Fraktslupar byggda av Jonas Pettersson och hans söner. Den inre var färdig till midsommar 1900. Den var 50 fot över däck. Mastens höjd till vantstoden 40 fot, toppen 18 fot. Gaffelns längd 20 fot. Den yttre slupen blev färdig omkring 1908. Fotot gåva av E.V. Pettersson, Lungön 1952.
Från 299 kr
Denna 9 år äldre bild av ladugården visar att den var mycket sliten redan omkring sekelskiftet. Man får intryck av att ladan är äldre, men det är svårt att veta. Det är lite märkligt att ladan nästan inte har någon puts, det ser nästan ut som om den aldrig har varit riktigt putsad. Gödselhögar ligger utanför fähusen och en liten halmstack utanför ladan. Tunen håller på att rasa ihop. T v står en flovedstrave och en trave bjälkar ligger intill, troligen gamla som skall bli ved. Vid gaveln står en stor mängd nysågade trolar till bandtunar och bakom dem ses en glimt av astu byggningi, grannens bostadshus.
Jagaren Södermanland 1958 På sin jungfrufärd anländer jagaren till Strängnäs. Bild 1: Jagaren har lagt till mot Ångbåtsbron. Hitom jagaren ses slupen Granliden. Den gick i pendeltrafik mellan Ångbåtsbron och Granliden nära Djupvik. Café och badplats för de lite äldre strängnäsborna. Bild 2: Akterskeppet med rännor för minutläggning. Vid återbesök ca tio år senare var vattenståndet så lågt att en av propellrarna gick i botten. Det blev också Södermanlands sista besök i Strängnäs.
Karl och Hilma Nilsson och Judit Karlsson rensar säd med kastvanna. Judit står till höger och håller i handtaget till veven i kastvannan. Hon är klädd i prickig blus med uppkavlade ärmar, mörk randig kjol och ljust randigt förkläde. Hon har en duk bunden runt huvudet, bär svarta strumpor och skor med klack. Hilma sitter på knä på marken och lutar sig med ena armen mot kastvannan. Hon bär en randig blus, kjol och förkläde samt ett huckle. I högra handen håller hon en skopa i metall i vilken det ligger säd. Karl står till vänster om kastvannan med en skyffel i händerna. Han bär en grov sliten skjorta och hatt med band. I kragen syns en rutig skjorta sticka fram. På golvet runt dem syns högar med säd. Bakom Karl och Hilma syns råghalm och på golvet står ett såll lutat mot en vägg. I bakgrunden syns en träkonstruktion på vilken ytterligare ett såll ligger.
Det här är ett av Masses mest fantastiska byggnadsporträtt! Den gamla byggnaden utstrålar sliten värdighet där den står nervuxen i hundlokan. Ladgaveln ser ut att ha blivit höjd, någon sorts ombyggnad har den i alla fall genomgått. Om ladan är äldre än fähusdelen, har man troligen anpassat dess höjd till det nya fähusets. Det finns en teckning någonstans som kanske var gjord av Louis Sparre och det motivet var av en ladugårdsgavel av detta utseende. Den byggnaden kallades för "Gamle Arken". Kanske är det samma? I nocken sitter en liten stång med rund knopp, dylika finns på rätt många gamla ladugårdsbyggnader i socknen. Var det här ett fåfängt (?) försök att mota undan blixtnedslag? T v står tröskhuset med slitet halmtak. Mot tröskhuset har man byggt ett enkelt vedskjul, vedtravar står utanför. I vinkeln har man ställt upp en hop med färdigbarkad stör till bandtunar med rotändarna stående uppåt, så de inte skall murkna i onödan.
Fotografiet visar två slupar som har lagt till vid Kungsbron. I bildens omedelbara förgrund syns en av dem angjorda till kajen. Sex man ur besättningen är fortfarande ombord och iordningställer den. De får hjälp att lasta ur båten av kamrater som står uppe på kajen. Slupen bakom är delvis skymd av en av dessa, men det går att se att den matros som står i fören har båtshaken i beredskap. Den högra delen av bilden, samt det mesta av förgrunden, utgörs annars av vatten. I bakgrunden ses Matinrättningen, Beklädnadsförrådet (Kronobageriet) samt Beklädnadsverkstaden.
Fotografiet visar en åttahuggare och dess besättning. Båten är placerad i bildens förgrund och ombord finns det allt som allt tolv personer. I fören står två unga sjömän hållandes i en båtshake och bakom dem ses åtta av deras kamrater roendes slupen. Dessa har ryggen vänd mot betraktaren. I aktern står ett högre befäl vars tjänstgöringsgrad inte går att avgöra utifrån fotot, samt en yngre besättningsmedlem. I bakgrunden syns ytterligare en åttahuggare och här sitter samtliga ner utom en person som också den står akterut. Om denne är ett högre befäl går inte att avgöra. Till höger i bakgrunden är ytterligare en båt på väg in i bild, men här syns ingen ur besättningen. Fonden utgörs av Stumholmen; de byggnader som delvis syns är Beklädnadsverkstaden, Båtsmanskasernen och Tunnebodsmagasinet.
Brud-dörren, brudporten är placerad på korets norra vägg. Här går brudparet med följe in vid vigseln och endast då. Stigluckan vid vägen utanför heter "Bräudläuku" och mellan den och brudporten sätts upp en allé av björkar på bröllopsdagen, som brudparet med följe går igenom. På bilden ser detta parti av kyrkan sliten ut, stenen är kraftigt algbevuxen. Bilden är tagen en sen kväll vid midsommar, den enda gång på året då ljuset når hit. Koret är byggt på 1280-talet och brudporten är utförd i gotisk stil. Det är unikt att ha en port på korets norra sida. Porten är byggd av gul, grå och röd kalksten som växlar med varandra. öppningen är utförd i två avsatser, s k språng, i vilka ursprungligen bör ha stått runda kolonetter. Den gotiskt böjda bågen ovanför sprången, arkivolten, har språng med rundstavar. Dörrposten bär upptill en vackert formad skiva, s k tympanon, vilken överst har en nedhängande lilja. Tympanonskivan har utanför sig en trepassformad s k mantel med en hängande palmett överst. I övergången mellan portalöppningens språng och arkivolten finns s k kapitälband dekorerade med finhuggna växtornament, skyddade upptill av profilerade täckplattor. Den yttre takformade avslutningen, den s k vimpergen, skyddas av hålkälade skivor. I dess topp sitter ett hugget lejon som prydnad. På den västra yttre posten finns en bevarad stenskulptur i form av ett huvud med växtslingor som kropp. Motsvarigheten t h saknas pga av en svår skada.
Museifartyget Pommern 1903: Gick hon av stapeln vid varvet J. Reid & Co i Glasgow och fick namnet MNEME som är en förkortninga av Mnemosne, minnets gudinna i den grekiska mytologin. Beställare var rederiet B. Wencke & Söhne i Hamburg 1906: Bytte hon ägare två gånger. Först till Reederei -A.-G von 1896 och 10 månader senare till Reederei F. Laeisz, båda från Hamburg. Som brukligt var i det senare döptes hon om till ett P-namn, POMMERN, och seglade för detta rederi till första världskrigets slut. 1923: Efter första världskrigets slut delades den tyska handelsflottan mellan segermakterna varvid Grekland erhöll POMMERN som krigsskadestånd. Den åländske redaren Gustaf Erikson fick reda på att hon låg i Delfiz i Holland till salu. Han sände en kontrollant för att se på fartyget och ägarbytet var ett faktum. POMMERN hamnade under finsk flagg. 1939: POMMERN gör sin sista resa från Hull i England till Mariehamn och hinner hem innan andra världskriget bryter ut. I Mariehamn blir hon liggande nästan hela kriget. 1944: Hon bogseras till Stockholm för att bli spannmålsmagasin 1945: Efter freden mellan Finland och Ryssland bogserades hon till Åbo där lasten lossades varefter hon bogseras hem till Mariehamn igen. 1947: Gustaf Erikson avlider. POMMERN är till salu, men är gammal och sliten och kräver dyra repartioner för att kunna segla, dessutom börjar segelfartygens era vara förbi. 1952/ 1953: Edgar Erikson och systern Eva Hohentahl beslutar att donera fartyget till Mariehamns stad. 1984: Beslöts att gamla sk Cap Hornare skulle sy ett nytt segel till fartyget för att dokumentera segelsömmarhantverket. POMMERNS SEGELSÖMMARE var ett faktum. 1999: Ett segel blev flera. Ett komplett segelställ om 28 segel överlämnades till Mariehamns stad från stolta segelsömmare. 2003 POMMERN fyllde 100 år.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.