Fängelset på Östra Rundgatan i Nyköping, 1967
Från 299 kr
Vykort, Stadsbron och Sparbanken i Nyköping
Maskinhallen vid NK:s verkstäder i Nyköping
Nordiska kompaniets verkstäder i Nyköping, 1917
Syrummet i Nordiska kompaniets tapetserarverkstad, 1905
Saab-ANA:s foajé i Nyköping, 1984
Brandkåren sammanträde i Strängnäs år 1980
Riksbanken i Nyköping byggs ca 1901
S:t Annegatan 2 i Nyköping, 1950-tal
Oppeby skola färdig i oktober 1952.
Östra Rundgatan 1 i Nyköping år 1979
Brattåsgårdens äldreboende besöker Hembygdsgården Långåker, 1990-tal. Från vänster: 1. (vit hatt) Jenny Nilsson (1902 - 1998), 2. terapibiträde Gunvor Johansson, 3. Monica Bergström (1915 - 1999), 4. Stina Svensson (1912 - 2001) och 5. (i rullstol) Stig Aronsson (1925 - 2003).
Brattåsgårdens äldreboende besöker Hembygdsgården Långåker i samband med en cirkelavslutning*, 1990-tal. Från vänster: 1. Hembygdsgillets guide Staffan Bjerrhede, 2. Gördis Johansson, 3. Nancy Ehrenborg, 4. Majken Olsson, 5. (skymd) chaufför från Leja Touring Gunvar Olsson, 6. terapibiträde Gunvor Johansson.
Boende från Brattåsgårdens äldreboende är på bussutflykt till Hembygdsgården Långåker, 1990-talet. Från vänster: 1. Gunvor Olsson, 2. Hulda Olsson (rullstol och vit hatt), 3. Eivor Strandefjord (Studieförbundet vuxenskolan), 4. Jenny Nilsson (i vit hatt), 5. Gunvor Johansson (Brattåsgårdens terapibiträde).
Kaffesöndag i Hembygdsgården Långåker 1:3, 1980-tal. Från vänster: 1. Emy Johansson, 2. Stina Svensson och 3. Inga-Maj Carlsson. Nr 1 och 3 har Långåkers förkläde på sig.
Kvarnbyparken i Mölndals Kvarnby, 1970-tal. I bakgrunden ses Roten M 37.
Brattåsgårdens äldreboende besöker Hembygdsgården Långåker, 1990-tal. Det är i samband med avslutning av en SV Studiecirkel* på Brattåsgården ihop med Hembygdsgillet. Från vänster: 1. Stina Svensson, 2. Solveig Matsson, 3. Gördis Johansson, 4. guide Staffan Bjerrhede, 5. Majken Olsson, 6. Nancy Ehrenborg. Relaterat motiv: A2114.
Mölndals konstisbana år 1973. Den invigdes hösten 1959 och låg invid Mölndalsån mitt emot Centrallasarettet. Den var mycket uppskattad av ungdomen i bygden för här kunde skolungdomen träna på skridskor och spela ishockeymatcher. Under högsäsong var isbanan fulltecknad på kvällarna vid idrottsföreningarnas tävlingsmatcher. Dessutom uppläts isbanan till allmänheten för motions- och nöjesåkning. Isbanan var uppbyggd på en jämn bädd av sand och grus, på vilken ett invecklat rörsystem låg. Rören vilade på ett underlag av "syllar" eller ribbor över hela planbädden. Mellan rören var ett avstånd på cirka 10 cm. Över detta var det påfyllt med grus mellan rören, så att dessa nästan täcktes. För att frysa själva istäcket däröver fordrades att underlaget först frusits ned och fått "tjäle". En kylvätska, bestående av ammoniak, pumpades in i rörsystemet. Kylvätskan höll vid utpumpningen en temperatur av cirka -20 grader. När kylvätskan återkom från systemet hade den en temperatur av cirka -5 grader. Vatten spolades då över bädden och frysningen av istäcket började. Istäcket var ca 5 cm tjockt. Kylvätskan cirkulerade sedan oavbrutet i rörledningarna för att hålla istäcket lagom fruset. För att undvika sprickbildningar i isen måste kylvätskans temperatur noggrant varieras, allt eftersom den omgivande luftens temperatur steg eller föll. 1978 flyttades Mölndals gamla isbana till Kållereds sportanläggning där den återigen började att användas omkring 1978-1979.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.