Birgitta Marnung vid gånggriften i Gillhög. Gånggriften är en megalitgrav. Megalitgravar (av grekiska mega, stor, och lithos, sten) eller storstensgravar är en serie typer som i Sverige endast anläggs under stenåldern, från c:a 3600-2900 f.Kr. Gånggriften består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. Källa Wikipedia.
Från 299 kr
Från Högby kyrkogård 1920. Den tyske stenhuggaren och hans hustru ( i ölandsdräkt) uthuggna. Inskription: "Salig Mester Martin..."
Hällkista i röse, utgrävt och restaurerat 1931 genom doktor Harald Hansson.
En hällkista i en grustagskant.
Hällkista i en grustagskant.
Kistan med undre takhällslagret synligt.
Forngrav, undersökt av Anderbjörk 1937.
Hällkista i röse nummer ett.
Skeppsättning mellan Hagbyån och Tingsbäcken
Rund stensättning. Fornlämning.
Skeppsättning mellan Hagbyån och Tingsbäcken.
Kyrkogården med gravvårdar av trä.
Stensättning vid Skjutshagen, Knapegården.
Övre delen av skelettet med fynden orubbade.
Gravundersökning 1938. Fynden bestod av skelett och spjutspets.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.