Grybe golf, Gustavsvik 17 juni 1967 Två små pojkar i ettårsåldern befinner sig i närheten av vattnet på utomhusbadet i Gustavsvik. Båda två har vita små mössor på sina huvuden och är i övrigt nakna och har ryggarna mot kameran. Pojken till vänster sitter på huk och pojken till höger sitter ner på rumpan. En tonårsflicka och en kvinna med en annan liten pojke i ljusa badbyxor står ute i vattnet. Tonårsflickan som är närmast är klädd i en vit bikini och kvinnan längre bort är klädd i mörk baddräkt.
Från 299 kr
Det här är den s k gungplan eller navigationsplan på Söder i Gävle, som låg i hörnet av Södra Kungsgatan och Kaserngatan. Där fanns en lekplats för barn med gungor och gungbräden. Dit gick familjen Brundin ofta, eftersom det bara var ett kvarter från Södra Centralgatan 26, där familjen bodde. I bakgrunden fanns ett bageri som hette Petterssons. Här ses Eva Brundin som är ute och går med Sören i vagnen, ca 1922. Till höger bakom staketet, den vita byggnaden, låg den s k navigationsskolan. Sedan flyttades den och beredde plats för en vårdinrättning.
"Thomas Högberg vid Texaco-tappen i Lindome, berättade att det är samma visa varje år. När kölden plötsligt slår till har bilisterna glömt kolla glykolhalt, batteriets laddning samt inte fyllt K-sprit i bensintanken för att råda bot på kondensen. Thomas var inte direkt ledsen för affärerna gick strykande och han hade bokstavligt talat laddat upp med massor av nya batterier. Men det är ju synd om bilisterna som blir stående ute på vägarna, lade han till allt medan han fyllde K-sprit i tanken på en bil som körde upp framför pumpen." År 1985. För mer information om bilden se under tilläggsinformation.
Föreställning av "Sagan om pepparkakshuset" i september 1980. Fotografi ur album tillhörande Blanka Kaplan. Sagan om pepparkakshuset är en bearbetning Blanka Kaplan gjort av den klassiska sagan om Hans och Greta som lämnas åt sina öden ute i skogen. De stöter på ett pepparkakshus och en häxa som tillfångatar dem i syfte att göda upp och äta Hans, och nyttja Greta som tjänare. Barnen överlistar häxan och kommer hem igen med häxans skatter. Sagan gick som dockföreställning under våren och hösten 1980 i TBV-husets lokal på Hagåkersgatan 4 i Mölndal.
Föreställning av "Sagan om pepparkakshuset" 1981. Fotografi ur album tillhörande Blanka Kaplan. Sagan om pepparkakshuset är en bearbetning Blanka Kaplan gjort av den klassiska sagan om Hans och Greta som lämnas åt sina öden ute i skogen. De stöter på ett pepparkakshus och en häxa som tillfångatar dem i syfte att göda upp och äta Hans, och nyttja Greta som tjänare. Barnen överlistar häxan och kommer hem igen med häxans skatter. Sagan gick som dockföreställning under våren och hösten 1980 i TBV-husets lokal på Hagåkersgatan 4 i Mölndal.
Föreställning av "Sagan om pepparkakshuset" 1980. Fotografi ur album tillhörande Blanka Kaplan. Sagan om pepparkakshuset är en bearbetning Blanka Kaplan gjort av den klassiska sagan om Hans och Greta som lämnas åt sina öden ute i skogen. De stöter på ett pepparkakshus och en häxa som tillfångatar dem i syfte att göda upp och äta Hans, och nyttja Greta som tjänare. Barnen överlistar häxan och kommer hem igen med häxans skatter. Sagan gick som dockföreställning under våren och hösten 1980 i TBV-husets lokal på Hagåkersgatan 4 i Mölndal.
L.M. Ericssons industrianläggningar i Mölndal. Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson har mycket stora fabriksbyggnader i Lackarebäcks industriområde i Mölndal, som du kan se här på bilden. L.M. Ericsson är ett mycket stort företag och är verksamt i 120 länder ute i världen. Bolaget har 31 egna fabriker och 35.000 anställda utomlands. I Sverige har L.M. Ericsson fabriker på 27 platser och över 30.000 anställda. Tillverkningen utgöres främst av telefoner, kablar och hela telefonanläggningar, signalanordningar för trafiken, kommunikationsradio samt detaljer för datamaskiner. Bolagets grundläggare hette Lars Magnus Ericsson, varför bolaget kallas L.M. Ericsson. Efter studier i Tyskland och Schweiz uppsatte han år 1876 en mindre instrumentverkstad i Stockholm, där han 1877 började tillverka telefonapparater.
Har sedan den 1 april 1909 forslat post 2 ggr i veckan på den 20 km långa linjen Öregrund - Norrboda på Gräsön. Därvid har posten förts över sundet utanför Öregrund i roddbåt och på Gräsön per cykel. Dålig väg, 30 á 40 kg post. Verkligt kraft och uthållighetsprov. Från den 1 oktober 1927 har turerna ökats till 4 i veckan därav 3 till Ösäng, 23 km och 1 till Örskärs lots och fyrplats, 29 km. För att komma dit måste lantbrevbäraren över ännu ett sund mellan Gräsö och Örskär, vilket ligger öppet för ostliga och västliga vindar från havet och vintertiden ibland utmärkes av svår isgång. Nu har lantbrevbäraren blivit i stånd att skaffa sig en motorbåt för denna transport och en bil av märket Ford, för brevbäringen på Gräsön. Den nya tiden bryter fram på kommunikationernas område även i denna isolerade trakt. Fotot togs vid inspektion av lantbrevbäringen den 16 juli 1927. Det visar Eriksson med familj på hans förstukvist det vill säga hustru och allenast 8 barn. Den 9:e och 10:e blevo så förskräckta för kameran, att de storskrikande sprungo och gömde sig. Eriksson synes mig förtjäna att förevigas i museet såsom exempel på en verklig svensk kraftkarl. Han hade snyggt och ordentligt både ute och inne, ungarna var välfödda och rödkindade. Ibland flera nätter i rad ute på fiske för familjens försörjning. Men hustrun ännu vassare. Dock ej i posten. Uppsala den 14 nov. 1927. Vilhelm Petrelius, Gräsö, Öregrund.
fotoalbum
En sekund av livet på och runt Stora torget i Linköping. Fotografiet togs omkring förra sekelskiftet och trots sin klumpiga utrustning tycks fotografen hanterat den obemärkt och gav oss ett för tiden intimt ögonblick i människors vardag. En vandring i bilden stannar vid mannen till vänster som blickar ut över torget invid sin bycicle, kanske en Gripen tillverkad i staden. Sökte han månne någon bekant eller var han bara ute och finåkte? Rakt mot betraktaren möter oss två myndiga herrar i höga stövlar och kravatter. Något väcker deras intresse mot hållet av Jonn O Nilsons pampiga hus. Närmast utbyter väninnor tankar och de tycks förtroliga, fotografen får inget höra. På torget i bakgrunden reser sig skacklar mot himlen och markerar en blygsam torghandel. Vid ett av salustånden skymtar en försäljerska som hastigt stillar hungern. Undra vad hon fick till livs.
Ibland blev skörden så stor, att allt hö eller halm inte fick plats under tak. Då la man stackar utomhus, i regel runda och toppiga. Här lägger man en stack mot ladugårdsväggen, vilket inte verkar särskilt praktiskt med tanke på allt regnvatten som måste komma ner från taket! Det är osäkert vilka personerna är. Jakob Nilsson, 57 år, står troligen närmast väggen, därefter hans fru Anna Margareta, 52 år. Kvinnan längst t h skulle kunna vara dottern Anna Dora Johanna, 31 år, gift med Gannor Karl Karlsson. Om så är fallet är det troligen Karl som står framför henne. Den unge mannen skulle kunna vara Karls bror Nils, 18 år. Alla är klädda i vardagskläder. Kvinnorna har dukar, inte hattar, vilket skulle kunna betyda att Masse överraskat dem med kameran, när de la halmstacken vid ladugårdens hörn ute intill vägen.
Nabbu på När är ett klassiskt fiskeläge, vilket ännu är kvar i tämligen välbevarat skick. Trots att det ligger i När, var det Laubornas fiskeplats, Närkarna fiskade huvudsakligen från Djaupdöi och Kapellet. Nabbu ligger ute på en udde, men ändå vid en liten vik med skyddande uddar på var sida, en utmärkt fiskeplats. Se Nr 411. Masse har tagit en miljöbild av i stort sett hela fiskeläget från strandkanten och med många bodar synliga och alla båtar liggande inne. Bodarna är mestadels i gott skick utom den närmast t v. Det är blandat stenbodar och bulbodar med faltak, i mitten står det en modern högre bod i resvirke med spåntak. Framför bodarna står två löisarstängar, inseglingsfyrar. Båtarna är alla av samma slag, tjärade två- och tremänningar, ungefär 20 båtar kan skönjas.
Masse har gått ner på Fäie Lairu och tagit en magnifik bild av bygden! Bakom den långa bandtunen ser vi i det öppna landskapet från vänster: Kauparves södra part som ännu har ladugårdarna kringbyggda framför manbyggnaden ute vid Kotorget vid landsvägen. Norra partens manbyggnad skymtar svagt över och lite t v om södra partens flygel. Därefter följer just södra partens flygel, sedan dess manbyggnad och framför dess gavel en liten uthusbyggnad. Därefter följer ett okänt litet hus och efter det norra partens nya ladugård, där dess framsida skyms av en liten bodlänga. Under Fie följer en liten ladugård med agtak tillhörande ett boställe tillkommet 1889 och dess vinkelbyggda manbyggnad. Sedan ser vi Fie norra parts stora manbyggnad med långsidan intill landsvägen och efter den södra partens också stora manbyggnad. De branta agtaken på Fie norra parts skymtar och magasinet och de ombyggda uthusen med flacka spåntak till södra parten syns längst till höger.
Kvinnorna sitter ute och kardar, det är ett smutsigt arbete, som kan vara bra att göra utomhus om det är fint väder. Den färdigkardade ullen läggs i en traditionell gotländsk s k saigkorg. Längst th står en likaledes vanlig ullkorg. De högra kvinnorna har mellan sig satt upp någon slags skiva med ull på. Den högra kvinnan sitter på en högryggig 1700-tals barockstol. T v står en gustaviansk stol från 1800-talets första hälft. De sitter förmodligen intill brygghuset. Den äldsta kvinnan kan vara Dorotea Persdotter, 83 år, bredvid henne svärdottern Hedvig Lyander, 41 år, den längre kvinnan längst bak kan vara sondottern Rosa Johanna Maria, 18 år. Kvinnan längst fram kan vara Fie Anna Karlsson.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.