Del av Olof Ahllöfs park, Ahllöfsparken. Trähus och stenbyggnad (senare kallad Sankta Karins kapell). Till vänster anas scenen och dammen. Bänkar är utställda efter promenadstigarna. Två personer sitter på en bänk.
Från 299 kr
Anna Andersdotter med sonen Ernst hemma på gården Norra Bråta i Svinhult. Här avbildade omkring år 1900. Oaktat den synbara idyllen rymmer porträttet tragik. Anna sägs blivit illa behandlad av sin man och äktenskapet upplöstes efter utslag i Domkapitlet i Linköping 1902. Efter en tid hos sin bror i Lilla Bona avled hon redan 1905 i sviterna av epilepsi. Sonen Ernst fick lyckligtvis ett långt liv och kom under större delen att arbeta som vägarbetare i Svinhult.
Såmaskiner uppställda framför större träbyggnader. Enligt Dan Gunners anteckning: Nygren & Åhlin. Den 24 maj 1866 startade Oskar Nygren och Walfrid Åhlin en järnkramhandel i en blygsam skala. Staden behövde dock mycket järnvaror för det omfattande restureringsarbete som vidtog efter branden 1865. Detta gjorde att affärerna blomstrade och redan efter ett år fick man flytta till större lokaler på Tingvallagatan. Källa: Näringsliv i Värmland, Nyblom-Svanqvist, 1945.
Ungdomsporträtt av Ludvig Lindroth under sin studietid i Uppsala. Bördig från Ryssby öster om Ljungby som son till kyrkoherde Anders Bernhard Lindroth och makan Hedvig Margareta Waller. Tidigt föräldralös hade han lyckligtvis omhändertagits i en välbärgad mosters hushåll, som möjliggjort hans vidare studier. Efter examen knöts han till Beskowska skolan i Stockholm och tjänstgjorde där i närmare 40 år som huvudlärare i latin och grekiska. Efter sin pensionering bosatte han sig i den av släkt inköpta egendomen Kvissberg nära Vadstena.
Domprost Lars Laurenius porträtterad i Linköping något av 1860-talets första år. Efter omfattande studier i Uppsala hade han 1824 återvänt till sin hembygd för en lektorstjänst vid Linköpings gymnasium. Påföljande år blev han även erbjuden kyrkoherdeämbetet i Slaka. Tjänsten innehade han i tio år för att 1835 "transporteras" till Landeryd för samma roll. Efter ytterligare tiotalet år i Landeryd utsågs han till domprost i Linköping.
Friherre Gustaf Adolf Lagerfelt vid sin ålders höst. I sin ungdom, från 1828, hade han varit i militär tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. År 1831 gift med Christina Beata Vilhelmina Funck, bördig från Drothem. Makarna var bosatta på Röby rusthåll i Slaka, men flyttade i hög ålder till familjens stadsgård i Linköping. Död i sviterna efter en hjärnblödning 1884. Upplysningsvis såldes stadsgården efter änkans bortgång 1890 till kyrkan för att bli domkyrkoförsamlingens domprostgård.
Då han ärvde yrket efter sin far kan sägas att Ivar Kraft föddes till en tjänst vid Göta kanal. Från mitten av 1880-talet titulerades han likt sin far som slussinspektör i Berg vid kanalens utlopp i sjön Roxen. Vid tiden ingick han även äktenskap med Brita Lovisa Odencrantz, bördig från Strå. Efter faderns död år 1900 flyttade han med hustru och barn in i sitt forna barndomshem, Slussinspektörbostället. Där kvarstod i sitt yrke till sin död 1909. Här porträtterad vid slutet av sin levnad.
"Det underbara Dresden". Vy från en del av slottet i Dresden. Man ser en täckt bro över en gränd. Vid ingången till höger syns en kvinna (Margareta Bergstedt, g. Lidén) i klänning och hatt. 1889 färdigställdes en gångbro i trä mellan slottet och Hofkirche, i folkmun kallad Seufzerbrücke, "suckarnas bro", efter förlagan i Venedig. Den ditintills namnlösa gränden under bron uppkallades 2007 efter hovkyrkans arkitekt Chiaveri.
Vykort: Harbäcksgården i Hjo. Gården är numera (1970) nästan helt borta. Det är en krämaregård från förra hälften 1700-talet. Det enda den har gemensamt med Postverket är att i gårdens stallar vilade under en tid på 1860-talet postens diligenshästar ut. Gården kallas idag (1970) Harbäcksgården efter grosshandlare Harbäck från sekelskiftet. Tidigare är den sedan 1600-talets slut benämnd Ambjörnsgården efter klensmeden Ambjörn Jonsson och hans son Jon Ambjörnsson, likaledes smed och jordägare.
Bördig från Västergötland utnämndes Johan Peter Fogelqvist till kyrkoherde i Hedvigs församling i Norrköping 1881. Dessförinnan gift med Beda Wilhelmina Salvén (1843-1878) och efter makans död omgift med hennes syster Teodolina Corona Salvén (1844-1891). Kyrkoherde Fogelqvist kom att hinna med ett tredje giftemål, när han 1893 äktade Eva Kristina Malm (1855-1933). Efter ett långt liv avled Fogelqvist i sviterna av cancer 1926. Han var då sedan en tid skriven på Tunnbindaregatan 48 i Norrköping. Här porträtterad omkring 1890.
Den stolta falkenbergsångaren Diana strax efter det hon lagt ut från färjeläget vid Hallanäset. Bilden är tagen omkring 1913 och är en av de få som finns kvar av det stolta skeppet, som var Falkenbergs första färja. "Diana" var omåttligt populär. 25 öre kostade en tur och retur. Den lilla ångaren tog omkring 25 passagerare. På 20-talet "tröttnade" Diana och ersattes av fiskebåtar. Diana togs i bruk 1909 efter reparation på Falkenbergs mekaniska verkstad.
Bild 1:Bror Mårtensson, John o. Oskar Jönsson drar upp rulltrålen. Rullarna drogs längs stenbotten. Fisket bedrevs på sommaren då torsken var längst inne på stenbotten. Bild 2: Erik Mårtensson står i fören på fiskebåten, på däck finns en livbåt som inskaffades efter minsprängningen av förra båten Vesta. Falkenbergsbåten FG 127 Viking köptes efter att Vesta FG 8 minsprängts vid Stora Middelgrund den 20 januari 1943.
Berggrenska gården var en av de få som stod kvar efter Gävle brand 1869. Den uppfördes för köpmannen och redaren Anders Berggren, efter ritningar 1813 av stadsbyggmästaren C.A. Wahrberg. År 1891 inköptes Berggrenska gården för Borgareskolans räkning. Skolan stannade i gården till 1915, då den flyttade till f.d. Militärskolans byggnad vid Valbogatan. I Berggrenska gården har därefter en hushållslinje av Borgarskolan, Kommunala Vuxenskolan, Damfrisörskeskola och Läromedelscentralen haft sin hemvist i olika perioder.
Linköping 1953 genom Djurgårdsgatans nedre lopp mot dåvarande Drottninggatans stäckning. Kort efter fototillfället skulle stora ingrepp av miljön påbörjas. Hus i fonden var beslutade att rivas för utläggningen av Bredgatan (Drottninggatebacken) till gagn för den ökade genomfartstrafiken. Drottninggatans ursprungliga övre del kom efter avslutat arbete att döpas om till Elsa Brändströms gata. Efterhand skulle även de flesta av bildens hus utmed Djurgårdsgatan närmast betraktaren rivas. Bland andra gatans nummer 11 till höger.
Dagsås gamla småskola, som ska ha legat nära kyrkan. Bilden kan härröra från Axel Selvén (död 1895) som var lärare i Dagsås i slutet av 1800-talet. Huset ska senare ha kallats "Gullgubbahuset". Efter Axels död köpte hans hustru Mästergården i Dagsås (fortfarande i släktens ägo) och därifrån kommer glasplåten. Det fanns även ett dagsverkstorp under Klev, som kallades Guldgubbens i Ödgärde, efter en av brukarna, Johan Karlsson, benämnd Guldgubben.
Trygghetsboendet Aspen under uppförande 1975. 76 lägenheter skulle det komma att bli vid sidan av restaurang och andra biutrymmen. Namngivet efter kvartersnamnet Aspen. Av akademisk betydelse byggdes större delen av anläggningen i det utsorterade kvarteret Arbetaren, som uppgått i Aspen efter att den planerad Biblioteksgatan inte kom att realiseras. Av större intresse är den blandning av hus som kom att ingå i anläggningen. Utvalda huskroppar ur det äldre bestånden renoverades och integrerades med behövlig nyproduktion.
På natten fiskade man bl a efter ål genom att ha tjärvedsbloss i en liten järnkorg, som var fäst vid en stake och som man satte fast i fören av båten. Ålen och annan fisk drogs till ljuset och man kunde fånga den med ljuster eller ibland håv. Detta gick inte att fotografera, därför har Masse låtit arrangera denna bild där Karl Larsson låtsas brande, fiska med brandjärn, efter ål. På stranden roar sig några personer åt händelsen.
Det forna nunneklostret i Vadstena är i grunden en medeltida kungsgård. Vid mitten av 1300-talet testamenterades anläggningen till Birgittas klosterstiftelse som kort därpå startade sin klosterverksamhet. Efter reformationen inleddes en avveckling och från slutet av 1500-talet kom huvudbyggnaden istället att användas som så kallat krigsmanshus och vidare hospital. År 1954 övertogs klosterområdet ånyo av Birgittastiftelsen, som efter omfattande restaureringar fick ny funktion som gästhem med mera. Här ett nedslag från nämnda omgestaltning 1958.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.