Statens Järnvägar, SJ Detta fotografi har särskilt framställts efter ett gammalt vykort genom förmedling av Jularbo fotografister anstalt, innehavare HJ.Eriksson som skänkt det till historiken över Jularbo station. Omstånde foto, som efter stora ansträngningar av f.d. stins Dubois letades fram ur gammla gömmor, härstammar från år 1904 den 23n mars. Var god lägg märke till dom blommande prydnadsbuskarna, vilka sålunda förtäljer om den ridiga våren det året. Interessnt är den dåtida infartssignalen med dess plsering mittför stationshuset. Till höger om infartssignalen står Stins Dubois samt intill honom,tillsammans med sin lilla son, står stfru Lilja.Sonen Rickard är numera förste kontorist på Biljettexpeditionen vid Stockholms central. Fotogenlycktan på stationshusets vägg talar om hur belysningsförhållanden på den tiden voro ordnade efter de dåtida resursern som stodo till buds.Det gamla förmäma stationshuset är alltjämt då detta skrivs i bruk.Dess stillsamma och behagliga" fick-tack" skänker mig både ro och arbetsglädje.Karl Bergman.( Tillhör Jularbo Stations historia.)
Från 299 kr
Med Daga och Arne Hansson på Öland. Borgholms slott omnämns tidigast 1281 och bestod ursprungligen av ett kraftigt runt försvarstorn, troligen från 1100-talets slut, med omgivande försvarsverk. Under medeltiden byggdes slottet ut ytterligare; medeltida delar ingår i förborgen i norr. Den nuvarande fyrlängade anläggningen med runda hörntorn påbörjades av Johan III 1572 under ledning av bröderna Johan Baptista och Dominicus Pahr. Under svensk-danska kriget1611-12 blev slottet skadat, och byggnadsarbetena återupptogs först på 1650-talet och då efter Nicodemus Tessin d.ä:s ritningar. Detmedeltida försvarstornet revs 1652-53, men efter Karl X Gustavs död 1660 gick byggnadsarbetet på slottet långsamt för att helt avstanna 1709. Endast norra och västra längorna var då färdiga och den södra utan tak. B. förföll sedan alltmer och blev helt ruin efter en brand 1806. Från 1800-talets senare del har restaureringar kontinuerligt ägt rum. Förborgens byggnader försågs 1970-72 med skyddstak. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=133536
Tändsticksetikett från Wexiö tändsticksfabrik. Gustafsbergs Tändsticksfabrik startades 1858 av firman P. Lundblad & Co. vid Norra landsvägen på den tomt som senare kom att hysa >Kalmar Chokladfabrik. Namnet Gustafsberg syftar på den lantgård som tidigare låg på denna plats. G bytte ägare några gånger innan handlanden C. G. Säfström övertog fabriken 1868. Han drev den sedan till 1887 då den såldes till det nystartade Swedish Match som kom att äga ett flertal fabriker. I samband med det bolagets konkurs lades driften ner 1889 men återupptogs 1893 efter att >Lindahls Tändsticksfabrik i Kalmar hade brunnit. Även Lindahls ingick i Swedish Match. År 1897 brann G men återuppbyggdes och driften var åter igång året efter. G uppgick 1913 i det nystartade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker och året efter nedlades fabriken för alltid. Fastigheten övertogs samma år av Kalmar Konfekt- och Karamellfabrik som senare kom att bli Kalmar Chokladfabrik. (Hämtat från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/g/gustafsbergs-taendsticksfabrik.html)
Etikett från Gustafsbergs Tändsticksfabrik. Gustafsbergs Tändsticksfabrik startades 1858 av firman P. Lundblad & Co. vid Norra landsvägen på den tomt som senare kom att hysa Kalmar Chokladfabrik. Namnet Gustafsberg syftar på den lantgård som tidigare låg på denna plats. G bytte ägare några gånger innan handlanden C. G. Säfström övertog fabriken 1868. Han drev den sedan till 1887 då den såldes till det nystartade Swedish Match som kom att äga ett flertal fabriker. I samband med det bolagets konkurs lades driften ner 1889 men återupptogs 1893 efter att >Lindahls Tändsticksfabrik i Kalmar hade brunnit. Även Lindahls ingick i Swedish Match. År 1897 brann G men återuppbyggdes och driften var åter igång året efter. G uppgick 1913 i det nystartade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker och året efter nedlades fabriken för alltid. Fastigheten övertogs samma år av Kalmar Konfekt- och Karamellfabrik som senare kom att bli Kalmar Chokladfabrik. (Uppgifterna är hämtade från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/g/gustafsbergs-taendsticksfabrik.html)
"Schütgenhuber - im Fam. Borggren". En grupp kvinnor med två barn har ställt upp sig utomhus för fotografen. Mellan åren 1919 och 1924 tog Sverige emot omkring 22 000 krigsbarn från det krigshärjade Europa efter första världskriget, varav den absoluta majoriteten kom från Wien i Österrike. De barn som kom från den österrikiska huvudstaden kom i folkmun ofta att kallas för "wienerbarn". Det var också under denna period som begreppet "krigsbarn" användes för allra första gången i det svenska språket. Efter första världskrigets slut drabbades Österrike, och särskilt Wien, av en extrem humanitär kris med utbredd hungersnöd, bränslebrist, hyperinflation och arbetslöshet.
Carl Johan von Koch i hovfotograf Selma Jacobssons ateljé i Stockholm. I tid överensstämmande med hans utbildning vid krigsskolan åren 1875-1877. Redan året före utbildningen hade han som volontär knutits till Andra livgrenadjärregementet i Linköping, den kår han återvände till som underlöjtnant efter examen. Efter en tid vid livgardet återvände han till Linköping men nu till Första livgrenadjärregementet. Hans militära karriär skulle vidare föra honom till Örebro och nå överstes grad. Född på godset Gottenvik på Vikbolandet och från 1890 gift med Ellen Horn af Rantzien.
Bilden tagen fr. kyrktornet i Bollnäs. Av byggnaderna kan nämnas Sundsåker (byggt 1897 efter branden året innan) i bakgr. till vänster: Baptistkyrkan fr. 1896 i bildens mitt (kyrkan byggdes upp bla. av gammalt virke från en trösklada från Dahlins i Röstebo.) 1899 Högvatten i Bollnäs. Hitom Baptistkyrkan syns bl.a. Bro Huvudgård byggd 1860 av samhällets grundare Georg Henric Collini. Den revs 1966 för Stadshusbygget. Ångsågen fr. 1884 nedbrunnen 1888 och åter uppbyggd året efter till höger i bild. Sågbolaget Bollnäs Ångsågs AB, gick i konkurs 1930 vilket gjorde att 70 man blev arbetslösa. Sågen revs 1935-1936.
Född i Linköping 1849 av föräldrar som kort dessförinnan inflyttat från Gävle respektive Göteborg, växte Robert Johansson upp i ett gudfruktigt hem vid Nygatans nedre ände. I sin 10-årsålder flyttade familjen till Vallerstad för faderns tillträde som församlingens kyrkoherde, en tjänst han skulle inneha till sin död 1871. Efter den händelsen flyttade änkan och de nu fyra barnen till Uppsala. Väl där och i ålder lämpade sig teologiska studier för Robert och han avlade sin första examen 1878. Han prästvigdes året därpå och erbjöds efter en tid plats som komminister i S:t Olai församling i Norrköping. Foto omkring 1875.
Henning Lindgren med Ellen Nilssons stora stund i midsommar tid 1926. Vid tiden arrenderar brudgummen föräldrarnas gård i Födekulla. Bruden hade inflyttat från Rumskulla. Vi som kan se in i makarnas framtid vet besked att äktenskapet inte kom att vara så många år. Blott 36 år avled maken och änkan kom att få tillfälligt husrum hos torparparet Hultgren i Fundshult. Med sig följde tre söner och här nedkom även en fjärde son som gavs namn efter sin far han aldrig fick möta. De kvarvarande familjemedlemmarna flyttade efter en tid till Ingatorp.
Vykort, "Sannarps gård i Heberg." Godset har medeltida anor. I början av 1400-talet ägdes gården av stormannen Åke Axelsson-Thott på Hjuleberg. Omkring 1570 bildades godset Sanderup, som betyder nybygge på sandig mark utav Cortis Clausen-Thott, sonson till Axelsson. Under åren utvidgades gården och 1580 fick den sätesrättigheter. Efter hans död 1611 drev änkan gården vidare och efter hennes död deras döttrar. Den äldre mangårdsbyggnaden ses till höger och 1902 uppförde dåvarande ägaren Michael Aagaard Treschow flygeln som ses till vänster. Den innehöll 18 rum, två bad och fem wc och revs 1950.
Mangårdsbyggnaden på Sannarps gård, som lär vara uppförd av klätt korsvirke. 1902 byggdes huset till med en flygel (revs 1950). I början av 1400-talet ägdes gården av stormannen Åke Axelsson-Thott på Hjuleberg. Omkring 1570 bildades godset Sanderup, som betyder nybygge på sandig mark utav Cortis Clausen-Thott, sonson till Axelsson. Under åren utvidgades gården och 1580 fick den sätesrättigheter. Efter hans död 1611 drev änka gården vidare och efter hennes död deras döttrar. Många ägare senare 1872 såldes gården till familjen Treschow, vilken hade gods i Danmark, Norge och Sverige. Släkten köpte även in närliggande Hjulebergs gods 1907.
Laholms rådhus vid Stortorget. Laholms rådhus är en av stadens allra äldsta byggnader och uppfördes redan 1794 efter ritningar av den kände profilen och stadsfältskären Johannes Emanuel Hausknecht. Huset nyttjades då bland annat också som våghus och arrest. Under dåvarande borgmästarens ledning, A P Ingemarsson, bildade man Laholms Sparbank 1857 och den fick också ta plats i rådhuset, närmare bestämt i rådhussalen. Där förblev man ända fram till 1894, då verksamheten krävde större utrymme. Sitt nuvarande yttre utseende fick byggnaden efter en renovering som gjordes 1905. Det mekaniska konstverket på husets södra gavel, Stig Blombergs "Riddarspelet", invigdes 1942.
Tromben i Olofsbo 2003 På kvällen den 26 augusti 2003 drog en rejäl tromb igenom Olofsbo norr om Falkenberg. Den lämnade stor förödelse efter sig. En carport under byggnad raserades och på många hus slets mängder av takpannor av. På campingplatsen flög förtälten i väg och husvagnar välte. Bild 1 En raserad carport efter tromben genom Olofsbo Bild 2 På mängder av hus slets takpannor av. Bild 3 När tromben drog genom Olofsbo var det livsfarligt att visats ute. En parkerad bil fick en trasig takpanna rakt igenom framrutan.
Jacob Brusén som var född och uppvuxen i Rinna skulle som teolog och efter sedvanligt trevande i yrkeslivet komma åter till hembygden. Efter sin examen vid Uppsala hade han i förstone erbjudits tjänst inom kyrkan som pastorsadjunkt i Kättilstad och därefter följde en tid som vice pastor i Väderstad. Då hade komministerbostället i Rinna stått tomt en tid och både bostaden och tjänsten blev Bruséns sommaren 1884. Samma år hade han gift sig med Alma Lindroth och senare i livet kom han att gifta om sig med Edla Lindroth. Deras eventuella släktskap har inte utretts för denna uppgift. Jacob Brusén avled i Linköping 1935. Fototillfället kan uppskattas till 1880-talets första hälft.
Teaterföreställning: "Morens sista suck". 1900 cirka. Fr v: Felix? Körling, bankdir J M Persson, fotograf A J Hagnell och P Bengtsson. Fotograf Anders Johan Hagnell var en omvittnat omtyckt sällskapsmänniska med ett klingande skratt, "en skämtare av det älskliga och oförargliga slaget" och med en "mer än vanlig" talang för att framföra lustiga visor, enligt en tidningsartikel i samband med att han skulle lämna Värnamo efter nio år (Vernamoposten 1890-09-27). "Skulle ett 'spektakel' givas eller efter dagens id ett par timmar egnas åt glädjen, alltid måste 'Hagis' vara med." Hagnell benämndes i artikeln som stadens "muntrationsråd" och rolighetsminister".
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Vy mot sammanfogningsmaskin och i bakgrunden maskin för fasning av lock och botten. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På grunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Remtransmission i taket. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På husgrunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.