Småland. Norra Tjust hd. Hannäs sn. "Vid kyrkstallarna 13 juli 1902". Svenska Turistföreningens Fotografiska Pristäflan 1902. 5. Pris, J. E. Thorin, Åtvidaberg.
Från 299 kr
Cyklist på landsväg vid Trollebo gård, Lemnhults sn., Småland. Sädesfält, inhägnat med gärdesgård och säden på tork i så kallade sädesrökar, i bakgrunden.
Motorgaleasen Ellen av Böda på slipen för reparation. Mannen på bilden är Peter Petersen. Småland, Kalmar län, Stranda härad, Döderhults socken, Saltvik.
Småland, Kalmar län, Stranda härad, Döderhults socken, Saltvik. Varvets slip med motorgaleaserna Ellen av Böda och Nadia av Fiskebäck upptagna för reparation.
Småland, Kalmar län, Södra Möre härad, Söderåkra socken, Djursvik. Fredrik Jonssons varv.En 30 fots klinkbåt under byggnad. Skarvlapp på ett bord fästes med skruvtving och klinkas.
Backstuga vid Linnabacken, Bälstorp, Torsås socken, Småland. Kvinnan på bilden var 82 år och hade bott i stugan sedan hon vid 22 års ålder gifte sig.
Småland. Östra hd. Karlstorps sn. Skördearbete i Griplund. Foto K. J. Nilsson, Mariannelund 1885. E.U. 1250. Ur NM 28 Skörd vol. 4
Småland, Seveda hd., Södra Vi sn. "Söderholms bondgård. (Invändigt målningar i olja på duk i ett af rummen)". Teckning av Ferdinand Boberg.
Blyertsskiss.. "Vid Bos i Småland." Stående man i helfigur, iklädd dräkt. Ur Skissbok av J.V. Wallander Nordiska museet föremål (arkivet) invnr. NM.0053745a
Kvinna i folkdräkt står vid brunn vid ett liggtimrat hus. Klädd i högtidsdräkt från Värend, Småland såsom den tillverkades i rekonstruerad form kring 1900.
Foto av teckning utförd av Kilian Zoll (1818-1860). Petter Jönsson i Bredhult, Bergs socken (Småland), 1854. Man iklädd rock, knäbyxor och skärmmössa.
Mätning och inspektion av bro över å. Skåne-Småland Järnväg, SSJ lok 5. Loket tillverkades av Helsingborgs Mekaniska Verkstad 1897 med tillverkningsnummer 8.
Kammarjunkare Leonard Fredrik Rääf af Småland, ägde och bebodde Forssnäs i Östergötland. Mest känd som motståndare till bland annat modernisering och järnvägen.
Hemmesjö kyrka
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Utsläppet som var problemet, (reningen).
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Källa Wikipedia.
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975.
Toftaholm är en herrgård i Ljungby kommun i Småland. Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Ruinerna efter denna kan fortfarande ses på Stenhusholmen. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Gamla kyrkogården är Kalmars äldsta bevarade kyrkogård. Den anlades under 1200-talets första hälft då Bykyrkan, eller St Nicholai kyrkan som den också kallades, började byggas. Kyrkan och kyrkogården låg mitt i det medeltida Kalmar vid stadens torg. Vid den här tiden hade Kalmar vuxit till en av de viktigaste handelsstäderna i Sverige. Närheten till gränsen mot Danmark, idag gränsen mellan Småland och Blekinge, gjorde staden till ett viktigt fäste. På Gamla kyrkogården finns idag stenar som markerar var kyrkan stod fram till 1670-talet, då den sprängdes. Då var Domkyrkan på Kvarnholmen i stort sett klar och stadens centrum hade flyttats dit. Kyrkogården blev dock kvar och användes fram till 1860-talet då Södra kyrkogården, intill slottet, stod klar. Det gula gravkoret ovan byggdes för lektor Johan Stagnel, död 1795, och hans maka Anna Margareta Botin, död 1773. (Uppgifterna är hämtade från Svenska kyrkan.)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.