Reklambild för Beckers färg. "Det börjar våras och många griper efter penseln. Allt fler vill behålla den "naturliga" träfärgen på sitt hus. Det moderna träskyddsmedlen av exponyl-typ framhäver träets lyster samtidigt som de ger ett fullgott skydd mot väder och vind, sol och kyla, röta och mögel".
Från 299 kr
Under det stora trädet till vänster skymtar man den ateljé som Mathilda uppförde i Slöinge (nuvarande Konsum), Stationsgatan. Till höger ligger gästgivaregården och till en början hade Ranch sin ateljé i något av husen bakom den. Notera i förgrunden också den höga elstolpen tillverkad av naturliga trädstammar. Vägen som går vidare åt höger är gamla E6:an.
Foto Tage Ekelöf 1945 Offerkälla, troligen med ursprung från 1700-talet, i Övrakulla. I denna källa återfinner man fragment av stensättning, vilket inte är så vanligt vid dylika källor, som här i grannskapet brukar bestå av naturliga gropar. Foto Nordiska Museet 436.G.f.
Foto Tage Ekelöf 1945 Offerkälla, troligen med ursprung från 1700-talet, i Övrakulla by. I denna källa återfinner man fragment av stensättning, vilket inte är så vanligt iv dylika källor, som här i grannskapet brukar bestå av naturliga gropar. Foto Nordiska Museet 436.G.f.
Lyse 322:1
Forna tiders kronolänsmän hade vid sidan av sina polisiära uppgifter även ansvar för skatteuppbörd och annan finasiell indrivning inom sin domän. Att bistå i arvsskiften och rent allmänt och i statens tjänst övervaka riktigheten av dokument, fullmakter, intyganden med mera, var andra uppdrag. I vissa mål fungerade kronolänsmannen även i rollen av åklagare. Inte undra på att den porträtterade kronolänsmannen Johan Ludvig Boman höll en naturligt myndig uppsyn inför fotograferingen. Han hade inlett sin yrkeskarriär som landskanslist i Linköping och blev från 1877 tjänstgörande kronolänsman i Hammarkinds härad. Från 1882 samma tjänst i Kinds härad. Här porträtterad i Västervik 1894.
Delägarna i Tranänget arbetade i lag, troligen var och en med sin bit av änget, men ändå samordnat med de övriga till en rejäl fest. Man började slå redan kl 4 på morgonen. Kl 7 kom kvinnorna och började räfsa. Kl 10 var det förmiddagskaffe och mitt på dagen middag. Omkring kl 17 skulle arbetet vara avslutat och då hölls otendag med kaffe och mycket brännvin men utan fylleri. Man tävlade i olika gotländska lekar, hade roligt och det hela avslutades med kimbning av klockaren i kyrktornet. JO Larsson och Johan Ahlström var bröder, så det var naturligt att familjerna samarbetade.
Ladugården till Slattefors herrgård var del i en komplett ekonomianläggning som vid sidan av sina naturliga funktioner bar stora kulturhistoriska värden. Ladugården från mitten av 1800-talet kom att eldhärjas i en anlagd brand 1988 och därefter förföll anläggningen och sedermera revs det unika och intilliggande vagnslidret. Komplexets vackra magasin räddades dock och har efter förflyttning erhållit ny placering och funktion närmare gårdens huvudbyggnad. Foto 1982.
2000-08-30, AS. Biologiska Museet på Djurgården i Stockholm öppnades 1893 och var det första naturhistoriska museum som visade djur i deras naturliga omgivning. Konservatorn Gustaf Kolthoff (1845-1913) monterade djuren och byggde landskapen, Bruno Liljefors målade bakgrunderna och arkitekten Agi Lindegren ritade huset, med norska stavkyrkor som förebild. B. fungerade som aktiebolag till 1970, då det övertogs av Stiftelsen Skansen. Det innehåller över 300 nordiska djurarter i tre panoramor.
Rikshemvärnstävlingen 1967, sid 1 Tävlingen 1967 förlades till P 10, med mycket extraarbete som följd för många anställda vid regementet. Bild 1. Under matsalsklockan placerades resultat-tavlan, så här kunde deltagarna följa sin grupps placering för varje dag. I samband med måltiderna var detta den naturliga samlingspunkten. Bild 2. Chefen P 10, Gunnar Henricson, hälsar arméchefen Curt Göransson, rikshemvärnschefen Per Kellin och militärbefälhavaren Carl Eric Almgren välkomna.
Hudiksvall. Sundskanalen. Den cirka 500 meter långa Sundskanalen är Lillfjärdens naturliga utlopp i havet genom centrum. Från början låg Hudiksvalls hamn inne i den väl skyddade Lillfjärden, men genom landhöjningen blev kanalen till slut för smal och grund för att de större fartygen skulle ha en chans att ta sig igenom. 1615 flyttades så handelshamnen ut till havet och den plats där den fortfarande ligger.
Fotografi, Photograph
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.