Kungen Museet 28 augusti 1967 Kung Gustav VI Adolf vandrar på röda mattan utanför Örebro Läns Museum klädd i militäruniform och gör honnör mot åskådare som står vid sidan om och betraktar honom. Han har ryggen mot kameran. I bakgrunden står en chaufför och väntar vid en svart bil med uniformsmössan i handen. Han har öppnat bakre bildörren och står beredd att släppa in kungen i bilen. En äldre kvinna klädd i vit kappa står i förgrunden med en kamera och är i färd med att knäppa en bild av kungen.
Från 299 kr
Carl, 1861-1951, Svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Carl kallades populärt "Blå prinsen". Sin mest betydande insats gjorde Carl som ordförande i det svenska Röda korsets överstyrelse 1906-45. Han ledde då en rad humanitära internationella insatser, bl.a. hjälp åt f.d. krigsfångar och åt krigsbarn. Vid Carls avgång instiftade Gustaf V Prins Carl-medaljen. Carl förmäldes 1897 med prinsessan Ingeborg av Danmark. Paret hade döttrarna Margaretha, dansk prinsessa, Märtha, kronprinsessa av Norge, och Astrid, drottning av Belgien samt sonen Carl Bernadotte (f. 1911).
Dokumentation av Läkerol. Manövertavla till NID5, gjutmaskin. Här kan operatören göra vissa manövrar. Maskinen startas och stängs av. I sidmatningens funktioner, lådräknare, gjutslagsräknare m.m. På den övre delen av panelen sitter en översiktsskiss över maskinen. Det som ser ut som svarta prickar är röda lampor som tänds när något är fel. Maskinen stannar och röd lampa indikerar var felet uppstått. Detta underlättar för operatören vid felsökning. Vid sidan av manöverpanelen syns utmatningen. Här sker automatisk stapling av lådor med nygjutna produkter. När tre staplar staplats på pallen skjuts pallen automatiskt ut och truckföraren lyfter av pallen för att därefter placera pallen i ett torkskåp.
Detta bör vara den specialbyggda båten för att kunna lägga till i Dalomsviken. Enligt Sonja Sahlström, skriver "En flatbottnad båt, rätt stor, styrhytten, som far stod i med maskin och maskinist bakom ryggen, en dundrande dieselmotor, en stor salong, som också var pentry och aktersalongen, med sin röda sammetinredning och akterdäck, med korgmöbel, samt den tretungade flaggan doppande i vattnet. Båten användes för inspektionsresor utefter kusten och på öar. Det borde således vara Sahlström ombord (fast den manen ser inte ut att vara Sahlström) maskinisten den med ett streck på ärmen medan den tredje är kanske en anställd på ettårskontrakt.
Akvarellerad handteckning av J W Wallander. Söndagsdräkt för kvinna och barn från Leksand, Dalarna 1857. Anteckningar om varierade dräktdetaljer vid olika årshögtider. Nordiska museets inventarienummer 57339j. Kvinnan bär hatt och halskläde med knytning (knypplad spets), överdel, snörliv, gul raskmajd (förkläde), svart yllekjol, vita strumpor och läderskor med plös dekorerad med två röda garnbollar. I famnen bär hon en lisskulla (flicka) klädd i gulkolt med randigt förkläde, halskläde och hätta. På bilden finns tre detaljer skissade. Dels färgordning på snörlivet, huvudbonad om sommaren och gröntröjan. På akvarellen har Wallander antecknat information om kyrkoåret och dess klädsel.
Lovisa Vilhelmina Lustig var född 25/2 1886 och blev tidigt föräldralös. Fadern, som var masugnsarbetare dog när hon var tre år och modern redan när hon var fem månader. Därefter tog masugnsarbetaren Klas Strandberg hand om Lovisa som fick bli fosterbarn. Vad man vet gifte hon sig aldrig. Vid midsommarfesten var mor Lustig en viktig person. Det var hon som bryggde herrgårdsölet som trakterades. Mor Lustig bodde i ett vindsrum i den numer rivna röda arbetarbostaden vid skolan. En av hennes stående sysslor var att vid bykaret vaska tvätt. Privat fungerade hon som ackuschörska (barnmorska) och ägde magiska krafter.
Reklambild. "EN NY VINNARE FRÅN PIX" men vit text upptill i bild. Vit tablettask med oval bild med gröna pastiller. PIX i gröna bokstäver ovanför bilden. Rött band över nedre högra hörnet på asken med text "Sockerfria tandvänliga". Under den vita asken fyra andra askar. Från vänster en vit med pix i rött, Vita i svart text ovanför bild på vita pastiller. Rött band i nedre högra hörnet med text" Sockerfria tandvänliga". Pix orginal i blå ask, pix röda i röd ask Pix gula i gul ask. Längst ner i bild vit text med versaler "DEN TANDVÄNLIGA HALSTABLETTEN".
Societetshuset i Varberg klätt i festdräkt inför kungabesöket den 19 september 1886 med vajande flaggor, girlander och "röda mattan" utrullad över entrétrappan. Konungen skulle denna dag inviga Mellersta Hallands Järnväg mellan Varberg och Halmstad, varifrån ett festtåg anlände kl 9 till Badhusparkens (där Societetshuset låg) östra port. Där klev majestätet av tillsammans med kronprinsen, kronprinsessan samt hertigarna av Gotland och Närke för att dricka kaffe "en famille" på Societetsrestaurangen. Vid kl 10.30 deltog de vid högmässan i Varbergs kyrka och därefter bjöds det till frukost på Societetshuset fram till kl 14, då sällskapet åter skulle gå på festtåget mot Halmstad för själva invigningen.
Akvarellerad handteckning. Kvinnodräkt från Mora. Text: "Copia till Hazelius". Kvinnan bär en högtidsdräkt, det är den gröna tröjan och det blåa kattunsförklädet som främst visa på högtid. Spurumagden (förklädet) har långa, mönstervävda kringomband som hänger ned i öglor mitt fram. Runt halsen har hon ett assklä (kragen som sticker upp) samt en röd alstrasu (bomullsschal). På huvudet bär hon en hatt/hätta. Under tröjan har hon även en kasung (päls) av fårskinn med långa bräm vid ärmsluten och i nederkant. Hon bär även svart kjol, röda strumpor, skor med plös samt en handfäll.
Akvarellerad handteckning av J W Wallander. Söndagsdräkt för kvinna och barn från Leksand, Dalarna 1857. Anteckningar om varierade dräktdetaljer vid olika årshögtider. Nordiska museets inventarienummer 57339j. Kvinnan bär hatt och halskläde med knytning (knypplad spets), överdel, snörliv, gul raskmajd (förkläde), svart yllekjol, vita strumpor och läderskor med plös dekorerad med två röda garnbollar. I famnen bär hon en lisskulla (flicka) klädd i gulkolt med randigt förkläde, halskläde och hätta. På bilden finns tre detaljer skissade. Dels färgordning på snörlivet, huvudbonad ”om sommaren” och gröntröjan. På akvarellen har Wallander antecknat information om kyrkoåret och dess klädsel.
Fabriksarbeterskan Sonja Johansson (1908 - 1977) står med döttrarna Ninnie (f 1937) och Britt-Marie (1939 - 2004) framför sig, år 1943. I bakgrunden ses Gustavsberg 3. Sonja sydde alltid flickornas klänningar, och dessa som är med på bild var röda med vita prickar på. Ninnie berättar "Vi hade alltid lika klänningar ända tills jag var i 12-årsåldern, då hade jag en vit-grönrutig klänning och B-M hade en annan. Vi hade alltid stora rosetter i håret som matchade klänningarna. Mamma sydde även jackor till några män som betalade 10:-/styck. Det var väldigt billigt även då och dom var väldigt populära."
Stretered skolhems personal som gick Riksmarschen, cirka 1936. Med på bild: Dir Gustaf Fridolf, Ernst Lundberg, Rune Lundberg, Karin Hasselberg och Anna Dahlberg. Bilden är tagen utanför "Gamla Försöket" på Stretereds skolhem. I bakgrunden syns Lilla stretered med Röda stugan, Stretereds äldsta mangårdsbyggnad och personalbostaden i den ombyggda torkladan. Enl. uppgiftslämnaren Sune Ivarson - "Ivar Andersson gick 4 gånger eftersom det finns fyra erövrade märken på hans efterlämnade märkessköld. Troligen var det han som organiserade det hela, vilket jag har ett svagt minne av. Han började på Stretered 1936".
Palladiumhuset innan det blev biograf. Hörnan Norra Långgatan - Larmgatan. Svenska folkförbundet var en politisk propagandaorganisation som grundades 1906 i Stockholm under intryck av unionsupplösningen. Det verkade för ett nationellt, försvarsvänligt och särskilt antisocialistiskt program. Åtminstone till en början var Svenska folkförbundet ett organ för sådana arbetar- och småfolkskretsar som ogillade socialismen och bland annat motsatte sig kollektivanslutning till Socialdemokraterna. Ett betydande antal lokalavdelningar bildades och propagandaverksamheten, inte minst konkurrensen mellan "blå bilar" och "röda bilar". Den "blå bilen" började färdas några veckor före den röda valåret 1911. Bilen var från början grålackerad men lackerades om efter spydiga kommentarer för att motsvara namnet. Förbundets huvudsakliga ambition var att bekämpa socialismen för att åstadkomma "nationell samling", inte att undanröja de tänkta orsakerna till socialismen. Alla orättmätiga krav på reformer och andra samhällsförändringar som endast gagnade delar av nationen, arbetarklassen, avvisades. Motståndet mot förbundets antisocialistiska propaganda från SAP var relativt svagt och oorganiserat. Förutom bilarna valde man att ignorera den. Någon stor politisk betydelse hade inte Svenska folkförbundet.[1] Förutom ett stort antal broschyrer utgav Svenska folkförbundet halvveckotidningen Svenska folkviljan (1906-1919) och Riket (1919-1924, månadsskrift 1925-1927 - därefter mera sporadiskt t.o.m. 1931). I huvudsak har Svenska folkförbundet varit en hjälporganisation till högerpartiet. I samma mån som Allmänna valmansförbundet börjat bedriva modern politisk propaganda har Svenska folkförbundet inskränkt sin verksamhet. Lokalavdelningar har under denna tid upphört. Bland ledarna återfinns Folkförbundar-Norman.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.