Porträtt av Gustaf Fröding. Gustaf Fröding, svensk skald, född 22 augusti 1860 på Alsters bruk utanför Karlstad, död 8 februari 1911 i Stockholm. Hans mor Emilia Agardh, dotter till biskop C.A. Agardh, skötte hushållet ensam sedan fadern Ferdinand Fröding 1865 insjuknat i "nervösa åkommor", något som låg i släkten. Familjen bosatte sig 1867 i Kristinehamn. Gustaf tog studentexamen i Karlstad 1880. 1881 blev han myndig och samma år dog fadern. Gustaf hade då börjat studera i Uppsala, men festade upp arvet på 17.000 kronor under två år och lyckades därefter inte återuppta sina studier. Vårterminen 1885 återupptog han studier i språk och litteratur, som visserligen inte slutfördes, men som fick honom intresserad av poeterna Shelley, Burns och Byron. Under 1885 börjande han publicera dikter i Karlstads-Tidningen. 1887 blev han anställd vid Karlstads-Tidningen, men 1889 försämrades hans psykiska hälsa. Tack vare ett nytt arv kunde han tillbringa tid vid en tysk kurort, och där sammanställde han debutsamlingen Gitarr och dragharmonika, som utkom i maj 1891. I ytterligare tre år var han anställd vid Karlstads-Tidningen men 1894 blev han sinnessjuk, möjligen schizofren. Strax före insjuknandet hade han färdigställt samligen Nya dikter. De båda samlingarna Räggler och paschaser utkom 1895 och 1897. 1896 kom Stänk och flikar. 1897 kom Nytt och gammalt och 1898 Gralstänk samt broschyrerna Om lifsmonader och Grillfängerier. 1898 togs Gustaf Fröding in på Uppsala hospital och utskrevs därifrån 1905. Från 1906 och fram till döden den 8 februari 1911 vårdades han i Stockholm med undantag av vissa friska perioder. Han skrev 1908 samlingen Reconvalescentia som utgavs 1913. 1910 utkom Efterskörd. Gustaf Fröding är begraven i Uppsala. Källa: www.skolor.lund.se
Från 299 kr
Motiv från 1898 års industriutställning i Linköping. Bland utställarna i läroverkets gymnastiksal var främst möbelindustrin representerad men bland 62 demonstratörer visades även prov på sko- och sadelmakeri, musikinstrument, stenarbeten och till och med velocipeder med mera. En avdelning visade fotografier och i sammanhanget möjligtvis den publicerade bildens största värde. Den visar prov på ytterst få kända fotografier av den drivne amatörfotografen Oskar Lindsten. Genom utställningens prislista vet vi att han medverkade i utställningen vid sidan av storheter på området som Swen Swenson och Didrik von Essen. Han har tacksamt satt sitt namn på fotografiet och sannolikt förekommer fler av hans verk mot utställningslokalens bortre vägg. Om denne Oskar Lindsten är känt att han var anställd vid Stillströms måleri och att han vid sidan av sitt egentliga arbete verkade som fotograf. Som sådan visade han återkommande vad tiden kallade "ljusbilder" i Linköping med omnejd. Med hjälp av en egentillverkad gasljusbelysning ska hans förevisningar varit spektakulära. I en återfunnen notis i Östgöten 1897 talas det till och med om "en och annan rörlig bild". Trots att Lindsten flitigt omnämns i tidens lokalpress och tycks varit väl känd är som nämnts hans fotografiska kvarlåtenskap närmast okänd. Skäl kan vara att han redan vid dryga 30 år avled i sviterna av lungsot och att han, som Östgöten skriver, "var den siste af sin slägt".
Prosten Christian Stenhammar blickar myndigt mot oss från en helt annan tid. Född 1783 har han levt ett långt liv som nu går mot sitt slut redan före avskaffandet av ståndsriksdagen, vatten och brödstraff, svenska kolonier och annat som känns väldigt avlägset. Han beskrivs varit spränglärd tillika stockkonservativ. Som stöd för hans intellektuella läggning kan listas hans utnämning till teologie doktor och docent i fysik, medlemskap i Vetenskapsakademien, representantskap vid riksdagen och skriftställare inom så skilda ämnen som historia, politik, geografi, fysik, zoologi och botanik. Som exempel på hans samhällsbevarande önskan som politiker kan hans reformkritik mot lika arvsrätt och avskaffandet av kroppsstraff nämnas. Han växte upp i Västra Eds kyrkoherdeboställe som näst yngst av faderns 14 barn. Efter gymnasiestudier i Linköping skrev han i februari månad 1801 in sig vid Uppsala universitet vilket bland annat kom att leda till hans nämnda docentur i fysik. Från 1811 var han anställd som adjunkt och sedermera lektor och rektor vid Linköpings gymnasium. Parallellt var han även så kallad prebendekyrkoherde i Törnevalla. År 1830 bröt han upp från tjänsten i Linköping, som han ansåg ha "förslöat tanke och kraft" för att istället slå sig ned som kyrkoherde i Häradshammar på Vikbolandet. Där kom han vid sidan av rikspolitiken och botaniska resor bli kvar som nitisk församlingspräst livet ut.
"1921. 41. Axel Johansson i skördearbete 1921. Håby. Hogen." "På självbindaren sitter hemmansägare Axel Johansson. Övriga personer från vänster: Dottern Hedvig född 1906, gift Matsson. I Hedvigs knä sitter dottern May född 1917, gift Lindqvist. En anställd dräng som ingen minns namnet på. Framför drängen med hund i famnen sitter Axels dotter Berta född 1909, gift Hansson. Bakom dem iklädd svart kostym står Lars Johan Larsson från Väla i Västergötland. Mannen som serveras kaffe är Einar Matsson på Kanalen som då bodde på Hästhagen i Lundbladstorpet. Kvinnan som häller upp kaffet är Axels hustru Amanda. Elin Sahlberg, syster till fotografen Selma Sahlberg, sitter därnäst. Johan U Larsson från Väla i Västergötland. Axels son Johan Axel Viktor född 1909 och tvilling till Berta. Johan är den som tog över gården. Johan fick barnen Stefan och Elisabeth och Stefan driver gården efter fadern. Hästarna som är spända för självbindaren är från vänster Olga, Wanna och Björn. De andra hästarna är från vänster fölet Sonja, Svarta och Lilly. Självbindaren på fotot byggdes 1897 och var i bruk så sent som 1954, då den såldes på auktion och fick ge vika för en modernare variant som kunde dras efter en traktor. Uppgiftslämnare är Axels son Erik född 1919, även kallad Eije, genom brodern Johans dotter Elisabeth."
Målning föreställande Lorentz Creutz, född 1615 i Dorpat, död 1 juni 1676, friherre, ämbetsman; landshövding i Åbo och Björneborgs län 1649, landshövding i Kopparbergs län 1655-1662, riksråd 1660, t f riksamirall 1675. Son till Ernst Creutz. Lorentz Creutz var i sin ungdom anställd vid bergskollegium. Förutom landshövingsposterna hade han ett flertal civila befattningar och var en kompetent administratör, 1673 blev han rikskammarråd. Creutz var ordförande i trolldomskommissionen som i augusti 1669 i Mora dömde 15 kvinnor till döden för trolldom. Trots att han inte hade erfarenhet av sjömilitära frågor utnämndes han efter utbrottet av skånska kriget till amiralgeneral 1675, och förde befälet över den svenska flottan i början av 1676. Hans amiralsskepp Kronan, svenska flottans största skepp vid den tiden, kantrade och exploderade redan i inledningsskedet av slaget vid Ölands södra udde den 1 juni 1676. Närmare 850 man dog i explosionen och endast 40 överlevde. Efter slaget hittades Lorenz Creutz kropp flytandes i vattnet illa sargad. Tack vare hans stämpel som hittades i hans ficka kunde man identifiera hans kropp. Han begravdes i familjegraven i Sarvlaks i Finland. Creutz var från 1639 gift med friherrinnan Elsa Duwall (1620-1675)), dotter till generalen Jakob MacDougall, friherre Duvall och Anna von der Berge.
Ryggstycke av läder till en stol med Lorentz Creutz emblem,. Lorentz Creutz, född 1615 i Dorpat, död 1 juni 1676, friherre, ämbetsman; landshövding i Åbo och Björneborgs län 1649, landshövding i Kopparbergs län 1655-1662, riksråd 1660, amiralgeneral 1675. Son till Ernst Creutz. Lorentz Creutz var i sin ungdom anställd vid bergskollegium. Förutom landshövingsposterna hade han ett flertal civila befattningar och var en kompetent administratör, 1673 blev han rikskammarråd. Creutz var ordförande i trolldomskommissionen som i augusti 1669 i Mora dömde 15 kvinnor till döden för trolldom. Trots att han inte hade erfarenhet av sjömilitära frågor utnämndes han efter utbrottet av skånska kriget till amiralgeneral 1675, och förde befälet över den svenska flottan i början av 1676. Hans amiralsskepp Kronan, svenska flottans största skepp vid den tiden, kantrade och exploderade redan i inledningsskedet av slaget vid Ölands södra udde den 1 juni 1676. Närmare 850 man dog i explosionen och endast 40 överlevde. Efter slaget hittades Lorenz Creutz kropp flytandes i vattnet illa sargad. Tack vare hans stämpel som hittades i hans ficka kunde man identifiera hans kropp. Han begravdes i familjegraven i Sarvlaks i Finland. Creutz var från 1639 gift med friherrinnan Elsa Duwall (1620-1675)), dotter till generalen Jakob MacDougall, friherre Duvall och Anna von der Berge. (Hämtat från Wikipedia)
Porträtt av Lorentz Creutz den äldre, 1615 - 1676. Lorentz Creutz, född 1615 i Dorpat, död 1 juni 1676, friherre, ämbetsman; landshövding i Åbo och Björneborgs län 1649, landshövding i Kopparbergs län 1655-1662, riksråd 1660, amiralgeneral 1675. Son till Ernst Creutz. Lorentz Creutz var i sin ungdom anställd vid bergskollegium. Förutom landshövingsposterna hade han ett flertal civila befattningar och var en kompetent administratör, 1673 blev han rikskammarråd. Creutz var ordförande i trolldomskommissionen som i augusti 1669 i Mora dömde 15 kvinnor till döden för trolldom. Trots att han inte hade erfarenhet av sjömilitära frågor utnämndes han efter utbrottet av skånska kriget till amiralgeneral 1675, och förde befälet över den svenska flottan i början av 1676. Hans amiralsskepp Kronan, svenska flottans största skepp vid den tiden, kantrade och exploderade redan i inledningsskedet av slaget vid Ölands södra udde den 1 juni 1676. Närmare 850 man dog i explosionen och endast 40 överlevde. Efter slaget hittades Lorenz Creutz kropp flytandes i vattnet illa sargad. Tack vare hans stämpel som hittades i hans ficka kunde man identifiera hans kropp. Han begravdes i familjegraven i Sarvlaks i Finland. Creutz var från 1639 gift med friherrinnan Elsa Duwall (1620-1675)), dotter till generalen Jakob MacDougall, friherre Duvall och Anna von der Berge. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.