Teleskolan i Kalmar. Teleskolan, ursprungligen Telegrafverkets undervisningsanstalt, var Televerkets och senare Telias skola för vidareutbildning av de anställda och utomstående inom telekommunikation. I samband med de statliga utlokaliseringar från Stockholm på 1970-talet flyttades Teleskolan, tillsammans med en av Televerkets datacentraler och katalogenheten till Kalmar. De nya byggnaderna i Tallhagen invigdes 1978. Byggnadsstyrelsens arkitekt Sergej Mirelius ritade två ringformade byggnader med tillhörande elevbostäder i separata hus. I Kalmar erbjöds förutom spetsutbildningar inom IT även SIDA-stödda utbildningar inom teleteknik för utvecklingsländer. År 2000 såldes skolan och dess utbildningar av det sedan 1993 bolagiserade Telia till Svenska Teknologföreningens utbildningsföretag, STF. De drev den vidare till 2003 då den försattes i konkurs. Byggnaderna ägs sedan 2001 av det kommunala fastighetsbolaget och har getts namnet Kalmar Nyckel. De rymmer numera studentbostäder, ett hotell samt Ekonomihögskolan och Institutionen för samhällsvetenskaper vid Linnéuniversitetet. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Från 299 kr
Män ute på gården till Varbergs Mekaniska Verkstad i arbete med en lyftkran. Träbyggnaden ligger utmed Kungsgatan och i bakgrunden syns de s k Tvillinghusen, som ligger på var sida om Eskilsgatan. Här tillverkade man på beställning, främst redskap och maskiner som behövdes främst inom jordbruk och mejerinäringen, men vissa produkter lagerhölls också. Förutom maskinavdelning fanns även snickeri- respektive plåtslageridel. Verkstaden startades på 1850-talet (då Ungewith & Co, spistillverkning) och drevs av olika personer fram till 1890-talet då Hugo Gerlach övertog företaget och brodern ingenjör Edmund Gerlach (död 1902) blev disponent. Verkstaden hade anlagts tämligen isolerat norr om den gamla trästaden, men vid det laget låg den mellan järnvägsstationen och den nya stenstaden. Såsom ingenjörsdriven verksamhet fanns utöver gjuteri, maskinverkstad, smedja, magasin och koksbod även en ingenjörsbostad inom anläggningen. Enligt uppgift började arbetarna kl 6 och slutade 18.30. Maten fick de om vintern sitta och äta på ångpannan. (Se även bildnr VMA8141_1)
Seved Ribbing, professor i praktisk medicin, Lund, står i talarstolen till höger och håller föredrag, förmodligen om fysiologi och hygien (troligen kvinnohygien, då det nästan bara är kvinnor i publiken). Publiken består av elever och lärare på Katrinebergs folkhögskola. Sittande närmast talarstolen på höger sida ses rektorn på skolan, Ludvig de Vylder med fru. (Ludvig var f ö brorson till Maria Ribbing, Seveds fru.) Mannen som sitter närmast ribbstolarna till höger i bild, längst fram, är troligen Ernst Lundahl (senare rektor vid Värnamo folkhögskola). Salen är smyckad för att man har en celeber talare och inte p.g.a. skolavslutning. Det är sommarkursare som är och lyssnar. Inredningen: de tre bysterna föreställer, från vänster: Oscar II, Gustav V (skänkt av Katrinebergs elevförbund, KEF, till skolan), Gustav II Adolf. Standaret bakom talaren skänktes av KEF till bondetåget i februari 1914. Det bars i tåget av representanter för halländsk ungdom. Kommittén för bondetåget skänkte sedan standaret till KEF för att i fortsättningen vara deras standar.
Brevkort, "Tjolöholm. Storstugan." Storstugan till arbetarbyn vid Tjolöholms slott stod klar 1903. Fotot är sannolikt taget i samband med det eller den närmaste tiden därefter. Där bedrevs godsets skola för förstaklassarna i den lilla salen, ingången till vänster, men i den stora samlingslokalen i mitten hölls konserter, föredrag, helgmålsböner, fester, symöten m m. Här kunde arbetarna också förkovra sig i böcker och tidskrifter eller använda skrivmaterielet som tillhandahölls. Kyrkan ligger på en höjd till vänster ur bild och arbetarstugorna hitom på samma sida. På kortet har någon skrivit "Kyrkan bland Hedlunds kyrkor", vilket anspelar på att Hans Hedlund var arkitekten bakom kyrkan. Lars Israel Wahlman var arkitekt till slottet och stugorna. Förebild till Storstugan var det halländska högloftshuset.
En tvåvåningsbyggnad med torn och en mindre byggnad på var sida alldeles vid sjökanten. Bakom skogen syns taket av en långsträckt byggnad, med frontespis och takkupor, samt en fladdrande flagga. "Tornvillan Hornsjön" säger bildförteckningen. Men sannolikt är det byggnader vid Helsjön, även kallad Hällesjö, som tillhörde f d Helsjöns gyttjebad och kuranstalt invigd år 1888, numera folkhögskola. Stora Hornsjön ligger ca femhundra meter nordöst om platsen. Tornvillan var ursprungligen ett varmbadhus, vars ångpanna exploderade 1904 och endast tornet blev kvar från den det gamla huset vid återuppbyggnaden. Huset bakom skogsridån är då sannolikt huvudbyggnaden från 1930 med badinrättning i källaren, restaurang och på övervåningen gästrum. Den gamla restaurangen brann 1929. (Läs hänvisning under Information och Referenser Se även bild nr EA1262)
Familjebild med David och Elna Brundins släktingar. Anders Johan Brundin, Davids far, sitter i mitten längst fram, till höger om honom Anna Larsdotter Olsson, Elnas mor. Till höger om henne Elnas syster Gertrud. Bakom henne står Ingeborg och Naemi, också systrar till Elna. Mannen bakom dom är troligen en uppvaktande kavaljer till Ingeborg. Därefter kommer Anna Larsson och Erik Rynning från Hemlinggrind och framför dom står Nils Rynning, också en kusin till Elna från Hemlinggrind. Till vänster om dom står Elna och David samt Davids halvsyster Ester. Männen längst till vänster är Davids bror Josef och två ingifta, John Hedman och Adde Holmstedt, båda litografer. Framför Adde, alltså längst ner till vänster, står hans hustru Hildur. Vid sin vänstra sida har Anders Johan sin hustru Kerstin från Rättvik. Hon hette som ogift "Nygårds-Kerstin" Olsson. Hon var mamma till fem barn, varav David Brundin var den äldste. Jämför bild nr EB 690.
Persien. Övre bilden: "Teheran d. 5 nov. 1912. Chefen för vägkompaniet i Kum, Lahouth Khan, dekoreras. Det är en ung man 20 år vidpass, som med sällspord kraft tagit itu med alla oroselement inom det distrikt, vars distrikt är uppdragen åt honom. Sins emellan ha vi svenskar utpekat honom som den, som en gång skall övertaga chefsskapet över Gendarmeriet. Men, det tycker vi oss kunna förutse, när vi en gång äro borta ur landet, betalar icke längre generalskattmästareämbetet Gendarmeriet, då blir Lahouth Khan i spetsen för verkligt övade soldater(gendarmerna) en av de mest fruktansvärda rövare som Persien skådat i mannaminne." Nedre bilden: "Fr. venster till höger: en liten del av Nicolin, Harald Lundberg, några persiska kammarherrar, Hjalmarson." (anteckningar av Harald Lundberg) Sida ur fotoalbum.
Persien. Vänstra bilden: "Teheran nov. 1912. En avdelning av Intendenturskolan. Nicolin och jag hava delat upp ämnena mellan oss. Undervisningen meddelas på franska, som av våra mycket intelligenta tolkar översätts till persiska. Många av eleverna förstå emellertid, och några kunna även tala franska. De fatta fort och lära sig lätt, dessa persiska, armeniska eller turkiska ynglingar, men det blir ändå icke mycket av dem – de skola stjäla så snart de komma åt." Högra bilden: "Teheran nov. 1912. En avdelning av Intendenturskolan. Den vackra löjtnanten längst fram är överhovstallmästaren hos shahen. Utom andra utmärkelser innehar han en medalj för en avhandling på franska om ämnet 'Franska inflytelser...' ja, jag minnes icke på vad, men ämnet var högst scientifiskt. Han kuggades i intendenturskolan, ty han kunde icke ens de fyra räknesätten." (Anteckningar av Harald Lundberg). Sida ur fotoalbum från Harald Lundbergs vistelse i Persien.
"Jättesten på Rossö. Jättestenen ligger ensam på sluttningen mot sjön. Varför den har fått detta namn beror på en gammal sägen om jätten Rossö. Det var nämligen två jättar som bodde på var sin sida om sundet och en vacker dag så kommo de i luven på varandra och det slutade med att de kastade sten över sundet. Denna sten, är som det heter, kastad rätt över sundet och som det synes rätt så långt upp på land. Det lustiga med historien är att precis rätt över sundet ligger en sten lika ensam som denna och ungefär lika stor, så att den eller de som har satt ihop denna historia tycks nog ha demonstrerat den rätt så bra. Dessa stenar har narturligtvis blivit flyttade av isen när Sveriges skridjökel gick fram. Här har jag emellertid krånglat mig upp och satt mig på stenen när min kamrat tog filmen."
Bilden visar S:t Larsgatan och Storgatan. Fotografen står på S:t Larsgatan och fotograferar ner mot Trädgårdstorget. Det torn med markis och balkonger man ser på höger sida, tillhör Östgötabankens kontor, på andra sidan Storgatan ligger Anna Pettersson, garnbyte och trikåaffär samt ett parfymeri. Till vänster i bild Trädgårdsföreningens frö- och blomsterhandel. Till höger i bild Tornbergska gården även kallad Götahuset. I slutet av 1940-talet breddades S:t Larsgatan och den lägre delen av huset togs bort. Huset flyttades till Gamla Linköping från Storgatan 38. Byggnaden uppfördes efter den svåra branden år 1700 av rektor Simon Löfgren (d 1723). 1762 köpte Zacharias Lindberg (1727-86), denne drev en manufakturaffär och grundade stadens första industri, en bomulls- och linnefabrik. 1792 köpte guldsmeden Nils Tornberg huset och gav byggnaden dess nuvarande utseende genom att putsa den och ge den sin fronton. Dock behöll byggnaden ännu vid mitten av 1800-talet sitt spåntak.
fotografi
Åre 1:1-2
Åre 328:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.