Född 1838 på säteriet Ed i Sund socken inledde August Åstrand redan i unga år en militära karriär som kadett vid Karlbergs krigsskola 1853. Ännu ej fyllda 20 var han i tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping och kom där över tid att avancera till överstelöjtnants grad. Han kom att avsluta sitt militära liv som överste och därmed chef över Jönköpings regemente. Åstrands privata liv bjöd betydligare motgångar. Hans första äktenskap, ingånget 1863 med Gustava Charlotta Drakenberg, varade inte ens ett år. Efter att ha nedkommit med en dotter insjuknade hustrun i barnsängsfeber som avslutade hennes liv. Kort därefter dog även barnet. Möjligen i spåren av detta kom det att dröja tio år innan Åstrand fann ny livskamrat i Hedvig Margareta Mathilda Ahrén. Bröllopet stod i november månad 1874 och deras äktenskap kom att generera två barn, varav ett överlevde barnåren.
Från 299 kr
Porträtt av Greve Carl Gustaf Sinclair. Född den 3 juni 1849 vid Karlshovs säteri i Älvestad som förstfödde sonen till greve Israel Malcolm Sinclair och grevinnan Alfhild Spens. Inledde sin militära karriär som kadett vid Militärhögskolan Karlberg i Solna 1868 och stationerades senare vid Andra Livgrenadjärregementet i Linköping där han 1888 uppnådde kaptens grad. Erhöll avsked ur krigstjänsten 1901. Gift den 14 december 1889 och bosatte sig i Mjölby med Emilia Elly Charlotta Isidora Smedberg, dotter till läroverksadjunkten Carl Adolf Isidor Hilarion Smedberg och Emelie Augusta Charlotta Lindh. Parets dotter Claire Alfhild Emelie Henriette föddes i Torpa där familjen levde en tid innan de flyttade vidare till Säby, Jönköpings län. Carl Gustaf Sinclair avled i hjärtsjukdom den 4 augusti 1919 i Visby.
Emil Segersteen föddes i Kättilstad prästgård 1828. Vid sidan av fältpräst var fadern socknens kyrkoherde och tillsammans med hustrun hade de nu sex söner men där skulle det stanna. Emil Viktor kom i vuxen ålder att välja en militär yrkesbana. Han inledde den som kadett 1844 för att vidare knytas till Första livgrenadjärregemenet i Linköping. I oktober månad 1861 gifte han sig med sin kusin Sofia Augusta Norbeck och paret bosatte sig på Förråd säteri som Segersteen var delägare i. Äktenskapet blev emellertid kort. Redan i början av år 1864 avled makan i sviterna av vad tiden kallade gastrisk feber. Två söner hade hunnit nedkomma men den förstfödde hade dött redan före moderns bortgång. Med tiden kom Segersteen att inköpa Malma gård i Rystad, som från 1872 var hans boställe. När han avled 1912 var han dock sedan en tid bosatt i Linköping.
Rantzaumonumentets avtäckning. Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några kadetter i bakgrunden. En kadett var utsedd att på prinsens kommando låta täckelsen över monumentet falla. Men vid tillfället rådde storm och innan prinsen hunnit fram i sitt tal till avtäckelsen kom en stormby som slet tag i skynket så att stenen blottades. Två andra kadetter ryckte då in och hjälpte till att få det på plats igen. Närvarande var också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs slott den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte i sitt tal: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
Inledande beskrivning av mottagaren till detta minnesalbum Nils Adolf Oelreich, född 1840-11-14 på Magda. Kadett vid Karlberg 1856-06-12. Utexaminerad 1862-05-03. Underlöjtnant vid Södermanlands regemente s. å. 13/5. Ord. elev vid Ultima lantbruksinstitut 1869. Hospitant 1870. Avgången s. å. Löjtnant 1870-05-10. Kapten 1881-07-01. RSO 1884-12-01. Major i armén 1893-06-30. Avsked med tillstånd att kvarstå såsom kapten i regementets reserv s. å. Avsked 1905-06-30. Död 1912-10-17 i Kungsholms förs, Stockholm. Arrenderade åren 18731884 Väsby i Julita socken samt ägde Roxmo i samma socken, från 1878. Gift 1874-11-05 i Stockholm med sin kusin, grevinnan Ebba Maria Beata Amalia Lewenhaupt, född 1845-09-16 på Charlottenberg i Köpings socken, Västmanlands län, död 1899-03-13 Åängen. Källa: Adelsvapen-Wiki Bild 1: N A Oelreich. Fotograf Gustaf Joop, Stockholm Bild 2: N A Oelreich. Fotograf okänd. Bild 3: Innehåll, framsida Bild 4: Innehåll, baksida
Karaktärsfullt porträtt av Axel Sparre. Född på Vinäs slott i Västra Ed 1839 som son till baron Casimir Sparre och dennes hustru, grevinnan Carolina Lewenhaupt. Familjen fick östgötsk anknytning genom faderns förvärv av Lambohovs säteri söder om Linköping år 1850 och rusthållet Hjälmsäter i Örtomta socken år 1856. När föräldrarna bröt upp från länet för att flytta till Västervik 1859 var Axel redan inskriven som kadett vid Karlberg och därmed utflugen och egen. Efter sin militära utbildning tjänstgjorde han från sommaren 1861 en kortare tid vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Redan 1862 förflyttades han till Andra livgardet i Stockholm, nådde löjtnants grad och begärde avsked 1875, vilket han sedermera beviljades med kaptens grad. Hans håg stod ändå till konsten. Vid sidan av sitt militära arbete var han från år 1866 inskriven vid Konstakademien. Efter examen följt av studieresor till Düsseldorf och Paris kom han att bli erkänd inom främst genre- och historiemåleri samt porträttkonst. Under perioden träffade han sin blivande hustru, Emma Munktell, som även hon bedrev konststudier i nämnda studieorter. Efter en period som ägare av Tranbygge gård i Uppland blev Axel Sparre från 1880 ånyo boende i Östergötland. Platsen var godset Sörby i Örtomta socken och här blev han kvar tillsammans med hustrun och dottern Märta tills de år 1885 bröt upp för ny tillvaro i Göteborg och vidare åter till Stockholm. Efter makarnas skilsmässa 1891 återfinns Axel på ett flertal bostadsadresser i Stockholm tills han i mars månad 1906 flyttade till Linköping för en plats i en yngre brors hushåll. I slutet av år 1909 bröt denne kringflyttande man upp en sista gång och bosatte sig i Östra Eneby församling i Norrköping. Här avled han den 23 oktober 1910. Han var då skriven som boende på Leonardbergs pensionat.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.