Vy västerut från Lidingö mot nya Lidingöbron under byggnad. I fonden Hjorthagen och Värtagasverket.
Från 299 kr
[från fotobeskrivningen under rubriken Motiv/Innehåll:] "Här ses arbetslaget vid Sprängvikens sågverks timmeruppfordring eller timmerhiss. Timret lades här upp för sågens vinterbehov, ett tungt och blött arbete. Flickan har en brädbit att anteckna antalet stockar på. Bilden bör vara tagen kring sekelskiftet 1900." [under rubriken Källa/Hänvisning:] "Erik Byström Box Strinne 455 870 26 Bjärtrå"
Till höger ses en mansväst i original, Kållereds Hembygdsgille 1980-tal. Funnen mellan stockar i huset Alegårdsslätt i Fässberg som byggdes år 1797. Original-västen förvaras i Kållereds Hembygdsförenings arkiv. Till vänster ses en nytillverkad kopia. Västen används av båda hembygdsföreningarna i Kållered och Mölndal.
Enligt noteringar: "Oscar Färdigs första ateljé vid Kvistrum. Den byggdes 1908 och flyttades för att byggas ihop med det bostadshus han byggde 1918 en bit därifrån (Solgården). Färdig hade hjälp av militärstyrka vid flyttningen. Hela ateljén rullades på stockar nattetid." (BJ)
Hasselblads höstbrådska innanför disken. 1 september 1950. På bilden syns en torkapparat med glanstrumma. Används till att glanstorka fotopapper. Bilderna läggs blöta på duken som går runt trumman. Värmen i trumman torkar bilderna.
Fem män vid ett bord, fyra torkar glas med handdukar och en håller i en vas med blommor. På bordet finns bland annat en bricka, tallrikar och koppar. I bkagrunden syns en hatthylla med hattar och kläder.
fotografi
En stenkällare påträffad vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Apeln i centrala Jönköping. Källaren var en fristående byggnad med måtten 3,8 x 5,2 meter och hade sin ingång ifrån det som var innergård. Den hade även en övervåning, en källarstuga. Denna stenkällare hade grundlagts noggrant med rustbädd av stockar som lagts ut i stenväggarnas längdsriktning. Väggarna var 70–80 centimeter tjocka och välmurade. Sidan ut mot gården har varit kalkputsad och lyst vit. Golvet var noga isolerat i flera skikt med utnyttjande av såväl krossade gjutformsfragment som lager av tät lera. Det som förvarades i källaren skulle inte skadas av inträngande markfukt. Källaren har varit i bruk under 1700-talet.
Arbetslag vid Pannebo stenbrott när Glommens hamn byggdes om 1914. Dansken L C Olesen hade fått entreprenaden för bygget och köpt berget i Pannebo (Morups Hallar) ca 2 km norr om hamnen, på villkor att stenen enbart användes till hamnarbetet. Hamnpirens stenblock höggs huvudsakligen av danska stenhuggare. För att forsla stenen anlade Olesen en godsjärnväg längs stranden mellan brott och hamn. På bilden ses ångloket "Anders Hansson" som med vagnar köptes från Falkenbergs Mekaniska Verkstad, medan syllar och räls hyrdes från Falkenbergs Järnväg. Hamnens vågbrytare från 1880 hade ganska snart visat sig vara för klena mot hårda vindar och grov sjö i Glommen. Stormar frestade på ytterligare så i januari rasade stora delar av vågbrytarna samman och lastbryggan inne i hamnen förstördes liksom flera båtar. Olika försök att skaffa medel och stöd för en upprustning gick om intet, så förfallet fortsatte och fler båtar skadades med tiden. Bättre och säkrare hamnar behövdes för de allt större fiskebåtarna och efter att Hallands Hushållningssällskap utövat påtryckningar lyckades både Glommen och Träslöv få statliga anslag till hamnförbättringar beviljade vid 1912 års riksdag. Arbetena startade 1913 och avslutades inte förrän 1919 och därpå muddrades hamnbassängen fram till 1922.
I köket på Katrinebergs daghem. En pojke har rest sig från sin trip trap stol och sträcker sig över köksbordet av furu. Han torkar med en trasa på bortre delen av bordet. I bakgrunden ser man fönster med gardiner. Ovanför hänger tavlor av versaler i bokstavsordning.
vedbod, dikning, dokumentation, kulturmiljövård, bostadshus, nybygge, grund, ladugård, bod, smedja, panel, härbre, sommarladugård
Sannagårds kölna som ligger i en gräsbacke vid ett lövträd. Den lilla byggnaden är uppförd i skiftesverk och har stickor/pärt på taket. Kölnor användes för att torkad malt man till ölbryggningen. Vanligtvis stod en kallmurad rökugn direkt på jordgolvet i kölnan. Den eldfarliga kölnan placerades därför en bra bit utanför gården och byn. När man eldar i rökugnen söker sig värmen uppåt och torkar maltet (groddat korn) som ligger utbrett på lavarna. Ibland användes en kölna även som bastu. Man mältade oftast bara en gång per år; på hösten efter spannmålsskörden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.