade byggnaden är den s.k. "Kalvhagen". I gårdshuset t.v. inrymdes häråt tvättstuga, nedåt S:t Olofsgatan var likboden. Vyn är tagen fr. s.k. "Dårhuset". Lasarettets tomt sträckte sig blott en obetydlighet bakom "likboden" och där var ett staket. Dåvar. "dårhusets" baksida gränsade intill ett stort åkerfält, och ca 8-10 från gaveln på detta hus låg Warenbergs och Janzons lador, ladugårdar och köksträdgårdar, d.v.s. där nu till viss del Trädgårdsgatan går fram. Hospitalet var byggt i en utkant av staden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.