Husqvarna Borstfabrik var en svensk borstfabrik i Huskvarna, Husqvarna Borstfabrik grundades 1896 och tillverkade borstar och penslar av skilda slag. Från 1950-talet tillverkades även bruksföremål av plast, där man använde sig av formgivare som Carl-Arne Breger, Bernadotte & Bjørn Industridesign, Gino Colombine och Jan Krahner. Borstfabriken hade 1944 ungefär 400 anställda. Samma år flyttade man från lokaler vid Backgatan, mitt för Södergårdsskolan, till en större anläggning vid Grännavägen. Kungstandborsten var namnet på en av huvudprodukterna. År 2004 överlämnades till Länsmuseet i Jönköping 274 tandborstar av olika slag.
Från 299 kr
För biodlingens historia finns ännu mark att vinna. Beträffande Linköping har intresset av naturliga skäl varit riktat mot biodlarföreningens verksamhet i Trädgårdsföreningen. Andra bigårdar fanns emellertid efter att Linköpings biodlarförening bildats som Östergötlands biskötareförening år 1882. I främsta ledet var det sannolikt föreningsmedlemmar som drev egna anläggningar, där exempelvis länsbiskötare Per Axel Johansson och apotekare Karl Stridner omnämns i tidens press. I Stridners fall omskrivs hans bigård dessutom som "präktig". På bilden ser vi nämnda Karl Stridner i sin privata bigård belägen på tomten till den vid mitten av 1890-talet uppförda Villa Raabe invid Kanberget. Bigårdens placering förklaras rimligtvis av att villans byggherre, fanjunkare Anders Johan Raabe, satt likt Stridner i biskötareföreningens styrelse och att Raabe upplåtit del av tomten för Stridners anläggning. Fotografiet är odaterat men kan knytas till 1890-talets senare del.
En domarring, anläggning 5, som undersöktes i samband med en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Domarringen var fyra meter i diameter och längs kanten fanns tre resta stenar ställda i en halvcirkel. Vid undersökningen syntes avtryck efter ytterligare två större stenar som ingått i konstruktionen. Mellan de större stenblocken fanns en välbevarad kantkedja av mindre stenar. Stenarna bildade närmast raka sidor mellan de större stenblocken så anläggningen hade en femsidig form. I anläggningen gjordes fynd av brända ben, keramik, ett järnbeslag, harts och ett opar oidentifierade järnföremål. Inom domarringen fanns även en brandgrop spom innehöll brända ben, ett kamfragment av horn, en kniv och ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 64 år. Datering 320-430 e.Kr.
Landskrona - Kävlinge - Sjöbo Järnväg, LKSJ- anläggning. Ångloket " Maria ". Lokets historik: 1876 - 1890 Entreprenør Hillen, Grave, Arnhem/NL 1891 - 92 Jernbaneanlæg mellem Østrup og Løgstør på Hobro - Løgstør for Gunnerson, Hoffmann & Hansen. 1892 - 94 Anlæg af Viborg - Ålestrup for Gunnerson, Hoffmann & Hansen. 1896 Jernbaneanlæg mellem Svendborg og Langå på Svendborg - Nyborg Banen for Hoffmann & Gunnerson. 1898 Anlæg af andet spor ved Ringsted for Hoffmann & Gunnerson. 1899 - 1902 Anlæg af grusbanen Farum _ Lillerød og grustransporter mellem Farum og Lillerød for Johannsen & Såbye. 1903 - 04 Anlæg af Kävlinge - Sjöbo Järnväg/S for Såbye & Lerche. 1906 - 07 Anlæg af Kävlinge - Barsebäck Järnväg/S for Såbye & Lerche. 1908 - 11 Anlæg af Varberg - Ätrans Järnväg for Såbye & Lerche. 1914 - 17 Anlæg af Borås - Ulricehamn Järnväg/S for Såbye & Lerche. 1921 - 25 Sporlægning på Midtsjællandsbanens sydlige del mellem Ringsted og Næstved. Bodilsen, Dombernowsky & Sandager. 1927 Anlæg af Røde Kro - Løgumkloster for Bodilsen & Sandager. Bemærkninger Kun kedlen har byggeår 1876. Rammens byggeår er 1878. Viborg - Ålestrup var færdig 1893, men lokoet flyttedes først 1894. Andetsporsanlægget ved Ringsted er formentlig strækningen mellem Viby S. og Frederikslund. Anlæg af grusbanen Farum _ Lillerød 1899 - 1902 dækker muligvis også gruskørsel til firmaets arbejder på Nordbanen? Formentlig deltog lokoet også i grusbanens fra Farums anlæg. Kontrakterne 1906 - 07 og 1914 - 17 er ikke helt sikre. Anlæg 1913 - 16 af Trollhättan - Nossebro Järnväg for Såbye & Lerche er også set, men passer næppe da denne bane havde sporvidden 891 mm. Kun i Trollhättan var der normalspor. Dombernowsky & Sandager ændrede 1921 navn til Bodilsen, Dombernowsky & Sandager. Niels Munch
En femkantig domarring, anläggning 23, som framkom vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen var 5x5 meter stor och hade fyra större stenar samt kantkedjor av småsten. Det fanns även en mörkfärgning som visade var en femte sten hade stått. Inom anläggningen framkom fynd i form av brända ben, keramik och bränd lera. Strax utanför anläggningen, under en omkullfallen kantsten hittades ett krossat keramikkärl. Invid en av de andra kantstenarna fanns ett benlager som förrutom brända ben innehöll keramik, harts och ett flintavslag. Två koncentrationer med brandlager fanns även, i det ena fanns spridda brända ben, två järnfragment samt en bit slagg. I det andra framkom brända ben, keramik, en järnnit samt ett järnfragment. Två bengropar framträdde också. Den ena innehöll förrutom brända ben även slagg och i den andra fanns brända ben, keramik, tre flintavslag samt tre kvartsavslag. Den osteologiska analysen visade att den senare innehöll ben från en vuxen individ, 18-89 år men även ben från får eller get. Slutligen fanns inom stensättningen även en brandgrop som innehöll brända ben och keramik. Datering 410-550 e.Kr.
Vy över Skoghallsverken. Fotografens ant: A.B. Rylander o Asplund, Stockholm tagna i Skoghall 1936. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Större grupp män på svetsningskurs vid Skoghallsverken. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.