Avbildning av den praktfulla och vackert utsmyckade kyrkan i Stockholms slott, inredd med mycken bekostnad år 1694 av den stormäktige konungen Karl XI (interiör mot väster) || Högkoret i Stockholms slottskyrka, som den mäktige konungen Karl XI lät inreda med mycken omsorg och kostnad år 1694 (interiör mot öster)
Från 299 kr
Försäljning av lotter. Runt ett bord står fem kvinnor, varav en iklädd folkdräkt(troligen skånsk) övriga har moderiktiga klänningar och hatt. Runt bordet rör sig kvinnor, män och barn. Bordet och väggen bakom är utsmyckade med ormbunksblad och girlanger och över det står "Tombola" på en skylt
Invigning av Eksjö - Österbymo Järnväg vid Eksjö station 17 december 1915. Loket till höger, EÖJ lok 1 är utsmyckat med en fanborg. Bakom loket syns EÖJ:s persontrafiksvagnar, två resgodsvagnar och tre personvagnar. Längst till vänster syns stolpvagnar, delvis lastade med kol.
Nuvarande kyrkan i Lidhult invigdes 1880 och uppfördes enligt Johan Adolf Hawermans ritningar. Vid en renovering 1929-30 som utfördes efter förslag av arkitekt Paul Boberg, förändrades koret radikalt. Den förut vida koret som tidigare varit rikt utsmyckat med en altaruppställning samt en skärm som avgränsade mot den bakomliggande sakristian förminskades. Ett absidliknande kor byggdes. Altaruppställningen ersattes av ett medeltida triumfkrucifix.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av fyra utsmyckade ägg med ansikten som har en tebjudning. Text på framsidan: "Glad Påsk samt namn på äggen fr.v jag själf, Amanda-så söt, Anna L, Tea". Text på baksidan: "Kära Du, tack för brefvet, det var roligt att få. Önskar dig en glad och treflig Påsk och sänder många helsningar äfven till Louise? S. Lusse. Barnena helsar".
Denna reprofotografering av en målning visar korvetten Balder till havs i hård väder. Motivet är utsmyckat med en mängd maritima attributen. På vänster sidan har grupperats ankare, styrratt, en flagga och hillebarder. Överst i mitten syns en vapensköld. På höger sidan svävar två putti som håller en tavla som avbildar en staty av guden Balder. Det hela är omgiven av ett rep som bildar en knop på undersidan.
Nuvarande kyrkan i Lidhult invigdes 1880 och uppfördes enligt Johan Adolf Hawermans ritningar. Kyrkan som är byggd i sten i historiserande blandstil består av ett rektangulärt långhus med kor och en bakomliggande halvrund sakristia. Vid renoveringen 1929-30, som utfördes efter förslag av arkitekt Paul Boberg, förändrades koret radikalt. Den förut vida koret som tidigare varit rikt utsmyckat med en altaruppställning samt en skärm som avgränsade mot den bakomliggande sakristian förminskades. Ett absid liknande kor byggdes. Altaruppställningen ersattes av ett medeltida triumfkrucifix.
Nuvarande kyrkan i Lidhult invigdes 1880 och uppfördes enligt Johan Adolf Hawermans ritningar. Kyrkan som är byggd i sten i historiserande blandstil består av ett rektangulärt långhus med kor och en bakomliggande halvrund sakristia. Vid renoveringen 1929-30 som utfördes efter förslag av arkitekt Paul Boberg förändrades koret radikalt. Den förut vida koret som tidigare varit rikt utsmyckat med en altaruppställning samt en skärm som avgränsade mot den bakomliggande sakristian förminskades. Ett absid liknande kor byggdes. Altaruppställningen ersattes av ett medeltida triumfkrucifix.
Kopia av den större Jellingestenen på Domplein i Utrecht. Den större Jellingestenen DR 42 är svår att tidsbestämma, men troligen rest mellan 960 och 985 av Gorm och Tyras son Harald Blåtand i Jelling till minne över föräldrarna. Stenens inskription berättar samtidigt om Haralds egna bedrifter. Han enade Danmark och gjorde danskarna till kristna. Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade och på den andra är ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. På tredje sidan är en bild av den korsfäste Jesus. Stenen står ungefär på sin ursprungliga plats mitt emellan de två gravhögarna i Jelling. Det råder dock inget tvivel om att stenarna har flyttats, då det vid utgrävningarna på 1940-talet påvisades att en av gravarna på kyrkogården delvis låg under stenen. Stenen har också rests någon gång efter att den varit omkullvält. Haralds runsten är 2,43 meter hög, väger cirka tio ton, och lär ha tagit över ett år att rista. Senare undersökningar har visat att runorna ristats vid tre olika tillfällen. Så är till exempel delen om Haralds kristnande tillagd efteråt. Stenen är utsmyckad med djurornamentik på ett sätt som kallas Mammenstil, efter gården Mammen på Jylland. Mammenstilen är detsamma som Jellingestilen. Vad gäller tillhuggningen av stenen bär den tecken på västeuropeiska influenser. I motsats till den traditionella nordiska, med djupa inhugg i hård granit, har denna sten huggits loss, så att drakslingan och övriga utsmyckningar har en plan relief. Det är en teknik som man använde till mjukare sandsten i bland annat Tyskland och England. Reliefer i nordisk stil är annars utförda i kalksten eller sandsten. Den enda direkta europeiska parallellen är irländska granitkors. Själva runinskriften är också utförd efter västeuropeisk tradition, istället för den traditionella lodrätta eller bandformade texten har denna sten text i vågrätta linjer. Detta följer latinsk form och efterliknar därmed ett dokument nedskrivet på pergament. Preben Meulengracht Sørensen har påpekat, att detta markerar en förändring beträffande det sätt runstenen användes till. Traditionellt hade inskriftens ändamål varit att beskriva och hålla fast, men denna sten hade ett kommunicerade ändamål; den skulle berätta kungens budskap. Texten lyder på nusvenska "Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Tyrvi (Thyra), sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna."
fotografi, photograph
Korets sydportal kallas konfirmandporten. Här går konfirmanderna in vid konfirmationen, då de genom bekräftelse på dopet upptas i den kyrkliga gemenskapen. Portalen är från 1200-talets slut i gotisk stil och den är kyrkans rikast utsmyckade. Den är byggd av omväxlande grå, gul och röd kalksten. Portalen är avtrappad och i varje av de 4 inre vinklarna står det kolonnetter, vilande på urnformade baser med hörnblad och under dessa baser prydda med växtornamentik. Kolonnetterna bär rikt skulpterade kapitälband med stiliserad växtornamentik. På den höga tröskelstenen står portalens inre poster, som avslutas med rikt dekorerade konsoler. Dessa bär upp den s k tympanonskivan ovanför dörren. Denna skiva täcks delvis uttill av en s k mantel, vilken är prydd med växtslingor och liljeformade "droppar". Upptill skyddas portalen av en takformad vimperg. Kyrkogården har inga grusgångar, utan gräsmattan växer ända fram till väggen.
Fotoalbum med visitkortporträtt från fregatten Vanadis jordomsegling 1883-85. Svart inbundet läderalbum med metallapplikationer i guld, guldtext: "Från tacksamma skeppskamrater 1883-1885" och initialerna JEL på inbandet. Dem står för Johan Emil Lagerholm som var förvaltare ombord på Vanadis. Givaren av albumet Folke Lagerholm skriver i förordet till en biografisk förteckning över resans deltagare att albumet var en present till honom. Albumet innehåller visitkortporträtt av de 20 officerare som fanns ombord hierarkisk ordnad efter rang de hade ombord. Först kommer kronsprinsen Oscar Bernadott, sen fartygschefen Lagerberg osv. På slutet finns ett porträtt av Hjalmar Stolpe, den enda civila personen i albumet, och ett fartygsporträtt av fregatten Vanadis. Det är ett klassisk insticksalbum med tjocka sidor i kartong rikt utsmyckat och med gulkant. Albumet tillhör en lös sida i samma format och utformning med ett poträtt av J.E. Lagerholm.
Dövblinda på utflykt till Gripsholm. Galten och Suggan är två likartade, men inte identiska, kanoner som sedan den 22 augusti 1623 förvaras på Gripsholms slott vid Mariefred, där de står uppställda på den yttre borggården. De båda kanonerna har även kallats Rysseulvarna och har dessutom gått under namnen Vargen och Varginnan. Den ena av dem togs som krigsbyte vid Narva av Pontus de la Gardie år 1581. Den andra beslagtogs av Evert Horn vid Ivangorod år 1612. De båda kanonerna är rikt utsmyckade med beslag och inskriptioner på ryska. Den större av dem göts 1579 och den mindre år 1577. Flera gånger under 1700-talet, 1722, 1734 och 1764, var de hotade eftersom det fanns planer på att smälta ned dem och gjuta nya pjäser. I boken Gripsholm, slottet och dess samlingar, 1537-1937 tecknar kapten Sten Djurberg de båda kanonernas historia. I essän Till Galtens och Suggans historia skriver han att "blott ingripandet av några för våra stolta historiska troféer intresserade personer ha vi att tacka för att de undgingo förgängelsen". Han konstaterar avslutningsvis att "från sin plats på den gamla vasaborgen minna de alltjämt besökaren om tider, då Sverige i kamp och umbäranden och blott genom att spänna krafterna till det yttersta lyckades hävda sin självständighet och lägga grunden till sitt stormaktsvälde." (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.