Fröken Anna H. Ch. Pettersson Norrie som Ormtjuserskan "Irma" på Stora teatern. Norrie, Anna, f. Pettersson, 1860-1957, sångerska. N. gjorde tidigt succé som operettartist och blev genren trogen; ett ofta upprepat glansnummer var titelrollen i "Sköna Helena". Hon prövade även talroller, gjorde några filmroller, bl.a. hos Stiller, och drev under första världskriget egen kabaré i Köpenhamn. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=271827
Från 299 kr
Fotoalbum innehållande bilder från den första tvååriga stridsvagnskursen vid Göta livgardes stridsvagnsbataljon år 1928-1930. I fotoalbumet förekommer följande fyra namngivna elever; kapten Gösta Bratt Hallands regemente I 16, löjtnant Erik de Mare Dalregementet I 13, löjtnant Per Kellin Södermanlands regemente I 10 och löjtnant Gunnar Asklin Bohusläns regemente I 17. Bland avbildare personer finns även ett antal besökande tysk officerare, därbland major Heinz Guderian som under andra världskriget var en av Tysklands främsta pansargeneraler.
Gävle Stads Gasverk, 20 mars 1946. Gasmästare Simpson. Det första gasverket byggdes 1861 för att förse Gävle med gatubelysning och innerbelysning i offentliga lokaler. Gasljus användes sällan i hemmen, där fotogenlampan användes till att elektriciteten slog igenom på 1900-talet. Gävle använde gaslyktor för gatubelysning ända fram till andra världskriget. I mitten av 1930-talet fanns det drygt 1100 gaslyktor i Gävle. Gasverket leverrerade gas fram till 1966 då produktionen lades ned på grund av dålig lönsamhet.
Ett glatt gäng på vinterpromenad. Dom sitter på ett flyttblock. Högst upp till höger står Helmer "Micke" Andersson som var kompanjon till David Brundin 1911. Nästa rad, sittande från vänster: David och Elna Brundin samt Elnas syster Naemi. Längst fram i mitten står en annan syster till Elna, Gertrud, och framför henne en soldat, Einar Olsson (bror till Elna). Bilden troligen från första världskriget, kanske 1915. Jämför bild nr EB 119.
Gustaf V - 1907-1950
Älgarås skytteförening omkring första världskriget. Föreningens första år. Bakre raden fr.v: 1. Karl J. Spets 2. Karl Pettersson, Pjungserud 3. "Ludvig på Berget", Ludvig Erikson 4. Bernhard Jonsson, Åsen 5. Rickard Karlsson, Sandåsen 6. Elov Engblom, Lindåsen 7. Hjalmar Johansson,Bålerud 8. Ingemar Lundgren, Högshult 9. Robert Gustavsson, Högshult 10. Sigfrid Jansson, Näbben Mellanraden fr.v: 11. Gotfrid Johansson, Spigården 12. Karl Jonsson, Haghemmet 13. Gusten Gustavsson, Spigården Främre raden fr.v: 14. , Åsebolet 15. Rickard Karlsson, Höjen 16. Karl Andersson, Kyrkängen 17. Emil Johansson, L:a Lindåsen Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Kaiser Wilhelm II (Kaiser Wilhelm der grosse) byggdes i Tyskland 1897. Hon var designad att vara det största och kraftfullaste fartyget som fanns. Hon var dessutom det första att byggas med fyra skorstenar (bara 14 gjordes), de var placerade i par två och två iställlet för att sitta med jämna mellanrum. Fartyget påbörjade eran med "superskeppen". I juni1900 klarade hon sig precis från total förstörelse när en brand bröt ut ombord. Det var då den värsta branden i New Yorks hamns historia. Under första världskriget tjänstgjorde Kaiser Wilhelm som ett beväpnat handelsfartyg, men sänktes av HMS Highflyers kanoner. Det var minst 480 överlevande och ett okänt antal döda.
fotografi
Troligen skarpskyttar vid 1900-talets början. Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, och för folkhögskolorna. Skarpskytterörelsen var ett uttryck för samma idéer. Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz. De första föreningarna bildades i Stockholm och Göteborg men snart spreds rörelsen över landet. vid tiden för första världskriget hade dock intresset svalnat och skarpskyteföreningarna omvandlades till sportskytteklubbar.
Gravkapellet på Kustsanatoriet Apelvikens kyrkogård som stod klart 1927, samma år som kustsanatoriets arkitekt Rudolf Lange i Göteborg avled. Han upprättade alla byggnadsritningar till sanatoriet. Kyrkogården är ca 4000 kvm stor, omgärdad av en stenmur och i mitten på östra långsidan står gravkapellet i så kallad 20-talsklassicism (stiliserad, antik stil) med gavelfält (fronton) på fyra kolonner och glest tandsnitt (guttae) runt takfoten. Där finns också ett bårhus där svepning och bisättning skedde; ibland även obduceringar. Patienter som avled och vars anhöriga inte hade råd med liktransporten, som fick ske på järnväg, gravsattes här (tidigare på kyrkogården i Varberg). Även om de anhöriga sällan kunde delta hade man alltid en begravningsgudstjänst som familjen sedan fick ett referat ifrån. Psalmer, bibelord och präst redovisades och man bifogade ett fotografi på kistan och blomstergärden vid graven. Varje grav försågs med ett vitt träkors, men under andra världskriget byttes dessa ut mot små låga gravstenar. Där höggs namn, årtal och hemort in. Märkligt nog blev den förste att gravsättas på kyrkogården grundaren till sanatoriet, dr J S Almer, den 25 augusti 1927 (död den 13 maj samma år). Totalt blev 136 personer begravda här och trots många var vuxna kallas området numera ofta ”Barnens kyrkogård”. (Läs mer i artikeln här på DigitaltMuseum "Kustsanatoriet Apelviken")
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.