"Rose Valois, mellanbrun färg". Modell, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, klädd i hatt. Hög kulle, utan brätte, fjäder, flor. Hatten bärs mitt på huvudet.
Från 299 kr
Porträtt av kvinna, Hjördis Grundel-Starenius, möjligen modellen i hatt med fjädrar, flor och tunt hattband, samt halsband, av Suzanne Talbot.
"Monsieur Erik". Modell, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, i hatt med riklig dekor av textila blommor och band. Govt flor för ansiktet.
"Vitt panamastrå med randigt band. Claude St: Cyr". Modell, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, i hatt med rund kulle, smalt brätte, rosett.
Porträtt av kvinnlig modell, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, med hatt i röd filt med svart fjäder. Uppvisning Nordiska kompaniet mars 1947. Hattar använda vid franska avdelningen.
Mannekäng, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, i långklänning med överdel av paljetter, kavaj hängande på axeln med paljettficka. NK:s Franska damskrädderi, original från Balenciaga.
Porträtt av kompositören och violinisten Andreas Randel. Son till torparen Peter Andersson och Elin Andersdotter i Ramdala socken, Blekinge. Efter eget bevåg ändrade han senare efternamnet till Randel efter sin födelsebygd, Ramdala. Var som ung delaktig i Karlskronas musikaliska sällskap innan han 1819 bedrev studier i Finspång och Linköping på bekostnad av friherren Gerard de Geer. Hans talanger förde honom vidare till Paris där han studerade violinspel vid kungliga musikskolan och lovprisades av sina berömda lärare Pierre Baillot och Luigi Cherubini. 1828 återvände han till Stockholm och fick arbete som violinist på Kungliga teatern. 1838 blev han andre konsertmästare vid hovkapellet och 1861 förste kapellmästare. Sedan 1844 hade han varit violinlärare och från 1859 professor vid Kungliga Musikaliska Akademien, där han blivit ledamot 1837. Under åren 1838-1856 var han verksam som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Endast ett par månader efter sin pension avled professor Andreas Randel den 27 oktober 1864.
Porträtt av modell, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, med hatt i rosa filt med marinblått och vitt band. Uppvisning mars 1947. Hattar använda vid franska avdelningen på NK, Nordiska Kompaniet.
Nordiska Kompaniet. Mannekäng, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, i aftonklänning av vit och svart tyll. I midjan ett brett skärp med broderi och pärlor. Text på baksidan: "NK uppvisning mars 1947"
Mannekäng, möjligen Hjördis Grundel-Starenius, visar festklänning. Kortärmad överdel med liten ståkrage, dekorerad med paljetter. Hellång kjol med små veck från linningen. Över axeln en figursydd lång kavaj med paljettdekorerad bröstficka. NK:s Franska damskrädderi, original från Cristóbal Balenciaga.
Nordiska Kompaniet. Kvinna i aftondräkt, möjligen modellenHjördis Grundel-Starenius. Mörk, hellång klänning med paljettbroderat liv och slät nederdel med mjuka veck. Höftlång kavaj med paljettbroderad ficka och tre knappar.
Ulfsparregården vid Östra Storgatan 74 i Jönköping. Det är Julia Ulfsparre som står vid gårdshuset tillsammans med katten Malle/Malla. Kring "rundeln" till vänster ligger kritade stenar. Till höger "gröna salongen" där sommarkaffet dracks, men även där alla katter i lunden begrovs. Uppgift på negativasken "Jönköping april 1897.
Fridslund vid Västra Holmgatan 45 i Jönköping. Som många andra fastigheter på Kålgården fanns där en vacker trädgård. Här växer på våren drivor av bland annat snödroppar och pärlhyasinter. En piedestal med en silverkula på pryder rundeln framför verandan, som har vacker snickarglädje.
Gävlefisks nybyggda fastighet. 20 oktober 1950. Bilden visar en s.k elevator för isblock (naturis) som tagits fram från isstacken till vänster och sköljts från spån i rundeln som är ett vattenkar. Elevatorn transporterar isblocken upp till luckan och faller sedan ner i en kross och blir till krossad is att ha i fisken.
Någon gång under 1870-talets första hälft förevigade den danskättade fotografen Peder Anton Eriksén denna vy mot Ekebyborna kyrkoherdeboställe. Vackert belägen på en udde vid sjön Boren. Ursprungligen uppförd 1735 och länge ansedd som en av de "vackraste och bästa" i Aska kontrakt. Långt senare var bygganden dock i dåligt skick och 1928 byggdes ny prästgård närmare kyrkan. Året därpå skänktes den gamla prästgården till Nordiska museet för att flyttas till Skansen som prästgård till Seglora kyrka. Planen blev emellertid inte av utan huset blev kvar på ursprunglig plats och hyrdes ut. År 1989 skänkte Nordiska museet prästgården till Ask-Ekebyborna hembygdsförening. Samtidigt förklarades den som statligt byggnadsminne. Vid tiden för bilden disponerades bostället av kyrkoherde Per Dahlgren med familj. Det är honom vi ser intill rundeln till höger, rimligtvis vid sidan av maka, barn och tjänstefolk.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.