Lambohovs säteri uppfördes på platsen för en äldre karolinergård under åren 1762-1766. Beställare var översten och tidvis regementschefen vid Östgöta infanteriregemente, Fredrik Carl Sinclair. För ritningarna stod Jaen Eric Rehn, som vid sidan av sitt engagemang i Stockholms slott och andra herresäten i landet, lyckades skapa en synnerligt välproportionerad anläggning i Lambohov. Vid tiden för bilden ägdes godset av greve James Henry Sinclair och dennes maka Amalia von Holst.
Från 299 kr
Lambohovs säteri uppfördes på platsen för en äldre karolinergård under åren 1762-1766. Beställare var översten och tidvis regementschefen vid Östgöta infanteriregemente, Fredrik Carl Sinclair. För ritningarna stod Jaen Eric Rehn, som vid sidan av sitt engagemang i Stockholms slott och andra herresäten i landet, lyckades skapa en synnerligt välproportionerad anläggning i Lambohov. Vid tiden för bilden ägdes godset av greve James Henry Sinclair och dennes maka Amalia von Holst. Bilden visar säteriets matsal.
Regementet tar form. Genom 1901 års så kallade härordnings byggnadsprogram fastslogs typritningar för hur nyetablerade infanteriregementen i Sverige skulle uppföras. I Linköping blev det en realitet när det gamla övningsområdet Malmen avvecklades till fördel för ny anläggning i stadens omedelbara närhet. Det dubbla kasernområdet kunde officiellt invigas i april månad 1923 och gav i förstone plats för I 4 och I 5. Bilden visar byggets slutskede i delen som inledningsvis kom att inrymma I 4.
Regementet tar form. Genom 1901 års så kallade härordnings byggnadsprogram fastslogs typritningar för hur nyetablerade infanteriregementen i Sverige skulle uppföras. I Linköping blev det en realitet när det gamla övningsområdet Malmen avvecklades till fördel för ny anläggning i stadens omedelbara närhet. Det dubbla kasernområdet kunde brukas från hösten 1922 och gav i förstone plats för I 4 (Första livgrenadjärregementet) och I 5 (Andra livgrenadjärregementet). Bilden visar byggets slutskede i delen som inledningsvis kom att inrymma I 5.
Utgrävning Qvantenburg ,Genom utgrävning av Dalaborgs slott i Bolstad socken, Dalsland, har ett av våra mindre modeltidsfästen bragts i dagen, vilket erbjuder åtskilligt av intresse, icke minst därigenom att här för första gången yppats möjlighet att någorlunda rekonstruera en anläggning, vars huvudbyggnad varit till största delen uppförd av trä. Borgen är belägen på sätesgården Qvantenburgs ägor på en bcrgudde i Vänern omkring en kilometer nordost om Dalbergsåns mynning. provgrävning 1931 av Hjalmar Larsen.
Odlingslandskap och väl avgränsad järnåldersbyggd med fornlämningskoncentration av järnåldersanläggningar samt spår av medeltida vägsträckningar utmed huvudstråket mot Trondheim (Pilgrimsvägen). Fornlämningsbistånd av mindre gravfält, ensamliggande fornlämningar samt husgrundsterrasser. En enstaka och ovanlig anläggning av monumental karaktär är "starkotters grav" den ligger inom ett gravfält och består av en rektangulär stensättning med tät stenfyllning. Av kommunikationshistoriskt intresse är bevarade delar av de medeltida vägarna mot Norge, den anslutande "Finnhuvudvägen" från Tuna kyrka samt en S:t Olofskälla.
Lövsta dokumentationen: Tre dagar under vinter/vår 2003-2004 dokumenterade Etnolog Peter du Rietz och fotograf Nisse Cronestrand lövsta sophanteringsområde i Hässelby väster om Stockholm. Den omfattar byggnader, miljön, och människor. Den mesta tiden lades på den gamla sopförbränningsanläggningen, miljöstationen och destrution av kyl & frysskåp. Bildtext: På området finns en anläggning som har haft gokart mm. Detta är en övergiven husvagne som bar spår efter olika tävlingar.
Anläggning 1, en kvadratisk stensättning som tagits fram i samband med en arkeologisk undersökning i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen var 2,3x2,0 meter stor och innehöll ett lager med brända ben och ett fyndmaterial bestående av keramik, glaspärlor, en fibula av brons och järn samt ett oidentifierat fragment av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 10 och 24 år. Datering: 330-540 e:Kr.
En domarring, anläggning 6, som framtagits i samband med en arkeologisk undersökning i Byarum i Vaggeryds kommun. Domarringen var 6 meter i diameter och längs kanten fanns tre resta stenar i en halvcirkel och det fanns avtryck efter ytterligare fyra större stenar. Mellan stenarna fanns en kantkedja av mindre sten. Inom anläggningen gjordes fynd av brända ben, keramik, två bronssöljor, två oidentifierade järnföremål, harts, glasfragment samt två flintavslag. Den osteologiska analysen visade benen kom från en vuxen individ, mellan 18 och 89 år.
Fässberg 1:34, Fässberg Västergården 1, i Fässbergs by, Mölndal, på 1970-talet. Gården var då en av Västsveriges största producenter av isbergssallad. Man odlade sallad fram till 1987. Salladen krävde mycket vatten! Anläggning av bevattningsmagasin för att kunna vattna salladen. I bakgrunden syns Västerberget och ”Lilla Fässbergsdalen” med Fässbergsåsen till höger. Idag är jordbruksmarken utarrenderad och huvudsysslan på gården är uthyrning av glas, porslin, möbler och tält.
Tre stensättningar, anläggningarna 1 (nere till vänster), 2 (strax ovanför) samt 35 (uppe till höger, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 1 var 2,3x2,0 meter stor och innehöll ett lager med brända ben och ett fyndmaterial bestående av keramik, glaspärlor, en fibula av brons och järn samt ett oidentifierat fragment av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 10 och 24 år. Datering: 330-540 e:Kr. Anläggning 2 var 5x2 meter och den innehöll brända ben och spridda keramikskärvor, dessutom framkom ett bleck av brons och ett oidentifierat stycke järn. Den osteologiska analysen benen kom från en individ mellan 35 och 64 år. Anläggning 35 var en rektangulär stensättning, 2,2 x 2,0 meter stor. Inom anläggningen framkom brända ben, keramik, en järnkniv, en järnnit, ett avslag i kvarts samt harts. Inom anläggningen fanns även ett brandlager som innehöll brända ben och ett beslag av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-64 år.
Byggnaderna till höger ingick i Björklunds anläggning med färgeri vid Ågatan och ullspinneri i träbyggnaden till höger. Den lilla byggnaden till vänster låg på Vitan 3b = Vitan 2 och var en garveribyggnad uppförd 1874 av garverigesäll A Bånge enligt stadsfullmäktiges protokoll. Den brandförsäkrades av Elias Andersson 1881. 1877 har som "ny egare" antecknats Walfrid From, som var "garfvare" och lät installera en bryggpanna i garveribyggnaden vid "Ettra ån" 1876. (C.E.) Byggnaden var beläggen på nuvarande Hallands Nyheters tomt. Byggnaden till höger ersattes av en nybyggnad, en tryckeribyggnad i 2 våningar, byggnadslov beviljades till Falkenbergs Posten 23 maj 1907. (CE)
Vy mot Linköpings station, uppförd i samband med Östra stambanans dragning till staden 1872. I Linköping, likt flertalet orter utmed statens huvudlinjer, stod Statens järnvägars chefsarkitekt Adolf Edelswärd för stationens byggnadsritningar. Tiden är något av 1890-talets år. Till vänster om stationen ligger den vackra och välartikulerade fabriksbyggnaden som senare kom att ingå i en större anläggning och efter tidens produktion kallas Maskinskylten. Under bildens decennium gällde istället framställning av olika slags trävaror. Notera "vattenkiosken" invid gatukorsningen, som förutom försäljning av dricksvatten tycks som affärsidé erbjudit kioskens väggytor för affischering.
Kvarnbäcken (Ållabäcken) mellan sjöarna Drien och Sommen utgör gräns mellan gårdarna Smedstorp och Målen i Norra Vi. Det lilla vattendraget har i urminnes tider givit kraft till mindre skvaltkvarnar men under 1860-talets byggdes en större och gemensam anläggning på Smedstorps-sidan. Kvarnen drevs till en början av en mjölnare som också malde åt andra gårdar. Efter att den siste mjölnaren avflyttat 1901 -den dövstumme Anders Teodor Johansson- fungerade kvarnen vidare för husbehov. Med tiden kom den att förfalla och vid mitten av 1940-talets revs den. Upplysningsvis användes valda delar av virket till att bygga stommen till nytt bostadhus (Vita villan) på Smedstorp. Foto 1938.
Skorpafallet i Stångåns flöde i Hovetorps närhet har sannolikt utnyttjats sedan medeltiden. Från 1700-talet är kvarn-, såg- och smidesverksamheter kända på platsen. I seklets sista husförhörslängd nämns "Skårpa bruk", vilket utvisar industriell tillverkning på platsen, åtminstone i någon skala. År 1890 stod stod bildens anläggning klar och inrymde en trämassefabrik. Företagsidén bar bäring. Marknaden för papper var i stigande och genom den intilliggande Kinda kanal kunde råmaterial levereras från Kindabygden. Fotoåret 1920 var dock fabriksbyggnaden såld till Norrköpings stad för ny funktion som vattenkraftverk.
Husqvarna Borstfabrik var en svensk borstfabrik i Huskvarna, Husqvarna Borstfabrik grundades 1896 och tillverkade borstar och penslar av skilda slag. Från 1950-talet tillverkades även bruksföremål av plast, där man använde sig av formgivare som Carl-Arne Breger, Bernadotte & Bjørn Industridesign, Gino Colombine och Jan Krahner. Borstfabriken hade 1944 ungefär 400 anställda. Samma år flyttade man från lokaler vid Backgatan, mitt för Södergårdsskolan, till en större anläggning vid Grännavägen. Kungstandborsten var namnet på en av huvudprodukterna. År 2004 överlämnades till Länsmuseet i Jönköping 274 tandborstar av olika slag.
En rund stensättning, anläggning 12 som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen hade en diameter på 2,5 meter och inom anläggningen framkom brända ben, keramik, en fibula av brons samt en nålhållare i brons. Inom anläggningen fanns även en brandgrop där fynd gjordes av brända ben, keramik, en bronsfibula, ett bronsbeslag samt bärnsten. Ett brandlager som delvis gick utanför anläggningen fanns också i botten och här hittades brända ben, keramik, ett fragment av en bronsfibula samt slagg. Datering 320-440 e.Kr.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Stensättningen var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggningen finns även med på foto JMF.00318-17 och -18
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.