LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Sök Sök
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för Framför

Antal träffar: 24507
Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.

Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.

Från 299 kr
Det här är ett annat av småställena vid det som kallades Sandbo Ainar neråt Närkån och som före skiftet tillhörde När. Där hade man kanske ett par tunnland jord så man kunde ha 1-2 kor och några smådjur. Försörjde sig fick man göra som arbetare på gårdarna i bygden och som fiskare. Det var knapert, bara att hålla vedbrand när man ingen skog hade var ett stort problem. Det här stället ser ut att ha kommit till på 1830-talet. Fördubblingsbåtsmannen Olof Perssons på När son arbetskarlen Gustav Mattzin född 1796 kan ha etablerat sig här tillsammans med sin fru Eva Mårtensdotter född 1796 från Rangsarve i Alskog. De fick 4 barn varav yngsta dottern Brita Greta född 1835 tog över stället. Hon gifte 1862 sig med fiskaren Olof Olofsson Laurell född 1830 från Snausarve. Laurells fick 5 barn och äldsta dottern Greta Stina född 1863 blev nästa ägare tillsammans med sin man Karl Berggren från Augerum i Blekinge. De gifte sig 1895 och fick två söner, där den yngste Edvin Berggren född 1905 tog över stället 1932. Han gifte sig samma år med Hilma Tomasson född 1905 från Öndarve på När och de bedrev ett litet jordbruk till inpå 1960-talet. De fick dottern Ingrid Berggren gift Johansson 1932 och sonen Sven Berggren född 1934. Hilma överlämnade stället till sina barn 1987. På bilden ser vi Greta Stina Berggren, 45 år, sonen Edvin, 3 år, maken Karl Berggren av okänd ålder, sonen Johan, 12 år, och fadern Olof Laurell, 78 år. De står framför bostadshuset, en rätt liten s k ofullständig bulparstuga som nyligen panelats med stående bräder i bulfälten. Huset kan ha varit byggt på 1830-talet, möjligen var det äldre och hitflyttat. Till höger skymtar en ladugård.

Det här är ett annat av småställena vid det som kallades Sandbo Ainar neråt Närkån och som före skiftet tillhörde När. Där hade man kanske ett par tunnland jord så man kunde ha 1-2 kor och några smådjur. Försörjde sig fick man göra som arbetare på gårdarna i bygden och som fiskare. Det var knapert, bara att hålla vedbrand när man ingen skog hade var ett stort problem. Det här stället ser ut att ha kommit till på 1830-talet. Fördubblingsbåtsmannen Olof Perssons på När son arbetskarlen Gustav Mattzin född 1796 kan ha etablerat sig här tillsammans med sin fru Eva Mårtensdotter född 1796 från Rangsarve i Alskog. De fick 4 barn varav yngsta dottern Brita Greta född 1835 tog över stället. Hon gifte 1862 sig med fiskaren Olof Olofsson Laurell född 1830 från Snausarve. Laurells fick 5 barn och äldsta dottern Greta Stina född 1863 blev nästa ägare tillsammans med sin man Karl Berggren från Augerum i Blekinge. De gifte sig 1895 och fick två söner, där den yngste Edvin Berggren född 1905 tog över stället 1932. Han gifte sig samma år med Hilma Tomasson född 1905 från Öndarve på När och de bedrev ett litet jordbruk till inpå 1960-talet. De fick dottern Ingrid Berggren gift Johansson 1932 och sonen Sven Berggren född 1934. Hilma överlämnade stället till sina barn 1987. På bilden ser vi Greta Stina Berggren, 45 år, sonen Edvin, 3 år, maken Karl Berggren av okänd ålder, sonen Johan, 12 år, och fadern Olof Laurell, 78 år. De står framför bostadshuset, en rätt liten s k ofullständig bulparstuga som nyligen panelats med stående bräder i bulfälten. Huset kan ha varit byggt på 1830-talet, möjligen var det äldre och hitflyttat. Till höger skymtar en ladugård.

Från 299 kr
Selma Widoff i linköpingsfotografen Svante Leonard Rydholm ateljé något av 1860-talets första år. Född 1842 i Kaga och där boende i Sättuna, är hon således runt 20 år på bilden och har livet framför sig. Likafullt har hon upplevt prövningar. Ännu inte fyllda 4 år hade hennes mor dött i vattensot, ett av tidens många gissel. Fadern hade vidare gift om sig med en äldre syster till sin första fru, men även hon dog inom kort i en annan av tidens plågoris, lungsoten. Fadern kom att gifta sig en tredje gång och vi är då närmast framme vid tiden för bilden. Det tredje äktenskapet varade till faderns död maj månad 1870. Selma var då ännu skriven i Kaga men uppges vistas i Herrberga, där en äldre bror ägde och drev Forsa södergård. I Herrberga, eller annorstädes, träffade Selma under alla omständigheter sin blivande make i Carl Anders Emil Wettergren, som arbetade som inspektor i bruksorten Svabensverk i sydvästra Hälsingland. Där satte de bo och i november månad 1880 fick de sonen Karl Axel August, som kom att bli makarnas enda barn. Efter knappa 10 år bröt de upp från Hälsingland för att flytta till Linköping, där de bosatte sig i en våning på adressen Drottninggatan 22. Efter nya tio år lämnade makarna Linköping för ny tillvaro i Uppsala, som kom att bli deras sista gemensamma hem. Maken avled i Uppsala 1906 och någon gång därefter flyttade Selma som änka till Stockholm. Hon fick ett långt liv. Hon somnade in dagar före sin 93-årsdag. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.

Selma Widoff i linköpingsfotografen Svante Leonard Rydholm ateljé något av 1860-talets första år. Född 1842 i Kaga och där boende i Sättuna, är hon således runt 20 år på bilden och har livet framför sig. Likafullt har hon upplevt prövningar. Ännu inte fyllda 4 år hade hennes mor dött i vattensot, ett av tidens många gissel. Fadern hade vidare gift om sig med en äldre syster till sin första fru, men även hon dog inom kort i en annan av tidens plågoris, lungsoten. Fadern kom att gifta sig en tredje gång och vi är då närmast framme vid tiden för bilden. Det tredje äktenskapet varade till faderns död maj månad 1870. Selma var då ännu skriven i Kaga men uppges vistas i Herrberga, där en äldre bror ägde och drev Forsa södergård. I Herrberga, eller annorstädes, träffade Selma under alla omständigheter sin blivande make i Carl Anders Emil Wettergren, som arbetade som inspektor i bruksorten Svabensverk i sydvästra Hälsingland. Där satte de bo och i november månad 1880 fick de sonen Karl Axel August, som kom att bli makarnas enda barn. Efter knappa 10 år bröt de upp från Hälsingland för att flytta till Linköping, där de bosatte sig i en våning på adressen Drottninggatan 22. Efter nya tio år lämnade makarna Linköping för ny tillvaro i Uppsala, som kom att bli deras sista gemensamma hem. Maken avled i Uppsala 1906 och någon gång därefter flyttade Selma som änka till Stockholm. Hon fick ett långt liv. Hon somnade in dagar före sin 93-årsdag. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.

Från 299 kr
Sörberg, bostadshus grupp framför huset, häst och vagn. Sörberg gård (nuvarande Svennevads Hembygdsgård, enligt notering från år 2005). I fjädervagnen sitter från vänster: drängen Herbert, brukaren Leonard Johansson, hustrun Hanna Johansson, född Wallin, dottern Hulda Johansson och sonen Herman Johansson. Ivar Karlsson vid cykeln är eventuellt drängen som senare bodde vid Klovstena. Selma (är ev. piga, senare gift med Robert Malkomsson. Linnéa Gerhards mamma). Hannas styfvar står på trappan. Längst till höger Adel Johansson, bror till Leonard. Uppgiftslämnare Bengt Karlsson, Osebo, Pålsboda, april 2006. Sörberg var under 1700- och 1800-talet en frälsegård under Skogaholm, senare under Skyllbergs bruk och så småningom under Hasselfors AB domäner. När siste brukaren lämnade gården överläts den till Svennevads hembygdsförening. Marken ägs av Hallsbergs kommun. Notering från december 2005, Mer information om henbygdsgården: Det äldsta huset som skymtar till höger är timrat och byggt 1728. Det är kanske det äldsta huset i Svennevad socken. I det finns en förstuga, ett kök och en kammare. Det är sammanbyggt med ett loft i norr. Det yngre huset med två våningar (huset på bilden) är byggt 1820. Det har stående panel. Nere finns det ett kök rakt in och en kammare åt vardera hållet. Uppe finns det ett rum mot norr och ett vindsrum åt söder. Ute på gården finns i söder en loftbod. Den är rödmålat på tre sidor. Den norra sidan med loftgången är omålad. På taket sitter en vällingklocka. Ett dass står söder om loftboden. Det kommer från Prästgården. På gårdsplanens norra del står en smedja och ett uthus. Smedjan har tidigare funnits någonstans i Skogaholm.

Sörberg, bostadshus grupp framför huset, häst och vagn. Sörberg gård (nuvarande Svennevads Hembygdsgård, enligt notering från år 2005). I fjädervagnen sitter från vänster: drängen Herbert, brukaren Leonard Johansson, hustrun Hanna Johansson, född Wallin, dottern Hulda Johansson och sonen Herman Johansson. Ivar Karlsson vid cykeln är eventuellt drängen som senare bodde vid Klovstena. Selma (är ev. piga, senare gift med Robert Malkomsson. Linnéa Gerhards mamma). Hannas styfvar står på trappan. Längst till höger Adel Johansson, bror till Leonard. Uppgiftslämnare Bengt Karlsson, Osebo, Pålsboda, april 2006. Sörberg var under 1700- och 1800-talet en frälsegård under Skogaholm, senare under Skyllbergs bruk och så småningom under Hasselfors AB domäner. När siste brukaren lämnade gården överläts den till Svennevads hembygdsförening. Marken ägs av Hallsbergs kommun. Notering från december 2005, Mer information om henbygdsgården: Det äldsta huset som skymtar till höger är timrat och byggt 1728. Det är kanske det äldsta huset i Svennevad socken. I det finns en förstuga, ett kök och en kammare. Det är sammanbyggt med ett loft i norr. Det yngre huset med två våningar (huset på bilden) är byggt 1820. Det har stående panel. Nere finns det ett kök rakt in och en kammare åt vardera hållet. Uppe finns det ett rum mot norr och ett vindsrum åt söder. Ute på gården finns i söder en loftbod. Den är rödmålat på tre sidor. Den norra sidan med loftgången är omålad. På taket sitter en vällingklocka. Ett dass står söder om loftboden. Det kommer från Prästgården. På gårdsplanens norra del står en smedja och ett uthus. Smedjan har tidigare funnits någonstans i Skogaholm.

Från 299 kr
Sörberg, bostadshus grupp framför huset, häst och vagn. Sörberg gård (nuvarande Svennevads Hembygdsgård, enligt notering från år 2005). I fjädervagnen sitter från vänster: drängen Herbert, brukaren Leonard Johansson, hustrun Hanna Johansson, född Wallin, dottern Hulda Johansson och sonen Herman Johansson. Ivar Karlsson vid cykeln är eventuellt drängen som senare bodde vid Klovstena. Selma (är ev. piga, senare gift med Robert Malkomsson. Linnéa Gerhards mamma). Hannas styfvar står på trappan. Längst till höger Adel Johansson, bror till Leonard. Uppgiftslämnare Bengt Karlsson, Osebo, Pålsboda, april 2006. Sörberg var under 1700- och 1800-talet en frälsegård under Skogaholm, senare under Skyllbergs bruk och så småningom under Hasselfors AB domäner. När siste brukaren lämnade gården överläts den till Svennevads hembygdsförening. Marken ägs av Hallsbergs kommun. Notering från december 2005, Mer information om henbygdsgården: Det äldsta huset som skymtar till höger är timrat och byggt 1728. Det är kanske det äldsta huset i Svennevad socken. I det finns en förstuga, ett kök och en kammare. Det är sammanbyggt med ett loft i norr. Det yngre huset med två våningar (huset på bilden) är byggt 1820. Det har stående panel. Nere finns det ett kök rakt in och en kammare åt vardera hållet. Uppe finns det ett rum mot norr och ett vindsrum åt söder. Ute på gården finns i söder en loftbod. Den är rödmålat på tre sidor. Den norra sidan med loftgången är omålad. På taket sitter en vällingklocka. Ett dass står söder om loftboden. Det kommer från Prästgården. På gårdsplanens norra del står en smedja och ett uthus. Smedjan har tidigare funnits någonstans i Skogaholm.

Sörberg, bostadshus grupp framför huset, häst och vagn. Sörberg gård (nuvarande Svennevads Hembygdsgård, enligt notering från år 2005). I fjädervagnen sitter från vänster: drängen Herbert, brukaren Leonard Johansson, hustrun Hanna Johansson, född Wallin, dottern Hulda Johansson och sonen Herman Johansson. Ivar Karlsson vid cykeln är eventuellt drängen som senare bodde vid Klovstena. Selma (är ev. piga, senare gift med Robert Malkomsson. Linnéa Gerhards mamma). Hannas styfvar står på trappan. Längst till höger Adel Johansson, bror till Leonard. Uppgiftslämnare Bengt Karlsson, Osebo, Pålsboda, april 2006. Sörberg var under 1700- och 1800-talet en frälsegård under Skogaholm, senare under Skyllbergs bruk och så småningom under Hasselfors AB domäner. När siste brukaren lämnade gården överläts den till Svennevads hembygdsförening. Marken ägs av Hallsbergs kommun. Notering från december 2005, Mer information om henbygdsgården: Det äldsta huset som skymtar till höger är timrat och byggt 1728. Det är kanske det äldsta huset i Svennevad socken. I det finns en förstuga, ett kök och en kammare. Det är sammanbyggt med ett loft i norr. Det yngre huset med två våningar (huset på bilden) är byggt 1820. Det har stående panel. Nere finns det ett kök rakt in och en kammare åt vardera hållet. Uppe finns det ett rum mot norr och ett vindsrum åt söder. Ute på gården finns i söder en loftbod. Den är rödmålat på tre sidor. Den norra sidan med loftgången är omålad. På taket sitter en vällingklocka. Ett dass står söder om loftboden. Det kommer från Prästgården. På gårdsplanens norra del står en smedja och ett uthus. Smedjan har tidigare funnits någonstans i Skogaholm.

Från 299 kr
Handskriven text på bildens baksida:

Handskriven text på bildens baksida: "Uddevalla Artur Nilsson". Skrift som förvarades i anslutning till bildmaterialet: "Utställning Artur Nilsson 26 maj - 28 oktober 1984 Göteborgskonstnären och fotografen ARTUR NILSSON visar över sommaren fotografier tagna i Göteborg mellan 1920 till fram till idag samt västkustbilder och kamratporträtt. Samtidigt visas ett tjugotal akvareller också dessa med motiv från Bohuslän. Artur Nilsson föddes år 1900 i ett trähus på Mariebergsgatan. Gatan ligger i Majorna på Gråberget. Det var på Gråberget han lekte som barn, favoritplatsen låg högst uppe på berget vid den gamla inseglingsfyren med utsikt över vattnet. På Gråberget, nu bebyggt med höghus, promenerade han med sin far och studerade blommor och fåglarnas bobyggen. Som barn badade han vid Klippan vid Kustens varv. Älvens vatten var så rent att där fanns badhus för män respektive kvinnor. Fadern var plåt- kopparslagare och morfadern stuveriförman i hamnen. Många göteborgsfamiljer promenerade i hamnen på söndagarna och så gjorde även Artur Nilsson med sin far. Litteraturen kom Artur Nilsson i kontakt med genom 25- öresböcker som fadern köpte. Den svenska, numera klassiska litteraturen, gavs ut i denna serie samt även utländska författare som Victor Hugo och Zola. Vid 14 års ålder började Artur Nilsson måla akvarell. Motiven var närliggande, framför allt hus i Majorna. Han skrevs in som elev på slöjdföreningens skola då han var 17 år. Vid samma skola, sedemera omdöpt till Konstindustriskolan, arbetade han som lärare i 18 år från 1947. Efter skolgången arbetade han som reklamtecknare på SKF som litograf på Oscar Isacsons tryckeri. Under semestrarna kunde han åka med Marstrandasbåten och stanna till på öarna några dagar, måla och fotografera, sedan fara vidare. Göteborg och Bohuslän har varit och är de områden från vilka Artur Nilsson hämtar sina motiv. Fotograferat har Artur Nilsson gjort sedan han vid 17 års ålder skaffade sin första kamera. I utställningen visas fotos från gamla Majorna, från Fiskehamnen, kajerna i Göteborgs hamn och kamratporträtt."

Från 299 kr
Erik

Erik"Spänst" Svensson med sina elever. POJKEN PÅ VÄNSTRA STOLPEN ...han i mörka strumpor och väst, heter Erik Johansson. Det är i början av 1930-talet. Läraren Erik "Spänst" Svensson har samlat gossarna i klassen framför Möllevägsskolan. Inte visste unge Erik den gången, att han tjugo år senare skulle starta herrekiperingen Bröderna Johansson tillsammans med sin bror Ingemar. Och inte visste han vad det skulle bli av alla klasskamraterna heller. Nu är många av pojkarna borta men Erik Johansson minns namnet på dem allihop. Han har dessutom haft så bra koll på klasskamraterna genom åren att han vet vad nästan samtliga kom att syssla med. Så varsågod! Här delar Erik med sig av sin kännedom om hur livet artade sig för ynglingarna på Möllevägsskolans trapp. Stående i övre raden: "Snälle Johns" Konrad Nilsson ägnade sig åt att sälja potatis i femkilossäckar till hushållen, Åke Arvidsson blev handelsresande, Roland Lidebring blev lärare och rektor, Kurt "Kutteman" Bengtsson arbetade på kontoret på familjeföretaget, Rune Lidholm flyttade till Göteborg där han arbetade inom sjöfarten, Gunnar Strand blev trädgårdsmästare, Arvid Gustavsson (ingen uppgift), Per Göranson grundade Pelly, Aage Einarsson blev elektriker, Folke Andersson arbetade som förman på kommunen, Jerker Svensson var resande i vitvaror, Sven Wennström (ingen uppgift), Sven-Erik Svensson arbetade vid järnvägen och läraren Erik "Spänst" Svensson (far till Hallands Nyheters nyhetschef Per Ola Eriksson). Stående bakom vänster stolpe: Henry Johansson (ingen uppgift). Stående bakom höger stolpe: Lennart Lilja, sedermera kontorist på garveriet. Sittande på vänster stolpe: Gösta "Kibben" Johansson blev specerihandlare och Erik Johansson, som sagt, klädhandlare. Sittande på höger stolpe: Egon Dellnor (som under skolåren hette Jönsson) flyttade från stan ett tag och Eric har ingen uppgift om yrket och Sigge Falk, skoarbetare. Sittande i mellersta raden: Sven-Åke Andersson blev urmakare, Erik Magnusson var industriarbetare, Gustav Svensson dog tragiskt nog redan under skolåren, Daniel "Didde" Andrén blev järnhandlare, Tore Persson var järnvägare, Martin Nyman var son till hotelldirektören på Grand och flyttade till Amerika, där han jobbade som kock, efter skoltidens slut, Arne Stääv flyttade till Varberg och jobbade troligen på Monark och Bengt Nordström blev direktör på garveriet. Sittande i främre raden: Nils "Lillfimpen" Andersson fortsatte som kontorist på pappans företag, Olle Persson blev flygare och omkom när hans plan störtade under en flygning från Abessinien, Knut Erlandsson blev skoarbetare, Kurt Backman arbetade som handelsresande för Pelly, Ture Kallenberg flyttade till Varberg och arbetade nog på Monark, Rickard Karlsson blev skoarbetare men sadlade om till brödutkörare och Rune Svensson jobbade som bilmekaniker på bryggeriet. Från HN 2006-03-06

Från 299 kr
Familjen Karlsson står framför manbyggnaden med redskap i händerna (lie, högaffel, stickning, räfsa), man fick inte framstå som sysslolös. Manbyggnaden är ett stort och modernt hus med dubbel fönstersättning byggt 1873 med taket täckt av spån, som nog är original på bilden. Jfr Hemmor och Gannor. Till höger skymtar brygghuset, som troligen är lite äldre. När Kauparve i slutet av 1600-talet delades i två parter, blev Lars Persson ägare till ena halvan, se Bild 918 och Bengt Hansson ägare av denna part. Bengt delade något senare sin part med sin bror Lars Hansson så de fick ¼ var. Bengt Hansson född 1647 var gift med Anna Andersdotter född 1649 och de fick två barn. Sonen Jon Bengtsson övertog parten och han gifte sig 1706 med Elisabet Tomasdotter. De fick tre barn, varav äldste sonen Hans Jonsson född 1711 gift med Britta Andersdotter från Mattsarve blev näste ägare. Han dog emellertid tidigt och parten ärvdes då av brodern Bengt Jonsson född 1714. Han gifte sig 1739 med Margareta Jacobsdotter från Fride i Lojsta. Bengt var politiskt aktiv och blev riksdagsman. Äktenskapet blev barnlöst och makarna testamenterade gårdsparten 1784 till Nils Johansson född 1741 från Amlings i Linde och Anna Johansdotter född 1750 från Rikvide på När, vilka gifte sig på Kauparve. Nils och Anna fick 8 barn, varav näste yngste sonen Johan Nilsson född 1785 blev näste ägare. Han gifte sig 1808 med Greta Bengtsdotter född 1789 från Liffride. Johan dog ung och Greta gifte om sig 1821 med Per Persson född 1794 från Hallbjäns. Greta hade 4 barn i varje äktenskap och sonen Karl Johan Johansson född 1819 från första äktenskapet köpte gårdsparten 1842, då han gifte sig med Dorotea Pettronella Persdotter född 1821 från Hägvide i Stånga. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Johan Petter Karlsson född 1851 som köpte parten 1888. Han var gift 1886 med Hedvig Lorentina Lyander född 1863 från Hemmor grund (Botels), se Bild 644-646. De fick två barn och det blev sonen Johan Karlsson född 1890 som tog över gårdsparten 1919. Han gifte sig 1916 med Anna Jakobsson född 1893 från Bjärges och de fick baren Margareta (Greta) 1917 och Arnold 1920. Dessa gifte sig aldrig, utan blev båda kvar hemma. Arnold Karlsson tog formellt över gårdsparten 1949, men brukade den tillsammans med Greta. Hon dog och Arnold brukade hemmet ytterligare några år, varefter han sålde gårdsparten till Bertil Karlsson Hallsarve, se Bild 833. Bertil och hans son Tomas styckade av och behöll marken, medan byggnaderna med tomt såldes till Per och Christina Persson som fritidsfastighet. På bilden ser vi Johan Karlsson 16 år, fadern Johan Karlsson 55 år, modern Hedvig född Lyander 43 år och systern Rosa Johanna Maria Karlsson 20 år.

Familjen Karlsson står framför manbyggnaden med redskap i händerna (lie, högaffel, stickning, räfsa), man fick inte framstå som sysslolös. Manbyggnaden är ett stort och modernt hus med dubbel fönstersättning byggt 1873 med taket täckt av spån, som nog är original på bilden. Jfr Hemmor och Gannor. Till höger skymtar brygghuset, som troligen är lite äldre. När Kauparve i slutet av 1600-talet delades i två parter, blev Lars Persson ägare till ena halvan, se Bild 918 och Bengt Hansson ägare av denna part. Bengt delade något senare sin part med sin bror Lars Hansson så de fick ¼ var. Bengt Hansson född 1647 var gift med Anna Andersdotter född 1649 och de fick två barn. Sonen Jon Bengtsson övertog parten och han gifte sig 1706 med Elisabet Tomasdotter. De fick tre barn, varav äldste sonen Hans Jonsson född 1711 gift med Britta Andersdotter från Mattsarve blev näste ägare. Han dog emellertid tidigt och parten ärvdes då av brodern Bengt Jonsson född 1714. Han gifte sig 1739 med Margareta Jacobsdotter från Fride i Lojsta. Bengt var politiskt aktiv och blev riksdagsman. Äktenskapet blev barnlöst och makarna testamenterade gårdsparten 1784 till Nils Johansson född 1741 från Amlings i Linde och Anna Johansdotter född 1750 från Rikvide på När, vilka gifte sig på Kauparve. Nils och Anna fick 8 barn, varav näste yngste sonen Johan Nilsson född 1785 blev näste ägare. Han gifte sig 1808 med Greta Bengtsdotter född 1789 från Liffride. Johan dog ung och Greta gifte om sig 1821 med Per Persson född 1794 från Hallbjäns. Greta hade 4 barn i varje äktenskap och sonen Karl Johan Johansson född 1819 från första äktenskapet köpte gårdsparten 1842, då han gifte sig med Dorotea Pettronella Persdotter född 1821 från Hägvide i Stånga. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Johan Petter Karlsson född 1851 som köpte parten 1888. Han var gift 1886 med Hedvig Lorentina Lyander född 1863 från Hemmor grund (Botels), se Bild 644-646. De fick två barn och det blev sonen Johan Karlsson född 1890 som tog över gårdsparten 1919. Han gifte sig 1916 med Anna Jakobsson född 1893 från Bjärges och de fick baren Margareta (Greta) 1917 och Arnold 1920. Dessa gifte sig aldrig, utan blev båda kvar hemma. Arnold Karlsson tog formellt över gårdsparten 1949, men brukade den tillsammans med Greta. Hon dog och Arnold brukade hemmet ytterligare några år, varefter han sålde gårdsparten till Bertil Karlsson Hallsarve, se Bild 833. Bertil och hans son Tomas styckade av och behöll marken, medan byggnaderna med tomt såldes till Per och Christina Persson som fritidsfastighet. På bilden ser vi Johan Karlsson 16 år, fadern Johan Karlsson 55 år, modern Hedvig född Lyander 43 år och systern Rosa Johanna Maria Karlsson 20 år.

Från 299 kr
Förste kände ägaren av Gannor var Peder Gangdarve 1570. Peer Gannor var ägare 1648 och Peer Classon 1653, vilket troligen är samma person och kanske barnbarnsbarn till Peder. 1670 var Nils Gannor ägare, möjligen son till Peer. 1674 var en Lars Bote ägare gården, men Gannor tycktes vara på obestånd och var helt skatteöde under 1670-talet. Lars Olofsson och hans hustru Juditta Hansdotter stod som ägare 1681, iom att det är nya namn, kan de ha köpt gården. De hade sönerna Anders och Olof, av vilka Olof Larsson övertog gården, gift 1692 med Svenborg Hansdotter från Gumbalde, de stod som ägare 1701. De fick 5 barn och gården delades, troligen mellan två av syskonen. Eftersom gården redan från början var liten, blev parterna sannolikt för små och man gick i konkurs, 1719 var Gannor ett kronohemman. Denna part köptes av Påvel Hansson född 1655, gift 1698 med Anna Båtelsdotter född 1668, båda från Smiss. Dottern Gertrud Påvelsdotter född 1700 gift 1724 med Per Persson född 1695 från Bondarve i Eksta tog över parten omkring 1730. Av deras 4 barn tog äldste sonen Pål Persson född 1727 och hans hustru Märta Larsdotter född 1736 från Haidslunds i Havdhem över omkring 1762 och löste då in gårdsparten till skatte. Dottern Gertrud Pålsdotter född 1767 blev näste ägare, gift 1795 med Johan Tomsson född 1771 från Gläves i Burs. De fick två söner och två döttrar, varav dottern Cajsa Marta Johansdotter född 1801 ärvde parten 1825. Hon gifte sig 1823 med Hans Larsson född 1791 från Botels och deras son Johan Hansson född 1828 blev ägare 1858. Han gifte sig med Anna Lovisa Larsdotter född 1834 från Husarve. Enda dottern Lovisa Maria Johansdotter född 1858 gifte sig 1879 Karl Karlsson född 1853 från Kauparve. Äldste sonen Karl Karlsson född 1882 övertog parten 1910, gift 1912 med Anna Nilsson född 1885 från Hallsarve. Sonen Birger Karlsson född 1915 gift 1937 med Vera Pettersson född 1914 från Smiss i Lye tog över parten 1949. På bilden ser vi familjen Karlsson posera i finkläder framför manbyggnaden. Från vänster ser vi: Lovisa Maria Johansdotter 45 år, dottern Gerda Sigrid Lovisa nästan 8 år, sonen Nils Ragnar Leonard nästan 5 år, maken Karl Karlsson 50 år, modern Anna Lovisa Larsdotter 69 år och okänd kvinna, hon kan möjligen vara Karls brorsdotter Rosa Johanna Maria Karlsson 17 år. Det var Anna Lovisa och hennes man Johan som uppförde manbyggnaden i bakgrunden 1874, ett likadant hus som byggdes på Karls föräldragård Kauparve året före.

Förste kände ägaren av Gannor var Peder Gangdarve 1570. Peer Gannor var ägare 1648 och Peer Classon 1653, vilket troligen är samma person och kanske barnbarnsbarn till Peder. 1670 var Nils Gannor ägare, möjligen son till Peer. 1674 var en Lars Bote ägare gården, men Gannor tycktes vara på obestånd och var helt skatteöde under 1670-talet. Lars Olofsson och hans hustru Juditta Hansdotter stod som ägare 1681, iom att det är nya namn, kan de ha köpt gården. De hade sönerna Anders och Olof, av vilka Olof Larsson övertog gården, gift 1692 med Svenborg Hansdotter från Gumbalde, de stod som ägare 1701. De fick 5 barn och gården delades, troligen mellan två av syskonen. Eftersom gården redan från början var liten, blev parterna sannolikt för små och man gick i konkurs, 1719 var Gannor ett kronohemman. Denna part köptes av Påvel Hansson född 1655, gift 1698 med Anna Båtelsdotter född 1668, båda från Smiss. Dottern Gertrud Påvelsdotter född 1700 gift 1724 med Per Persson född 1695 från Bondarve i Eksta tog över parten omkring 1730. Av deras 4 barn tog äldste sonen Pål Persson född 1727 och hans hustru Märta Larsdotter född 1736 från Haidslunds i Havdhem över omkring 1762 och löste då in gårdsparten till skatte. Dottern Gertrud Pålsdotter född 1767 blev näste ägare, gift 1795 med Johan Tomsson född 1771 från Gläves i Burs. De fick två söner och två döttrar, varav dottern Cajsa Marta Johansdotter född 1801 ärvde parten 1825. Hon gifte sig 1823 med Hans Larsson född 1791 från Botels och deras son Johan Hansson född 1828 blev ägare 1858. Han gifte sig med Anna Lovisa Larsdotter född 1834 från Husarve. Enda dottern Lovisa Maria Johansdotter född 1858 gifte sig 1879 Karl Karlsson född 1853 från Kauparve. Äldste sonen Karl Karlsson född 1882 övertog parten 1910, gift 1912 med Anna Nilsson född 1885 från Hallsarve. Sonen Birger Karlsson född 1915 gift 1937 med Vera Pettersson född 1914 från Smiss i Lye tog över parten 1949. På bilden ser vi familjen Karlsson posera i finkläder framför manbyggnaden. Från vänster ser vi: Lovisa Maria Johansdotter 45 år, dottern Gerda Sigrid Lovisa nästan 8 år, sonen Nils Ragnar Leonard nästan 5 år, maken Karl Karlsson 50 år, modern Anna Lovisa Larsdotter 69 år och okänd kvinna, hon kan möjligen vara Karls brorsdotter Rosa Johanna Maria Karlsson 17 år. Det var Anna Lovisa och hennes man Johan som uppförde manbyggnaden i bakgrunden 1874, ett likadant hus som byggdes på Karls föräldragård Kauparve året före.

Från 299 kr
Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr
Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr
Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr
Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Karl Olsgården. Huset ligger numera i Himmelsberga, Långlöts socken, men låg ursprungligen i Dyestad, Runstens socken. Den är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare. Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret. Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor. Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848. (Hämtat från http://www.himmelsbergamuseum.com/index.php?id=21&placid=17&template=1&PHPSESSID=e3a5d62a36b2118254a9529385bb5062)

Från 299 kr
Denna part har en obruten ägarlängd sedan 1546 då Jacob Koparve köpte gården av Peder Kauparve och Hans Gox . Jacob tycks ha köpt gården ung och brukat den ända in på 1600-talet, då sonen Anders Jacobsson tog över 1614. 1621 stod sonen Joen Jacobsson som ägare och efter honom sonen Jacob Kauparve. Hans son Joen Jacobsson var ägare 1653 och 1670 hade hans son Peer Koparfve tagit över. Dennes son Lars Persson född 1638 var ägare till gården 1681 och han hade 7 barn, varav sonen Per Larsson ärvde gården. Vid slutet av 1600-talet delades Kauparve i två parter mellan Per Larsson och Bengt Hansson så Per Larsson fick denna part. Han gifte sig 1693 med Mallena Persdotter från Snausarve och de fick 5 barn. 1714 gifte sig äldsta dottern Catarina Persdotter född 1698 (?) med Olof Rassmusson och de tog över parten 1725 och fick 4 barn. Sonen Per Olofsson född 1717 gift 1738 med Anna Christensdotter från Botels tog över. De fick sönerna Olof, Per och Hans, vilka delade gårdsparten 1777 i tre lika delar. Hans Persson född 1754 fick denna part 1778 när han gifte sig med Appolina Mattsdotter född 1754 från Hallsarve. De byggde ett nytt stenhus 1795 och fick 20 års skattebefrielse för det. Deras ende son Per Hansson född 1789 ärvde parten och han gifte sig 1803 med Stina Maria Hansdotter född 1782 från Sunnkörke. Av deras 6 barn och en fosterdotter köpte sönerna Carl Johan och Per gårdsparten 1847 av fadern och delade den ännu en gång mellan sig. Per Persson född 1814 fick denna part. Han gifte 1848 med Greta Christna Larsdotter född 1827 från Hallbjäns och de fick två söner, varav en drunkande ung i Närsån. Per Persson dog redan 1856 och Greta Christina gifte om sig året därpå med drängen Hans Hansson Alberg från Alskog och de fick två barn. Sonen Lars Persson född 1853 från första äktenskapet ärvde gårdsparten 1881. Han gifte sig med Helena Johanna Larsdotter född 1851 från Gumbalde och de fick 4 barn, varav äldste sonen också drunknade som ung i Närsån. Yngste sonen Lars Pettersson född 1886 blev näste ägare, gift 1911 med Ester Eliasson född 1890 från Bosarve på När. De fick 4 barn, varav sonen Erik Pettersson född 1915 tog över gårdsparten. Han gifte med Elsie och de fick 3 barn. Sonen Magnus Pettersson född 1954 tog över gårdsparten 1981. Han var gift med Ingela (?) och de fick 4 barn. Magnus dog rätt tidigt och gårdsparten arrenderades delvis ut, delvis brukas den av systern Gunlög Pettersson. Magnus äldste son Andreas Pettersson född 1980 har blivit ny ägare. På bilden ser vi troligen Lars Pettersson 51 år, dottern Laura Kristina 26 år och sonen Hans Vilhelm 23 år stå framför manbyggnaden med den alldeles nygjorda verandan.

Denna part har en obruten ägarlängd sedan 1546 då Jacob Koparve köpte gården av Peder Kauparve och Hans Gox . Jacob tycks ha köpt gården ung och brukat den ända in på 1600-talet, då sonen Anders Jacobsson tog över 1614. 1621 stod sonen Joen Jacobsson som ägare och efter honom sonen Jacob Kauparve. Hans son Joen Jacobsson var ägare 1653 och 1670 hade hans son Peer Koparfve tagit över. Dennes son Lars Persson född 1638 var ägare till gården 1681 och han hade 7 barn, varav sonen Per Larsson ärvde gården. Vid slutet av 1600-talet delades Kauparve i två parter mellan Per Larsson och Bengt Hansson så Per Larsson fick denna part. Han gifte sig 1693 med Mallena Persdotter från Snausarve och de fick 5 barn. 1714 gifte sig äldsta dottern Catarina Persdotter född 1698 (?) med Olof Rassmusson och de tog över parten 1725 och fick 4 barn. Sonen Per Olofsson född 1717 gift 1738 med Anna Christensdotter från Botels tog över. De fick sönerna Olof, Per och Hans, vilka delade gårdsparten 1777 i tre lika delar. Hans Persson född 1754 fick denna part 1778 när han gifte sig med Appolina Mattsdotter född 1754 från Hallsarve. De byggde ett nytt stenhus 1795 och fick 20 års skattebefrielse för det. Deras ende son Per Hansson född 1789 ärvde parten och han gifte sig 1803 med Stina Maria Hansdotter född 1782 från Sunnkörke. Av deras 6 barn och en fosterdotter köpte sönerna Carl Johan och Per gårdsparten 1847 av fadern och delade den ännu en gång mellan sig. Per Persson född 1814 fick denna part. Han gifte 1848 med Greta Christna Larsdotter född 1827 från Hallbjäns och de fick två söner, varav en drunkande ung i Närsån. Per Persson dog redan 1856 och Greta Christina gifte om sig året därpå med drängen Hans Hansson Alberg från Alskog och de fick två barn. Sonen Lars Persson född 1853 från första äktenskapet ärvde gårdsparten 1881. Han gifte sig med Helena Johanna Larsdotter född 1851 från Gumbalde och de fick 4 barn, varav äldste sonen också drunknade som ung i Närsån. Yngste sonen Lars Pettersson född 1886 blev näste ägare, gift 1911 med Ester Eliasson född 1890 från Bosarve på När. De fick 4 barn, varav sonen Erik Pettersson född 1915 tog över gårdsparten. Han gifte med Elsie och de fick 3 barn. Sonen Magnus Pettersson född 1954 tog över gårdsparten 1981. Han var gift med Ingela (?) och de fick 4 barn. Magnus dog rätt tidigt och gårdsparten arrenderades delvis ut, delvis brukas den av systern Gunlög Pettersson. Magnus äldste son Andreas Pettersson född 1980 har blivit ny ägare. På bilden ser vi troligen Lars Pettersson 51 år, dottern Laura Kristina 26 år och sonen Hans Vilhelm 23 år stå framför manbyggnaden med den alldeles nygjorda verandan.

Från 299 kr
På denna idylliska bild ser vi familjen framför manbyggnaden och brygghuset. Manbyggnaden skall enligt Lauboken vara uppförd 1825, men det avser nog endast nedervåningen. Övervåningen är troligen tillkommen som brygghuset omkring 1850. Men det kan vara fel iom att nedervåningen innehåller två väggskåp, och sådana tillhör 1700-talet. Det finns ingen stenhusresolution på gården, så nedervåningen kan vara tillkommen på 1780-talet iom att de flesta resolutionerna från denna tid saknas. Möjligen skule övervåningen vara redan från 1825, men det verkar mycket tidigt. 1570 ägdes gården av Olluff Huggellsarve och 1648 av Peer Husarffwe, 1653 hade brodern Knut Jacobsson ärvt den. 1670 var Rassmus Husarffve ägare och 1681 Joen Olofsson, varefter den ärvdes av Rassmus son Lars Rassmusson. Hans son Anders Larsson ärvde gården, han var gift 1701 med Catarina Olofsdotter från Smiss. De fick 4 barn och äldste sonen Lars Andersson född 1702 tog över gården omkring 1730. Han gifte sig 1728 med Gertrud Michaeldotter född 1708 från Hageby i Etelhem. De fick två söner och den yngste Michael Larsson född 1730 blev näste ägare. Han gifte sig 1755 med Catarina Andersdotter född 1735 från Hemmor. Michael och Catarina fick hela 8 barn, varav äldste sonen Lars Michaelsson född 1756 ärvde gården. Han gifte sig 1790 med Greta Hansdotter född 1758 från Utalskog, men ingen av deras två söner tog över, utan gården övertogs av Lars syster Gertrud Michaelsdotter född 1772. Hon var gift första gången 1802 med Olof Larsson född 1778 från Botels och andra gången 1810 med Johan Michaelsson från Hageby i Etelhem. Obs att Gertruds farmor, som också hette Gertrud, kom från Hageby och att med henne kom Michaelsnamnet in på gården. Äldste sonen från första äktenskapet Lars Olofsson född 1803 ärvde gården. Han gifte sig 1822 med Eva Lovisa Hansdotter Född 1799 från Ollaivs i Alskog och de fick 4 barn. Dottern Maria Larsdotter född 1826 och gift med Lars Larsson Häglund född 1820 från Hemmor blev näste ägare och de fick 3 döttrar. Lars dog tidigt och Maria gifte om sig 1864 med den 14 år yngre Lars Ahlqvist född 1840 från Stenstugu i Alskog och fick med honom sonen Edvard Larsson 1867 och han övertog gården 1901. Edvard Larsson gifte sig 1892 med Anna Catarina Pettersson född 1868 från Hallbjäns och av deras 4 barn blev det yngste sonen Gustav Larsson född 1903 som blev näste ägare 1935. Han gifte sig 1930 med Signe Ebba Dorothea Sundberg född 1905 från Lojsta. De fick inga egna barn, utan tog hand om systersonen Lars Olof Bertil Håkansson född 1934 när hans mor Edit Helny dog 1939. Gården såldes till Marie-Louise Rudolfsson (?) som sedan sålde den till Bosse och Bitte Carlgren och deras 3 barn. Carlgrens byggde upp ett hantverkscentrum kallat Svinhuset med månfacetterad verksamhet, både under sommaren och året runt. De sålde Husarve 1989 till Hans och Tina Gustafsson och deras 4 barn.

På denna idylliska bild ser vi familjen framför manbyggnaden och brygghuset. Manbyggnaden skall enligt Lauboken vara uppförd 1825, men det avser nog endast nedervåningen. Övervåningen är troligen tillkommen som brygghuset omkring 1850. Men det kan vara fel iom att nedervåningen innehåller två väggskåp, och sådana tillhör 1700-talet. Det finns ingen stenhusresolution på gården, så nedervåningen kan vara tillkommen på 1780-talet iom att de flesta resolutionerna från denna tid saknas. Möjligen skule övervåningen vara redan från 1825, men det verkar mycket tidigt. 1570 ägdes gården av Olluff Huggellsarve och 1648 av Peer Husarffwe, 1653 hade brodern Knut Jacobsson ärvt den. 1670 var Rassmus Husarffve ägare och 1681 Joen Olofsson, varefter den ärvdes av Rassmus son Lars Rassmusson. Hans son Anders Larsson ärvde gården, han var gift 1701 med Catarina Olofsdotter från Smiss. De fick 4 barn och äldste sonen Lars Andersson född 1702 tog över gården omkring 1730. Han gifte sig 1728 med Gertrud Michaeldotter född 1708 från Hageby i Etelhem. De fick två söner och den yngste Michael Larsson född 1730 blev näste ägare. Han gifte sig 1755 med Catarina Andersdotter född 1735 från Hemmor. Michael och Catarina fick hela 8 barn, varav äldste sonen Lars Michaelsson född 1756 ärvde gården. Han gifte sig 1790 med Greta Hansdotter född 1758 från Utalskog, men ingen av deras två söner tog över, utan gården övertogs av Lars syster Gertrud Michaelsdotter född 1772. Hon var gift första gången 1802 med Olof Larsson född 1778 från Botels och andra gången 1810 med Johan Michaelsson från Hageby i Etelhem. Obs att Gertruds farmor, som också hette Gertrud, kom från Hageby och att med henne kom Michaelsnamnet in på gården. Äldste sonen från första äktenskapet Lars Olofsson född 1803 ärvde gården. Han gifte sig 1822 med Eva Lovisa Hansdotter Född 1799 från Ollaivs i Alskog och de fick 4 barn. Dottern Maria Larsdotter född 1826 och gift med Lars Larsson Häglund född 1820 från Hemmor blev näste ägare och de fick 3 döttrar. Lars dog tidigt och Maria gifte om sig 1864 med den 14 år yngre Lars Ahlqvist född 1840 från Stenstugu i Alskog och fick med honom sonen Edvard Larsson 1867 och han övertog gården 1901. Edvard Larsson gifte sig 1892 med Anna Catarina Pettersson född 1868 från Hallbjäns och av deras 4 barn blev det yngste sonen Gustav Larsson född 1903 som blev näste ägare 1935. Han gifte sig 1930 med Signe Ebba Dorothea Sundberg född 1905 från Lojsta. De fick inga egna barn, utan tog hand om systersonen Lars Olof Bertil Håkansson född 1934 när hans mor Edit Helny dog 1939. Gården såldes till Marie-Louise Rudolfsson (?) som sedan sålde den till Bosse och Bitte Carlgren och deras 3 barn. Carlgrens byggde upp ett hantverkscentrum kallat Svinhuset med månfacetterad verksamhet, både under sommaren och året runt. De sålde Husarve 1989 till Hans och Tina Gustafsson och deras 4 barn.

Från 299 kr
Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Från 299 kr
Familjen står framför den nya stora manbyggnaden uppförd 1888, en stor parstuga med dubbla fönster på långsidorna till de båda rummen. Under hela huset är en källare. T v syns köksbakbygget med brygghus i källarvåningen. Huset är påverkat av tidens snickarglädjestil, se Fie Bild 727-729. Förste kände ägare till Mattsarve var Lasse Maldesarue 1523 och näste var Anders Maldsarve 1570. Skrivningen av gårdsnamnet tyder på en annan bakgrund än personnamnet Matts (Mattias). 1648 var Peer Mattsarve ägare och hans son Anders Peerson övertog gården omkring 1650, han dog 1688. 1670 delades Mattsarve i två parter, troligen mellan bröderna Anders och Jacob Andersson, Jacob dog 1694. 1681 bodde ovannämnda Anders och Jacob med familjer på parterna tillsammans med de yngre husbönderna Lars född 1635 och Anders och deras familjer, däribland Anders son Bertel Andersson född 1645. 1694 var Mattsarve delat i 3 parter, Lars, Anders och Bertel med respektive familjer hade 1/3 var. Lars dog 1698 och då verkar gården en tid varit i två parter, brukade av Bertel Andersson och av Lars Olofsson, som köpt sin part. Möjligen brukade Bertel med sina söner Olof och Anders två parter, för 1719 var det åter 3 parter, då brukade av två husbönder: Bertel Anderssons son Anders Bertelsson och Jacob Jacobsson, okänt vem denne Jacob var. 1745 var Mattsarve delat i 4 parter med 4 gifta husbönder, nämligen: Bertel Andersson, som troligen härstammade från Anders Maldsarve 1570, vidare Rassmus Olofsson, som möjligen var barnbarn till nämnde Lars Olofsson, vidare den 1719 nämnde Jacob Jacobsson och Jon Pehrsson. Anders Bertelsson gifte sig 1706 med Beata Jacobsdotter från Botvatte i Ala och de fick 5 barn. Äldste sonen Bertel Andersson född 1708 gifte sig 1731 med Elisabet Hindrichdotter från Vinkels i Sjonhem och de tog över parten omkring 1740. Av deras 3 barn tog äldste sonen Anders Bertelsson född 1732 över, gift 1759 med Cecilia Christensdotter från Fie. Även här blev det äldste sonen Hans född 1766 som tog över parten. Hans Andersson gifte sig 1791 med Margareta Larsdotter född 1767 från Goks. De fick två barn, varav sonen Anders Hansson född 1795 ärvde parten. Han gifte sig 1819 med Anna Stina Hansdotter född 1791 från Pavalds på När och de fick 6 barn. Dottern Lena Andersdotter född 1827 gifte sig 1852 med Hans Larsson född 1821 från Hallvands i Garde och de tog över gårdsparten 1857. Av deras 3 barn blev det sonen Lars Hansson född 1858 som med sin hustru Margareta Lorentina född 1861 från Husarve, som tog över 1882. Sonen Henrik Larsson född 1885 och gift 1916 med Rosa Johanna Maria Karlsson född 1886 från Kauparve ärvde parten 1921. Av deras två söner blev det äldste sonen Sigvard Larsson född 1916 som tog över. Han gifte sig 1948 med Stina Sellin född 1919 från Eskelhem och de fick dottern Birgitta 1948. Hon gifte sig 1968 med Eddie Olsson född 1944 från När och de fick sönerna Mikael 1968 och Roger 1971 (?).

Familjen står framför den nya stora manbyggnaden uppförd 1888, en stor parstuga med dubbla fönster på långsidorna till de båda rummen. Under hela huset är en källare. T v syns köksbakbygget med brygghus i källarvåningen. Huset är påverkat av tidens snickarglädjestil, se Fie Bild 727-729. Förste kände ägare till Mattsarve var Lasse Maldesarue 1523 och näste var Anders Maldsarve 1570. Skrivningen av gårdsnamnet tyder på en annan bakgrund än personnamnet Matts (Mattias). 1648 var Peer Mattsarve ägare och hans son Anders Peerson övertog gården omkring 1650, han dog 1688. 1670 delades Mattsarve i två parter, troligen mellan bröderna Anders och Jacob Andersson, Jacob dog 1694. 1681 bodde ovannämnda Anders och Jacob med familjer på parterna tillsammans med de yngre husbönderna Lars född 1635 och Anders och deras familjer, däribland Anders son Bertel Andersson född 1645. 1694 var Mattsarve delat i 3 parter, Lars, Anders och Bertel med respektive familjer hade 1/3 var. Lars dog 1698 och då verkar gården en tid varit i två parter, brukade av Bertel Andersson och av Lars Olofsson, som köpt sin part. Möjligen brukade Bertel med sina söner Olof och Anders två parter, för 1719 var det åter 3 parter, då brukade av två husbönder: Bertel Anderssons son Anders Bertelsson och Jacob Jacobsson, okänt vem denne Jacob var. 1745 var Mattsarve delat i 4 parter med 4 gifta husbönder, nämligen: Bertel Andersson, som troligen härstammade från Anders Maldsarve 1570, vidare Rassmus Olofsson, som möjligen var barnbarn till nämnde Lars Olofsson, vidare den 1719 nämnde Jacob Jacobsson och Jon Pehrsson. Anders Bertelsson gifte sig 1706 med Beata Jacobsdotter från Botvatte i Ala och de fick 5 barn. Äldste sonen Bertel Andersson född 1708 gifte sig 1731 med Elisabet Hindrichdotter från Vinkels i Sjonhem och de tog över parten omkring 1740. Av deras 3 barn tog äldste sonen Anders Bertelsson född 1732 över, gift 1759 med Cecilia Christensdotter från Fie. Även här blev det äldste sonen Hans född 1766 som tog över parten. Hans Andersson gifte sig 1791 med Margareta Larsdotter född 1767 från Goks. De fick två barn, varav sonen Anders Hansson född 1795 ärvde parten. Han gifte sig 1819 med Anna Stina Hansdotter född 1791 från Pavalds på När och de fick 6 barn. Dottern Lena Andersdotter född 1827 gifte sig 1852 med Hans Larsson född 1821 från Hallvands i Garde och de tog över gårdsparten 1857. Av deras 3 barn blev det sonen Lars Hansson född 1858 som med sin hustru Margareta Lorentina född 1861 från Husarve, som tog över 1882. Sonen Henrik Larsson född 1885 och gift 1916 med Rosa Johanna Maria Karlsson född 1886 från Kauparve ärvde parten 1921. Av deras två söner blev det äldste sonen Sigvard Larsson född 1916 som tog över. Han gifte sig 1948 med Stina Sellin född 1919 från Eskelhem och de fick dottern Birgitta 1948. Hon gifte sig 1968 med Eddie Olsson född 1944 från När och de fick sönerna Mikael 1968 och Roger 1971 (?).

Från 299 kr
1222 1223 1224 1225 1226

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår