Vy mot Allardska gården eller som oftast kallad Portlösa i Linköping. Tiden är omkring 1890. Gårdens första benämningen har sin grund i affärsmannen Edvard Gustafsson, som genom sitt äktenskap med modehandlerskan Hilda Aurora Allard antog hennes efternamn. Makarna blev ägare till fastigheten år 1900. Benämningen Portlösa har huset fått efter den ursprungliga avsaknaden av entréer mot Hospitalstorget. Gården ägdes tidigare av stadens då mest ansedda och anlitade byggmästare, Jonas Jonsson. Denne lät 1857 uppföra huset och gav den ett tydligt prov på den så kallade Jonsson-empiren.
Från 299 kr
Arbetsstyrkan vid Sjöbacka ångsåg omkring år 1900. Sågverket hade anlagts hösten 1897 av firma O. Lyrholm & Co med säte i Göteborg. Bilden och källorna visar att man i hast engagerade en ansenlig arbetsstyrka. En presentation publicerad av tidningen Östgöten talar om en personalstyrka om 55 medarbetare av skilda slag. För etableringen och den första tidens drift ansvarade förvaltaren Casper Ferdinand Larsson med hjälp av faktorn Karl Johan Andersson, bördiga från Värmland respektive Bohuslän. Större delen av arbetsstyrkan hämtades dock från mer närbelägna orter. Upplysningsvis nedbrann sågverket i maj månad 1902, och eftersom företagets avverkningsrätt var på upphällningen valde man att avveckla verksamheten. Några år därefter återuppbyggdes emellertid anläggningen av nya ägare.
Charlotta "Lotta" Drakenberg vid tiden för sitt äktenskap med dåvarande löjtnanten August Åstrand, ännu inneboende i föräldrahemmet Eds säteri i Ydre. För den som vet omständigheterna förmedlar bilden en tragisk förkänsla. Gift i juli månad 1863 ska hon inom ett år föda makarnas första barn och själv dö i sviterna av nedkomsten. Barnsängsfeber är att likna vid blodförgiftning och var före iakttagande av god hygien dessvärre ingen ovanlig dödsorsak av nyförlösta. I detta fall stannade olyckan inte heller med moderns död. Det förlösta barnet dog halvårsgammalt i difteri, ett annat av tidens gissel.
Porträtt av småskolelärare Berta Ågren. Det första avtrycket som lärare, inom ramen för denna uppgift, noteras 1881. Nämnda år inflyttade Berta från födelsestaden Skänninge till Vårdnäs socken, för att där ta tjänst som så kallad ersättningslärarinna vid skolhuset i Sätra. Året därpå flyttade hon till Linköpings landsförsamling Sankt Lars för nytt uppdrag i skolhuset Sätersholm i Mörtlösa. Här torde hon funnit sig väl, ty hon blev skolan trogen i 25 år. Inför höstterminens start 1907 bröt hon emellertid upp och kom under sina sista tio år som lärare att vara knuten till skolhuset Britenborg i Tannefors.
Porträtt av fru Eva Ekenstierna. Enligt vad som utretts för denna uppgift hade hon ingen östgötsk anknytning. Likväl tecknas här hennes liv i korthet. Eva Ekenstierna föddes 1833 på Backagård i Bällefors socken som dotter till makarna Knut August Ekenstierna och Fredrika Falkenberg af Trystorp. Själv gift i Falköping en första gång 1851, dagar efter sin 18-årsdag, med källarmästaren Charles Jouvin. Av parets tre gemensamma barn kom ingen att överleva barnaåren. Äktenskapet upplöstes i början av 1860-talet och Eva gifte istället om sig med apotekaren Johan Adolf Wallin, vid tiden även han verksam i Falköping. År 1874 flyttade makarna till Uppsala och senare till Stockholm. Deras äktenskap var barnlöst.
Porträtt av handlare August Österberg iförd Linköpings frivilliga skarpskytteförenings uniform. Bördig från Norrköping hade han vid 15 års ålder kommit till Linköping för att tjäna som bodgosse hos sin äldre bror som etablerat sig bland Stora hotellets butiker i byggnadens gatuplan. År 1863 tycks August Österberg ha öppnat egen handel i Lagerströmska gården invid Stora torgets norra sida. Vidare i livet kom han strax före sin 50-årsdag gifta sig med den 30 år yngre Magnhild Ingeborg Emerentia Juberg. Äktenskapet blev barnlöst och makan skulle så förbli trots omgifte och efterlevnad av sin första make i nästan 50 år.
Ett av tiden nött porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, även känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Vy mot den mäktiga ladugården till Ryds Herrgård. Rimligtvis uppförd under Carl Thersmedens tid som ägare av godset under åren 1890-1919. När den sista privata ägaren av godset avled 1921 visade sig gården vara svårsåld, varför Linköpings stad bestämde sig för att förvärva anläggningen. Den utarrenderades för att från 1951 fungera som Sveriges första kollektivjordbruk, Ryds Sambruksförening. Jordbruket drevs på detta sätt tills kommunen i början av 1960-talet började planera för en expansion av staden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare.
Som det första huset utmed Vasavägen stod det så kallade Miljonpalatset klart 1898. Namnet lär härröra ur folkdjupet som förundrat uppskattat åtgången av tegelstenar eller möjligtvis antagit byggkostnaden. Byggnaden uppfördes av den i Linköping så produktive byggmästaren Johan August Johansson ("Veranda-Johansson"), som hade att följa ritningar av den lika företagsamma arkitekten Janne Lundin. På planket till vänster, till tomten där Frimurarehotellet vidare kom att uppföras, gör ett antal av stadens mer välkända rörelser reklam; Henric Carlssons bokhandel, bosättningsaffären F O Petterssons Eftr., juveleraren Sam Pettersson, fotograf Swen Swensson, Östergötlands Maskinaffär och Gripen velocipeder samt Peterzéns ekiperingsaffär.
Porträtt av makarna Carl Anton och Hedda Wetterbergh. Bakom står parets dotter Olga och sonen Carl Bernhard. Fadern, Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam, var från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men familjen var inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Makarnas hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Porträtt av fröken Adelaide Beckman en kort tid före hennes giftemål med filosofie doktor Claes David Lindblad. Hon föddes 1844 i Västra Ny som dotter till vice auditören vid Första livgrenadjärregementet, Daniel Leonard Beckman och dennes maka Adelaide Charlotta Ringqvist. Efter faderns bortgång 1852 flyttade änkan med de sex barnen till släktingar i Vadstena. Från 1867 bodde familjen i Linköping. År 1870 återvände Adelaide till Vadstena för sitt nämnda äktenskap. Hennes liv blev kort. Dagar efter nedkomsten av parets fjärde son 1878 avled hon av hjärtförlamning, rimligtvis i sviterna av hennes sista barnsäng.
Det så kallade Miljonpalatset i Linköping. Som ett av de första husen i den planerade stadsdelen Vasastaden står det ensamt utmed Vasavägen, men som markör och stilbildare för de önskemål stadens styre hade för det nya bostadsområdet. Namnet lär härröra ur folkdjupet som förundrat uppskattat åtgången av tegelstenar eller möjligtvis antagit byggkostnaden. Byggnaden uppfördes av den i Linköping så produktive byggmästaren Johan August Johansson ("Veranda-Johansson"), som hade att följa ritningar av den lika företagsamma arkitekten Janne Lundin. Foto 1905 eller möljigtvis året därpå.
Familjen Örn samlade för porträttfotografering någon gång på 1890-talet. I mitten ses makarna Gustaf Örn och Charlotta Sofie Svedelius. Paret hade inflyttat från Stockholm till Linköping år 1866, med anledning av makens tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Från 1871 till pensionen var han överste och chef för regementet. I bakre raden står makarnas barn. Från vänster ses stadsingenjören och brandchefen i Skövde, Carl Axel Örn. Närmast efter står lanträntmästaren Henrik Örn följt av systern, tillika lärarinnan Sigrid. Därefter juristen Anders Eberhard och slutligen regementsläkaren Elis Leonard Örn. De bägge yngre kvinnorna och barnen är rimligtvis svärdottrar och barnbarn till de gamla makarna.
Passagerarångbåten Dufvan utanför Östrand julen 1905. Kaptenen J. P. Näsman är infälld i bilden. Båten hette tidigare Sjöfröken och köptes till Sundsvall 1900 av Gustaf Fröberg som lät modernisera henne. Det blev den första båt i Sundsvall som hade elektrisitet ombord. 1901 övertogs hon av Sundsvall-Klingerfjärdens ångfartygs AB och gick då mellan Sundsvall och Söråker. Den var känd för att dra upp stora svallvågor efter sig. Efter 16 år i Sundsvall såldes hon till Härnösand och byggdes om till bogserbåt. J P Näsman var kapten fram till 1916. Styrman mellan 1915-16 var J A Åström.
Småland, Kalmar län, Stranda härad, Ålems socken, Timmernabben. Olssonska varvet. No 1 och 2. manbyggnaden, i stort sett lika den, då jag var liten säger kapten K hellqvist, född 1881. I högra gaveländen var kontor och handelsbutik på nedre botten. I vänstra kök var kök och pigkammare. I andra våningen var bostaden. Vänstra fönstret på gaveln insatt på senare år. Tidigare var här en dörr med förstukvist och ingång till kontoret. N:3 Kontorsbyggnad uppförd under första världskriget. N:4 Under kapten Hellqvists uppväxt bodde i detta hus en skeppare Nilsson. Senare tillhörde det Olssonska varvet.
SJ. Ds 108 D-lok är en loktyp i Sverige som tillverkats i en av Sveriges största lokserier. Det är SJ:s första standardellok och konstruerades i samband med elektrifieringen av västra stambanan. Det ursprungliga D-loket tillverkats i 333 exemplar. Loken tillverkades mellan 1925 och 1943. På 1950-talet utvecklades en nyare version med beteckning Da och Dm. Detta lok tillverkades av Nydqvist & Holm 1925 i Trollhättan. Mellan åren 1967 och 1988 ersattes dessa lok av de s.k. Rc-loken. Idag är D-loken inte längre i drift hos SJ men en del exemplar finns på museer och körs ibland i veterantåg. Loktypen anses idag vara en klassiker bland de svenska loken
Interiör från restaurangvagnen SJ Co8c med dukade bord. Porslinet i bilden har den äldre TR-logotypen från Turisttrafikförbundets Restaurantaktiebolag. Turisttrafikförbundets Restaurantaktiebolag var en föregångare till det senare AB Trafikrestauranger, och fanns mellan 1909-1938. SJ fick sina första restaurangvagnar 1897. Vagnarna ägdes av SJ men var utarrenderade till olika krögare. Från 1909 övertog Svenska Turisttrafikförbundet Restaurant AB all servering på SJ:s restaurangvagnar, ångfärjor och stationer. Vid årsskiftet 1938/39 sades kontraktet upp av SJ och från och med 1 januari 1939 övertogs både verksamheten och personalen av SJ i nybildade AB Trafikrestauranger. Även det med förkortningen TR.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.